Kategoriarkiv: Media

Citat och knuff övningar

Media

Efter inlägget om ”Miljöpartiets kollaps” kom dessa lärorika citat från journalisten Janne Josefsson, förmedlade av Håkan Karlberg.

”Flykting och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört här i landet. Vi har inte på ett seriöst sätt beskrivet vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarat det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det….”

”Det är otroliga saker som hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansat oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare….”

”…Jag jobbade på Sveriges Radio från mitten av 70-talet och det var fantastiskt. Men jag var med om att man svartlistar folk. De som ville föra ett resonemang om flyktingmottagning var rasister. Var man emot dagis var man en fascist. Det var skrämmande….”

”Journalistskolan kallades för Kommunistskolan på den tiden, 68-andan var levande och studenterna hade sällan personliga bevekelsegrunder för sitt yrkesval. Det fanns något otäckt i det….”

Ett minne från 70-talet, när jag arbetade som sjukgymnast på rehabiliteringsmedicinska kliniken på Umeå lasarett, var en mycket arg och besviken kommentar från en gammal norrlänning efter sin stroke.

”Ta mej faen, en kan bli förbannad för mindre. Vet du, pöjken var hemma i helgen från Stockholm där vi ha kosta på`n utbildninga till journalist. Vet du va han sa, jo att under första termina så stod de bara ock knuff på varandra och hade inte ens bestämt vilka böcker de skulle te å läs ….”

Förklaring till ”knuffet” under 70-talet.
Det var då mycket populärt med trygghetsövningar, så kallade Sjölunds övningar. Man stod i en ring och i mitten stod en kamrat, som sedan skulle låta sig falla och vi skulle ta emot honom eller henne.
Minns en gång när jag stod i ringens mitt, att jag slog mig så förbaskat, troligen sviktade kamraternas mottagningsstöd, trots att jag då bara vägde 55 kg…
Kanske är det också en förklaring till att jag trillat ut ur åsiktskorridoren.

Många är drabbade av både fakta- och verklighetsresistens

Inrikespolitik, Invandringspolitik, Media

I språkrådets nyordslista återfinns faktaresistens, som ”Babel” i SVT 2 i går kväll uppmärksammade (2016-04-10).
Faktaresistens förklarades med att åsikter räknas som fakta och att likasinnade bara bekräftar varandras åsikter i små ”bubblor” och låter inte befintliga fakta påverka sin uppfattning.
Sydsvenskans redaktör Pia Rehnquist försökte förklara ordets innehåll och direkt ställdes nationalister och de så kallade främlingsfientliga sajterna på nätet i skamvrån.
Inte ett pip hördes om rabiata koranläsare, jihadism och IS-krigares världsuppfattning. Om så hade varit fallet hade faktaresistensen nått nya höjder.
Jag tycker att detta nyord betydligt bättre passar in på media, där faktaunderbyggda artiklar ofta lyser med sin frånvaro, journalisterna framför sin egen rödgröna agenda i stället. Syftet är att uppfostra oss läsare till de rätta åsikterna.
Dagens Nyheters vänsterliberala mål verkar vara att sätta agendan till både samhällsdebatten och utvecklingen av vårt samhälle. Dagens verklighet verkar vara utan betydelse.
Jag skulle utöver faktaresistens också vilja lägga till verklighetsresistens som ett nyord.
Inom kultureliten råder samma mönster, åsikterna är mycket lika och ve dem som lämnar dessa ”bubblor”.
Följande citat är värda att upprepas.
”Kultureliten är ett kotteri med extremt snäva åsikter som bekräftar varandra med andras pengar” (Fredrik Segerfeldt)
”Kulturetablissemanget är en brandkår som rycker ut så fort någon avviker från den rätta normen” (Birgitta Trotzig).

