Förföljelse av kvinnor och homosexuella som kämpar mot gamla och medeltida sedvänjor förekommer inom flera religioner.
I Sverige har bokstavstrogna fundamentalister inom islam fått tolkningsföreträde, hur muslimer ska leva sina liv med ett strikt regelsystem främst för kvinnor och unga.
Vad jag inte förstår är hur våra rödgröna feministiska partier som hyllar allas lika värde kan visa en sådan undfallenhet och förståelse för partimedlemmar med invandrarbakgrund som öppet eller i det fördolda hyllar sharialag och har nära band till extremister.
Islamiska förbundet och Sveriges unga muslimer är avknoppningar av muslimska brödraskapet och stryks medhårs oavsett deras agenda.
Att moralpoliser, ”skäggiga skuggor” förföljer och trakasserar kvinnor i invandrarförorter, som lämnat sin huvudduk hemma och som vill bestämma över sitt eget liv, får ringa uppmärksamhet.
De annars så verbala feministerna är tysta och när de konfronteras försöker de smeta ut detta kvinnoförtryck på alla män, helst på svenskfödda vita.
Toleransen hos vänsterintellektuella och kultureliten är mycket stor mot de intoleranta.
Ett tydligt exempel var förra sommaren då Jan Sunnesson ordnade en liten pridedemonstration i invandrardominerande områden.
Protesterna mot detta obehagliga tilltag var högljudda från vänsterhåll.
Jag undrar om dessa områden skall vara en frizon för intolerans mot sexuella minoriteter?
Men jag har förstått att pridearrangörerna bara vill visa upp sig i fina kvarter för de redan frälsta.
När politiker med invandrarbakgrund nu har avslöjats för sitt samröre med extremister så kommer flera av deras partivänner med penibla undanflykter om förföljelse av islam.
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin förstod inte att kvinnor upplevde en kränkning när de inte blev tagna i hand. Då förstår jag hur lite han egentligen förstår av assimilerings- och integrationssvårigheterna.
Att uttala sig nedsättande mot någon invandrare får DO/diskrimineringsombudsmannen att blixtsnabbt agera, men när diskriminering och nedsättande tillmälen, som svennehora, riktas mot kvinnor av män i en religions namn, så händer ingenting, förutom tystnad.
Jag har sedan lång tid förstått att Sveriges feministiska utrikespolitik inte har någon motsvarande inrikespolitik och definitivt inte för kvinnor i förorterna som kämpar mot religiöst förtryck, patriarkaliska strukturer, klansystem och hedersförtryck.
En av kämparna mot detta förtryck är Hanna Gadban, författare, lärare och debattör. Hon skrev i Svd (2015-10-11) att skulden läggs på kvinnorna själva när de försöker frigöra sig från detta förtryck och om vänsterns allmänna misstro mot detta agerande och deras anklagelser mot kvinnorna för att de stigmatiserar förorten.
Enligt FN så förekommer det minst 5000 hedersrelaterade mord i världen, förutom i Menaländerna så finns denna barbariska sedvänja även i Pakistan, Indien och Bangladesh, men mörkertalen är mycket stora.
Inför sommarlovet känner många invandrarflickor rädsla för semester i hemlandet. Alltför många av dem har sittsvårigheter vid höstterminens början, när de utsatts för könsstympning under semestern.
Unga kvinnor som själva vill välja sin partner och utformningen av sitt liv kan tvingas att hoppa eller bli utkastade från balkonger för att upprätthålla familjens heder.
Mörkertalet är stort även i Sverige, eftersom många dödsfall rubriceras som självmord och vittnen lyser med sin frånvaro.
Benämningen ”balkongflickor” finns sedan länge, men kraftfulla åtgärder saknas från räddhågsna politiker.
Att utvisa hela familjen när brott uppdagas skulle ha en god avskräckande effekt och kunna rädda många av de utsatta flickorna.
Att denna medeltida sedvänja regelbundet får förekomma i ett land med en feministisk regering är en skandal utan motstycke.
Varför får stödet till trossamfund, som styrs av fundamentalistiska islamister bara fortsätta, trots att de motarbetar mänskliga rättigheter inte minst för deras kvinnor och ungdomar?
Stödet till trossamfunden består av skattepengar, ca 70 miljoner delas ut varje år av våra frikostiga politiker.
I en utredning nyligen från Stockholms universitet beräknas att ca 100.000 unga påverkas och hindras i sina livsval av sin familj och släkt med utomnordisk bakgrund.
Allt för många politiker, företrädare för organisationer och enskilda har i stället gjort allt för att negligera och motarbeta tragiska fakta från förorterna i sin rädsla för att stigmatisera en religion och stöta sig med inflytelserika imamer, som talar om för sina medlemmar hur de skall rösta.
Miljöpartiet och vänsterpartiet brukar inta tätplatserna.
Jag känner bara förakt för brösttonerna från miljöpartiets språkrör, när de pratar om sin värdegrund och mänskliga rättigheter. Skillnaden mellan teori och praktik är avgrundsdjup.

