Gamla sanningar om skendemokrati och journalistik lika aktuella i dag

I går kämpade arbetarpartiet/socialdemokraterna mot överheten och kapitalägarna för bättre levnadsvillkor, i dag har de blivet deras hantlangare. Det är som historien upprepar sig där de förtryckta blir de nya förtryckarna.

Råder samma skendemokrati i dag som igår?

I Wikipedia står följande om skendemokrati/demokratur.

”Demokratur betecknar ett samhälle som till ytan är en demokrati, men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger eller annat godtyckligt kollektiv man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta). Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte efterlevs (av staten själv)”

Proletärförfattaren Vilhelm Moberg använde ordet i ett debattinlägg i Dagens Nyheter 14.12.65.

”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”

Återfinns i boken ”I egen sak – obekväma inlägg i det offentliga samtalet” Ordfronts förlag 1984.

I dag är den orädda, framgångsrika journalisten och utrikeskorrespondenten Christina Lilliestierna (1923-2000) helt bortglömd.

Hon återuppväcktes av Chris Forne i boken ”Jag är skapad för stormen, striden och regnet” Ordfronts förlag 2014.

Ett citat från Christina Lilliestierna:
”Journalisten odlar och gödslar framför allt de sämsta instinkterna hos sina medmänniskor (visst, visst det finns enstaka undantag, annars skulle ingen någonsin stå ut).
Sensationslystnaden, de korta enkla slutledningarna, stundens falska sentimentalitet och stundens egoistiska grymhet. Ju enklare en händelse är uttryckt i svart/vitt i skarpt avgränsande fält där ont/gott står i härlig kontrast till varandra, desto bättre är händelsen fångad, desto tacksammare läsekrets och desto mer stiger upplagan….”

Gårdagens sanningar om makthavarna och deras journalistkår är lika sanna i dag.

4 tankar kring ”Gamla sanningar om skendemokrati och journalistik lika aktuella i dag

  1. Demokratidebatten är sorgligt eftersatt i vår tid, javisst är det så. Det har inte alltid varit så, dock.
    En gång i tiden försökte nog många att identifiera de nödvändiga byggstenarna i ett demokratiskt samhälle. Numera skulle ingen “makthavare” ens drömma om att föra ett intellektuellt hederligt samtal i någon fråga. I alla fall inte om det finns minsta chans att istället använda sig av någon härskarteknik. Om man skulle råka vara inkonsekvent, lögnaktig eller irrelevant i sin framställning betyder ingenting, om blott “motståndaren” plattas till och tystnar. För demokratin som sådan finns ingen känsla kvar, den är blott ett redskap för att härska. Ja, “demokraturen” är verkligen den “nya” demokratin!

  2. Demokrati betyder att 50.1 % kan förtrycka övriga. Iallafall är det en definition av ordet. Det är i varje fall inte samma sak som frihet och individuell sådan.

    Om man studerar den riktiga historian kan man ganska snabbt hitta att den egentliga makten som har större gränser än Sverige instiftade vänster-höger doktrinen som en strategi för att söndra och härska. Folket fick vissa friheter genom fackföreningarna före de blev lydhundar åt makten. Samtliga viktiga rörelser har startats eller tagits över av maktens säkerhetstjänster via infiltration och man spelar folket teatern genom Hegelian dialectic.

    Här att läsa ett vittnesmål om hur demokratin byggs i landet:

    http://undermattans.blogspot.se/2014/09/mitt-liv-som-politisk-aktivist-hos.html

    Det fattas pengar i samhället därför att den privata finansiella makteliten som styr länders penningmängd genom att kontrollera banksystemet vill ha det så.

    Valutan är kreditbaserad vilket innebär att pengar hela tiden går ur cirkulation då lånen amorteras.

    Räntan på krediterna gör att landet och folken hamnar i samma sits som personen i TV programmet lyxfällan. Det blir bara värre ju mer man lånar.

    Genom att makteliten ( bankägarna) anpassar penningmängden i nationalstaterna så att nivån blir 40 timmar arbetsvecka kan folket hållas troende att de är fria samtidigt som de har rätten att jobba hela sin tid för mat och tak.

    För att se genom politiken bör man förstå vad pengar ska göra och lägger därför två länkar till nationellt under samhället och folket verkande skuldfritt valutasystem:

    https://www.youtube.com/watch?v=hxdPIOUTd2k

    https://sv.wikipedia.org/wiki/W%C3%B6rgl

Kommentarer inaktiverade.