I aktuellt efter ”Babel” var jag inte säker på att jag hörde rätt.
Extremistsamordnaren Mona Sahlin sa att jihadism nu måste bekämpas mer än rasism, samtidigt som hon anklagade Malmö stad för att sakna handlingsplan.
Kanske denna omsvängning beror på att hennes telefon varit tyst.
Terroristen Osama Krayem är nu starkt misstänkt för inblandning i terrordåden både i Paris och Bryssel. Han är född i Rosengård och hade jobb som vaktmästare på en skola innan han blev IS krigare i Syrien. Han ringde förmodligen varken Mona Sahlin eller Säpo och meddelade sina planer.
Terrorforskaren Magnus Ranstorp säjer att fler svenska terrorister kan dyka upp i dessa utredningar. Över 300 unga män med svenskt medborgarskap har lämnat Sverige för att delta i IS terrorhandlingar. När de blir tillbakaträngda i Syrien så ökar terrorhoten och handlingarna mot Europa.
Min förhoppning är att det rödgröna styret i Stockholms stad också kunde nyktra till från sin verklighetsresistens och inse att deras strategi med gräddfil med jobb, bostad och lön inte fungerar på blivande och återvändande IS krigare. Faktaresistensen verkar vara uttalad hos både det rödgröna styret och IS krigarna som skall omvändas.

”Moralisk kollaps på hög nivå”

Media

Inga Britt Alenius (orädd, fd. revisionschef inom FN)) uttalande om moralisk kollaps på hög nivå, instämmer nog flertalet av oss väljare i. Hon syftade på Nordeas tätplats av världens banker, som hjälpt rika personer till skatteflykt via brevlådeföretag i skatteparadis. Efter avslöjande av Panamadokumenten i början på april.
Kungar, maffiabossar, presidenter, elitidrottare, premiärministar finns på denna girighetens topplista.
En visselblåsare på advokatfirman Mossack Fonseca läckte uppgifter till den tyska tidningen Suddeutsche Zeitung, som sedan delade dokumenten med det internationella journalistorganet för grävande journalistik, ICIJ.
Avslöjandet efter gediget samarbete över gränser och läckans civilkurage ger journalistiken välbehövlig goodwill.
Vilket är något som är i avtagande hos alltför många av världens politiker och höga tjänstemän inom internationella organisationer. De glömmer snabbt bort sitt primära uppdrag, sina uppdragsgivare/väljare, i sin iver att bidra till det så kallade ”överbryggande sociala kapitalet.” Där egen vinning prioriteras i allians med andra ledare.
Ibland tror jag att de tillsammans med världens rika och välbeställda i mjugg skrattar åt oss därnere, som ännu kan skilja på mitt och ditt, går till jobbet, betalar vår skatt och lever våra liv i vardaglig strävsamhet.

Munkavle efter biblioteksbranden 1996 i Linköping

fakta, Media

Den 20 september 1996
Efter midnatt, natten mellan fredag och lördag ringer min telefon.
”Mamma, mamma hela biblioteket brann upp, vi hann precis ut…”
Min dotter var studentvärdinna på humanistdagarna och gjorde tillsammans med sina studentkamrater en heroisk insats. Upptäckte att det brann, hämtade vakter och hjälpte till med utrymningen. Alla hann ut.
I lördagens Östgöta Correspondenten (1996-09-21) skriver en av föreläsarna ”Ett dåd av barbarisk ondska” och fortsätter sin artikel….”det gamla fina biblioteket var fullt av unga studenter och humanismens mogna frivilligkår av goda medborgare.”
Finns det goda medborgare, så måste det finnas onda.
Nu blev branden genast stämplat som ett rasistdåd utförd av onda nazister, trots att bevisen var otillräckliga, sedan avstannade rapporteringen och blev det tyst i media.
I biblioteket låg även invandrarbyrån, där det tidigare hade skett småbränder i papperskorgar.
Polismästare Ylva Orrenius sa efter branden att ”Vi bedömde att invandrarbyråns egen personal var bättre skickade att sköta bevakningen av sina egna lokaler.”
En katastrofal felbedömning.
Min dotter och en kamrat upptäckte branden och larmade en vakt. Eldhärden var då begränsad, men spred sig snabbt eftersom vakten och en annan person ej lyckades sätta på vattnet i brandslangen.
Kamraten och min dotter sprang ut i en korridor för att se att ingen var kvar i rummen på övervåningen, en dörr går plötsligt i baklås bakom dem! De hade en gudomlig tur att en vakt hörde deras bankande och rop på hjälp och de kunde släppas ut.
Genom tjock, svart rök kunde de ta sig fram till trappan och utgången. Minuterna senare rasade övervåningen och trappan ner i eldhavet.
Frågan jag och många andra ställde var ”Varför flyttades inte arrangemanget till annan lokal, när man efter tidigare bombhot kände till riskerna?”
Det var invandrarbyrån som var bombhotad inte biblioteket. ”Att inte ge efter för mörkrets krafter” var tydligen viktigare än att ta hänsyn till människoliv.
En mycket nervös stämning rådde när jag efter en tid åter tog kontakt med polismästaren med frågan, om man hade någon misstänkt gärningsman. Svaret uteblev och jag ombads kontakta högsta polisbefälet i Stockholm för mer information.
Min fråga till honom var om det inte lika gärna kunde ha varit en förfördelad invandrare som nazist som anlagt branden? Svaret blev jakande men att bevis saknades i dagsläget och jag fick munkavle, det vill säja lova att inte gå vidare med dessa uppgifter.
Misstanke fanns om en person med god lokalkännedom och som hade nycklar till biblioteket. En person från biblioteket eller invandrarbyrån, var frågan.
Denna händelse visar bara på hur snabb media med sin journalistkår är att se händelser i svart/vitt och dela upp oss i onda och goda medborgare, utan fakta och tillräckligt underlag.
Tyvärr får de stöttning av den vänsterintellektuella kultureliten och en alltför stor del av etablissemanget.
Jonas Gardell gjorde show av det hela och sade i kommande föreställning ”att i Linköping bränner man bibliotek” underförstått att ”man” var en ond medborgare.
Att det lika gärna kunde ha varit en arg/besviken invandrare fanns inte i hans inskränkta tankevärld.
Viktigast för journalistkåren tillsammans med denna omhuldade kulturelit är att alltid få framstå som god, deras medel är att kalla alla andra med avvikande åsikter för onda.
Främlingsfientlighets- och rasiststämpeln tas snabbt och lättvindigt fram. Deras ideologiska skygglappar utgör hinder för att både se och förstå en komplicerad verklighet, som inte är svart/vit utan grå.
PS. Min insändare till Östgöta Correspondenten om denna tragiska händelse med personliga åsikter publicerades självfallet inte, kanske ville redaktionen inte att pågående humanistorgie skulle svärtas ner. DS.