Ingen av oss multikulturella tvivlare blir förvånad av SKL: s (Sveriges kommuner och landsting) nya ekonomiprognos.
(Svt.se Nyheter 2016-04-29).
Kraftiga skattehöjningar kommer att krävas i kommunerna pga befolkningsökningen, där den okontrollerade migrationen står för 70 %.
Fram till 2019 förväntas befolkningen öka med 590.000 personer.
Detta sätter hårt tryck på sjukvård, tandvård, omsorg, bostäder och skola, där extra bidrag krävs i invandrartäta områden, förutom SFI undervisning.
Läget är mycket bekymmersamt säjer Bettina Kashefi på SKL.
SKL:s ordförande Lena Micko kräver mer värdesäkrade bidrag från staten, men finansminister Magdalena Andersson ger inga nya löften, utan lyfter fram dagens utdelning på 10 miljarder till landets kommuner, som kompensation för alla insatser som nyanlända kräver.
Nu skall hon försöka få bankerna att betala mer skatt vilket, om det verkställs, bara kommer att vältras över på dess kunder.
Efter finanskrisen förstår vi bankernas briljanta affärsidé; vi tar vinsten och förlusten får folket ta. Med politiker som våra body guards kan det bara gå bra.
Så finansministerns kommentar om att alla ska bidra till vår gemensamma välfärd, får vi av erfarenhet och nu efter Panama skandalen ta med en stor nypa salt.
Oavsett om det är staten, landstingen eller kommunerna som pengarna kommer ifrån, så är det våra skattepengar, som politiker betraktar som sina egna.
Om de i stället hade jobbat ihop pengarna själva skulle lusten att spendera på andra vara mycket mindre.
Sveriges moraliska hybris beträffande invandringen skulle också vara mindre uttalad och berömmande ord från FN och EU:s ledare skulle inte få samma uppskattning som i dag.
Kanske väljarna först förstår, att mantrat om invandringens lönsamhet inte stämmer, när deras privata ekonomi krymper.
För det är lätt att vara god så länge som min egen välfärd inte påverkas.
Trösten för medelklassen och de välbeställda är centerpartiets förslag om rutavdrag på 75.000 kr. Deras ordförande Annie Lööf kanske kan få sin smutstvätt inlämnad och få sina väskor burna av någon med nystarts- och instegsjobb.
Om unga och nyanlända inte föredrar bidrag i stället.

