Jonas Andersson, riksdagsledamot för SD skriver på Facebook:
”Ska vi prata lite om vad en human flyktingpolitik är? Låt oss börja i den här änden:
Du har hundrafemti spänn över efter att räkningarna är betalda, maten inhandlad, barnen fått sina kläder och efter att du lagt undan en slant på banken för framtida behov – och du bestämmer dig för att lägga dem på ett humant ändamål.
Det finns några olika alternativ tillgängliga, och du vill absolut vara så human som möjligt!
1. Du lägger in stålarna till den lokala socialtjänsten, som använder dem till att betala för en timmes boende på HVB-hem för en ensamkommande 17-årig afghan från Iran. (Dygnspriset börjar oftast vid ca 3000:-)
2. Du ger pengarna till Migrationsverket, som tacksamt tar emot gåvan och omsätter den i två dagars dagersättning för mat och cigg till en 37-årig uzbekisk man utan ID-handlingar boende i statlig regi. (71 kr per dag).
3. Du köper ett gåvopaket från Röda Korset. Din gåva räcker till mat och vatten i en månad för en person, samt en värmande filt (133 kr).
4. Du kan hjälpa en flicka att slippa könsstympas. För bara 200 kronor får hon komma till ett tryggt läger under den period som övergreppet genomförs. Jag inser här att det fattas 50 spänn, och jag är beredd att skjuta till dem.
Vilket väljer du, vad är det mest humana valet. Du kan inte välja allt, för så funkar inte din ekonomi. Eller för den delen statens, man måste göra prioriteringar. Det man ger med ena handen, måste man ta från någon annan. Ingenting av värde skapas i tomma luften, allt kostar.
Betalar du för den där timmen på HVB-hemmet så får ett barn på flykt i Syrien gå utan mat och vatten och sova utan filt på natten i en månad.
Min gissning måste ändå bli att Annika Hirvonen Falk väljer alternativ ett eller två, eftersom det motsvarar den humana flyktingpolitik som Miljöpartiet vill ha. Bortsett då från att det är skattebetalarnas pengar som används, och inte egna privata surt förvärvade medel.
Man pratar gärna om att fler än någonsin är på flykt, men sällan om hur man på bästa sätt ska prioritera för att hjälpa så många som möjligt av dem. När Miljöpartiet pratar om en ”human” migrationspolitik, så använder man skygglappar. Alla som haft råd att resa genom alla säkra länder i Europa för att sedan passera gränsen till Sverige, det är där humanismen ska implementeras.
De utlänningar vi kan se framför oss är alltid mycket mer värda än dem vi inte ser med egna ögon – oavsett vilka som är flyktingar eller mest utsatta. Det blir ju inte alls lika roligt att vara human när vi inte ser resultatet. Ett resultat som hittills inneburit utanförskap, usla skolresultat, arbetslöshet, låg självförsörjning, trångboddhet, kommuner i konkursrisk, fattigdom.
En human migrationspolitik som gett oss en integrationsskuld som kommer att behöva betalas under decennier, även om vi mot förmodan skulle börja få igång återvändandet.
Det verkar heller inte spela någon roll att de som kommer i första hand är män, med tillräckliga resurser att betala flyktingsmugglare för dyra resor, med stark fysik för att ta sig hela vägen, med kontakter i hemlandet som kunnat hjälpa till. Det spelar ingen roll att de som blir kvar är dem som inte har råd, de fattigaste, de mest utsatta, kvinnorna, barnen. De som inte har råd att fly – eller kanske snarare flytta, för trots allt får ju de flesta ingen flyktingstatusförklaring.
De som flyttat hit, ska belönas på bekostnad av alla dem som inte tog sig hit. Även om du inte är flykting, så ska humana Miljöpartiet betala för din familjeåterförening. Ja, med skattemedel då förstås.
Skattemedel som alternativt skulle kunna läggas på livsnödvändig basal hjälp till hundratals eller tusentals nödställda i flyktingläger i närområdet till människors hemländer. Som skulle kunna läggas på vaccinationsprogram för malaria, världens dödligaste sjukdom (över 300 000 barn under fem år dog i malaria under 2016).
Om nu staten har pengar över, efter att räkningarna är betalda, barnen fått kläder, maten är inhandlad och vi lagt undan en liten slant för framtida behov. Som svensk politiker med mandat från svenska väljare måste jag prioritera samhällskontraktet först.
Sen är jag är mer än gärna med och skapar en human och hållbar flyktingpolitik, med hjälp i närområdet åt de allra mest utsatta, de som aldrig har en chans att ta sig genom hela Europa till Sverige. Kvinnor, barn, fattiga, handikappade, HBT-personer, kristna minoriteter etc, låt oss fokusera på att prioritera dem!
Det är en human migrationspolitik, i en värld där även svenska resurser är begränsade.”
Att jag inte har ett uns förtroende för MP har nog inte undgått någon läsare. Hycklande, verklighetesfrämmande och självgoda moralister, som blundar för hedersförtryck och barbariska seder i förorten, som förstör livet för unga flickor. Dessa väljare få ej störas, att ligga och dingla runt 4 % , då är inga offer för stora, bara det inte drabbar dem själva. Rekord i taxiåkning, buisness class på flyget och disel i i bilen är inga problemför dessa låtsas humanister.
Polisen backar, maffiafamiljen skrattar för sanningen vill ingen höra.
”……..Vad innebär till exempel att en parallell samhällsstruktur dominerar och gör det svårt för polisen att utföra sitt uppdrag? I en nyutkommen reportagebok av Johanna Bäckström Lerneby, ”Familjen” (Mondial), beskrivs det i 46 rappa kapitel. Bäckström Lerneby har granskat den kriminella familj som styr i Angered, och som hon tidigare beskrivit i en artikel i Aftonbladet. I toppen sitter en imam i 60-årsåldern som själv är ostraffad. Under honom finns en mängd släktingar. Flera av dessa är dömda för grova brott….”
I toppen sitter imamen Ali Khan, fingerat namn, som dirigerar kriminaliteten i Angered. En muslimsk Gudfader. Han kallar sig för problemlösare, medlare, medhjälpare till polisen vilket låter fint i vänsteröron, dvs. en muslimsk patriark med egen lagbok.
Han och hans underlydande i klanen firar segrar på försoningsmöten, när dessa förhärdade brottslingar skall försonas med sina offer. En beklämmande modell där offer förnedras ytterligare, när de förväntas skaka hand med sina bödlar. En duperande och härlig chimär som favoriseras av både rättsväsende och socialförvaltningen.
