I fall julklappsböckerna var få eller uteblev så kommer här några lästips.

Jag kommer åter att tänka på klassikern ”Grevinnan och betjänten” med det klassiska uttalandet ”The same routine as last year James.”

Samma gäller för tillståndet i landet, fast skillnaden är att det blir värre.

Tidigare såg nästan bara vi som mötte invandrare och engagerade oss i rehabiliterings- och integrationsarbete vilka stora kulturkrockar och enorma kostnader som massmigrationen innebar.

Nu när aviseringslagen piskats fram så märker allt fler medborgare hur det är fatt och förstår att politiker spelat oss ett spratt under årtionden, när den egna välfärden alltmer påverkas.

De som tidigare stått längst ner på den socio/ekonomiska samhällstrappan har knuffats ut, när samhällskontraktets skyddsnät gått sönder.

Rödgrönrosa politiker vägrar fortfarande att se migrationens svåra konsekvenser.

Nyanlända lider knappast nöd med alla förturer och god bidragsekonomi. En familj, två vuxna med 2-3 barn hämtar glatt ut över 30.000 tusen varje månad i bidrag, helt skattefritt!

Ljuspunkter finns dock att allt fler debattörer, oftast med annan etnicitet skildrar det vi andra såg för minst 20 år sedan.

Traditionell media hoppar nu från den ena stolen till den andra i försök till låtsasärlighet och bemödar sig om konsekvensneutralitet, med tveksam framgång.

Men snubbelrisken är stor för dess journalister efter decennier av röd hjärntvätt och med vikten av identitet, kulturrelativism och mångfaldseufori med vidöppna gränser.

Kyrkan har nog svårast att nyktra till, trots att allt fler med tro lämnar den, då hjälper inte ens oblat och nattvardsvin.

• Här kommer en replik till juluppropet från Helena Rivière i Svd.

 

• Paula Neuding, avslöjar den hyllade, men hycklande journalisten Niklas Orrenius dubbla måttstockar, när det gäller extremism och yttrandefrihet. ”Reportage med dubbla måttstockar”

 

• I Linköping arbetar polisen Mustafa Panshiri, som ofta föreläser om integration och dess svårigheter ofta från egen erfarenhet. Här skriver han om ”Normkritik mot vilka normer?” 

 

Att islams fundamentalister med IS i spetsen försöker slå in kilar i det svenska samhället, finns god kännedom om. Murbräcka har varit och är partierna till vänster med miljöpartiet i spetsen.

Förmodligen tappade de kompassriktningen när Berlin muren kollapsade och deras drömsamhälle Sovjet föll ihop som ett korthus.

Då riktade dessa idealister blicken långt utanför landets gränser och blev den globala finanselitens nickedockor.

Ett annat skäl till att landets arbetare övergavs, var deras behov av nya röster. Förklädet för denna helomvändning var humanitet och rekord i godhet, som främst kvinnor har  fallenhet för. Det är trevligare att ”sjunga med änglarna” än att studera godhetens konsekvenser. 

Ahmed från Afghanistan fick mer uppmärksamhet (dock med stor motvillighet på festivaler) än fattigpensionären Anna. Hon får numera nöja sig med gröt och möjligen festa på en banan till helgen, för att alla som vill ska få stanna i vårt humana land.

 

• När t.o.m. MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) har kommit fram till att IS försöker slå in kilar och försöker splittra det svenska samhället, så borde väl fler vakna?

• Att affärsidkare i Husby protesterar mot våld och skadegörelse är bra, men aldrig ett pip om att det är deras eller invånarnas egen avkomma som främst står för våldet i förorten. Offerkoftan åker lika snabbt på som polisen ställs i skamvrån.

Otillräckliga resurser finns numera i hela landet och kanske grunnas det i Rosenbad;  Hur  kunde det gå så här, när vi mena så väl och fått beröm av både EU och FN…men så länge som limousine service finns kvar och champagne  ligger i kylen, så ska vi nog klara av det…