Ibland är det nyttigt med repriser av debattinlägg från olika källor. Denna repris förmedlas av Olle Ljungbeck, som handlar om analys av vår statsminister från överläkare, psykiatriker David Eberhard, en känd debattör, t.ex. om curlingföräldrar.
5 DECEMBER 2019 TEXT: DAVID EBERHARD
En fri sammanfattning av statsministerns tal, signerat David Eberhard.
”Jag sitter hemma och lyssnar på vår statsminister Stefan Löfven. Han verkar vara en hyvens karl, den där Löfven. Redig och rejäl. Ser ut att ha ett fast och säkert handslag. Och så ventilerar han gärna hur vi människor bör vara.
Vi bör vara som folk.
Bete oss som folk, ska vi göra.
Och ta varandra i hand. Som svenskar gör.
Det är väl gott och bra, kan man tycka, men han verkar ha problem med synen. Och han är kanske lite lomhörd också, kantänka. Jag ser honom i den omskrivna intervjun i SVT:s Agenda om hur samhällsutvecklingen tycks gå käpprätt åt något håll som vi helst inte vill. Jag hör det han säger. För er som mot förmodan missade eventet vill jag gärna delge en liten fri sammanfattning:
»Vi kunde inte se det komma. Men vi kunde stigmatisera alla som såg det komma. Vi kunde skrämmas. Vi kunde frysa ut misshagliga element och vi kunde slå oss för bröstet över vår egen superba godhet. Men vi kunde inte se det komma. Eller egentligen; vi kunde inte höra det. Vi kunde inte höra alla de som sa precis vad som kommer att hända. Vi kunde misstänkliggöra Mauricio Rojas. Vi kunde skrika ›rasist‹, när Tobias Billström problematiserade invandringens storlek. Vi kunde skrika att ›man kan inte sätta en siffra på ett människoliv‹ och känna oss som riktiga humanitära stormaktshjältar.
Vi kunde inte heller räkna. Vi frågade några kompisar som räknade ut att alla som flydde från krig och elände var välutbildade och skulle rädda vår ekonomi. Vi frågade några artister och de sa oss att vi kunde avstå från någon pizza och ett Netflixabonnemang. Vi frågade en före detta statsminister som sa till oss att lugna ner oss eftersom julgranen inte står i brand. Det är bara bomber och lite skjutningar, sa han. Det är bara lite lägre pensioner. Det är bara några utbetalningar till Iraks försvarsminister, som ju också måste ha rätt till svenskt bostadsbidrag.
Vi kunde inte lyssna på några andra. Dem kallade vi för rasister. För de sa tydligt det som statistiken visar. Att asylinvandring kostar och att någon måste betala. Det kostar mycket pengar, men framför allt kostar det utanförskap. Ett utanförskap som vi inte kunde se komma. För hur skulle vi då ha kunnat fortsätta ha en ofelbar värdegrund? Och det ska jag säga er: att om vi genom något mirakulöst uselt ledarskap skulle ha försatt en miljon etniska svenskar i permanent utanförskap, så skulle de minsann gjort likadant och börjat bomba varandra. Så sluta vara sådana rasister! Alla ni som tycker att man kanske från landets högsta ledning borde kunna ha sett denna utveckling för åtminstone tio år sedan, ska veta att det skulle varit likadant vad vi än hade gjort. Jag säger ju att man inte kunde se det komma.”
För vem kunde förutse att en miljon personer utan utbildning eller språkkunskaper som kom hit inom loppet av ett decennium, inte skulle bli ingenjörer och läkare på rekordtid? Vem kunde tro att analfabeter från klansamhällen och personer med värderingar som gör att de finner hela västerlandet motbjudande, inte egentligen bara väntat i hela sitt liv på att släppa loss sin inneboende svensk?
Den som alla människor har inom sig och som är full av inre godhet och humanism.
Vem kan klandra alla oss som skrikit högst av alla och pekat finger på andra? Hur kunde vi veta att sjukvården, skolan och hela kommuner skulle gå med gigantiska underskott? Hur kunde vi veta att vi skapat en sexfilig motorväg in i kriminalitet genom att alla andra vägar blockerats av bidragssamhällets stora segregationsmaskin? De sa ju till oss som leder landet att alla som påstod något sådant bara är Putins lakejer. Hur kunde vi inte tro de som varnade för den ryska trollfabriken och rasistiska strukturer på Östermalm? De som skrek högst arbetade ju på Dagens Nyheter. Alla där sa ju att allt kommer bli bättre om vi bara struntar i att lyssna på vad folket vill och fortsätter att göra som vi gjort oavsett vad de röstar på för parti.
