Till IVO (Thomas Carnell alt annan ansv)
För kännedom: Stefan Löfberg, polisen Gävle,
Ang Anna-Gretha Ljungbeck.
Jag har nu gått igenom min hustrus Anna-Gretha Ljungbecks patientjournal.
Av denna framgår det på flera ställen att hon ”ramlat” ur sängen. Att så kunnat ske är givetvis personal på Strokeenheten ansvariga för inkl chefer. Det framgår tydligt att min hustru avlidit till följd av att hon ”ramlat” ur sängen.
Någon Lex Maria anmälan har trots detta inte gjorts vilket är en skyldighet i sådan här fall.
Jag finner det därför mycket förvånande att IVO inte agerat. Jag kräver därför att detta sker omgående. Efter mitt samtal med Thomas Carnell har jag förstått att så kommer ske.
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
Redogörelse för händelseförloppet:
Anmälan av strokeenheten, Gävle Sjukhus
Händelseförlopp: Den 13 maj fick min hustru Anna-Gretha Ljungbeck född
1937-10-31- 8904, en mindre stroke.
Jag tillkallade ambulans för att föra henne till sjukhuset i Gävle. Hon gick själv med rollator ut till ambulansen och kunde tala med viss svårighet.
För att inte störa behandlingen väntade jag till den 15 innan jag ringde och bad om att få hälsa på henne.
Jag får då beskedet att det har varit en ”fallolycka” men inte mer. Jag sätter mig i bilen och far omgående in till lasarettet. Jag har sålunda inte blivit underrättad om detta av sjukhuset.
Där finner jag min hustru liggande medvetslös med blåmärken från pannan ned till bröstet. Man har fått sy ett ögonbryn som spräckts. Dessutom upplyses jag om att hon fått en propp i hjärna och blödningar. Jag blir givetvis chockad och begär att få veta hur ”olyckan” inträffat.
Det enda svar jag får är att det varit en fallolycka. När och var och hur olyckan skett får jag inte minsta förklaring till.
En sköterska förklarar emellertid att sjukhuset varit vållande. Det är allt.
Trots att jag begär flera gånger att ansvarig läkare skall ge mig en redovisning får jag till svar att det kan ta flera veckor innan jag får en sådan. Från den 13 till den 25 maj ligger hon medvetslös med slangar och katetrar i näsa mun etc. Den 25 maj avlider hon utan att jag fått någon annan förklaring än att det varit en fallolycka.
Självklart är jag förkrossad. Det minsta jag kunnat begära är att ansvarig satt sig ner med mig och förklarat händelseförloppet.
Jag gjorde därför en anmälan till polisen i Gävle. När de såg färgbilderna som ett barnbarn tagit vid besök beslöt de omgående att hon skulle sändas till Uppsala rättsmedicinska för obduktion.
Där befinner hon sig nu och jag väntar på deras utredningsresultat. Fortfarande har jag inte fått något annat besked från Gävle sjukhus, strokeklinik än att man utreder och att jag kan vänta svar tidigast om två tre veckor och att man inte kommer att höra av sig mer innan dess.
Nu har det gått över en månad sedan hon avled (25/5) och fortfarande har jag och mina barn inte fått någon information när det hände, hur det hände och var det hände.
En fruktansvärt chockerad och förtvivlad make som aldrig trott han skulle mötas av denna cynism och bemötande vid kanske den värsta händelse han upplevt någonsin.
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
——————————————————————————————-
Hur många sjuka som ”ramlat ur sängen” får vi aldrig veta. Det är få anhöriga som är så resursstarka som Olle Ljungbeck är i sin kamp för rättvisa. Sjukvården är bara ett offer för den enormt kostnadskrävande invandringen, med brist på vårdplatser och utbildad personal. Tyvärr kan personal med utomeuropisk hemvist uppvisa mer brister i vårdarbetet jämfört med svenskutbildad personal, men detta är så oerhört känsligt att dokumentera. Media trumfar ständigt ut hur invandrare räddar vård och omsorg, konsekvenser av kompetensbrist är politiker inte intresserade av. Rädslan för repressalier från storebrors verk och myndigheter vars främsta uppgift är att skydda det lika värdet, med DO i spetsen gör att majoriteten håller tyst.
Sorg efter en nära anhörig och känslan av hopplöshet gör att den lilla människan håller tyst. De stora fortsätter bara att predika om det lika värdet och mänskliga rättigheter, som i förvandlats till omänskliga i deras låtsashumanitet.
En patient sa till en annan läkare när denne var inlagd efter operation: Läkare X drog in smärtstillande efter att ha opererats för flera ryggkotsproblem. Den ”ordinarie” läkaren sa: Vi kan inte få allt vi önskar oss. Denne läkare menade att som läkare kan man inte göra någonting åt ”vissa” läkare. Utan vi alla tvingas leva med denna problematik. Läkare som anmäler läkare! Hur vanligt är det och vilka konsekvenser ger det för de ”båda” läkarna?
Det är inte bara sjukvården utan även FÖRSÄKRINGSKASSAN bidrar till de onödiga ”dödstalen”.
En person ville få tillgång till sin mors journaler efter hennes bortgång. För att få veta vad som har skett. Efter 2 gångers begäran med påminnelser blev svaret att det är överlämnat. Vid det tredje försöket till den ”nya” beslutsfattaren fick denne fortfarande ett 3:e nej!
Man angav som motiv att ”Beslutet är grundat på att du inte kan anses bara nära anhörig till den avlidne samt att utlämnande av journal skulle kränka den frid som ska tillkomma den avlidne”! Varför får man inte tillgång till sin egen avlidne mors sjukjournal?
Som barn till sin egen mor anser sjukvården att man inte är nära anhörig!
Tycka vad man vill, VI HAR INGA RÄTTIGHETER LÄNGRE. Ännu en gång konstaterat.
Olle Ljungbeck är inte ensam i sin kamp om sanningen. Detta ska tolkas att man gör det i en form av upprättelse samt även för sin egen själs skull. Oavsett utgången kommer det stärka ens själ bra av att man försökt söka efter det man ”saknar”, Sanningen.
Hela landet har blivit ett integrationsobjekt. Vårdanställda med utomeuropisk bakgrund anmäls betydligt oftare till IVO, jämfört med etnisk svenska vårdarbetare. Mörkertalet är dessutom stort, eftersom klinikchefer är rädda för rasiststämpel. Att få läkare fällda är mycket svårt, trots upprepade och grava misstag. Förnekelse om problemen är stor. Eftersom mantrat från politiker är att invandrare skulle rädda vården, snarare har denna lögn resulterat i rädda patienter.