Gästkrönikör Jan Ivarsson

Krönikören ger i detta inlägg ett mycket intressant förslag beträffande migrationens kostnader. I dag är det nästan omöjligt att få en heltäckande redovisning av samhällets utgifter, när etnicitet alltför ofta betecknas som särskiljande och diskriminerande. Jan Ivarsons förslag är enkelt med omvänd finansiering för stat och kommun. Landstingen och kommunernas nämnder föreslås redovisa sina stöd för migrationspolitiken genom avsättningar till ett migratonskonto. Detta skulle innebära tydlig transparens, ge kostnadstak och förverkliga folkstyret, men detta är kanske problemet för våra politiker?

Omvänd finansiering

Ett sätt att underlätta finansiering av andra länders medborgare är att införa en omvänd ordning istället för den vi har.

Hittills har regeringar avsatt pengar till Migrationsverket som i sin tur har fördelat en del av dem till kommunerna.

Regeringar är vana att finansiera migrationspolitiken med att ta pengar från andra verksamheter, med ökad beskattning och nya lån, utan att visa på konsekvenserna.

Härtill kommer att verksamheter med minskade anslag sannolikt drabbas av ökad belastning vid ökad befolkning.

Otydlig redovisning

I den begränsade debatt som förekommit vill ingen regering medge att den tar pengar från andra områden. En antydan inträffade då förre statsministern tvingades vädja till svenskarna att öppna sina hjärtan.

I framtvingad debatt om migrationspolitikens kostnader brukar regeringar dribbla bort frågorna genom att tala om mindre belopp som tilläggsanslag.

Synligt migrationskonto

En tydligare redovisning skulle vara om stat och kommuner redovisade migrationsbesparingar för sina verksamheter och överförde dem till ett migrationskonto.

Varje nämnd skulle visa sin avsättning till migrationskontot.

Väljarna skulle tydligt se hur mycket deras öppna hjärtan kostar.

De samlade beloppen från kommuner, staten och migrationsavsedd upplåning, skulle sätta ramarna för politikernas migrationspolitik.

Kort sagt, folk i kommunerna skulle bestämma vad de vill avstå och konkret se hur det drabbar dem.

Tydliga samband

Med omvänd ordning skulle ansvariga inom t. ex. polis, vård och trafikverk slippa kritik för köer och uteblivna satsningar. Folk skulle se sambanden tydligt.

Allt för tydligt, skulle en del hävda och stärka sin argumentering med klassiska ord om främlingfientlighet och rasism.

En politik för mer direktdemokrati är förstås omöjlig i Sverige. Det finns ingen annan förklaring än att den skulle vara för demokratisk.

Väljarna skulle på riktigt bestämma över politikerna, men tyvärr är det för många en orimlig tanke ”att all makt utgår från folket” som är definitionen av demokrati.

Jan Ivarson. Politiskt obunden.