Ros och ris

 Att skriva debattinlägg kan ge både ris och ros, precis som det skall vara om yttrandefriheten skall hållas frisk. 

Det har jag fått uppleva många gånger.

Flera läsare gick nog i taket när jag nyligen skrev en debattartikel på Newsvoice.se.

http://newsvoice.se/2017/02/09/migrationen-godhetsindustrin/

”Migrationen: Karriärister, kulturelit och flyktingindustrin lever på godhetsindustrin.”

Redaktören var vänlig att ge mig gott om replikplats, så jag kunde verifiera mina påståenden om invandrares anpassningssvårigheter till västs värderingar, eftersom jag skulle ha förtydligat ordet ”majoritet” i artikeln.

Men signaturen ”Birgitta” gav mig ytterligare en förklaring till massmigrationen till väst i sin kommentar den 11 februari. Hon skrev bl.a.

”…Socialantropologerna Friedman och Ekholm-Friedman som bl a ”menar att dagens globalisering i västvärlden karakteriseras av:

1. Massiv export av produktivt kapital till det nya centrumet (Sydostasien), och ett skifte från produktivt till finansiellt kapital – något som i sig bara är ett luftslott. Detta innebär att Västvärlden rör sig från ett samhälle av producenter till ett samhälle av konsumenter som lever på lånade pengar.
   2. Tilltagande horisontella och vertikala spänningar i samhället. De horisontella spänningarna handlar om sociala identiteter såsom etnicitet, religion, region och kön. De vertikala spänningarna handlar om ökad ekonomisk och social ojämlikhet, där stora delar av medelklassen rör sig nedåt medan den ekonomiska makten koncentreras till en allt mindre elit.
   3. Massiv invandring som, i ett läge av ekonomisk nedgång, fungerar destabiliserande och förstärker konfliktlinjerna i punkt 2.”

http://www.realiaposten.com/2016/12/07/globaliseringen-och-vastvarldens-kris/

Nedbrytande krafter?

”….Vi har sett att det finns krafter i Sverige – i synnerhet bland så kallade intellektuella – som helt och hållet vill bryta ner samhället till någon sorts nivå av primordial anarkism. Som vill döda välfärden bara på grund av det faktum att den inte omfattar hela världens befolkning….” skriver bl.a Jonas Vesterberg, författare, journalist i sin artikel ”Det får räcka nu” på ledarsidorna.se.

https://ledarsidorna.se/2017/01/jonas-vesterberg-det-far-racka-nu/

Jag tror vi är många som funderar likadant som Jonas Vesterberg, om ansvariga politiker inte visste vad de gjorde med deras öppna dörrars och hjärtans politik?

Var orsaken inkompetens eller deltar de i en plan för att skjuta landet i sank?

Han avslutar sin artikel med …”Nu får det räcka. Nu får det fanimej vara nog” och jag tror att fler håller med utan att vara rasister.

Åter Tack till er som läser mina blogginlägg och till alla som kommenterar.
Att få återkoppling, tips och stöd värmer. Det finns så mycket kunskap och klokskap bland nätets läsare, som aldrig får sättas på pränt i traditionell media, för där finns ett tjockt filter, som ständigt förnekas.
Jag lägger ut nästan alla kommentarer, med undantag av spam. I dag på morgonen kom den här som jag vill lyfta fram från signaturen ”livinginlietopia” 25 september, 2016 kl. 08:39

”När jag växte vill jag minnas att ”media m.fl” beskrevs som ”tredje statsmakten” eller ”den granskande makten”. Det var underförstått att dessa stod på medborgarnas sida och att vi (medborgarna) inte kunde klara oss utan dem. ”Fria medier” var ett av det demokratiska samhällets kännetecken, och därför var exvis ”presstöd” en bra ide’.
Vi var tacksamma över hur vist allt var ordnat, och över hur trygga vi kunde känna oss. Inget ont kunde ju ske, utan att vi blev informerade om det.
Sedan dess har det hänt en del, både med världen och med oss själva.
Uppvaknandet har inte varit behagligt, även om den ökade medvetandegraden rent definitionsmässigt måste vara positiv. Att den exekutiva makten, den lagstiftande makten och den ”granskande makten” numera utgörs av samma grupp av människor, är alltmer tydligt.
Verklig censur råder numera, och utövas faktiskt av i princip samma människor som högljutt försvarar yttrandefrihet och besläktade rättigheter.

Centraliseringen av makt, opinionsbildning och ägande når, i det fördolda, allt högre nivåer. Och försvaret av dessa ondskefulla strukturer känner nästan inga gränser.
Att man inom Main Stream Media, på demokratiskt och juridiskt tveksamma grunder, gör sig av med alla som arbetar för ”sanning och rätt”, är symptomatiskt.
Numera känner sig eliten sig så säker i sadeln att man inte längre upplever sig behöva vara så försiktig, när man driver sin agenda. Tonen blir allt hårdare, lögnerna allt genomskinligare och, resultaten för de vanliga medborgarna, allt mer påtagliga.
Fast eliten håller oss i ett hårdare grepp än någonsin tidigare, har ändå en känsla av desperation smugit sig in hos dess företrädare.
Folket har börjat göra motstånd. En process har tagit sin början. Där har alla vi demokrater ett ansvar.”