Effekten torde vara lika skral som när skolor sätter upp sin värdegrund på anslagstavlor, medan mobbing frodas utanför fönstret. Stryka medhårs ideologin praktiseras flitigt med Rosenbad. som förebild. Undantag sker givetvis för medborgare som arbetar och sköter sig, men som i något sammanhang kan lufta sin vrede över landets förfall, utan vänsterns korrekta vokabulär.
Vad hjälper polisens senaste rapport ”Kriminell påverkan på lokalsamhället”, när vänstern skriker sig hesa om mer invandring, för MP är pressade att få fler röster, så de inte ramlar ur riksdagen. Att de utgör en barlast för Löfven, spelar ingen roll, bara makten behålls.
När sanningen är besk, då skyggar ”änglakören” för gatans verklighet och får svart att bli vitt, där alibi är fattigdom och utanförskap. Att maffiakungen med en son susar runt i en BMW, när de skall kväsa uppstudsighet med ett järnrör, blundar alla i närheten för. I reportageboken handlar det om företräde till en parkeringsplats och om hur rädda vittnen är, som sett misshandeln av Osman, som vägrade.
Tänk om DN, Aftonbladet, Expressen m.fl kunde uppmärksamma andra järnrör, som dagligen svingas, än det som användes av Almkvist och Ekeroth innan valet 2010, när de råkade i bråk med komikern Soran Ismail. Hans karriär tog därefter fart, men avstannade tvärt efter anklagelser om våldtäkt, olaga hot och sexuella trakasserier i kölvattnet av #MeeToo.
Tänker här med sorg på Julian Assange, som förtvinar i ett fängelse, ytterligare en skandal från den humanitära stormakten, som böjer knä för USA, precis som för maffia familjer, IS återvändare, ja för majoriteten av brottslingar med annan etnicitet. Då måste svenskar nitas till, när de sjunger andra sånger än ”änglakörens.” Rätttsväsendet har gett upp i förorten och måste om någon Svenne gör något olagligt, demonstrera lite handlingskraft.
Jeanders bilder om obegränsad förståelse med förturer, PUT, skyddad identitet, bidrag, bostad för brottslingar och terrorister har samma aktualitet i dag, som i går. Rån, skjutningar, sprängningar, våldtäkter, hämndaktioner har nu normaliserats , med undantag om Nordiska Motståndsrörelsens gossar är i farten.
”Det är rent otäckt ibland att uppleva hur svenska media så grovt förfalskar verkligheten. Detta är en verifierad kronologisk historik av fallet Gui Minhai” skriver Karl Wang på sin blogg MY China den 15 juni.
I Sverige får vi enbart ta del av systemmedias version, med DN i täten. Har någon läsare fått ta del av Minhais falska meriter, hur han skinnade familjer i Kina, med utbildning för deras söner som inte var vatten värd. Deras söner begick därefter självmord av skam. Eller hur Gui Minhai berusad körde ihjäl en ung studentska och flydde sedan undan rättvisan, med USA:s stöd, där tjänster fodrade gentjänster.
Här följer hans meriter eller rättare sagt kriminella aktiviteter i kronologisk ordning, från Karl Wang.
”1964 Gui Minhai föddes i Ningbo, Kina.
1985 Gui tar kandidatexamen i historia på Peking University. Han arbetar sedan som redaktör på People’s Education Press.
1988 Han flyttar till Sverige för att studera, och skriver in sig vid Göteborgs universitets doktorsprogram.
1992 blir han svensk medborgare på falska uppgifter, han hävdade att han deltagit i upploppen i Peking 1989 och att han riskerade tortyr om han återvände till Kina. Det var falskt. Han var aldrig inblandad. Han bodde i Sverige.
1994Angela Gui föds.
1996Gui påstår satt han disputerat till doktor i historia vid Göteborgs universitet. Det är falskt. Det har han aldrig gjort. Gui säljer en förfalskad utbildning som aldrig existerat vid Göteborgs universitet till kinesiska studerande och deras familjer, utger sig för att vara professor och doktor vid vid Göteborgs universitet, tar rundligt betalt, och stoppar pengarna i egen ficka. När bedrägeriet upptäcks begår två kinesiska studerande självmord. Familjens livs besparingar som skulle gått till barnens utbildning är förskingrade av Gui.
1999Gui blir polisanmäld, men flyr Sverige undan rättvisan och överger sin fru och dotter. Han blir medarbetare i ett miljöföretag i Ningbo och säljer miljöutrustning.
