I går kämpade arbetarpartiet/socialdemokraterna mot överheten och kapitalägarna för bättre levnadsvillkor, i dag har de blivet deras hantlangare. Det är som historien upprepar sig där de förtryckta blir de nya förtryckarna.

Råder samma skendemokrati i dag som igår?

I Wikipedia står följande om skendemokrati/demokratur.

”Demokratur betecknar ett samhälle som till ytan är en demokrati, men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger eller annat godtyckligt kollektiv man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta). Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte efterlevs (av staten själv)”

Proletärförfattaren Vilhelm Moberg använde ordet i ett debattinlägg i Dagens Nyheter 14.12.65.

”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”

Återfinns i boken ”I egen sak – obekväma inlägg i det offentliga samtalet” Ordfronts förlag 1984.

I dag är den orädda, framgångsrika journalisten och utrikeskorrespondenten Christina Lilliestierna (1923-2000) helt bortglömd.

Hon återuppväcktes av Chris Forne i boken ”Jag är skapad för stormen, striden och regnet” Ordfronts förlag 2014.

Ett citat från Christina Lilliestierna:
”Journalisten odlar och gödslar framför allt de sämsta instinkterna hos sina medmänniskor (visst, visst det finns enstaka undantag, annars skulle ingen någonsin stå ut).
Sensationslystnaden, de korta enkla slutledningarna, stundens falska sentimentalitet och stundens egoistiska grymhet. Ju enklare en händelse är uttryckt i svart/vitt i skarpt avgränsande fält där ont/gott står i härlig kontrast till varandra, desto bättre är händelsen fångad, desto tacksammare läsekrets och desto mer stiger upplagan….”

Gårdagens sanningar om makthavarna och deras journalistkår är lika sanna i dag.

Den 5 juli var det statsminister Stefan Löfvens tur i Almedalen.

Han tog upp många relevanta frågor som till exempel åtgärdspaket för att stävja segregationen i utanförskapsomräden, religiös extremism, förtryck av kvinnor och oliktänkande, arbetslösheten mm.

Journalisten från SVT2 som intervjuade statsministern efter hans tal, lät som en raspig, gammal grammofonskiva som hakat upp sig eller som en upprepande papegoja.

Alldeles före intervjun, sände Aktuellt sin vana trogen, ett subjektivt känsloreportage om en ensamkommande pojke på en flyktingförläggning, som nu var mycket ledsen över regeringens åtstramning av flyktingpolitiken.
Vilket kan förhindra framgång med hans ”ankareffekt” för resten av hans familj.

Gång på gång upprepade journalisten med en dåres envishet till statsministern ”Vad säjer Du nu till Ahmed?”

Statsministern förstod Ahmeds frustration och förklarade lugnt, att i nuläget finns ingen annan möjlighet än åtstramning för att undvika total kollaps på migrationsverket, flyktingförläggningar och ute i kommunerna.
Han upprepade gång på gång att Sverige under fjolåret tog emot 162.000 flyktingar, avsevärt mycket mer/invånare än något annat EU land, men det hjälpte inte, för är man impregnerad med faktaresistens som är man.
Tyvärr en sjuka, som majoriteten av journalistkåren verkar ha drabbats av.

Den 7 juli var det Jimmie Åkessons tur att bli intervjuad efter sitt tal av en journalist med samma fäbless för pappegojupprepning.
Nu gällde det sexuella trakasserier och våldtäkter mot unga flickor på festivaler nyligen.

Journalisten var mycket upprörd över att Åkesson vägrade ta tillbaka sitt påstående om att majoriteten av dessa övergrepp utfördes av ensamkommande pojkar och män från en medeltida kultur där kvinnan betraktas som mannens ägodel.
Inte en skugga får falla över dessa förövare, verkade vara intervjuns utgångspunkt.

Jag upprepar från inlägget den 6 juli ”Elefanten i rummet som ingen vill se.”
Polisen i Karlstad blev JO anmäld för sitt uttalande, att det inte rådde någon tvekan om vem/vilka som hade tafsat på unga tjejer på ”Putte i Parken” festivalen, nämligen ensamkommande pojkar från ett flyktingboende i närheten.
Detta uttalande kunde man läsa under fm den 2/7 på www. varmland.polisen.se, men på eftermiddagen var detta förskräckliga och kränkande uttalande borttaget. Troligen blev polisbefälet i Karlstad Per Arne Eriksson tagen i örat av SR och kanske även av olyckan vi har till rikspolischef Dan Eliasson.
Hans tafsa inte armband borde bytas ut mot handbojor, som Jimmie Åkesson så illustrativt visade under sitt tal.

