”Om vi vill ha Euron som förenar i stället för att splittra vår kontinent, så måste Euron bli den enda gemensamma valutan för hela EU,” sa Junker, EU kommissionens ordförande, i sitt tal till Europaparlamentet 2017-09-13.

Vilket får mig att undra om karln är riktigt klok?
Dagen efter tvingades EU kommissionen backa, då hans ”måste” dementerades.
Kanske Junker börjar bli otålig, efter Brexit och vill ta långa steg, istället för luriga små mot NWO?
Skrämmande är hur han och andra höga eurokrater fortsätter att leva i det blå.

Vi kan tacka vår skapare för att vi inte gick med i den europeiska valutan 2003, trots näringslivets och politikernas övertygelse och hot om ett land i ruiner.

I dag säger finansminister Magdalena Andersson att det inte finns några planer på att införa euron, men nästa år efter valet kan ett nej bli ett ja av karriärtörstiga politiker.

Euron har splittrat Europas länder
Grekland är skräckexempel!

Om en gemensam valuta skall lyckas då måste alla länder vara i samma konjunkturcykel och ha liknande förutsättningar, kulturella, sociala och ekonomiska för införande. Vilket Europas länder aldrig har varit.

Konstigt, att här är olikheter och hyllad mångfald paria, till skillnad från etnicitet.

Orsaken är att länders olikheter stör likriktningen mot den nya världsordningen.

På marknaden brukar däremot mångfald och skillnader ge dynamiska effekter, betydligt bättre än när det gäller etnicitet.

Utomeuropeiska migranter har en tung ryggsäck med religion, kultur och traditioner som försvårar integrationen. När välfärdsbidragen regelbundet kommer, finns heller ingen lust att lyfta av den.

EU:s fuskbygge
EU är ett ihåligt fuskbygge av stora mått, vackra kulisser prydda med demokrati och fred, men innanför råder korruption, mygel och underdånighet mot NWO förespråkarna, som ligger bakom  spektaklet. 

Ingen har väl glömt hur den gamla EU-kommissionen med Jacques Santer fick avgå 1999 på grund av rekord i korruption och nepotism?

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9903/16/eu12.html

EU:s konvergens blev Europas divergens
Konvergenskriterierna, inför eurovalutan löd:

– ett budgetunderskott på max 3 % av BNP
– sunda statsfinanser
– fasta priser
– låga räntor
– stabila växelkurser

Bläcket hann knappt torka på pappret, innan brott mot konvergensreglerna praktiserades av flertalet inknuffande länder, inklusive Tyskland och Frankrike, EU:s två lok.

Bortglömt är väl inte hur Grekland och Italien tvångsförvaltades under finanskrisen av denna despotiska union?

Gemenskap bygger på frivillighet, inte på tvång
Den europeiska gemenskapen är tidernas skämt. En gemenskap bygger på frivillighet och folklig legitimitet, inte på skrämsel, straff och tvång.

EU vill visa musklerna mot Ryssland och rulla ut röda mattan för Nato, en framtida världsarmé, som har Bilderbergarnas gillande för det ger klirr i kassan hos oligarkernas krigsindustri.

Vi har inte glömt hur Sverige med Carl Bildt i täten lobbade för att Turkiet skulle bli medlem, i dag är det mer avlägset än någonsin. En blåögd övertygelse om EU:s omvändelseförmåga, är våra politikers signum. Bara man blir medlem så skall väst hålla i taktpinnen. Samma idiotiska tanke råder, när unga, lågutbildade män från dysfunktionella länder passerar gränsen, så hux flux ska de bli snälla och leva som ”Svennar.”

Viktor Orban värnar sin befolkning
Hoppas, hoppas att Ungerns Viktor Orban står emot EU domstolens krav på öppnande av gränsen för tilldelade kvotflyktingar. Han värnar sitt land, medborgarnas framtid till skillnad från vår statsminister, som skickade plan i raketfart för att hämta upp kvotflyktingar till Norrland, trots landets rekord i flyktingmottagande.

Då får han åter få vifta på svansen och vara bäst i EU klassen, när han är ute på turné och berättar om landets humanitet. Vilket inte längre imponerar på utländsk press och på Nordens övriga politiker, som vill rädda sitt land från spin off effekter från Sveriges förödande flyktingpolitik.

Förutsättningen för Jean-Claude Junker och hans tillgivna despoter är att det finns naiva, men lojala underhuggare, som våra statsministrar, numera Stefan Löfven, som kråmar sig för EU, FN och Nato i sitt medborgarsvek.