”Innan vården tillförs ytterligare skattemedel för nya projekt behövs en kritisk genomgång av verksamheten. Administration av inget eller tveksamt värde bör städas ut, skriver Stella Cizinsky och Mats Alvesson i SvD den 4 juli.”
Vården behöver mer resurser och fler tjänster ropas ut som sanning i media, men det är en sanning som snarare är en osanning, för fotfolket får sällan varken fler händer eller fötter med mer resurser.
Forskarna Cizinsky och Alvesson konstaterar i en undersökning att;
”…nya resurser används till ”overheaden” – det vill säga marknadsföring, personaladministration, policy-framtagande, värdegrundsaktiviteter, diverse ”certifieringar” av oklart värde, mångfaldsarbete, kvalitetsförbättringsritualer, ledarskapsaktiviteter och dylikt……/
…Många professionsföreträdare skapar sin karriär genom ”overhead-arbete” samtidigt som de undviker den krävande patientvården. När allt fler lämnar själva kärnverksamheten blir det tyngre för dem som stannar. Ofta ser de också sina före detta kollegor i ny position, där de skapar föreskrifter till dem som vistas i verkligheten. Vi får en ”bättre vetande-klass”, på distans från verkstadsgolvet.
Författarna synliggör ”…..funktionell dumhet – snävt och okritiskt tänkande inom ramen för en avgränsad logik. Frågor om övergripande och långsiktig nytta framförs sällan, ansvar lyser ofta med sin frånvaro….”
Jag tror att SKR: s politiker är inspirerade av regeringens ”Sverigebild” och dess ”bättre vetande klass,” där Löfvens ministrars moraliska piedestal svajar betänkligt, eftersom den inte står på stadig grund, utan på funktionell dumhet.
Besparingar och neddragningar börjar alltid i botten på pyramiden. Problemet som både vård och omsorg står inför är att överbyggnaden blivit för tung för dess botten och då riskerar huset att rasa.
Forskarna ger flera konkreta exempel på hur vårdpersonal, inte minst läkare, tvingas in i dysfunktionella arbetsuppgifter, som stjäl tid från patientarbetet. Inte konstigt att svenska läkare i medeltal hanterar endast två patienter/dag jämfört med Tysklands läkare som möter nio.
En arbetsgrupp inom Svenska Läkaresällskapet har nyligen beskrivit hur man kan gå tillväga för att minska den administrativa och byråkratiska tyngden.
”…….Uppdraget måste vara att skapa god sjukvård – utan rovdrift av skattemedel, med god arbetsmiljö och högre status för dem som arbetar i direkt patientvård. Demontering av meningslös byråkrati kommer att öka arbetsglädje och ge högre lön för de hundratusentals som dagligen gör livet lättare att leva för våra gamla och sjuka, botar, lindrar och tröstar….”
I dag har allt färre politiker, tjänstemän och administratörer inom regionerna själva någon vana från golvet, därför blir högen med måsten, enkäter allt större på fotfolkets skrivbord. Även om vi får veta hur många vårdskador som sker, som trycksår, fallolyckor, biverkningar, felbehandlingar mm, så ökar de snarare än minskar, för resultaten leder sällan till konkreta åtgärder.
Att samla in kvantitativa data är inte särskilt svårt, men vad ska vi ha dem till, när de slukar medel från kärnverksamheten, som därigenom undermineras.
I hela samhället är det bilden/skyltfönstret som är viktigast, inte vad som sker på golvet i verkstaden.
Källa: https://www.svd.se/sjukvarden-behover-en-storstadning
Ps. Utöver regionernas skattesvindleri finns det också falska läkare i tjänst, med ringa eller utan adekvat utbildning. https://samnytt.se/larm-varden-kryllar-av-falska-lakare-det-finns-manga/ Ds.