Rikspolischefen lovade att avgå om Jimmie Åkesson skulle bli statsminister efter valet 2018.
Vi får hoppas att detta löfte kan inspirera fler att rösta på SD, för annars är risken stor att framtida festivaler kommer att kallas ”Muhammed i parken.”

Att journalistkåren bara orkar snyfta vidare i sina ideologiska känsloreportage, helt förblindade av upphöjd identitetspolitik och kulturrelativism.

Det är ett svek och förakt mot oss tittare och läsare att bara snyfta vidare, i stället för att ge oss relevanta fakta från olika källor, så vi själva kan ta ställning.

Jag är nu rejält trött på dessa pladdrande papegojor sittande på sina höga moraliska piedestaler.

Mitt råd är; Kliv ner, gör ert jobb och se verkligheten som den är, för målgruppen för era snyftreportage orkar inte mer!

Newsvoice startade under 2011 och är en alternativ nättidning som samlar kunniga bloggare och analytiker på en plats.
Redaktör är Torbjörn Sassersson.

Newsvoice speglar ett ”tankeskifte” i världen och vänder sig till de som är engagerade i samhällets utveckling och transformation.
Tidningen tar upp olika ämnesområden, omvärldsbevakar internationell media och vill skapa debatt som kan leda till förändring och nytänkande.
Den får både ris och ros i kommentatorsfälten, vilket hindrar förtvining av yttrandefriheten.
För ”om alla tänker lika, tänker ingen alls.”

Skattefinansierade SVT och SR:s nyhetsförmedling skall präglas av objektivitet och skall uppvisa konsekvensneutralitet, dvs. oavsett vilka konsekvenser en nyhet får så skall den publiceras om den är sann och relevant.
Detta borde också vara utgångspunkt för varje journalist med självaktning.

Men skillnaden vad som är relevant är mycket stor mellan medias redaktioner och läsarna. Enligt redaktionerna är det nästan aldrig relevant att nämna etnicitet när brott har begåtts, men för den lurade pensionären, för rånade och nedslagna offer och för kvinnor som blir utsatta för sexuella trakasserier och våldtäkter, har det stor relevans att gärningsmannen/männens etnicitet avslöjas. I flera fall där bilder från övervakningskameror och mobiler offentliggjorts har förövaren kunnat gripas.
En stor fara för demokratin med yttrandefrihet i fokus, är att de flesta tidningsredaktioner består av vänsterliberaler och att journalistkåren har stor kärlek till de rödgröna partierna. Tyvärr silas de flesta nyheter genom denna rödgröna tratt och bara en begränsad del av samhället belyses.
För är man röd då är man snäll till skillnad från att vara blå och när man har uppnått kraftig rödfärg utåt, då får man göra vad man vill, för påklistrad snällhet ger alibi till flertalet oegentligheter.
Tidigare extremistsamordnaren Mona Sahlin utgör ett paradexempel.
Fria Tider avslöjade i dag via Expressen hur hon tillsammans med andra socialdemokraters tidigare aktiviteter, har lyckats tömma Anna Linds stipendiefond på hela kapitalet på 21 miljoner i administration, representation, lokaler, seminarier, arvoden och resor. Till stipendier blev det bara 3 miljoner kvar. Understiger kapitalet 100.000 kr så skall fonden läggas ner enligt regelverket, vilket nu är ett faktum.
Det kanske inte dåvarande minister Birgitta Olsson (l) och alliansen hade räknat med vid hennes tillsättning.
Men struntar man i att betala en symbolisk summa för hyra av förskolans leklada till sin dotters födelsedag, då förstår man vart det kan barka i väg i större sammanhang.
Hennes kära vänner i styrelsen, Richard Wolf och Lisa Marklund kanske har hjälpt till med utsvävningarna?
Mona Sahlins tjusiga väska som hon fick i gåva av deckardrottningen för några år sedan, gjorde ingen succé på partistämman och den fick nog därefter åka in i garderoben. Synd bara att inte extremistsamordnaren själv följde med.

