”De flesta har inga asylskäl” skriver Helena Riviére, fri skribent, i SvD den 23 november.

• 

https://www.svd.se/de-flesta-har-inga-asylskal

Skribenten gör en föredömlig genomgång av olika asylskäl. Hon påpekar att vi har svårt att hålla isär begreppen statlig tillhörighet, nationell och etnisk tillhörighet.

Jag tror att detta är helt medvetet hos politiker och deras journalistkår, för att visa hur lojala de är mot värdegrunden och det lika värdet.

HR tar upp flyktingkonventionens mest centrala regler, att utvisning ej kan ske om vederbörsande riskerar omänsklig behandling, tortyr eller tom döden vid återvändande. En regl som benämns ”non -refoulment, icke knuffa bort.”

Då det är bara att vitt och brett berätta på sociala medier att man nu snabbt blivit kristen eller bög, gärna till hemlandet också. För då får man stanna enlig asylrätten. Tänk så kvickt och lätt för de som uppvisar trovärdighet inför dömande ledamöter.

Dissidenter från hemlandet, som har protesterat mot regimen har inte samma flyt med PUT.

HR avslutar artikeln med att Genéve konventionens föråldrade regler måste göras om och hon påpekar att de politiker som tar på sig för att verka för att reformera asylrätten kommer att bli minnesvärda, som de politiker som utförde stordåd.

………………………………………………………………….

Men säg den glädje som varar, när jag läser Christer Kustviks, Östgöta Correspondentens chefredaktörs ledare samma dag.

• 

”Alla har ett ansvar – men många tar inte det?” lyder rubriken. Om han haft en gnutta verklighetsförankring, i stället för att vara Peter Wolodarskis knähund, så borde rubriken bytas ut mot ”Alla har ett ansvar – utom brottslingen” i sann vänsterliberal identitespolitisk och relativistisk anda.

CK var på biblioteket och lyssnade till en korrekt föreläsning av Magnus Dahlstedt, professor i socialt arbete vid Linköpings universitet, om uppväxtvillkor och framtidsdrömmar bland förortens unga. Om statsministern med Jwerzy Sarnecki och Mattias Gardel hade varit där, hade de blivit alldeles till sig av förtjusning.

Skillnad i socioekonomisla villkor, segregation och orättvisor stod i högsätet, som förklaring till bilbränder, stenkastning, skjutningar, med sprängdåd på öppen gata, mm. Inte en tillstymmelse till eget ansvar för sina handlingar lyfter Kustvik fram.

Härligt skulle den numera tillstukade Löfven ha tänkt, nu fick min regering alibi för att ösa på med mera bidrag.

När offerkoftan hade trätts på hela förorten så fick medborgare som tack vare utbildning och strävan kunnat köpa en bostadsrätt eller villa i till exempel Ekängen, Garnisionen, Nedre Ullstämma, Södra Ekkällan och Vallastaden veta att de därmed bidragit till segregationen.

Om någon av dessa ägare mot förmodan skulle titta in på denna blogg, så måste Ni förstå, vikten av att erbjuda Er att utan prut flytta till Ryd eller Skäggetorp och låt dessa stackars samhällsutfrysta medborgare få er bostad i gengäld. För ”Ordet Fritt” i Corren är bara till för de korrekta åsikterna. Det var därför jag behövde en blogg.

”Vi har alla ett ansvar” säger forskaren (som jag misstänker inte har några problem med anslagen) och avslutar med ”men hur många av oss tar det?”

Mitt erfarenhetsbaserade svar är inte regeringen eller sångarna i ”änglakören” och definitivt inte förortens brottsbenägna unga, för de vet inte vad ansvar är. Där är det endast respekt och kränkning som avgör om Du har oturen att komma i vägen för vedergällning.

Svaret på dessa omhuldade skillnader i socioekonomiska villkor kommer här från SvD av Lars Åberg. ”……. Vad är det de unga män och pojkar som dealar knark och skjuter skarpt inte får hjälp med i det svenska samhället? Får de inte gå i skolan, har de ingenstans att bo, tar vården inte emot dem? Vilket stöd saknar de, som de skulle kunna få någon annanstans? ….”

https://www.svd.se/nar-ondskan-foll-ner-fran-skyn

Falsk skuld är vad dessa korrekta herrar prånglar ut, draperat i lögner för att bevara värdegrundens lika värde i sin nyliberalism.