2003 kör han ihjäl en ung kvinnlig student i Ningbo, redlöst berusad, i hög hastighet och utan körkort. Han smiter från olycksplatsen och lämnar den unga damen att dö på gatan. 2004Gui döms i Ningbo tingsrätt till två års fängelse, vilket efter överklagan mildras till två års villkorligt, med reseförbud och anmälningsplikt. Han är fortfarande kinesisk medborgare, och Kina känner inte till hans svenska medborgarskap. — Efter ett par månader går Gui till svenska ambassaden i Peking, påstår att han tappat sitt svenska pass, och får ett nytt. — På falska ID handlingar flyr han till Hong Kong, där han nu använder sitt svenska pass. 2006Gui startar flera bokförläggare företag, men det går dåligt. Vinsterna i Hong Kong är hårfina, konkurrensen järnhård. 2013 sätter Gui upp Mighty Current Media med några medarbetare, som specialiserar sig på att publicera fabricerat skvaller om Kinas ledning. En del av detta falska skvaller skrivs av en svensk som kallar sig ”journalist” och ”kinaexpert”, men är nu portad från Kina. Bonniers rapporteras vara involverad och stöttat, vilket skulle förklarar deras intensiva drev idag för att få Gui frigiven. — Gui rapporteras att ha rekryterats av CIA, till del mot sin vilja, men CIA har hållhakar på Gui, hans brott i Sverige och Kina, och betalar bra. En miljon om året. Uppdraget är att sprida falskt påhittat skvaller om Kinas ledning för att undergräva förtroendet och samhällsordningen och få till oroligheter i Kina och i förlängningen ett ”regimbyte”, ett typisk CIA projekt. Han pressas även att bidra med information om Kina till CIA, alltså spioneri. — Han avsäger sig sitt kinesiska medborgarskap som ett sätt att skydda sig mot att kunna återföras till Kina. — Gui investerar CIA pengarna, över tio miljoner kronor, i fastigheter, bland annat i Thailand. 2015Thailändsk polis tillsammans med tjänstemän från Kina besöker Gui i hans lyxvåning i Pattaya, Thailand. — Gui delges misstanke om spioneri och högförräderi, och enligt kinesisk lag ges tillfälle att erkänna och frivilligt återvända till Kina. Alternativet är en möjlig deportation. — Gui väljer att erkänna och frivilligt återvända. Detta har stor förmildrande inverkan på ett eventuellt straff. Han ser förmodligen även ett återvändande som ett skydd mot fler trakasserier och krav från CIA. — Gui återvänder på ett charterplan till Kina tillsammans med andra kinesiska illegala invandrare från Kina. Med fastställd identitet fodras inga ytterligare formaliteter för detta. 2016 Gui häktas under polisutredning för dödsolyckan i Ningbo och misstanken om spioneri och högförräderi. Gui väljer att göra ett offentligt erkännande och avbön, en starkt förmildrande agerande i Kina när det gäller ett framtida straff. Han får avtjäna straffet för dödsolyckan i Ningbo. 2017Gui friges men sätts i husarrest med anmälningsplikt och reseförbud under polisutredningen för spioneri och högförräderi. 2018Gui avviker efter flera uppmaningar och påtryckningar från svenska diplomater och försöker fly till den svenska ambassaden i Peking under förevändningen om att genomgå en läkarundersökning. Man går dock knappast till en ambassad för en läkarundersökning, utan ett sjukhus, även om det gäller en undersökning av en utländsk läkare. Flyktförsöket upptäcks och han blir frihetsberövad under resan. Nu hålls Gui i förvar i en häktningsvåning för att förebygga fler flyktförsök. Häktade i Kina hålls inte i förvar i celler, utan vanliga men bevakade bostäder. 2020Gui döms efter eget erkännande i en offentlig rättegång till tio års fängelse. Han har återtagit sitt kinesiska medborgarskap, vilket gör det svenska ogiltigt i Kina. Han har till fullo redovisat sina ageranden och kontakter i samband med CIA. Gui hemställer att domen inte skall överklagas.
Domstolen i Ningbo, bild från artikeln.
Bonniers och svenska media driver ett intensivt drev för att få Gui frigiven. Det har snarast en negative och destruktiv inverkan på Gui’s sak. Samtidigt har Gui offentligt klargjort att han inte vill ha med Sverige mer att göra….”
————————————————————————————–
Wolodarski på DN fyller med råge upp den postmoderna kostymen, han frotterar sig med de högsta hönsen i värdegrundsekten, som behöver fiender. Där får Kina och Ryssland konkurrera om första platsen, sedan kommer vi som genomskådat narrativet med den humanitära stormakten, som vilar på lösan sand. En värdegrundssekt behöver också offer och i Sverige finns en hel drös, som vi skall tycka synd om. I främsta ledet står invandrare, har de brun hudfärg så hamnar de högt upp på tycka-synd- om – listan, vänsterns feminister ligger också bra till, samt alla med avvikande sexuell läggning och där vi som vill ha en familj utan regnbågsränder, med far, mor och barn skall skämmas över vår reaktionära syn på livet.
Så här rapporterar Aftonbladet om rättegången mot Sveriges ambassadör i Kina, Ann Lindstedt, som enligt UD tog sig för stora friheter i fallet Gui. Inte ord om vad som finns i hans bagage. Han är en frihetskämpe som slåss mot diktaturen i Kina………
Först får jag erkänna att jag inte var helt sanningsenlig i går, när jag skyllde på värmen för sjabbel med schemaläggning av nytt inlägg. Orsaken var nog snarare en glad kväll med grannen.
Jag undrar om Runar Sögaard blev lika upprörd som jag i torsdags? Jag har precis läst hans bok ”Om allt går åt helvete, så följ inte efter!”
Där han med stor kunskap både utmanar, provocerar och förmanar korrekta politiker, media och dess fega medlöpare.
Upprördhetens orsak var, när Annika Hirvonen Falk (MP) snyftade på i Aktuellt, under en debatt om en mer restriktiv asylpolitik. ”Det handlar om människor” var argument på bottennivå. Att landet närmar sig botten med välfärd som ett minne blott, bekymrar inte dessa livsfarliga miljöfundamentalister och islams främsta hejarklack.
Nu skall Ni få ett axplock från Runars bok med härliga illustrationer av www.kallestrokirk.se till inlägg om olika företeelser i samhället som främst ägde rum under 2018-2019.
-”Ser Du dåren i det blå?” Är rubriken på statsministern, när vi efter 112 dagar efter valet 2018 ännu inte fått någon regering. Vår dåre, utbrister i Kalle Strokirks illustration ”Vi står för alla människors lika värde….utom för SD:s 1,1 miljon väljare”
-”Sveriges alldeles egen Bagdad Bob”. ”……Bagdad Bob bosatte sig som tur var inte i Sverige efter Irakkriget. Men här finns en alldeles fulländad kopia. Malmö mytomanen. Även känd som Morgan Johansson. Att inte den mannen är politiskt död eller åtminstone politiskt spetälsk är för mig en fullständig gåta. Han måste inneha alla tänkbara rekord i galna lagförslag, bisarra åtgärder och rena lögner…”
-”När miljöpartister blir miljardparasiter” ”….Om miljöpartiet får sin vilja igenom ska svenska folket enbart få gå, cykla, åka tåg eller åka buss. De mest förmögna kan dock få köpa elbilar. Jox rörande invandring och islamisering. Miljöpartiet har en version i sitt partimanifest om en värld utan gränser och där alla kan flytta, men ingen tvingas fly….// Detta ynkliga parti vägrade nyligen rösta för en ny lag mot barnäktenskap tillsammans med ryggradslösa socialdemokrater och vänsterpartister. Det är så skamligt och provocerande att man tappar talförmågan! Snacka om att förråda en hel generation…// Socialism fungerar bara på två platser: I himlen där de inte behöver den, och i helvetet, där de redan har den. Så vakna upp Sverige. Det är dags att ta bort allt jox. Och rösta bort miljöpartiet…”
Om resultatet från den senaste väljarundersökningen står sig, så kanske Runar blir bönhörd, även om vi får vänta till 2022. För ingen tror väl att detta lilla parti i förtid skulle lämna den sköna platsen i Löfvens knä?