Lästips!

Invandringspolitik, Media

Flyktingkris, grupptryck och mediekritik.

I SVD debattforum 2016-03-27 skriver den mycket kunnige och respekterade Stefan Hedlund, professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet om hur ”Flyktingar kan knäcka EU”.

I ingressen står ”Flyktingkatastrofen har gjort det tydligt att EU bygger på en dröm om liknande värderingar som inte stämmer. I stället för att hantera situationen gemensamt, driver EU isär i växande ovänskap där grannar anklagar varandra. Ledare i Tyskland och Sverige bör rannsaka sig själva.”
I slutet på debattartikeln skriver Stefan Hedlund ….”Vad flyktingkrisen nu visar är att myten om gemensamma värderingar inte ens höll på hemmaplan. Tyskland och Sverige har gått i bräschen för en politik som som få andra velat veta av, grundad på värderingar som som få andra velat bekänna sig till. Angela Merkel och Stefan Löven stora personliga skuld i denna tragedi ligger i att de så envist vägrat inse att deras egna moraliska värderingar inte delas av andra, och att försöka att tvinga andra till samsyn inte hade förutsättningar att lyckas.
Om alla medlemsstater faktiskt hade tagit sin del av den gemensamma bördan hade konsekvenserna varit fullt hanterliga. Men att provocera fram en massiv flyktingström på grundval av falsk förespegling om att alla andra faktiskt skulle följa det svensk-tyska exemplet var så djupt oansvarigt att ansvar faktiskt borde utkrävas.”

Tänk om statsministern kunde ersätta sin nuvarande rådgivare i flyktingfrågor, Henrik Arnstad med Stefan Hedlund!
Henrik Arnstad är journalisten som omhuldas av regeringen trots sina stora akademiska brister, hans flytande CV och låga trovärdighet i forskarvärlden och i akademiska kretsar. Men med de rätta politiska åsikterna kan man komma långt i politikens finrum!

Att ansvariga politiker för flyktingkrisen i Europa skulle ta till sig Abraham Lincolns kloka ord är föga troligt; ”Man kan lura folket en lite stund och man kan lura en del av folket hela tiden, men man kan aldrig lura alla hela tiden.”
Men när verkligheten blivit deras största fiende, ökar hoppet.

