Olle Ljungbeck uppmanar till en folkrörelse i detta gästinlägg för alla som ser konsekvenserna av massinvandringen, som landet ej klarat av. Han jämför med tidigare generationers kamp för rösträtt och demokrati, då som nu så stod media på förtryckarnas sida.
Eldsjälar som Olle själv finns i landet, men fler måste till om vi skall kunna återta vårt land och lämna dagens skendemokrati.
…………………………………………………………………………………………………

Att sitta framför datorn räcker inte, vi måste nu ut på gator och torg
Många är de som skriver, ja även ger ut böcker om den katastrof som massinvandringen orsakat vårt land. Och detta är nödvändigt. Men det räcker inte. Vi måste ut på gator och torg men också i föreläsningssalar för att sprida budskapet om att främmande element är på väg att ta ifrån oss vårt land.

En folkrörelse är nödvändig och möjlig om vi skall återta vårt land!

Men inte bara detta, mord har skett på oskyldiga individer.  Våldtäkter och överfall i tusental på svenska kvinnor/flickor eskalerar.  Dessa brottslingar rånar, terroriserar, förstör och bränner materiell egendom för miljarder varje år. De tillämpar sina egna islamska och sharialagar i förorternas parallell- och klansamhällen.

Dessa fundamentalister, oftast män, förtrycker sina egna som vill inlemmas i det svenska samhället. Deras döttrar lever farligt om de försvenskas. Barn kan sändas till hemlandet för Koranskola och förkastliga kusingiften är mer regel än undantag, vilket borde förbjudas med tanke på ökad risk för sjukdom och skador.

Terrorn blivit vardag, men inget händer
Inte ens skolorna är en fristad för våra flickor och pojkar utan även där är terrorn ett faktum. Ja inte heller i dagis och förskolor får de känna trygghet från inkommande migranter, som har sharialag i bagaget.

Terrorn och otryggheten har sålunda blivit vardag för dem vi håller mest av! Trots detta tar vi inte upp kampen för att rädda dem från det helvete dessa invandrare har skapat med politikernas goda minne.

Trots att vi är många som skriver om denna katastrofala utveckling, i en gång världens tryggaste land hjälper inget. Politiker och myndigheter låter våldet och terrorn eskalera så att i dag känner mer än fyrtio procent av de svenska kvinnorna rädsla för att gå ut ensamma!

Sålunda har vårt skrivande om denna ofattbara våldsutveckling inte påverkat utvecklingen mot en katastrof där vi blir jagade i vårt eget land. Att påverkan är minimal hänger givetvis ihop med att medierna lierat sig med politiker, myndigheter och de som terroriserar vårt folk.  Därför ger de inte heller en verklighetsbeskrivning eller låter oss göra en sådan. Därför måste vi finna nya vägar.

Arbetarnas forna strider måste fortsätta
Om vi går tillbaka till de människor som från slutet av 1800-talet började striden för demokrati och frihet för vårt folk, kunde inte heller de räkna med att medierna skulle stötta dem i deras kamp.

”Striden” fördes i stor utsträckning på gator och torg, genom demonstrationer med tal och upplysning, utdelning av flygblad om förhållandena etc. Men även föreläsningar hade en stor omfattning. Jämför vi i dag med gårdagens kamp är vi sannolikt utestängda i högre grad från dagens medier än vad man var på den tiden (trots grundlagsfäst yttrande- och åsiktsfrihet). Jakten på den tidens frihetskämpar från regimer och myndigheter var i brutalitet hårdare än dagens, men kampen fortgick ändå tills segern var vunnen. Man kan verkligen tala om ett ödets ironi när vi dag ser att åsikts- och yttrandefriheten har återgått till vad den var före 1800-talets slut. Vad skulle Hierta sagt om Aftonbladet av i dag, som kanske är den tidning som hårdast motarbetar åsikts- och yttrandefriheten. Men också med reportrar som förnekar verkligheten.

Vi får emellertid inte låta oss nedslås. För om vi kämpar kan vi nå samma resultat som de vilka för hundra år sedan gav vårt land demokrati – vilken dagens politiker är på väg att ta ifrån oss-  (den är i dag endast formell)  om vi i högre grad använder den tidens kampmetoder.