-”Hyckleriets högkvarter” Är riksdagshuset. Där författaren skriver ”…att det är skrämmande och provocerande att bevittna hur våra folkvaldas moraliska och etiska haveri dagligen gör sig påmind inför det svenska folket i debatter och mediala utspel…”
Vi får ta del av otaliga exempel på detta hyckleri. T.ex statsministerns rasiststämpel på SD och på deras väljare.
Åkesson: ”Vipeholmsexperimenten, tvångssteriliseringarna, judepassen, rasbiologiska institutet, tyska fångtransporter genom Sverige… ska jag fortsätta?
Vänsterpartiets sympatier med folkmördare som Lenin, Stalin, Mao m.fl talas det inte längre om inte heller om moderaternas historia av rasism och apartheidstöd.
-”Hybrisens hårda hämnd” Där Annie Lööf får sina fiskar varma för sitt, högmod, självöverskattning och för sitt svekfulla agerande under regeringskrisen efter valet 2018.
-”Gudfadern. Den moderata maffians metoder och deras nya offer” Hanif Bali moderaternas nya offer, som tvingats till tystnad, efter att ha skjutit sanningens kulor på dess Gudfader; Carl Bildt. Hans privata affärer med rysk olja och Lundin Oils blodbesudlade jakt på afrikansk olja i Sudan, rycker han på axlarna åt. Karln är gjord av teflon för ingen kommer, dvs. vill komma åt honom. Hanif Bali vet att straffet blir hårt.
Kända personer parallellt med olika företeelser i samhället, som t.ex. Donald Trump, EU: ”Europas nya sekt”, mediamed TV4:as vänstervridning, klimatet, ödmjukheten för islam, sveket mot kurderna mm får välförtjänt uppmärksamhet i de lättlästa, men skickligt faktaunderbyggda kapitlen.
Jag väljer att avslutar med frejdiga citat om politikers hyckleri och falskhet.
Om Isabella Lövin när hon hänvisar till lådcykel, buss, tunnelbana för landsbygdens luttrade föräldrar som måste skjutsa sina ungar till olika aktiviteter.
”Säg i så fall till Din gubbdjävul, klimatminister Lövin att ”han får släpa med sig sina stenar på bussen” ”….En del av detta kompakta mörker som dessa potentater för med sig, är att de allra flesta av dom har ett regelverk för sig själva, och ett helt annat för vanligt folk med vardagliga behov, nödtorft och utmaningar. Detta kallas för dubbelmoral. Ett avskyvärt ord för hederliga människor i Sverige, men en legitim och verbal omskrivning för makthungriga elitistiska politiker, utan empati, medkänsla för andra vardag. Deras tysta och utspekulerande motto lyder ”Beskatta folk så hårt att de blir tvungna att acceptera våra direktiv och utspel. Pressa dom till de viker ner sig och inte orkar spjärna emot och opponera sig längre.”
Så kom nu ihåg, bästa läsare följ inte efter om allt går åt helvete!
Ps. På måndag lämnar jag åter denna underhållande bok till biblioteket i Linköping, som jag fick dem att ta in, så nu kan ev. bloggföljare i Östergötland ställa Er på kö. Jag väntar nu på ”Blodsådd” av Katerina Janouch. https://www.vulkanmedia.se/blodsadd/ Kräv att Era bibliotek tar in böcker, som speglar hela samhället, inte bara den korrekta elitens. För små handlingar i det tysta kan bidra till fosterlandets upprättelse, efter ockupation av nyliberala och postmoderna socialister. Om repris på kommande inlägg skulle ske, då vet Ni nu förklaringen…Ds.
Det är nog värmen som gjorde att gårdagens inlägg återkom i dag, men i morgon kommer ett nytt.
Sommarpratarna har jag försummat länge och årets korrekta -08 församlingen gör att intresset ytterligare dalar, med Greta, globalisternas klimatdocka först ut etern.
Tänk om någon mindre korrekt kunde få sitta bakom mikrofonen, det finns en uppsjö av kunniga och kloka kvinnor och män som skulle ge sommaren spänst. Undantagen från den korrekta eliten är dock Ulf Lundell, Ola Wong och Yngve Gustafson.
Varför inte bjuda in den underhållande Runar Sögaard och tillika Katarina Janouch? Nej, i stället bjuds vi på Mona Sahlin och Anders Tegnell och korrektheten slår knut på sig själv.
Sverker Sörlin, professor i idé historia får nog betraktas som MP:s klimatguru och DN:s favorit, då förstår Ni att han omgående hamnade i det Klimatpolitiska rådet. (”Klimatpolitiska rådet är ett oberoende tvärvetenskapligt expertorgan som utvärderar om regeringens samlade politik leder mot målet om noll utsläpp år 2045”). Han kom nyligen ut med boken ”Kris! Från Estonia till coronan.”
Så här skrev en av K-O Arnstbergs alla bloggläsare om boken:
”En bok full med ovanligt oärlig argumentation riktad mot dem som tänker annorledes än herr Sörlin själv. Men den skiljer sig inte i något avseende från det som sägs och skrivs av de rättänkande i dagens Sverige. Sörlin tar till alla de fula knep som vi fick lära oss att inte använda när vi läste om argumentation och arguments giltighet i filosofin på gymnasiet.”
Vilket fick Arnstberg att föra fram Sörlins fula känsloknep i ljuset.
”…..En regering ska följa lagen och förnuftet ska givetvis sitta i högsätet. Den regering som låter sig styras av känslor, är ett direkt hot mot demokratin. Det vet naturligtvis Sverker Sörlin. Eller vet han inte det?….”
Sedan snyftar Sörlin på med ett gammalt utvisningsärende, som gör att han får änglavingar, vanmakt tar honom i besittning, när lagar och regelverk efterföljs.
Läs gärna den klimatkunnige Rolf Owards gästinlägg på Arnstbergs blogg om denne politiske demagog, som är en av regeringens favoriter.