I dagstidningarna finns dagligen snälla reportage om hur invandrare och nyanlända snabbt lär sig svenska, assimileras, integreras, rehabiliteras och kämpar för att komma i arbete.
Trist bara att jag under min yrkestid inte träffade särskilt många från den gruppen.

Vi får ständigt läsa om heroisk flykt från bomber och krut hela vägen upp till Norden, trots att flertalet länder som passerats på vägen inte är i krig. De har ratats för att nå fram till bordet, där bidragen är mest generösa och där möjligheten att få stanna är som störst.

Om politikerna inte fattat detta, då är man rent ut sagt dum i huvudet.

Sveriges och Tysklands attraktionskraft har nått ut till flyktingar, men också till fattiga, kriminella, terrorister med IS krigare i täten. Politikerna tycker synd om alla som kommer, för alla är ju lika mycket värda.

När oskyldiga medborgare utsätts för attentat och mördas, ja det är smällar vi får ta verkar de tycka. Det viktigaste är att våra friheter inte ryker och att vi inte ger efter för våldets krafter. Insikten om att det är de själva med sin destruktiva flyktingpolitik har bidragit till att våldets krafter släppts lösa, finns inte. Då vill politikerna plötsligt ha med oss, när det gäller att sopa upp efter våldets framfart, men när man 1975 röstade om att Sverige skulle bli ett etniskt samhälle, då var dörren stängd för oss. Kanske var det Olof Palme som låste och stoppade nyckeln i fickan?

På tal om att vara dum i huvudet, lärde jag mig nyss ett grekiskt ord för detta, när makthavarna ständigt är dumma i huvudet, det kallas för:

Kakistokrati vilket innebär att de sämsta, värsta och de minst kvalificerade människorna sitter vid makten.

Andra ord och benämningar på företeelser i debatten om svensk flyktingpolitik, som jag har fått lära mig, är följande exempel vars definitioner främst kommer från Wikipedia.

Identitetspolitik
Är politiska ställningstaganden som grundar sig på egenintresse och individens egna sociala intressegrupper. Identitetspolitiker vill ge röst åt alla som upplever sig förtryckta. Ex. feminister, gay rörelsen handikapprörelsen, invandrare, muslimer med flera grupper. Förtrycket skall synliggöras, medborgaren skall medvetandegöras.

Fara: Skuldbeläggning, splittring (egen reflektion)

Konsekvensneutralitet
Om en nyhet är sann och relevant så skall den publiceras oavsett vilka konsekvenser detta innebär (Erik Fichtelius ”Vad är en nyhet”)

Kulturrelativism
Osynliggöra eller bagatellisera förtryck som sker av tradition eller religion.
En grupp i minoritet och underläge behöver således aldrig ta ansvar för sina handlingar

Fara: Dåligt beteende och brottslighet utan tillrättavisning och straff, bara stimulerar den kriminella karriären och gör den permanent (egen reflektion)

Compartmentalization
Företeelser/ämnen frikopplas från varandra, man ser inga samband.
T.ex. Ökad arbetslöshet, kriminalitet, undanträngningseffekter, bostadsbrist och höjd skatt har inget med invandringen att göra

Kognitiv dissonans
Motstridiga åsikter. Dissonansen/motsättningarna minskas genom att förneka och klandra andra.
Ex. ”Invandringen är för hög,” ”Det tycker jag inte alls, du är främlingsfientlig och har rasistiska åsikter”

Falska preferenser
Människor uttrycker endast åsikter som de vet är socialt accepterade, döljer vad de verkligen tycker (Timor Kuran, statsvetare)

Fara: Yttrandefriheten inskränks, exempel är dålig överensstämmelse mellan valresultat och opinionsinstitutens resultat (egen reflektion)

Medborgarnas nej till Brexit nyligen, vårt nej till euron 2003 och nationalstaters överraskande valresultat om olika EU frågor är tydliga exempel på falska preferenser.

När etablissemanget utsätts för ”chockvågor” då vet vi att valresultatet är helt rätt!

Orsaken är långt avstånd mellan valda och väljare och deras olika livsbetingelser.
Reaktionen efteråt brukar vara domedagsprofetior och att väljarna är korkade som låter landet hamna på stenåldersnivå.
Vilket nästan aldrig sker, tvärtom brukar överraskande valresultat föra landet framåt.
Om Brexits valresultat inte myglas bort av eliten, så är jag övertygad om att Storbritannien inom några år passerat kvarvarande EU länder i utveckling med flera hästlängder, genom att återta kontrollen från Bryssel.
Det är detta som finanseliten är livrädda för, att deras EU vaktbolag inte levererar vad de lovat med alla friheter.