Om grupptryck
http://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/lat-inte-en-krona-ga-till-is-aktivism/

Om mediakritik
http://www.gp.se/nyheter/ledare/kronika/1.3037109-teodorescu-hur-modiga-vagar-vi-vara-egentligen-

Mediadrev efter farlig Östermalmsinsikt

Invandringspolitik, Media

Nu börjar det bli farligt för våra vänsterliberala ledarskribenter med Dagens Nyheter i spetsen.
Ett mediadrev har startats mot fd.moderata partiledaren Ulf Adolfsson och hans fru fd.kulturminister Lena Adolfsson Liljeroths uttalanden i en intervju som publicerades i DN söndagen den 21 mars 2016.
Journalisten Björn af Klint hittade på en snitsig rubrik på sin omfångsrika artikel ”Vreden på Östermalm”, men följden blev mer av en bumerang från allmänheten, trots att han fick förväntat medhåll från fjäskande och lojala kollegor.
Paret på Östermalm nämnde med många brasklappar, att de ibland tittade in på Axpilats och tyckte att vår rödgröna journalistkår ofta brast i allsidig bevakning när det gäller invandringspolitiken.
Vilket många andra respekterade personer inklusive journalister inom media gjort före dem. Ibland med svåra konsekvenser från dessa renläriga ”godhetsapostlar” som aldrig frigjort sig från det kulturmarxistiska arvet, men som skickligt nått fram till toppositioner inom det offentliga livet, t.ex inom partier, organisationer, facket, departement, statliga verk mm.
Med rätt partibok och med de rätta åsikterna kan man komma långt i vårt land, där grupptrycket svetsar samman detta etablissemang i bästa Rotaryanda.
Ulf Adolfssons tänkvärda ord på hans facebooksida tål att upprepas ……” media har medvetet förtigit en del fakta om invandring av oro för att det skulle tolkas negativt av läsarna…”
Denna uppfattning har även framförts från andra håll, bl.a från polisen, när det gäller brott begångna av invandrare.
Förmodligen spökar ännu ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” från 1987, där det sägs att medias redaktörer med journalister uppmanades att främst skildra invandringen i positiv dager. Oavsett sanningshalt är det precis vad media har försökt göra under de sista årtiondena. Inflation har rått av invandringens berikning och lönsamhet, som förstärkts med känslofyllda snyft reportage.
Positivt är dock att fler krönikörer tycker likadant som paret Adolfsson.
I Östgöta Correspondenten skriver Cecilia Stegö Chiló den 24/3 2016 att malliga medier missar nyheter och vidare att en fara finns med en så homogen journalistkår, som visar på stor oförmåga att ta kritik och att sedan alltid ge sig själva det sista ordet i en debatt, trots att deras förtroende hos allmänheten sjunker som en sten.
Ulf Adolfsson avslutar sitt inlägg på facebook med orden ”De som ryar högst om demokratiska krafter är de som själva är de främsta att vilja tysta och censurera. Oua vadis Sverige”?
Detta stämmer väl överens med min uppfattning sedan lång tid att svensk demokrati är tig eller tyck som vi.

Lästips

Media

Statistik som numera t.o.m. Aftonbladet publicerar om vänsterns övertro på invandringens lönsamhet och sedan ett reportage om hederskultur, som kulturvänsterns helst vill blunda för.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article22491190.ab
http://www.gd.se/gastrikland/gavle/hederskulturen-ar-narvarande-runt-helges-ett-hej-till-en-kille-kan-innebara-att-nagon-rapporterar-till-familjen