Här är ett smakprov från texten:
”….. Vissa passager i klimatkapitlet måste jag läsa om flera gånger för att försäkra mig om att där verkligen står det som jag först trodde mig läsa. Det dramatiserande språket gör det svårt att värja sig mot tanken att Sörlin är ute efter är någon form av diktatur – en klimatdiktatur. Det är han i sig inte ensam om. Minns det famösa uppropet från 2019 där ett antal ”influencers” ville ha diktatur. Nettot blir att alarmister, som Sverker Sörlin, har lämnat vetenskapen till förmån för PK-certifierad godhetsposering och diktaturromantiserande. Nu gäller det att uppamma hat mot bilar, flyg och rött kött. Låt känslorna flöda! Undertryck fakta och kunskap! Injicera gärna klimatångest hos de unga!…”
Och det har klimatalarmisterna lyckats väl med, när Greta med glasartad blick och tårar på kinderna väste fram ”How dare you” i FN. Vilket fick Rockefeller, Rotschild, Soros och Gates med bröder att gnugga händerna av förtjusning. Nu kan vi muddra folket igen, när massinvandringen skitit sig. Vi som redan har tjocka plånböcker kan nu fylla på dem igen, genom att för billig peng köpa upp företag som gått i konkurs.
För att inte tala om EU eliten, som är stormförtjusta, för nu kan de skylla på coronan och tvinga in kosing i den sönderfallande ladan. Medlemsländer fjättras vid Bryssel för evig tid, att vara borgesmän är mycket dyrt och Brexit blir glömt. För att lämna denna korrupta högborg kommer inget land ha råd med i framtiden, när skattebetalarna blivit EU:s slavar.
Tänk vilken välsignelse denna pandemi är för den globala finanseliten!
Fakta och kunskap har även för klimatet ersatts av ”rätta värderingar” precis som på samhällets andra områden, vilket passar okunniga och naiva (dvs. globalt slipade) politiker förträffligt och majoriteten medborgare jamsar ännu med utanför köksbordet. De vågar inte inse att FN:s Agenda 2030 och EU:s eskalerande federala planer innebär ödeläggelse och utarmning av fosterlandet. Majoriteten har fullt sjå med att klara vardagen, arbetslösheten stiger och välfärden eroderar. Krisen efter coronan känns misstänkt planerad, när Per Bolund och Isabella Lövin nöjt ler och talar om grön nystart och statsministern jamsar med för hans enda intresse är makt.
Vilken skillnad mellan den tyska journalistens skarpa och stringenta frågor till Ann Linde om den svenska corona strategin, jämfört med hennes svenska kollegor, som enbart nickar, ler och jamsar med.
Hennes förklaring i Rapport i förrgår, var att hon inte släppte fram sin kvinnlighet… kanske var det en vädjan för medhåll från vänsterns feminister?
När tom Aftonbladet känner sig tvingad att ta in en debattartikel av Markus Wiechel, utrikespolitisk talesperson (SD) då förstår vi att utrikesministerns klavertramp är stort.
Nu KU anmäls denna okvinnliga dam av SD, men risk finns att dess tandlösa medlemmar upptäcker och snärjs in i hennes kvinnliga charm, som då kopplas på.
Signaturen ”Steget Efter” blickar in hos SVT och noterar hur journalisterna åter glömmer sin arbetskod om sant, relevant och opartiskhet för publicering, men det har vi lyssnare fått vänja oss vid och lyssnar hellre på SwebbTV.
Att Sverige nu betraktas som en pariastat, bekymrar inte utrikesministern. Hon följer chefens manual; bortförklarar och ljuger, så Sverigebilden gått i kras. Självklart tycker han att hon gjort ett fantastiskt jobb!https://www.friatider.se/lofven-hyllar-linde-intervjun-fantastiskt-jobb
UD:s rövslickargäng fortsätter sin förnekelse med imponerande Bagdad Bob manér, eftersom de varken ser eller hör skjutningar och sprängningar och upprepar Tegnells flockimmunitet, som aldrig kommer.
”…..När man ser 5 000 dödsfall i Sverige och 230 i Norge är det ganska otroligt,” sa Gro Harlem Brundtland, en före detta premiärminister i Norge och den tidigare direktören för Världshälsoorganisationen, under en digital föreläsning vid Norska vetenskapsakademin. och brev i maj. ”Det kommer att ta mycket för att jämna ut denna skillnad ett år eller två in i framtiden….”
Det är bättre att ge hushållen stöd i stället för näringslivet, skev civilekonomerna Sven-Åke Aulin och Lennart Låftman i en insändare i DN den 15 maj.
Det är hushållen som behöver stöd, inte aktieägare, hyresvärdar och långivare…. …Efter krisen gäller det att få fart på efterfrågan, både hushållens och näringslivets. -Det vore bättre att ge hushållen subventioner och tom ”helikopterpengar” dvs. en penninggåva till var och en, som i nästa steg kan ge sysselsättning i näringslivet, skriver dessa ekonomer och påpekar ”att aktiekurserna är häpnadsväckande höga och har drunknat i näringslivets högljudda krav på statliga gåvor…..Skattebetalarna har redan skänkt miljarder till företagen och staten har flyttat förmögenheter från skattebetalarna till aktieägarna och dessutom skall betala staten betala räntorna på statsskulden. Bara livskraftiga företag förtjänar statligt stöd, som skall återbetalas, när företaget åter kommit på fötter och aktieutdelning till ägarna kan ske.”
Att staten är vi skattebetalare som har gode män i forma av valda partiföreträdare, verkar många glömma bort, i tron på ett evigt ymnighetshorn. Men välkänt är att alla gode män inte är goda och definitivt inte regeringens, som sätter sina egna medborgare i kläm.
Danmark går en annan väg och ger varje löntagare i snitt 19.000 i direkt utbetalning, för att få fart på ekonomin. Finansieringen sker delvis genom en intjänad semesterersättning som skulle betals ut vid pensionering. Pensionärer får en tusenlapp, som kan betyda lite guldkant för den fattige, men här finns inga guldkanter utan enbart sänkt pension.
Den 13 juni redogör DN för var vart regeringens och samarbetspartiernas krisåtgärder på 250 miljarder har gått;
-korttidspermitteringar 95 miljarder
-omställningsstöd till företag 39 miljarder
-sänkta arbetsgivaravgifter 33 miljarder
-statsbidrag till kommuner och regioner 21 miljarder
-slopat sjuklöneansvar 16 miljarder.
Tänk om DN vore lika tjänstvillig att redovisa invandringen och dess konsekvensers totala kostnad, som beräknas uppgå till närmare 300 miljarder varje år!!
Men om detta slukhål är det knäpptyst, inte bara från DN utan hela systemedia tiger som en muroch tillgängliga fakta förvandlas omgående till rasism.