Occidentofobi
Vägran att acceptera och anpassa sig till västs grundläggande värderingar

Fara: Splittring av samhället, omöjliggör assimilering och försvårar integrering.
Enklaver i invandrartäta förorter är den stora faran, de har egna lagar, rättsystem byggt på medeltida sedvänjor och vars ”vaktbolag” består av klanen, släkten och kriminella ledare med koranen i famnen.
(egen reflektion)

Okifobi
Sjukligt behov att nedvärdera sin egen kultur och nationalitet i jämförelse med andra, en falsk värdegrundsindoktrinering
Ex. Mona Sahlin utsagor om töntigt, svenskt midsommarfirande och tidigare allianspolitikers påståenden om att all utveckling har kommit utifrån och att utan invandringen hade vi stått och stampat på ett jordgolv.
Roger Scruton brittisk filosof har skrivet om att hata nationalstaten, han besökte SD:s kongress i Västerås nyligen.
Från Samuel Huntington, amerikansk professor, forskare och författare finns skrifter/böcker som stöder samma teori. I början av sin karriär blev han hånad, nedvärderad av etablissemanget, men efter sin död anses han vara en av världens främsta tänkare och statsvetare.

Åsiktskorridor
I korridoren får endast etablerade opinionsbildares uppfattningar finnas.
En självutnämnd elit har tolkningsföreträde och vill företräda alla andra.
Vänsterliberala ledarskribenter, vänsterintellektuella och kultureliten är rikligt representerade i åsiktskorridoren.

Fara: Många medborgares åsikter/erfarenheter förblir osynliga. Demokratiunderskott när bara en begränsad del av samhället synliggörs (egen reflektion)

Både tillämpningen och följsamheten av dessa ord/begrepp varierar stort beroende på vilken målgrupp som gäller när invånarna i åsiktskorridoren beskriver företeelser och fenomen i samhället.

Ett vanligt mönster genom historien är att sanningen först blir hånad, sedan motsagd och till sist uppenbar.

När nu Sverige äntligen fick sin efterlängtade plats i FN:s säkerhetsråd under 2017-2018 tack vare mutor, feg, ensidig utrikespolitik och brösttoner om Sveriges humanitet mot flyktingar, så tror jag att tiden innan sanningen kan bli uppenbar i flyktingpolitiken blir mycket lång för våra politiker.
Man sågar inte gärna av grenen man sitter på.
Om media, SVT och SR mer utgick från objektivitet och fakta i sina nyheter och reportage om rådande flyktingpolitik, i stället för egen ideologi och känslor, då skulle flertalet medborgare själva kunna ta ställning och kanske se till att grenen politikerna nu trängs på går av.