Känsloreportage stjälper mer än hjälper riktiga flyktingar

Media

Medias fördömande av en SD:s politikers twitter kommentar om att små flyktingbarn kan liknas vid grisar är helt rätt, inga ursäkter finns för att sådant uttalande, det gör oss bara bedrövade.
Däremot skulle jag önska att media vore lika observant på nedvärderande uttalanden och gärningar mot svenskfödda medborgare, unga som gamla och alla sextrakasserier mot unga kvinnor, som numera fått sin utomhusradie starkt begränsad.
Men här råder stor återhållsamhet med fakta och inflation råder i bortförklaringar.
Den historiska kunskapen visar på stora luckor hos feministerna till vänster och deras politiker, när de nu försöker smeta ut Mena ländernas medeltida kvinnoförtryck på alla svenskfödda män.
Elever på en skola i Kristianstad är numera rädda för våld och trakasserier av nyanlända skolkamrater, men de får av rektor endast höra att de måste visa förståelse för att ” dessa barn kan ha varit med om fruktansvärda saker.” Således skall de svenska eleverna få vara slagpåse, för att fega och politiskt korrekta rektorer inte vågar sätta ner foten, trots föräldrars oro och klagan.
Vi minns alla den gripande bilden på den treårige Aylans tragiska drunkningsdöd under fjolåret, som gav berättigat känslosvall i hela världen.
Strax efter denna händelse kom andra uppgifter fram från utländska källor, om att det finns många luckor i den överlevande faderns berättelse.
En kvinna som var med på flyktingbåten, Zainab Abbas, förlorade två av sina barn och hävdade bestämt att Aylans pappa, Abdullah Kurdi, själv var människosmugglare och ansvarig för resan när båten slog runt. (Australienska nyhetskanalen Network Ten, Wall Street Journal)
I början på året åtalades Alyan Kurdis pappa i Egypten för vållandet till annans död och det fastslogs att han själv var människosmugglare på den aktuella båten över Medelhavet.
Orsaken till familjens resa var att fadern lockades av det svenska beslutet om fri tandvård för flyktingar. I Turkiet där familjen bodde och saknade flyktingskäl, fanns inte möjlighet till denna förmån.
När vår vice statsminister Åsa Romson jämförde tragiken på Medelhavet med Hitlers förintelseläger, så tar man sig för pannan över samma historielöshet som vännerna till vänster besitter. Miljöpartiet har i hög grad bidragit till alla så kallade pullfaktorer, som lockat ut migranter på Medelhavet till välfärdslandet Sverige, men den insikten finns inte hos verklighetsfrånvända miljöpartister.
Våra journalister får mycket lågt förtroende av allmänheten i olika undersökningar, precis som arbetsförmedlingen och detta borde mana till mer eftertanke om arbetssätt och mindre av bortförklaringar.
Den rödgröna journalistkårens främsta syfte verkar vara att locka fram känslor hos läsaren, allt för att sälja fler tidningar. Känsloimpulser når hjärnan mycket snabbare än fakta från högre centra i hjärnan.
Men det är ingen riskfri strategi, för med tiden uppstår empatiutmattning hos läsaren av alla gripande flyktingreportage.
När fakta och bakgrundskontroll lyser med sin frånvaro så blir medias agerande endast en bumerang, som på sikt gör det svårare för riktiga flyktingar att nå fram till Europa.

Kvinnohat har olika bakgrund

Inrikespolitik, Invandringspolitik, Media

I Uppdrag granskning (2016-02-10) intervjuades fyra kända feminister, som hade utsatts för förkastligt och fegt hat via nätets anonyma kanaler.
En 35-årig arbetslös man kom polisen till slut på spåren och till skillnad från dessa vänsterliberala och mediala kvinnor tillhörde han inte globaliseringens vinnare, utan till förlorarna.
Här finns det likhetstecken i utanförskap med äldre invandrarmän som för att upprätthålla respekt och sin värdighet förtrycker sina kvinnor och unga och bestämmer hur de måste leva.
Det hade dock varit klädsamt om programmet hade praktiserat konsekvensneutralitet, där båda sidor av händelser belyses, för kvinnohat och dess varierande förtryck kan komma både från vänster och höger.
Enligt polismyndigheten så begås majoriteten av brott mot yttrandefrihet och demokratiska rättigheter av den autonoma vänstern som till exempel den revolutionära fronten och AFA, medan våra medier har svårt att lämna nazistförklaringen.
I SVT (Nyheter Halland) har en kvinna i Falkenberg fått berätta om sin och sin dotters olidliga situation med stenkastning, glåpord av invandrarungdomar inom våldsvänstern.
Anledningen var att hon under ett torgmöte i valrörelsen 2014 inte vände ryggen åt Jimmie Åkesson, för hon ville höra vad han hade att säga.
Trots 24 polisanmälningar om trakasserier därefter, har brottet lagts ner av polis ”för gärningsmannen går ej att identifiera.”
Kanske stämmer inte mantrat om allas lika värde i praktiken, när det gäller polisens resurser? Kanske är mediala och kända kvinnor mer värdefulla än oss andra?
Jag vill om igen uppmärksamma på stora skillnader i kvinnohat och förtryck som praktiseras av hotade män i utanförskap.
När en svensk utför dessa gärningar ligger inte hela släkten bakom och/eller står och hejar på.
Det är oftast en impulsstyrd handling som lätt ångras, när konfrontation sker inför öppen ridå.
Förtrycket som sker i Allahs namn förvandlas däremot alltför lätt till främlingsfientlighet av dessa kända feminister.
Detta förhållningssätt bara cementerar det uråldriga kvinnoförtrycket inom islam. Rabiata, koranläsare med shairalag som mål, får bli talesmän för alla muslimer, oavsett deras tro.
Här hemma är skärpan betydligt skarpare, när dessa feminister får tala om patriarkaliska strukturer, könsnormer och identitet. Homogeniteten är oroväckande stor och kan få unga kvinnor att tro, att de helt saknar valmöjligheter i livet. Offerrollen är mera klädsam än lathet och eftersläpning.
Öppna ögon vore bättre än öppna hjärtan när över 100.000 unga med annan etnicitet nu är utsatta för förtryck, som bara eskalerar med dagens invandrarnivåer (Rapport 2016-02-10).
Fjorton månader innan Fadime mördades skrev Mona Sahlin och Margareta Winberg på DN debatt att kvinnoförtrycket som sker i utsatta områden inte hade något med kultur och religion att göra….
Denna uppfattning bottnade bara i snäv ideologi och inte med fakta från FN.
Positivt är dock att åsikter kan ändras med tiden, men stora skygglappar finns tyvärr kvar, som hindrar kvinnor att få göra egna val.