Det är som det brukar var i kriser, vanliga skattebetalare, utan kontakt med skatteparadisen får ta förlusterna och näringslivets höjdare med bankerna tar vinsterna, ett upplägg som Löfven och hans parti alltid har gillat, men till väljarna låter det annorlunda. Floskler, lögner draperade i nya konsultord, där besparing/neddragning förvandlas till effektiviserg, som alltid utmynnar i att Löfven med sitt parti tar ansvar för Sverige, trots att det skjuts, sprängs, rånas och våldtas som aldrig förr.
Det som synliggjorts i coronakrisens spår är äldreomsorgens bedrövliga arbetsvillkor, men om okunnig personal med annan etnicitet håller DN tyst . Tänk om gamla fått uppmärksamhet med ett uns av DN:s alla känslosamma reportage om förortens påstådda utanförskap, för att inte tala om ensamkommande barn upp till 40 år, då hade betydligt fler åldringar överlevt även detta lömska virus.
Hur regeringens krav på förbättrad anställningstrygghet i äldreomsorgen skall kunna genomföras med förändring av LAS, som ingår i januariavtalet, förstår jag inte?
Nyckelmeningen i detta avtal är ”att balansen mellan arbetsmarknadens parter inte skall förändras” och Löfven, den listiga förhandlingsräven, kommer nog att ropa Bingo! även i detta spel för gallerierna.
Intressant blir hur C och L skall kamouflera detta troliga nederlag, deras konsulter jobbar nog för högtryck med sitt ordmakeri, för att inte Lööf och Sabuni skall tappa ansiktet. Kanske är centerns förslag om en skattelättnad på 2000kr/år för låg/medelinkomsttagare inklusive pensionärer en muta för att folket skall glömma Annie Lööfs svek, för sin högra sko lär hon knappast ha knaprat på.
”God midsommar, Svenska vita privilegier som finns i Samtiden , så otroligt bra. Statarslaveriet som pappa hade under sin barndom och ungdom och allt slit i livet…det är så vi svenskar lever……vilken stark artikel, likaså dagens blogg från Gävle, vilken stark och kunnig man.” Mejlade min syster på midsommarafton.
”DET VITA SVENSKA PRIVILEGIET ÄR EN MYT”
En gästartikel i ”Samtiden” den 18 juni av Roger Sahlström, som jag tror att många äldre känner igen sig i, som jag fick av min syster, som ansåg att artikeln var den bästa midsommarläsningen.
Vi minns vår barndom i brukssamhället, där alla kände alla och ingen behövde låsa cykeln. Minns hur min mor en gång sa efter en blick genom köksfönstret, när granntanten kom förbi ”Titta Lillan, det måste ha hänt något, Greta har söndagskappan på sig…”
Vår farmor och farfars fattiga statarliv, kampen för mat på bordet, som knappt räckte till, fars och mors förmaningar ”att arbeta och göra rätt för sig och inte ligga samhället till last” är begravt med ett maktgalet fd arbetarparti, som måste importera sin valboskap.
Ett parti fastsurrat vid makten, som jagar pensionärer som uttrycker ilska och besvikelse för rörelsens svek på nätet. Socialdemokraterna, som har återinfört ättestupan i cornans spår, leder regeringen.
Förr sa tant Greta , det är sant för det står i tidningen, nu är hon sedan länge borta, liksom tilliten till både tidningen och partiet.
Löfven och hans skrupellösa vänner stryker vänsterns historielösa unga medhårs som skriker ut sitt hat mot de som byggt upp landet och nu vill de riva ner vår historia med statyvandalism.
Obildade, naiva och karriärlystna landsmän har valt ett lönsamt och korrumperat politiker liv, där medborgarna endast är skatteobjekt för att bidragskarusellen inte skall tappa fart och för att makthavarna skall få sitta kvar. Nu till Roger Sahlströms artikel.
—————————————————————————————-
”Vi har aldrig fått något gratis. Svenska folket har slitit hårt för att bygga upp den välfärd och trygghet som vi i nutida generationer tar för given. Så att, likt ”Black lives matter” och andra våldsamma extremister, tala om vita svenskar som privilegierade är lögn, skriver gästkrönikören Roger Sahlström.
Illustrationen av fattigdom från Kiruna kommer från artikeln.
Det är extremt provocerande då grupper och opinionsbildare lägger fram idén om att svenskar helt enkelt bara fått sin välfärd serverat på ett silverfat. Det är historielöst och ett ohederligt påstående. Svenskarna har aldrig fått något gratis och har verkligen fått arbeta och offra mycket för att kunna bygga det samhälle vi har i dag. Det var tunga arbete som gjorde att vi numera slipper benämnas lort-Sverige.
Att kalla dagens svenskar för privilegierade är en ren lögn. Ett privilegium är en exklusiv rättighet som ges till en viss person eller grupp bl a av staten. Få svenskar har i dag ett sådant privilegium tilldelat sig. Men det finns några. De som lyfter konstnärslön är en grupp som fått en sån exklusiv rättighet, nämligen förmånen att få pengar från staten, en statlig livslång inkomstgaranti utan krav på motprestation.
Unga afghaner är en annan priviligerad grupp som staten valt ut och som getts rättigheter andra inte har.
Sverige var ett urfattigt land
Svenskarna glömmer fort, och våra nya svenskar verkar inte veta att det är inte så väldig länge sedan Sverige var ett litet skitigt U-land som till och med fick nödhjälp från omvärlden. Nödåren 1867–69 var så illa att det i illustrationer från denna tiden visar hur folk äter bark och suger på skosulor för att få sig något i magen. Dagens unga verkar ha missat att se liknande skildringar i exempelvis Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna”. Dagens unga är historielösa i hög grad.
Tusentals svenskar dog i svält och sjukdomar kopplade till svälten och statistik visar att det 1869 dog så många som 14 000 fler svenskar än under ett normalt år, vilket gjorde detta till det utan tvekan värsta av de tre nödåren. Under åren 1867–69 dog det sammanlagt ungefär 27 000 fler människor än det annars skulle ha gjort till följd av nöd och svält.
Nu kanske en av de “goda” vill dra argumentet att det var länge sedan det där. Ja, men då kan vi hoppa fram till 1917. Då var bristen på mat bland vanligt folk så stor att det till slut ledde fram till upplopp och hungerkravaller i Stockholm.