Tänk om en präst i svenska kyrkan inför valet 2014, hade uppmanat sina församlingsmedlemmar att enbart rösta på sverigedemokraterna, under sina gudstjänster och via kyrkans hemsida.
Vilken massmedial reaktion det skulle ha orsakat. Förmodligen hade prästen fått sluta sin tjänstgöring och det är tveksamt om han ens fått syndernas förlåtelse för detta brott.
Men när en imam gör detta hörs inte ett pip. Det mångkulturella överseendet mot lagöverträdelser är mycket uttalat hos vänsterliberala politiker och deras förtrogna journalistkår.
Inför valet 2014 utfärdade imam Abo Road i Gävle moskén en islamorder på sin hemsida till sina medlemmar. I första hand skulle de rösta på miljöpartiet, i andra hand på vänsterpartiet.
Hela gruppen muslimer betraktas som ett kollektiv och ska rösta efter imamens huvud, medan svenskfödda får ha skilda politiska åsikter och rösta efter sitt eget.
Vore inte denna händelse något för diskrimineringsombudsmannen/DO, som inte brukar vila på hanen?
Jag upprepar med en dåres envishet att det under flera år pågått röstfiske från partierna bland invandrare under skenet av likvärdig representation inom politiken i vårt mångkulturella samhälle.
Inför valet var fd. Broderskapsrörelsen, som numera kallas ”Tro och solidaritet” mycket engagerad i ”Sveriges muslimska råd” (SMR).
Identitetspolitiken, är mycket omhuldad hos dessa fd broderskapare, som står socialdemokraterna nära. Den bygger på att ursprung och lojalitet prioriteras framför ideologin.
”Ni får politiska positioner, om vi får röster!” Blev resultatet av detta samarbete.
Förslag om bindande procentsatser vigda för representanter med annan etnicitet kom snart på plats inom stat, kommun och landsting.
Kompetens och lämplighet inför uppdraget blev mindre viktigt och dessvärre började efter hand dubbla måttstockar att accepteras för politiska företrädare, beroende på vilket ursprung de hade.
Att kontrollera om dessa invandrares kultur och religion kunde krocka med våra frihetliga och medborgerliga rättigheter fanns inte på agendan, som helt upptogs av den mångkulturella euforin.
Nalin Pekul, muslim med kurdiskt ursprung och fd riksdagman för (S) skrädde inte orden i söndagens Agenda (2016-04-24) inför en nästan förskräckt programledare, när hon krävde en nationell samling inom alla partier med mål att spaka ut dessa fundamentalistiska islamister ur alla politiska församlingar.
Nalin Pekuls engagemang för förtryckta kvinnor i utanförskapsområden har varit stort och bidrog troligen till förlorad riksdagsplats.
SD:s nazistiska rötter och järnrörskandalen har flitigt citerats bland landets skribenter. Denna aktivitet får förmodligen skribentens godhetslampa att lysa klart, så alla ser vilken fin människa han/hon är.
Kanske har lampans batteri tagit slut eller att proppen ständigt går, när det gäller att belysa icke svenskfödda politikers kopplingar till våldsbejakande grupperingar i dag.
Ytterligare exempel presenterades i Aftonbladet (2016-04-28) via upplysning från Sydsvenskan, att miljöpartisten Kamal al- Rifai hade stått bakom en tidigare kontroversiell inbjudan.
Salman al-Quda, konservativ imam med sharialags förverkligande som mål, hade bjudits in till den syriska föreningen i Malmö via Kamal.
På Salmans merit lista finns att han verkat som rådgivare och inspirationskälla till Usama bin Laden, han anser att förintelsen är en myt av enorma proportioner och att homosexualitet aldrig kan accepteras.
Men denna öppna fundamentalistiska, antisemitiska och HBQT hatande propaganda verkar inte nå fram till den rödgröna vänstern, trots att det går stick i stäv med deras partiprogram.
Nej, förmåga att skämmas har de inte, däremot finns stor fallenhet för bortförklarande floskler, till exempel acceptans för normbrytning när det nu gäller hälsningsseder.
Självklart är det västs normer som skall brytas, aldrig invandrarnas!
Vad står näst på tur? Skall islam få styra politiken med sharialagar?
Mitt råd är sparka ut dess fundamentalister i alla politiska församlingar medan tid är.

Redan för några år sedan skrev Frode Forfan, generaldirektör för det norska migrationsverket följande i SVD 2012-12-04.
Åsikter som är lika aktuella i dag, trots åtstramning av Sveriges generösa flyktingpolitik.

”Varför väntar Sverige fem gånger fler asylsökande än Norge?
Vi är bundna av samma internationella regler och konventioner och bedömer ansökningarna relativt lika.
Därför torde det vara andra faktorer som spelar in.
För Sverige tror jag det spelar roll om landet framstår som det mest generösa för flyktingar genom de signaler man sänder ut.
Skillnaderna är stora i ekonomiskt stöd.
Många tänker att det är krig och konflikter som avgör mängden asylsökare.
Det är en sanning som kan modifieras betydligt.
Krig kan uppenbarligen skapa en flyktingsituation, men vart flyktingarna åker är en helt annan sak.”

Om vi återvänder till nutid så är Inger Stjobergs, integrationsminister i Danmark, åsikter väl värda att läsa i DN 2016-03-18.
Inga undfallande och räddhågade krumbukter som vi är vana vid från regeringsföreträdare här hemma, som genast efter kritik från vänsterliberalt håll, backade från många av förslagen, om en mer EU anpassad flyktingpolitik.
Undantag klämdes snabbt fram och av erfarenhet vet vi att dessa snabbt förvandlas till huvudregel.

Den danska integrationsministern ger däremot klara besked.
I Danmark är det danska värderingar som gäller beträffande religionsfrihet, yttrandefrihet och jämställdhet mellan könen. Nyanlända som kommer till Danmark skall bygga sitt liv på den grunden. Punkt slut.

