Avståndet är avgrundsdjupt mellan maktsvassande ledarskribenter, politiker och verkligheten.
Hör här, utan att svimma.
– Löfven ”Jag har gjort Sverige till ett bättre land” och när jag hämtat mig från den lögnbravaden, så kommer nästa från Märta Stenevi MP:s nya karriär språkrör, som skall jaga nationalister och anklagar SD för kvinnohat. Annie Lööf står och visslar i dörren om samarbete. Hon är livrädd för att M, KD skall acceptera stöd från SD. Ambitionen är att bli statsminister.
Vi kan bara utropa Kyrie eleison (grekiska för ”Herre, förbarma Dig”) och hoppas bli bönhörda.
Nu till Jens Ganman som den 1/2 skrev januari bokslut på Facebook:
Jens Ganman Wikipedia
”BOKSLUT JANUARI (se bifogad lista längst ner)
Går brottsligheten upp i Sverige? Eller ner? Det är den ständiga frågan. De som drabbas av skottlossningar, bombdåd, bilbränder och gänguppgörelser på den lokala lekplatsen skiter nog i vilket.
Lars Lindström skriver (igen) i Expressen om att det nog inte är så farligt det som händer runt om i Sverige. Han har läst statistik från BRÅ och vet att berätta för läsarna:
”Äldre människor är mest oroliga för att utsättas för brott, men är minst utsatta.
…och här skulle man kunna tänka:
”Tänk om många äldre har slutat att gå ut? På grund av ’stök’ i närmiljön? Och att de därmed försvinner ur statistiken?”
https://mitti.se/lansnyheter/varannan-stockholm-kvallen/
Och tänk om minskat antal dödsoffer p.g.a. grovt våld delvis beror på bättre vård? Traumaenheterna på våra stora regionsjukhuset är numera väldigt bra på att rädda livet på skottskadade.
Undrar varför.
Och vad väger tyngst i ett allmänt trygghetsperspektiv: att internetbedrägerier går ner eller att explosioner i trappuppgångar går upp?
Hur passar såna parametrar in i ekvationen?
Det får vi inte veta när Lindström skriver eftersom hans jobb inte är att granska makten och ifrågasätta vanskötseln av Sverige.
Hans jobb är att skambelägga vanliga människor som tycker att deras stad/by/kvarter har ballat ur de sista åren. Den som inte känner igen sig i sitt eget land har en ”sned uppfattning”.
Och sneda saker bör, som vi alla vet, rättas till.
Det övergripande journalistiska paradigmet i Sverige lyder: den som vill prata om brottslighet som ett problem och inte en ”utmaning” är populist allra minst och kanske t.o.m. högerextrem.
Om denna era och denna ”journalistik” kommer det att skrivas avhandlingar i framtiden.”
(Länklistan på brottslighet besparar jag er, den är på dryga 150 artiklar, notera främst från statsmedia).