Äntligen ett litet ljus i mörkret.
I går anklagade ledarskribenten Alexandra Boscanin i Svenska Dagbladet SVT för att sprida propaganda i public service.
Bakgrunden var att ekonomireporter Knut Kainz Ragnerud på SVT:s hemsida, tyckte synd om underbetalda piloter, för att sedan tycka illa om Ryanair som möjliggjort för oss vanliga Svensson att resa utomlands.
Medellönen, innan konflikten, för en pilot ligger på 78.000 kr/månad, många tjänar kring 100.000 kr. Därför var allmänhetens stöd inte särskilt stort.
Tänk om fler ledarskribenter kunde se och våga skriva om SVT:s partiskhet i andra samhällsfrågor och tänk om de även kunde se sin egen tidnings brister i objektivitet och konsekvens neutralitet, där en nyhet som är sann och relevant skall publiceras oavsett dess konsekvenser.
Tyvärr är SVT inte en objektiv nyhetsförmedling, rapporteringen är ofta vinklad efter journalisternas egen agenda, inte minst i flyktingfrågan.
Ett parad exempel var efter övergreppen i Köln, där tysk media först under galgen kunde skriva att dessa övergrepp mot kvinnor utfördes av araber och asylsökande från Mena länder.
Här hemma verkar rädslan över att ”stigmatisera förorten” ha fått alltför många journalister att svika sitt uppdrag.
Utgångspunkten är att de som tänker rött är mer snälla än de som tänker blått.
Kanske är det något som hänger kvar från min farfars tid, när han som statare kämpade för bättre levnadsvillkor, men nu har världen svängt runt och de gamla arvtagarna till denna ideologi har blivit den nya privilegierade adeln.
I skydd av sin humanitet mot andra, har de försämrat välfärd och åderlåtit sina uppdragsgivare/medborgarna. När leveransen av vad politikerna utlovat för deras ständigt ökade skatteuttag uteblir, då börjar det mullra i leden.
”Som” institutet i Göteborg har i sina undersökningar noterat att majoriteten av SVT:s medarbetare röstar rödgrönt, liksom journalistkåren i övrigt.
Då är det inte konstigt att > 70 % av väljarna inte litar på medias rapportering i flykting- och invandringsfrågor enligt undersökning från Demoskop.
Inflation råder i känslosamma reportage om flyktingar, ensamkommande ”barns” strapatsrika resor hit, om nysvenskar som tappert kämpar för ett bättre liv och om alla frivilliga eldsjälars insatser.
Däremot är det mycket sparsamt med motsatsen. Våld, kriminalitet, stenkastning, brända bilar och bidragsfiffel för att nämna några oegentligheter. Dessa händelser verkar komma från en annan planet och har inget samband med Sveriges destruktiva flyktingpolitik att göra. Lagbrotten bortförklaras eller sopas under mattan.
VI får gå till utländsk media för att få en mer objektiv skildring av Sveriges förfall.
TV- team från Norge och Australien blev chockade över vad de såg under sina studiebesök till belastade förorter i våras.
Kriminella gäng tillämpar där sin egen lag och undanröjer glatt konkurrenten som kan stå i vägen för knarkhandelns inkomster. Vi får bara hoppas att andra medborgare inte står i vägen för kulregnet.
För oss luttrade svenskar, oavsett födelseland, är kriminella aktiviteter i förorterna vardagsmat. Bilar brinner lika ofta här som i Afghanistan.
När det gäller positiva handlingar, som till exempel från Borlänges somaliska bandylag, så är det just deras somaliska ursprung som poängteras, men när det handlar om våldtäkter på findlandsfärja så hittade journalisten först på, att de utländska förövarna var svenskar. Ryktet gick att det var Robert Aschbergs bror som var journalisten, som först prånglade ut den lögnen.
Men det finns hopp, allt fler ledarskribenter inom media har vaknat till. Först ut är ofta skribenter med utländska efternamn, troligen för att dämpa kovändningen, när verkligheten obönhörligt tränger sig på.
Politikerna har ännu bara trippat runt med polisbevakning och pratar som vanligt om mer polisiära resurser, aldrig om asylstopp.
Att nämna ordet asylstopp får ännu den politiska eliten att kippa efter andan och behöva luktsalt. De har nyss vågat ta ordet volymer i sin mun, ordet som tvingade tidigare minister Tobias Billström att pudla.
Folkpartiets, numera liberalerna, behandling av politikern, debattören Mauricio Rojas borde ha fått partistyrelsen ut på en Canossavandring, då kanske deras ökenvandring nu varit mindre lång.
Om de tidigt tagit till sig hans alarmsignaler om vår humanitets konsekvenser, hade partiet i dag nått gamla tiders höjder.
I stället blev det feminism som fördunklade deras sinnen.
Samma sak hände med Nalin Pekgul (s) som kämpat mot islams fundamentalister, hon fick lämna socialdemokraternas partistyrelse och försvinna ut genom bakdörren. För inget pris är för högt för invandrarröster hos de rödgröna partierna.
Alice Teodorescu /Göteborgsposten, Anna Dahlberg /Expressen, Per Gudmundsson/Svd och fristående skribenter som Ivar Arpi och Tomas Gur har fört fram förståndiga synpunkter i känsliga flyktingfrågor.
Förutom respekterad och kunnig kärntrupp med Jan Tullberg, Jan Sjunnesson, Karl Olof Arnstberg, Gunnar Sandelin, Merit Wager och Julia Caesar för att nämna några som har haft och har modet att föra ut dagens verklighet, trots alla mediala förföljare.
Kanske finns det hopp, att dessa skribenter skall få flockbeteendet hos makthavarna att minska och få allmänheten att vakna.
Kanske framtida innehåll i åsiktskorridoren då kommer att präglas av konsekvensneutralitet i stället för ideologiska lögner.

Lästips! ”Vad är en nyhet?” av Erik Fichtelius.