Felet som vår självutnämnda moraliska elit har gjort är att de allt för länge, oemotsagda, har fått hylla den kulturella särarten och totalt glömt bort den kulturella anpassningen till värdlandet. Värdlandets kultur har i stället hånats och förlöjligats av flera politiker, vilket är unikt i världen.
Jag begriper inte hur de kan tro att denna nedvärdering skulle underlätta för assimilering och integration?
Förutsättningen för att ge fri lejd åt andra är att först ge fri lejd åt sig själv, sin religion och kultur.
För att öppna sig och tycka om andra, så måste man först tycka om sig själv. Denna utgångspunkt är allmänt accepterad inom psykosocial forskning, men verkar vara okänd hos alltför många inom etablissemanget.
Den moraliska eliten har helt ignorerat FN:s rekommendation, att det är assimilering som gäller för migranter till värdlandets kultur, lagar och regler.
Vi har till leda fått höra att ”mångfald berikar och att isolering förtvinar” men var finns faktaunderlaget till detta utnötta påstående?
Däremot finns digert forsknings underlag för påståendet att multikulturalismen inte fungerar, främst från respekterade forskare från utländska universitet.
En avgörande orsak till svårigheterna för nyanlända att komma in i landet är att det finns stor skillnad i våra värderingar, som presenteras i ”Forskning och Framsteg” nr 4 2016.
Mycket av faktaunderlaget kommer från institutet ”World Values Survej” som kartlägger värderingar i världen.
Etablissemanget i Sverige har skyllt på arbetsgivarens ovilja mot krångliga efternamn, resursbrist, utanförskap och främlingsfientlighet. De nyanländas eget ansvar och vilja att komma in i samhället har helt nonchalerats.
Tilliten till staten är hög i Sverige, men mycket låg hos nyanlända som kommer från Mena länder och Afrika. Korruptionen blomstrar bland deras ledare, staten står för förtryck och förföljelse av oliktänkande. Motorn till korruption och fortsatt förtryck är biståndspengarna.
Hos nyanlända står klanen och släkten för tryggheten och uråldriga värderingar. Mannens överhöghet, islams överlägsenhet och föraktet mot homosexualitet och västs värderingar är utbredd hos allt för många migranter och är inget som försvinner när uppehållstillstånd beviljas.
Trots att dessa uppfattningar står i strid med flera av partiernas program, så har största möjliga tystnad ägt rum hos de annars så talföra och mediala vänsterliberalerna.
De har utvecklat en stor talang för att åskådliggöra ordspråket ”att sila mygg, men svälja kameler.”

I Expressens ledare (2016-04-23) skriver Sakine Madon ”Röstjakt får MP att flörta med islamister”.
Lars Nicander, forskare på försvarshögskolan, säjer att Muslimska brödraskapet har infiltrerat MP och ger som förklaring att miljöpartiets i sin godhetssträvan inte granskat sina medlemmars bakgrund.
Jag tror däremot att denna dörröppning för antidemokratiska krafter bara är ett cyniskt beräknande för att i slutändan få ökad egen vinning genom fler röster. Kaplans och andra muslimska politikers ideologiska hemvist har varit väl kända.
Detta strutsbeteende är tyvärr spritt även bland övriga partier, där flera medlemmar av annan etnicitet strukits medhårs, trots deras kopplingar till antidemokratiska och antisemitiska krafter.
Exemplen är många om hur den konstnärliga friheten har hindrats av falsk kulturvördnad från våra vänsterintellektuella, som tycks av fastnad i gammal revolutionsromantik.
Falsk kulturvördnad för religiösa Gudar och trossystem har fått övertrumfa frihetliga värden som de säjer sig kämpa för.
De har låtit överkänsliga, lättkränkta imaner bli talesmän för hela gruppen och låtit dem få representera alla muslimer.
De har sviket inte minst kvinnorna i utanförskapsområden och därutöver försvårat för de muslimer som kämpar för verklig demokrati.
I Sverige sätter feministerna till vänster på sig huvudduk, till skillnad från sina medsystrar i Mena länder som riskerar fängelse och tortyr i sin kamp för att få ta av sig den. Våra vänsterfeministers blindhet för slöjans patriarkaliska förtryck är ett sorgligt tecken på historielöshet. Deras medel är att i stället smeta ut detta förtryck på alla män, inte minst vita, svenska män.

En liten titt i backspegeln på fler mångkulturella syndare skadar inte.

– Kultureliten protesterade mot en Nordisk utställning i Malmö under maj 2013, för att invandrarna kunde kränkas av att få ta del av vårt kulturarv!