Minns ni Sopranos? en gammal HBO rulle om en gangster boss som behövde gå i terapi vid ett tillfälle sa han – i en organisation stiger pengar uppåt och skit rinner neråt så sant som det var sagt
För varje uppdatering av något IT-system, går datorarbetet trögare. För varje ytterligare anställd, ökar antalet kontakter och brus, som inte ger direkta pinnar men konkurrera om den bristfälliga tiden. För varje inbokad patient så har jag tiotals fler obokade, som själva, genom ombud eller medarbetare ska bedömas / åtgärdas på något vis… Efter ett års p(l)andemi var det så dags att även öppenvården skulle bära munblöja vid patientkontakt, och stundom även på interna möten, som favoriserat Skype- / Teams-möten inom samma mottagning… Att andas genom blöjan i en så pratig och samtalskrävande verksamhet som psykiatrin tar verkligen luften ur en (hypoxi, hyperkapni); lägg till detta omständigheten av nybesök, ansikten varken man själv eller patienten sett, och ett klientel (NDD, eller på svenska ofta betecknat NP-störningar) som ofta har språkstörningar och svårigheter att pga uppmärksamhet och socialt samspel tolka och göra sig förstådda. Man måste tala extra tydligt och högt, upprepa och omformulera. Tänk dig att göra det åtskilliga timmar på en dag, genom munblöjan i ett sommarvarmt och kvavt rum…
Tack för en verklighetsnära skildring av munskyddets konsekvenser. Eftersom jag själv har grav hörselnedsättning, för att höra (trots hörapparater) så är ansiktens kroppsspråk med läpprörelser en god hjälp för att hänga med i ett samtal. Har själv aldrig använt något munskydd, bortsett från yrkesåren när jag var hos patienter på infektionsklinik.
En botat patient kan bli en förlorad kund för Big Pharma. Vi ska därför inte bli för friska. Inte heller för sjuka. Ty en död patient är också en förlorad kund.
Kanske Systembolaget resonerar likartat. Bolaget vill nog inte att vi ska vara absolutister. Inte heller supa ihjäl oss.
Den gyllene medelvägen: inte alltför levande, men ej heller helt död…
Kloka reflektioner!
Problemet med de privata vårdcentralerna är väl att man inte arbetar för att patienterna ska bli friska. Ju fler eller återkommande kunder/patienter man har desto mer intäkter. Varje besök/medicinförnyelse/provtagning/remisshantering o.s.v. är en kostnad för både patient och stat/landsting. När man förskriver mediciner brukar man använda sig av låga doseringar så att den inte täcker patientens behov. Vilket medför nytt ”pengabesök” på vårdcentralen. Nivån av patienters medicinska behov är nog något som man till varje pris inte vill ge. Oavsett om patientens behov pekar entydigt på det. Det finns alldeles för få läkare som kan göra trovärdiga diagnoser för att kunna ge en medicinsk bedömning värt namnet. Om man inte kan tillgodose patienters medicinska behov, då kommer väl dessa patienter att aldrig kunna bli friska. Framförallt blir de heller aldrig fria från medicinering?
När jag under yrkestiden arbetade några år som distriktssjukgymnast kunde jag snabbt konstatera att de riktigt sjuka fick betala för att de friska skulle sluta att sjukskriva sig. Privata VC, nätdoktorer är nu primärvård för en bortskämd och krävande patientgrupp med bagatellartade krämpor, gamla, sjuka, arbetsskadade är Svarte Petter i kortleken, som ingen vill ha.
I Löfvens mer rättvisa Sverige skenar orättvisorna, vars målgrupp främst är etniska svenskar som arbetat, slitet och gjort rätt för sig, innan livets uppförsbacke med sjukdom, skador slagit till. Då krävs dubbel kraft för att få sina rättigheter tillgodosedda. Vänstern ser dem inte, för de är fullt upptagna med sin wokerasism och orättvisor som ägde rum för århundranden sedan.
Listan på storstädning är naturligtvis mycket större. (Sjukvården högsta prioritet) Äldreomsorg, politikerverksamhet, rättsväsendet, utbildningsväsendet, arbetsförmedling, asylindustrin, myndighetssysselsättning, m.m.