En fin och tänkvärd krönika om LIVET VID BOHUSKUSTEN FÖRR OCH NU skriver Jan Ivarson.
I första halvan av 1900-talet var jag med farmor till stan, Lysekil. För mig var resan med den tuffande båten det mest intressanta och jag försökte titta ner i motorrummet och se roderkättingen röra sig på däck när skepparen vred på ratten.
Farmor hade några ärenden att uträtta. Först gick vi till apoteket för inköp av dr. Hoffmans hjärtstyrkande droppar och smärtstillande pulver som senare blev magnecyltabletter. Apoteket i Lysekil var en imponerade butik. Vill minnas det hade en skylt med slingrande ormar. Där fanns många ofärgade och bruna glasburkar med glasproppar och konstiga namn.
Nästa ärende var inköp av småblommigt tyg för lavoaren. Den var en vitmålad bänk för vitt porslinsfat och vattenkanna. Det var den tidens tvättställ. Tyget skulle förnyas som dolde pottan man ställde under bänken. Modet var likartat för de flesta hade småblommigt lavoartyg med blå botten. Om lavoarerna varit kvar i slutet av 1900-talet hade de kanske medfört höjt taxeringsvärde om de haft annan kulör än vit. Så var det några år för hus med färgat sanitetsporslin. Det modet tog beskattningen slut på.
Sedan besökte vi banken för att tömma min sparbössa. Det var därför jag var med. Det ansågs viktigt att en liten pojke fick besöka banken och få del av sparandets dygder. Det var innan internetlån uppfunnits. På banken tömdes sparbössan på mynten och bankmannen räknade två gånger och skrev in beloppet i en bankbok som farmor hade med sig. Han stämplade också och klistrade in ett märke vill jag minnas, men jag kan förväxla det med postkontoren där man betalde räkningar. Där lärde min far mig att räkna dem som stod i kassaköerna och multiplicera kvinnor med två, för de hade fler ärenden som tog lång tid. Så gör jag än i dag i daglighandeln.
De gånger jag var med farfar till stan, seglade vi dit. Då gick vi inte till banken, utan till Systembolaget för att köpa ut det som fanns på motboken.
Farfar var måttligt benägen på brännvin men ville ha något hemma för särskilda besök som krävde kaffehalv, kaffe och brännvin blandat. Det avnjöts bäst med att drickas från fat. Kaffehalv serverades vid besök av en klok gubbe som hjälpt till att bota en sjuk ko.
Det var alltid någon bekant som behövde påfyllning finör ett kalas (uttalades: kall-laas). Man hjälpte vänner med att avisera sina lyseksilsbesök ifall de behövde ha något inköpt. Systemet hade olika sorters drycker men som liten hörde jag aldrig talas om någon som köpte annat än brännvin. Det såldes först i flaskor om en eller en halv liter. Senare blev flaskorna mindre och kompenserades med högre pris. Gubbarna frågade varandra om de hade något kvar på boka.
Numera finns inget bankkontor som hanterar kontanter. Våra konton sköter vi från vår dator. Det är bekvämt men har risker. Utan internet, ingen bank. En annan förändring är att räntan blivit noll eller negativ. Vi skall vänja oss vid att betala för att förvara våra pengar i en bank och betala uppläggningskostnad för att få göra affär med dem. Skillnaden mellan ut- och inlåningsränta anser bankirerna tillhör banken. Tänk om uppläggningskostnader breder ut sig i handeln. Vi får ju betala för garage att förvara bilen i, så varför inte för att förvara pengar, tycker bankirerna. När kontanter avvecklats kan vi inte ta ut våra pengar från banken, utan tvingas betala för att ha dem där i evighet- en ultimat affärsidé.
Så länge kontanter finns kvar, åtminstone utländska, kommer missnöjda kontotanter köpa kassaskåp och bli rånade i hemmen. På så sätt skapas nya brottstyper som blir systemstärkande med nya jobb för poliser och jurister. Uppbrutna kassaskåp måste ersättas med nya, liksom stulna utombordsmotorer. Det kommer fortgå år efter år och ge staten moms för nya varor, medan politiker lovar väljarna i årtionden att se över lagstiftningen.
Nu kan få barn räkna med att bo kvar vid kusten när de blir vuxna. Deras föräldrahem säljs för att lösa ut syskonen. Husen blir fritidsbostäder som renoveras med nya fasader, får fina fönster och entréer belagd med sågad granit. Bilarna parkeras med fördel på annans mark. Fastighetsskatten stiger inte bara för de sålda husen utan även för alla andra som plötsligt anses vara rika. De får trösta sig med att kanske kunna bo kvar några år till med annuitetslån för att betala fastighetsskatten.
Jan Ivarson Politiskt obunden