Dumdryg attityd
”Vi socialdemokrater” sa brukets pamp och rättade till kepsen innan budskapet levererades på arbetarkommunens möte. Min far blev enbart förbannad och skrädde inte orden om denna rörelsens uppkomling från Närke; han är den lataste djävul som gått i ett par skor, var omdömet hemma vid köksbordet.
Några år senare, gick min bror gick på bilmekanikerkurs i Laxå, han var så trött på en kompis, som alltid smet från de tunga och skitiga momenten. Senare blev denne smitare och ögontjänare kommunalråd och väntar nu på diger pension.
Gamla läsare får nu ursäkta min upprepning, när jag återger vad en frejdig norska sa, på en av mina sista konferenser innan min pension. Hon arbetade som chefsgymnast på en rehabiliteringsklinik i Oslo och hade gjort en studie om elevers och lärares önskemål. Sjukgymnasteleverna ville jobba med friska och lärarna ville forska och den som inte är så rapp i benen, lade hon till, blir snart facklig representant.
Jenny Wennberg skriver i Arbetarbladet att det är rörelsens attityd mot vanligt folk i bortglömda bruksorter, som gör folk förbannade på denna uppfostringsmentalitet från Sveavägen 68, vilket gör väljare ännu argare och därför kommer att proteströsta på SD. Hon punkterar ledningens hyckleri inklusive planeringschefen på statsrådsberedningen.
Hur många som läser hennes inlägg på Sveavägen 68, låter jag vara osagt.
……………………………………………………………………………………………………
”Människor tycks inte fatta att det inte finns något som heter missnöjesröst.” Så säger en ”S-källa” till Aftonbladet om det faktum att människor är beredda att proteströsta på Sverigedemokraterna.
Wille Birksten, Stefan Löfvens planeringschef i statsrådsberedningen, lämnar å sin sida besked på Twitter om att ”Proteströst är OK för barn i trotsåldern, vuxna tar ansvar för sina handlingar.”
Och Magdalena Andersson, hon förklarar förmanande för väljarna att om man röstar på Sverigedemokraterna så kan det leda till att man som väljare ger dem makt.
Socialdemokraterna vill förklara bort missnöjesrösterna för Sverigedemokraterna. Bättre är att bygga bort dem med ett politiskt projekt för ett sammanhållet Sverige.
Den här typen av attityd till väljarna kommer knappast göra SD-rösterna färre. Snarare befäster det bilden av att det i Sverige finns en politisk elit som står i motpol till vanligt folk. En konfliktlinje Sverigedemokraterna flitigt och dessutom tyvärr framgångsrikt arbetat för att måla upp.
Sverigedemokraterna har vuxit i klyftorna som uppstått i Sverige, de geografiska, ekonomiska, värderingsmässiga och utbildningsmässiga. Sverigedemokraterna har vuxit i spåren av en socialdemokrati som under alldeles för många år struntade i resten av landet, en socialdemokrati som hellre pratade om butler i tunnelbanan än om potthålen efter vägarna i Gästrikland, digital vård snarare än allmänläkarbristen på landsbygden, Sveriges fantastiska ekonomiska utveckling, istället för utanförskapet i bruksorter och förorter och de växande ekonomiska klyftorna.
Det missnöje som grundlagts genom årtionden av växande klyftor, betalar vi för nu i form av röster på Sverigedemokraterna.
Förhållningssättet till väljarna som kommer till uttryck i kommentarerna om missnöjesröster på Sverigedemokraterna är dock på intet vis nytt. Mången gång har Socialdemokraterna ansett sig ha förlorat val och väljarstöd därför att man inte varit tillräckligt bra på att förklara. Och man har genom åren ganska så konsekvent undervärderat missnöjet som vuxit mot partiet, oavsett om det handlat om EMU eller bristen på progressiv politik för jämställdhet.
Vid det förra valet var det kvinnorna som röstade på Fi som inte ansågs förstå vare sig sitt eget eller Sveriges bästa. Då hette det också att rösterna var bortkastade. Det var de såklart inte, eftersom varje röst på Fi vid det förra valet ger Fi mer kapital att valarbeta för vid det här valet. Det är så vårt valsystem fungerar. Och att bygga en väljarbas tar tid. Sverigedemokraterna har jobbat med det sedan 1988.
Attityden att väljarna är idioter alternativt barn är inte särskilt klädsam. Särskilt inte bland socialdemokrater, de som ska stå för alla människors lika värde och solidaritet. Väljarna är människorna som bor i Sverige. Människor varav väldigt många lever i en verklighet som ignorerats, människor vars livsval diskvalificerats eftersom det strider mot den urbana normen. Att få sitt livsval diskvalificerat sätter spår i människor, och därmed också opinionen.
Ingen rörelse är dock bara en sak. Tankesmedjan Katalys har under valåret tagit sig an det vällovliga projektet att lyfta upp samtalet om klass på agendan igen.
En av rapporterna som släppts under året är betitlad Klassamhällets tystade röster och perifera platser och ger en inblick i de känslor som den politiska och mediala elitismen sätter i människor.
Vad som träder fram är berättelser ur en verklighet där människor inte längre upplever sig vara delaktiga i samhällsutvecklingen, det är också därför Socialdemokraternas verkliga uppgift är att samla människor i Sverige kring ett gemensamt projekt för att bygga samman landet, istället för försöka förklara bort missnöjesröster.
Vad som väldigt uppenbart bland Sverigedemokraternas väljare, som gått förlorat är förtroendet för samhället. I ett Sverige där alla bostadsområden inte är trygga bostadsområden, ett förlorat arbete kan innebära år av arbetslöshet för den utan utbildning, skolsystemet missgynnar arbetarklassens barn och den starka ekonomin är något som ökar klyftorna finns arbete för Socialdemokraterna att göra.”
För missnöjesrösterna kommer inte försvinna med mindre än politik som jämkar samman Sverige till mer av en enhet och gör alla delaktiga i samhällsutvecklingen.
Väljarna som röstar på Sverigedemokraterna av missnöje är inte dumma i huvudet.
De är bara missnöjda, delvis med rätta.”
……………………………………………………………………………………………..
Vi nådde inte ut med vår politik, brukar vara standardförklaringen till röstförluster. Att det brukar vara precis det de gjorde och att väljare inte gillar deras politik, är svårsmält för detta sammansvetsade bäste bror gäng.
Att trotsa regeringen i valbåset är att ta vuxet ansvar, förstår inte statsrådsberedningens planeringschef, han är nog mest rädd för att jobbet ryker!
Bilden kommer från Björn Olanders twitter konto.