– Under 2008 censurerade Rädda Barnen en rapport om hedersvåld, eftersom de var rädda att den kunde kränka/fördöma en religion. Vi får nu se om deras nya ordförande Veronica Palm (s) är lika räddhågsen. Kanske hennes löneförhöjning kan ge lite råg i ryggen?

– Kulturvänsterns ansträngningar för att rensa ut böcker med ”förlegade åsikter” på våra bibliotek, som Tintin, Pippis pappa negerkung, Lilla Hjärtat, Män från Mars och Kvinnor från Venus… nej, politisk korrekt litteratur skall det vara.
Att sätta på sig den tidens glasögon finns inte i dessa rättrogna kulturarbetares tankevärld.

– I mars 2014 arrangerade ”Antirasistiskt forum” en konferens tillsammans med ABF och LO-förbundet. ”Vita” var dock portförbjudna. Inte ett pip hördes om diskriminering…

– Ledningen för Operan i Tyskland lade för några år sedan ner operan ”Ideomeno” för att den kunde kränka muslimer.

– Nobelmuseet bad en imman om hjälp med redigering av utställningen ”Submission” för att den inte skulle kränka muslimer. (Upphovsman till utställningen var den mördade Theo van Gogh)

– Redan 1991 när högern kom till makten i svensk politik gjorde dåvarande folkpartiets ordförande Bengt Westerberg ”En generös flyktingpolitik” till sin profilfråga. Han hade ju tränat sig innan, med att demonstrera sitt förakt för Ny demokratis framgångar genom uppresning från soffan, när det nya partiets ledare kom i studion för intervjuv.
Sverige blev därmed världens mest attraktiva resmål för bidragsinvandrare. PUT, permanent uppehållstillstånd, infördes och det blev fritt fram för invandrarna att ta med arbetslösa släktingar.

-Fd. statsministern Fredrik Reinfeldt straffade svenskarna för att alltför många hade röstat på sverigedemokraterna i valen 2010 och 2014 och gick till sängs med miljöpartiet och skaffade dessutom en målvakt på migrationsverket som beviljade PUT till alla som sa sig komma från Syrien. Därutöver hade han under en flygtur sett hur stort och obefolkat Sverige var.

– ”Kom till oss” hojtade Annie Lööf på centerns förra partistämma, men hon har nu nyktrat till lite i takt med sjunkande opinionssiffror och mumlar om lån i stället för bidrag för nyanlända, samtidigt som hon gläds över förslagen om sänkta ingångslöner

– Svenska kyrkans, Sidas och kulturminister Alice Bah Kuhes fjäskande för organisationer och stödgrupper inom islam, utan att vilja se deras bakomliggande antidemokratiska agenda är sorglig. T.ex Muslimska brödraskapet, Islamic Relief, Antirasistiskt forum och Afrikanska rättvisesällskapet.
Deras tjänstvillighet tillsammans med partierna till vänster att alltid hålla ett moraliskt skyddande paraply över våldsvänsterns demonstrationer är direkt stötande.

– Exemplen är otaliga om hur bedrövligt den rödgröna journalistkåren, media och SVT skött sin bevakning av invandringens konsekvenser.
Media har tappat mycket av sin samhällsgranskande funktion genom att de utelämnat fakta, mörkat, vinklat och relativiserat i sina reportage och program.
Gärningar från invandringens baksidor har utelämnats även om de går på tvärs mot landets lagar/regelverk.
Om förklaringar ges till invandrarnas överrepresentation av våldsdåd och kriminalitet, så följer de alltid samma mall, utanförskap, orättvisor och socio/ekonomiska bortförklaringar.
Inflation har rått i förenklade snyft reportage där faktagranskning uppvisat stora brister.
Media har fått majoriteten svenskar att tystna av rädsla för att stämplas som främlingsfientliga och rasistiska.
Mest rädda för för denna stämpel är politiker, myndighetspersoner inom polis, rättsväsende och organisationer, eftersom det kan skada den egna karriären. Dessutom behöver flertalet inte bekymra sig om att deras egen välfärd skall påverkas.
Landets framtid, väljare och allmänhetens erfarenheter har haft mycket låg prioritet, trots att det är vi som får betala notan.

Listan från min backspegel kunde göras betydligt längre, men sammanfattningsvis är det politikerna som bär ansvaret för flyktingkrisen, inte flyktingarna själva.
Jag upprepar öststatsforskaren, professor Stefan Hedlunds uttalande om, att det är Sveriges moraliska hybris och demoniseringen av Sverigedemokraterna som orsakat dagens situation.