Hej!

”Här får du lite att ”bita i”.
Theresa May har uppenbara problem och det är EU som sätter käppar i hjulet.
Jag skickar lite information om Margaret Thatcher och hennes inställning till EU. Ett tal som hon höll i Brugge 1988. Men även en artikel med lån från SvD om att Churchill var först med att tveka om EU.

• 

Länkar finns med. Jag har även tagit fram om politikern Enoch Powell.
Det är den 20 april 1968, 51 år sedan han höll sitt berömda tal ”Floder av blod”. Han ångrade aldrig sitt tal. Han menade till och med att politikerna kommer att få uppleva ett rent helvete”

 Mvh Din vän, en fd bloggerska. 

”https://www.margaretthatcher.org/document/107332

http://eutext.blogspot.com/2008/12/margaret-thatcher-nationernas-bevarande.html

I sitt tal i Brügge i september 1988 framförde Europaentusiasten Margaret Thatcher det positiva med EG= Europeiska Gemenskapen, men för första gången visade hon också tydligt hur främmande hon kände sig inför tendensen till ”storslagen retorik och politisk hästhandel” som utgjorde ”europeiskt statsmannaskap”.

Utmärkande för detta tal var att Margaret Thatcher ville bevara nationerna var och en för sig och inte försöka förvandla det blivande EU till en superstat.

Talet mottogs positivt men kan nog sägas vara början till slutet för Margaret Thatcher och den politik hon ville föra enligt flera samtida källor.

Vi minns hennes handväska som hon stötte i bordet med orden ”I want my money back!”

Här har sammanfattats en del av det långa tal Margaret Thatcher framförde.

Finns det en bättre plats att tala om Europas framtid än i en byggnad som så ärorikt påminner om den storhet som Europa redan hade uppnått för mer än 600 år sedan?

En död ministers eftermäle

https://www.svd.se/britternas-ambivalens-om-eu-borjade-redan-med-churchill

Ambivalensen började redan med Churchill.

Följ skribent Följer skribent

Historien om brexit är också berättelsen om britternas ambivalenta förhållande till Europa. I 46 år har Storbritannien ingått i den Europeiska gemenskapen – ett knappt halvsekel kantat av stormiga gräl och ljuva försoningar.

SvD:s Brysselkorrespondent Teresa Küchler har läst kärlekssagan mellan EU och Storbritannien, en berättelse som faktiskt börjar med Winston Churchill.

50 år sedan Enoch Powells klassiska Rivers of Blood-tal

https://www.nyatider.nu/50-ar-sedan-powells-profetiska-floder-av-blod/

Powell var beläst och bildad, redan som 25-åring blev han professor i antikens grekiska och han talade vid sin död tio språk. Han var den förste politiker som lyssnade till folkets oro över den ohämmade invandringen. www.nyatider.se

”Av orsaker som de inte kunde förstå, och genom ett beslut som de aldrig tillfrågats om, fann sig britterna vara främlingar i sitt eget land.”

Samma utveckling eller snarare avveckling av  sitt land, känner svenskar i dag flera årtionden senare, när landet har förvandlats till en permanent stormakt i humanitet av förrädiska politiker.

Vid begravningen i februari 1998 sade den tidigare premiärministern Margaret Thatcher: ”Det kommer aldrig att bli någon annan så övertygande som Enoch Powell. Han var magnetisk.”

Källa: www.bgf.nu

Floder av Blod/Rivers of Blood

Enoch Powell’s ”Rivers of Blood” tal är känt av många, men endast ett fåtal har läst den fulla texten av vad han egentligen sa!

Tal av Enoch Powell 1968-04-20 (översatt till svenska)

”Den främsta uppgiften för statsmannaskap är att förhindra sådant ont som går att förhindra. I försöken att göra så stöter man på hinder som är djupt rotade i den mänskliga naturen. Det onda märks inte förrän det har visat sig, och i varje dess steg finns rum för dispyter huruvida det är verkligt eller imaginärt. De dagsaktuella problemen tar uppmärksamheten; frestelsen inom politiken är stor för att bekymra sig för det omedelbara, på bekostnad av det framtida.

Framför allt är folk benägna att se varningar för problem som orsaken till problem, och även att man önskar problem. ”Om bara”, älskar de att tänka, ”om bara folk lät bli att tala om det så skulle det nog inte inträffa”. Kanske går denna vana tillbaka till en primitiv övertygelse om att ordet och saken, namnet och objektet, är samma sak.

I alla händelser är inte diskussionen om framtida undvikliga ondska särskilt populär bland politiker, men den är i hög grad nödvändig. De som smiter från den diskussionen förtjänar fördömanden från dem som kommer efter.

För en eller ett par veckor sedan hamnade jag i en diskussion med en av mina väljare, en medelålders vanlig man anställd i en av våra nationaliserade industrier. Efter ett par meningar om vädret sa han plötsligt att ”Om jag hade pengar skulle jag resa iväg, jag skulle inte stanna i detta land”. 

Jag svarade avvärjande att den nuvarande regeringen inte sitter i evighet; men han tog inte intryck av det utan fortsatte, ”Jag har tre barn, alla har klarat läroverket, och två av dem är gifta, de har familjer. Jag får ingen ro förrän jag sett dem bosätta sig i ett annat land. I vårt land kommer om 15 till 20 år den svarte mannen att hålla piskan över den vite mannen”.

Jag kan redan höra kören av förbannelser. Hur vågar jag säga något så fasansfullt? Hur vågar jag orsaka problem och upprörda känslor genom att återge en sådan diskussion?” Läs hela talet.

Minoriteters rätt att hålla en piska över majoriteten i värdlandet känns kusligt bekant, där den vite medelålders mannen, som vill värna sitt land är hatobjekt nummer ett.