Sverige var länge ett land där folk ofta gick hungriga. Missväxt, politiska beslut och mycket annat gjorde att människor svalt. Sverige var orättvist på så många olika plan. Att vi tog oss ur detta kan vi faktiskt tacka socialdemokraterna för. Så helt värdelösa är de inte.
Barnarbete var inte ovanligt
De reformer och förändringar som socialdemokraterna då införde ska vi vara innerligt glada och tacksamma över. För de gjorde Sverige till ett bättre land. Men vi måste komma ihåg var vi kom ifrån, varför vi har det vi har idag. Utan en koppling eller förståelse till detta så kommer vårt land, vår kultur och samhälle snart bara rinna bort.
Den som inte förr i tiden slet och strävade på gårdarna satt fast på en industri där de fick arbeta hårt för brödfödan. Det var så illa ställt i Sverige, så för att överleva så tvingades man till och med att skicka sina barn att arbeta i gruvor och industrier.
”Barnen fick knuffa de tunga kolvagnarna genom trånga gångar, som bland var så låga att de skrapade sina ryggar mot gångens tak där de tog sig fram”, har exempelvis DN skrivit om historiska källor under rubriken Utbrett barnarbete i Sverige på 1800-talet.
Barn på fattiggård i Bergslagen 1913. (Nordiska museet)
Det var inte ovanligt att barn arbetade i upp till 12 timmar i gruvorna och arbetsveckan var oftast 6 dagar, men ibland jobbade barnen alla dagar i veckan.
År 1833 infördes en lag om att barn under nio år inte fick arbeta. År 1846 infördes lag som förbjöd barn under 12 år att arbeta i fabriker. Något år senare kom förbud mot nattarbete för barn, men lagarna åtföljdes inte. Men det fanns ingen som kontrollerade detta. Först i och med 1912 års arbetarskyddslag fick vi effektiva bestämmelser kring den industriella barnarbetet, berättar boken ”Då barn var lönsamma” (Tiden, 1980).
År 1949 infördes den lag som gäller än i dag. Den lagen säger att inga barn under 14 år får arbeta. För industriarbete är gränsen 15 år. Dessutom får arbetstagare under 18 år inte jobba mer än 10 timmar per dygn.
Lort-Sverige och slavarbete
Alla som i dag bor i Sverige borde skriva in ”Lort-Sverige” i Google eller gå till ett bibliotek och låna en bok om ämnet. Lort-Sverige var en uppmärksammad serie med tio reportage av Ludvig ”Lubbe” Nordström, som sändes i Radiotjänst år 1938. Serien vållade uppmärksamhet och en debatt uppstod kring de bostadssociala bristerna som rådde i Sverige då. Serien kan nog ses som en aning propagandistisk, men den ger ändå en bild av hur skitigt och dåligt det var i många delar av landet.
De svenska slavarna. Ja, nu kanske ni tycker att jag tar i. Men jag anser absolut att det går att kalla statarsystemet för slaveri.
Sverige hade en form av slavarbete ända fram till 1945, nämligen statarsystemet. En statare var förr i Sverige oftast en lantarbetare, som fick en stor del av sin lön (stat) in natura av en husbonde. Systemet med statare var ett sjukt orättvist system där människor utnyttjades. Systemet var mer eller mindre utformat på så sätt att oavsett hur mycket du än slet så var du skyldig arbetsgivaren något, eftersom lön sällan betalades ut i rena pengar. Så för att få de förnödenheter man behövde fick man ofta vända sig till husbonden för att på kredit få handla i gårdsbutiken.
Historielösheten är hånfull
Barnarbetare, nödlån, brödköer, ransonering. Detta var inte så väldigt länge sedan, och att i dag pompöst kräva sin rätt utan att förstå hur detta land byggts upp är hånfullt. Inte bara mot de svenskar som byggde landet, utan ett hån mot dem själva som i dag historielöst kräver sin plats och rätt.
Ja, ni nya svenskar ska vara tacksamma över att människor här en gång i tiden slet i gruvorna, i skogen, på fälten och på industrierna. Det är deras svett och kroppsarbete som ger er möjligheten att i dag spotta och håna allt ni ser omkring er.
Svensken har aldrig fått något gratis
Svensken har aldrig fått något gratis. Det är slit och strävan som gjort det möjligt att ha de system som vi idag kallar för välfärd. Det är ett hån mot de som byggde landet, ett hån mot de som försöker bevara det om man tar välfärden för given.
Det vi i dag får som “gratis” i form av skola, vård, omsorg och annat är för att någon har slitit och arbetat. Välfärden och de ekonomiska trygghetssystemen finns inte där för att vi önskar att de finns, det är inga naturlagar som upprätthåller dem, utan för att vi än så länge har ekonomiska möjligheter att upprätthålla dessa system. Välfärd är inte något som bara finns gratis. Hade det varit så enkelt att välfärd och trygghet bara poppade upp gratis så hade det inte varit svårare än att skicka välfärd till fattiga länder, och många problem skulle ha lösts.
Svenskarna kommer ur en situation där de socioekonomiska förutsättningarna var extremt dåliga, och med rådande logik så borde alla svenskar i dag bränna bilar och kasta sten på ordningsmakten.
Så hur många svenskar kastar i dag sten på poliser pga oförrätter i historien? Hur många svenskar går man ur huse och bränner ner privat egendom för att deras farföräldrar arbetade 16 timmar per dag och var hungriga?
Nu avvecklas välfärden
Under åren så har svenskarna fått genomlida stora neddragningar inom de system vi betalat skatt för, såsom skolan, vården, omsorgen och tryggheten. Vi har gått från att vara ett av världens tryggaste och bästa länder, till att idag vara ett land med sprängningar, skjutningar, en tsunami av våldtäkter, en havererad skola vård och omsorg. Coronakrisen visade verkligen exakt hur dåligt ställt det är i landet. Så här långt i krisen har vi klarat oss utan att landet gått under. Men det har kostat liv och lidande.
Många saker har blivit bättre och många saker har blivit väldigt mycket sämre. Trots detta så har de allra flesta svenskar hårt arbetat vidare. För det är nämligen så man gör.
Det är dags, och verkligen på tiden, att de vuxna kliver in i rummet. Det får vara slut med ohederliga och historielösa aktivister som skriker sig till saker. Barn gör så, skriker sig till saker. Att med infantila utspel förstöra den politiska och det parlamentariska samtalet gör dig helt klart kvalificerad till att inte få respekt för ditt tyckande och tänkande. Utomparlamentariska skrikmetoder hör inte hemma i ett civiliserat samhälle.