http://avpixlat.info/2016/02/10/besokte-offentligt-sd-mote-har-trakasserats-av-invandrarungdomar-i-ett-och-ett-halvt-ar/#more-167941

Svart eller vitt ger ingen konsekvensneutralitet

Media

Kommentar till Eva Garzons krönika ”De förstör allt journalister kämpar för”
i Linköpingsposten ( 2016-02-10)

”Förtroendet för journalister sjunker samtidigt som rasistiska sajter frodas. Folk anklagar journalister för att vinkla, förvränga fakta och till och med mörklägga sanningen – framför allt när det handlar om människor med utländsk bakgrund” skriver journalisten Eva Granzon i sin krönika.

Troligen har Eva Garzon blundat eller inte tagit del av erfarna journalistkollegors varningar om medias oförmåga och/eller bristande vilja, att skildra baksidan på landets invandrings- och asylpolitik.
Rekommenderar varmt journalisten Lasse Granestrands artikel i SVD 2015-12-04 med rubrik ”Flyktingfrågan misskött av politiker och medier.”
Han har över 30 års erfarenhet från DN.
I flera stora undersökningar framkommer att tilliten till journalistkåren bara sjunker hos allmänheten.
Förklaringarna är många, tidningens ideologi, skygglappar, grupptryck och kanske också brist på både ansvar och kunskap. Denna brist och oförmåga gömmer alltför många journalister bakom främlingsfientlighet på nätets sajter.
Att uppfostra oss läsare verkar vara viktigare än att ge oss relevant kunskap från flera källor. Konsekvensneutralitet, begreppet som Erik Fichtelius myntade verkar i dag vara en bristvara inom tidningsvärlden.
Främsta syftet är att sälja för en tidning och den kortaste vägen till läsarna går genom känslohjärnan i limbiska systemet. Impulser till frontallobens kognition tar längre tid och kräver mer av ansträngning och bearbetning.
Därför måste kontroversiella bilder följas av genomarbetad text, som vi med förståndet kan förstå.
Ett tragiskt exempel är bilden på den drunknade lille Alain som kablades ut över världen, utan adekvat bakgrund och fakta, som vi läsare fick söka på egen hand i utländska tidningar.
Att bara smutskasta nätets sajter är ingen framtidsväg. Kommentarerna kan vibrera av ilska och har stor förbättringspotential. Publicerade händelser från övriga tidningar både hemma och utomlands, har oftast god sanningshalt, när de överensstämmer med flera källor. Vilket brister hos maktlojal svensk press.
Mitt råd är att läsa allt från Axpilat och Fria Tider till mycket ansedda tidningar både i Sverige och utomlands.
Tillvaron är inte svart eller vit, det mesta är grått.
Att bara fördöma och förakta motsatta åsikter från egen upphöjdhet leder ingen vart.

Lästips:http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2985785-jag-gor-nagot-sa-omodernt-som-att-skammas