Ungefär så.”
På denne intellektuelle gigant röster nu över 30 %, men med tanke på 30 % utomeuropeiska migranter i befolkningen från underutvecklade länder, där ”giftiga ingiften” förekommer, så är det inte konstigt.
Illustrtionen är från forskaren David Becker. https://word.harrietsblogg.se/2019/09/11/varldens-iq-negativ-produktivitet-ar-kansliga-omraden-om-orsaken-finns-i-giftiga-ingiften/
Lägg sedan till korrekt indoktrinerade etniska svenskar, då ser framtiden mycket mörk ut. Corona döden på våra äldreboenden verkar ha fått det sk. ”Stockholmssyndromet” att spridas fortare bland medborgarna än dess virus.
”Stockholmssyndromet eller Norrmalmstorgssyndromet, är ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna fångar mot sin vilja utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. Detta kan vara ett uttryck för identifikation med förövaren.
Denna solidaritet kan ibland bli en riktig delaktighet, med fångar som hjälper kidnapparna att uppnå sina mål eller att rymma från polisen. Syndromet har studerats av olika forskare inom viktimologin och man har kommit fram till att det framför allt baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut och en vädjan till den inre godheten hos den som tagit gisslan. [källa behövs] Ju mer energi man investerar i denna typ av förhållande, desto svårare får man att bryta sig loss. https://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholmssyndromet”
Sveriges korrekta och räddhågsna befolkning vore perfekt målgrupp inom viktimologisk forskning. (Viktimologi kommer från det latinska ordet för offer, victima, och är benämningen på det akademiska studiet av brottsdrabbade).
Men då stränger nog t.ex. Allmänna Arvsfonden sin kassakista direkt för utdelning av forskningmedel, som de kan ha roffat åt sig från avlidna. Arvsfondens advokater är duktiga på att ogiltigförklara många testamenten. Om inga arvvingar finns så kan medel gå direkt till Muslimska Brödraskapet och till korrekta forskningsprojekt, om utanförskap och rasism…
Lägger vi dessutom till alla dessa avarter till politiker som styr den kommunala politiken i samma anda, då står Sverige inför en total konkurs eller en ”Bailout” som det så fint heter. Händer det då äger ALLA banker allt som du har i lån som t.ex. hus m.m. om inte dina lån är betalda. Banker är företag och går de i konkurs då skall aktieägarna ha sin del först. Blir det något över får de som anlitat dessa banker, som penningförvaltare av ditt kapital, dela på det som blir över. Förmodligen ingenting. Bästa vore om alla tog ut sina pengar. Du äger ingenting om du inte har dina ”bankpengar” i din hand. Bättre att köpa guld och silver än ha sina pengar på banken. De ger ingen ränta på ditt insatta kapital, men de tar ut betydligt högre ränta när du lånar. Kontokortens inträde medförde att man tilläts att använda sig av ”elektroniska pengar”. Bankerna tilläts även att använda 10 gånger mer pengar än vad det egna kapitalet bestod av. De ”elektroniska pengar” medför ju ränteinkomster som man sedan kunde ta ut i RIKTIGA pengar vilket medförde att aktieägarna erhöll goda avkastningar. Till slut finns det ju inga ”riktiga pengar” kvar. De elektroniska pengarna genererar riktiga pengar som bankerna sedan byter mot riktiga pengar! Bytet av sedlarna var inte det en skenmanöver till att trycka dubbelt så mycket pengar än vad som fanns tidigare? D.v.s. man gjorde en tyst deflation p.g.a. penningtillgången skulle annars haverera! Detta är bara mina tankar, men var finns NI som kan beskriva den lukrativa bankverksamheten som till slut urholkar det svenska penningsystemet som enbart drabbar den ”vanlige” bankspararen men inte Kapitalisterna.
Banken tar vinsten och folket tar förlusten är känt faktum från alla kriser. Politikerna är bankernas body guards och står som garant för deras svindleri, dvs. vi skattebetalare.
Från min syster:
”Jag har läst dagens blogg och det är precis vad jag tycker, stadsministern borde dessutom varje dag prata och finnas tillgänglig för folket och inte i garderoben…vilket sönderfall vi befinner oss i…”