Var finns ledarskapet?
Varför saknas det ledare, varför saknas det idag politiker och opinionsbildare som sätter ner foten och argumenterar mot det vansinne som går genom landet och världen? Jag vill ha ledare och opinionsbildare som står upp för något som bygger en framtid, som skapar hopp och sammanhållning.
Nu vill jag inte skapa osämja eller polarisering eftersom vi är på väg mot en av de mest svenska högtider vi har, men skärp er, väx upp och må regngudarna vara frånvarande under er midsommar.
Roger Sahlström”
Avsluta, om ork finns med ”Det Goda Samhället” där Richard Sörman säger att vi bestämmer själva , om och när vi skall byta ut våra statyer, inte en vänstermobb!
En Intressant artikel finns återgiven i i ”nätverket mot olämplig styrning av sjukvården” Jag är medlem i gruppen, skriver Julius Soreff och bifogar denna artikel som citeras här.
”Nedskärningar av vårdpersonalen är fel väg att gå. Minska i stället kostnaderna för den svällande byråkratiska överbyggnaden. Här finns pengar att spara, utan att det drabbar patienterna” skriver läkaren Nils Littorin i Dagens samhälle. Han är läkare och partiledare för Malmölistan….
Politiker i flertalet regioner kräver effektiviseringar av vårdpersonalen för 2020. Effektivisering är orwellskt nyspråk för nedskärningar. Färre vårdpersonal ska producerar mera för att möta behoven hos en åldrande befolkning. Det är en ekvation som inte går ihop. Var tredje region visar underskott och i princip alla regioner, enligt försäkringsbolaget Skandia, är konkursmässiga.
Regionerna har cirka 29 000 läkare. Samtidigt, enligt statistik från Sveriges kommuner och regioner (SKR), finns cirka 46 000 administratörer och chefer, alltså fler administratörer än läkare. Denna byråkrati har ökat med 36 procent inom landstingsvården sedan 2010 och deras lönekostnad har ökat mer än dubbelt så mycket som för sjuksköterskorna, som i stället minskat i antal i flera regioner. Direktörerna i regionerna har löner som är långt över Sveriges statsministers.
Här finns en konflikt mellan två grupper, som ingen politiker vill tala om. Vi som jobbar i verkligheten och springer i kulvertar mellan vårdavdelningar och patienter. Vi är de närande, producenterna. Utan oss stannar sjukvården. Trots det har vi mycket litet att säga till om. Sedan har vi kastet av överbetalda direktörer, byråkrater och ”kommunikatörer” som lever högt uppe i organisationens topp, utan att träffa patienter. De är den resursslukande, tärande sektorn, med stort inflytande över vårdens resurser.
”Patienten i fokus”, säger alla politiker. Om de menade allvar skulle regionerna kraftigt rationaliseras avseende onödig administration (och då menar jag inte läkarsekreterare, som behövs!) samtidigt som vårdpersonalen skulle erbjudas sådana arbetsvillkor att de ville stanna kvar.
Allt fler som styr och räknar har inte skapat en bättre sjukvård. De ansvariga politikerna tycks ändå lyssna mera på dem än på proffsen på vårdgolvet. En förtvivlad läkare på Södersjukhusets akutmottagning larmade om kris, med patienter liggandes i dubbla rader i korridorerna och noll lediga vårdplatser. Den ansvariga politikern Irene Svenonius (M) svarade då att ”läget är under god kontroll”.
När läkaren Akil Awad i Stockholms sjukvårdsupprop avslöjade att tio patienter som dött till följd av vårdplatsbrist var ”toppen av ett isberg”, så kallade det liberala regionrådet Anna Starbrink situationen för ”ett ansträngt läge”. Årets understatement? Samtidigt fullföljer hon massvarslet på över tusen läkare och undersköterskor.
På Skånes universitetssjukhus är bristen på specialistsjuksköterskor och läkare så omfattande att cancersjuka drabbas av allvarliga vårdskador på grund av de långa kötiderna till operation (8). I värsta fall hinner patienten dö under väntetiden. Skånepolitikernas lösning är inte att skapa bättre villkor för personalen, så att de vill stanna kvar. Nej, i stället flyttas operationerna utomlands.
Men trots försämringar i viktiga kvalitetsmått har sjukvårdens andel av BNP ökat under 2000-talet. Bakom denna motsägelsefulla utveckling ligger skenande kostnader för den tärande sektorn, som växer på bekostnad av den närande.
Cirka 4 400 politiker i regionerna har som uppgift att ge folket en fungerande sjukvård och personalen en god arbetsmiljö. Kötiderna till livräddande operationer är orimliga och akutmottagningarna förvandlas till rena slagfält. Om regionerna ska skära ner på personal så börja i toppen av pyramiden, vi på golvet har fått nog.”
Obs! Denna artikel skrevs den 13 feburari i år, vad ”läkare som fått nog” anser om den bristande kommunikationen mellan Folkhälsomyndigheten, överbetalda regionsdirektörer och socialministern låter jag vara osagt.
Typiskt att repliken till denna artikel några dagar senare kommer från en kommunikationschef beordrad eller av fri vilja låter jag också vara osagt.
Denna kommunikatör, som indirekt försvarar den tunga överbyggnaden av byråkrater med floskler som ”se varandra som medarbetare” och påpekar deras viktiga arbete med att sprida ut till allmänheten om vad fotfolket i vården gör.
Min svärson som med upptäckta tumörer i grovtarmen hade nog föredragit att få en tidigare specialistoperation (än efter 6 månaders väntan) jämfört med denna spridningseffekt från kommunikatörer, som markant avtar om det handlar om vad personalen inte hinner göra.
Statsministerns ”tillsammans” verkar också ha uppmärksammats av ansvariga politiker, digitalisering och effektivisering är också populära uttryck.
Att det tar den tid det tar att både födas och dö, verkar inte ha nått fram till dessa effektiviseringskonsulter.
Minns ett par pladdrande papegojor från huvudstaden från min yrkestid, som fick bli landstingets torpeder vid en katastrofal sammanslagning av avdelningar för att uppfylla besparingskraven. Avdelningar med helt olika kompetens och kultur skulle slås ihop till en, med förödande resultat. Men då hade dessa konsulter redan flytt till nästa landsting, med sina effektiviseringsportföljer.
