Vi har alla hört det, gång på gång från finansminister Magdalena Andersson att Sverige går som tåget, statsskulden minskar, men så finns det dysterkvistar om hörnet som talar om både bostads- och regeringskris.
Statens springnota
Vad finansministern sällan nämner är att staten vältrat över migrationskostnaderna på kommunerna, som tvingas till allt hårdare besparingar/neddragningar kombinerat med avgiftshöjningar.
Media har sista tiden haft fokus på Italiens regeringskris och stora statsskuld, 130 % av BNP, jämfört med Sveriges på drygt 30 %. Det låter ju betryggande och bra. Men skillnaden är att i Italien är det staten som bär den största delen av skulden, medan det i Sverige är medborgarna, som haft glada dagar med minusräntan, som dopat ekonomin. Ser man på ländernas totala skuldsättning är staplarna nästan lika stora (SvD 30/5) för Löfvens regeringen är fenomenal på att smussla undan sanningen.
Risk finns att stora delar av bostadsmarknaden går i kvav, inte minst med nystartade bostadsrättsföreningars glädjekalkyler. Byggherrarna får nu sänka priset på sina lyxiga bostadsrätter i våra större städer för gruppen högavlönade verkar ha tagit slut, när de magra korna håller på att ersätta de feta.
Billiga bostäder vill ingen bygga
Politiker med experter kräver ökad produktion av ”billigare bostäder, småhus och andra lösningar (SvD 30/5), men intresset är lågt hos byggbolagen och kommunens politiker vill ogärna släppa på bygglov, tomtmark, regelkrav etc för det kan urholka både makt och auktoritet.
Avtar generositeten för nyanlända inför valet?
Kanske byggherrarna nu också tvivlar på politikernas generositet för anhöriga efter valet? Tveksamt om de låter 400 000 anhöriginvandrare få trippa in i nybyggda lägenheter/bostadsrätter, när >60 % av väljarna önskar färre migranter till landet, då gäller det att säkra sin plats i församlingen. Fler väljare föredrar nu SD i stället för regeringens falska uppstramningslöften? Det är mer säkert att hålla sig till originalet, än till kopian, som bara legitimerar källan.
Ärligt eller fagert tal?
Jag tror att Jimmie Åkessons nationella tal, den 29/5 i SVT satte stopp för ev. återvändare. Lugnt, sakligt och stringent var talet utan överdrivna känslosvall om att rädda planeten. Det lutade mer åt att rädda medborgarna och invandrare som sköter sig.
Isabella Lövins retoriska tal påminde mig om den lömske pastorn på Filadelfia-församlingens sommarläger för ungdomar och en annan pastor som lurade av mors ”farbror Abel” hans besparingar, med sitt gudomliga syfte. Vilket i praktiken förvandlades till en ny bil av senaste modell, vilket fick far att bli förbannad och slå näven i köksbordet.
Men, en som ligger i topp på vänsterns generositetslista är fortfarande kulturminister Alice Bah Kuhnke, som anser att socialdemokraterna backar medan hon, denna goda fe kör ända in i kaklet med sin medmänsklighet och internationella solidaritet (Svd 30/5). Nu surar hon efter finansministerns uttalande i DN ”Sverige ska inte ta emot fler människor än vi klarar av….”
Men misstanke finns att denna lilla schism var planerad av partistrategerna för att tillfredsställa alla väljare både från höger och vänster. Finansminstern fick bli the bad och kulturminstern the good guy. Så hoppas regeringen att få fortsätta att utarma medborgarna och får de själva svårt med bostäder i huvudstaden så kan de alltid vända sig till kommunal.
Socialalliansen kanske blir valresultatet om fd sosseväljare stannar kvar hos SD, Löfven trivs i mitten som domptör, nu med nya ansikten att tämja.