Men då får vi inte vara rädda. Inte skämmas för vår kamp. Inte vara för ”fina” att gå ut och strida på gator och torg. Inte anse det vara för obetydligt att gå ut på hemortens torg med plakat och spridande av flygblad, som vänder sig mot förstörelsen av vårt land. Inte bry oss om dem som med förakt och hån ser ner på oss.

En folkrörelse behövs som stark protest
En folkrörelse överträffar ett politiskt parti i möjligheten att samla människor med olika åsikter eftersom man i denna möts kring ett fåtal frågor som är gemensamma och ofta återfinns hos ett antal människor i samtliga partier. Att samlas i en folkrörelse och gå ut på gator och torg, kräver mer av mod än att sitta vid sin dator och skriva. Men en vilja att arbeta för en folkrörelse med allt vad utsatthet och smälek heter, visar på en övertygelse om kampens nödvändighet. Nämligen att stoppa invandringen.  När 60 % var negativa till dagens invandring i DN/Ipsos under sökning nyligen, så borde det inte vara så svårt. Trots detta klara besked så väntar nu > 328.000 anhöriga att få komma in, enligt migrationsverket, för politikerna har för länge sedan slutat att lyssna på folket.

Målet för en folkrörelse är att stoppa mångkulturen, när den bryter mot de värden vi grundlagsfäst och lagt fast i allmän lagstiftning.

Men också därmed visa vår respekt för de som för hundra år sedan med livet som insats kämpade för dessa. Med andra ord en kamp för ett högt utvecklat samhälle, där jämlikhet mellan kvinna och man är ovillkorlig. Där bildning premieras men primitivitet och vidskepelse bannlyses. Ett samhälle där ingen på grund av sin ideologi/religion/kultur får förtrycka eller bestämma hur andra skall leva sina liv så länge dessa inte skadar någon annan. Fortsätter vi den väg som invandringen från framförallt islamska länder är på väg att föra oss, är inte endast den kamp, som startades för hundra år sedan förgäves, utan än värre är att det blir för oss alla ett liv med ständig terror och otrygghet. En tillbakagång av utvecklingen på alla de områden som vi definierar vara en förutsättning för en högtstående civilisation – i motsats till barbari.

Den som ifrågasätter detta kan ju gå igenom vad som hänt i vårt land mot den svenska befolkningen efter massinvandringen från Menaländer och sådana länder där islam är statsreligion. Bl a en omfattning av mord, våldtäkter, rån, förstörelse av materiell egendom i en omfattning som saknar motstycke. Men man har också tagit med sig sitt kvinnoförakt genom att hålla kvar sina egna kvinnor/flickor i ett brutalt förtryck även i vårt land och därmed gjort dessa till andra klassens medborgare. Trots detta kallar sig de som med landets statsminister Stefan Löfven i spetsen – som skall förhindra detta – sig för feminister och humanister!

”Tillsammans för trygghet” stod det på Löfvens talarstol under hans 1.a maj tal, vilket är ett hån för alla som utsatts för migrationens följder.

Trots den enorma primitivism och vidskepelse som kännetecknar den kultur/religion, som en allt för stor del av dagens invandrare är bärare av och som man försöker införa på olika områden i vårt land accepteras detta av sjuklövern. Inget kan därför vara en bättre mätare på sjuklöverns bildnings- och intellektuella nivå än just deras tolerans för i många fall rent barbariska seder och traditioner.

Jag vädjar nu till er som vill samma sak som jag att träda fram på samma vis som de vilka vid 1800-talets början startade kampen för det goda Sverige. Om vi verkligen vill rädda Sverige så är det möjligt. Inte minst inför det val vi har framför oss och som kan bli ett ödesval för Sveriges folk om vi inte alla är beredda att kämpa för våra ideal. Jag skulle här kunna namnge ett flertal som är vuxna uppgiften att leda oss mot seger. Men ni bör själva utan blygsel träda fram och ta detta ansvar.

Tänk tanken; om någon på varje torg i Sveriges alla kommuner en gång varje vecka demonstrerade med egenhändigt förfärdigade plakat mot massinvandringens konsekvenser för vårt land. Någon delade ut flygblad, medan de som är lämpliga för detta föreläste på olika platser dit de är välkomna att göra detta. Nog skulle det få effekt. Jag räknar själv med att minst 300 personer tar del av mina åsikter när jag står ca två timmar på Stortorget i Gävle.”

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle