Medias ägare har monopol på yttrandefriheten Maktkoncentrationen inom MSM utgör ett hot mot yttrandefriheten, skriver Olle Ljungbeck om i detta inlägg. Bonniers uppköp av Mittmedia är endast ett sätt för att ha kontroll på vilka åsikter som skall publiceras. Många av oss nationsvänner vet hur svårt det är att få debattartiklar och insändare publicerade, som har sin hemvist utanför åsiktskorridoren. Därför utgör nätets alla alster ett stort hot, som med gummiparagrafen ”hetsmotfolkgrupp” straffar och bötfäller de som uttrycker sin vrede över orättvisor som drabbar värdlandets medborgare genom den destruktiva migrationspolitiken.
………………………………………………………………………
”Yttrandefriheten
under attack
När en stor mediekoncern köper upp en annan mediekoncerns flertalet
tidningar och inga röster hörs om detta hot mot yttrande- och åsiktsfriheten är
ett sådant samhälle i tydligt förfall och demokratin hotad.
Yttrandefrihet är förutsättning för ett demokratiskt statsskick!
När en stor mediekoncern – Bonniers – köper upp en annan mediekoncerns flertalet tidningar – Mittmedia – och inga röster hörs om detta hot mot yttrande- och åsiktsfriheten är ett sådant samhälle i tydligt förfall och demokratin hotad.
Orden måste kontrolleras genom monopol
I en diktatur är det första som händer efter ett maktövertagande att
tidningarna ställs under hård kontroll för att så småningom gå över i statlig
ägo. De som eventuellt blir kvar i enskilt ägande censureras starkt och diktaturens
åsikter blir de enda som får spridas.
Sådana här transaktioner är tyvärr inget nytt. Sverige präglas åtminstone under de senaste 50 åren av en utveckling där ägarspridningen minskat och ett fåtal numera äger flertalet medier.
Om jag jämför ägarspridningen från min egen barndom och tonår (är 87 år) ingick ett ytterst fåtal tidningar i en koncern, utan varje dagstidning hade sin ägare.
Självklart innebar ett sådant förhållande en större nyansering av åsikter, synpunkter och samhällskritik men också ett starkare värn av demokratin.
Detta har sin motsats i dagens koncerntidningar där ofta en stor del av innehållet är gemensamt i alla. Även sådant som politiska åsikter etc.
Förr skilda ägare, med olika agendor
I min barndom då fortfarande en stor del av befolkningen levde på
”landet” fanns det oftast en socialdemokratisk, en bondeförbunds- och
en högertidning i de olika landsdelarna. Gränserna mellan dessa tidningar var
tydliga varför de framförallt på ett helt annat sätt än i dag speglade
skiljelinjerna i politik och synen på samhällets utveckling.
Satir skaver i MSM
Något jag saknar mycket i dag är de satiriska teckningarna som helt försvunnit i dagens snäll-ism, tycka syndom-ism och godhetssyndrom. Dessa teckningar var många gånger minst lika påverkande som en skarp tunga. Utifrån detta perspektiv går det inte att förneka att tidningarna blivit torftigare, slätstrukna med en rädsla för att beskriva och skildra verkligheten som den är. Satir tecknare, som Mäki, Jeander, Steget Efter, Ganman m.fl har sin hemvist på nätet, för deras avslöjande teckningar tål inte PK etablissemanget. Jeander har redan förstått vilka repressalier som väntar ägare av gamla bensinbilar.
Att i dag benämna media som den tredje statsmakten är inte endast osanning utan ett stort skämt. Media, sk statsmedia/MSM är en viktig del i statsmakten. Uddlösa frågor från okunniga och tama journalister, gör att intervjuobjekten får svamla på, utan att svara konkret på frågan.
Lögnhalsar och mytomaner inom politiken
Jag hade häromdagen en insändare om politikernas lurendrejeri. Hur de lovar
mycket men håller nästan intet.
Jag skrev bl.a ;
”Mytomani
är en utbredd sjukdom hos politiker. Låt oss slippa konstatera detta när
mandatperioden är slut”.
Det kan väl ha varit en liten överdrift att ta alla över en kam. För insändarredaktören var det dock tydligen inte sant utan för magstarkt, ironiskt, förlöjligande mm eftersom denne tog bort meningen.
Om mitt påstående inte är sant för 100 procent av politikerkåren, så är den emellertid detta med råge när det rör sig om t.ex landets statsminister. Jag har roat mig med att studera hur många av sina löften han infriat eller genomfört. Icke genomförda sådana ligger inte långt ifrån 100 procent. Och då menar jag löften av betydelse.
Självklart innebär tidningsmonopol en fara för demokratin, men självklart också för andra samhällsviktiga funktioner och uppgifter som upprätthållande av rättsstaten, rättssystemet. Funktioner inom välfärdsstaten som skola, vård och omsorg riskerar självklart att inte bevakas på ett sådant sätt att dessa bevaras på välfärdsstatens nivå.
Massinvandringens kritiker förvandlas till rasister
Den främsta frågan nu och långt in i framtiden – migrationen/massinvandringen
– kan pga av mediernas nästan totala brist på kritik av hur politikerna
skött/sköter denna – få förödande konsekvenser. Nästan alla som utan att
vara, vare sig rasister eller främlingsfientliga men kritiska mot
massinvandringen, har stängts ute från i stort sett alla möjligheter att
framföra sina åsikter hur riktiga och sanna de än är. Detta hade ju aldrig
skett om vi haft samma ägarspridning bland medierna som fram till femtio-
sextiotalet.
Att trots att de ingår i tidningsmonopol, stötta många av dessa tidningar med skattepengar kan inte bero på annat än att makten/regeringen funnit att denna symbios gynnar den.
Ägarspridning garanti för olika åsikter
I dag kan man utan att tala
osanning påstå att tidningsmonopolet håller usla regeringar om ryggen för egen
vinnings skull. Därför borde ingen få äga mer än en tidning.
Med ett sådant förhållande hade Sverige i dag inte accepterat dagligt våld och kriminalitet i form av mord, våldtäkter, bränder av allmän och enskild egendom. En otrygghet för kvinnor/flickor varhelst de befinner sig – på hemväg från arbetet, från bion, i skolan etc etc, som nästan placerat oss i toppen på våldslistan.
Var finns ni alla politiker, ”kulturpersonligheter”, rättsvårdare etc etc som säger er stå för ett kultiverat, upplyst, demokratiskt samhälle?
Skapa, förvalta och rasera
I dag pågår rasering av välfärdstaten. Vi har vi endast formell demokrati.
Sannolikt är en del av orsaken till detta att media har bildat symbios med makten.
Träd fram politiker, ”intellektuella”, kulturpersonligheter och författare som en gång (det var länge sedan) var socialdemokratins pionjärer och som grundlade världens tryggaste välfärdssamhälle. Flertalet har gått ur tiden, men deras gärningar tycks vara totalt bortglömda hos unga politiker, där främst karriären hägrar och klagande landsmän endast besvärar.
Media tiger
Visa modet att tala klartext till dagens politiker vars målsättning om vi
ser det resultat de åstadkommit de sista tjugo åren – istället för att som
pionjärerna bygga upp och sedan förvalta, håller politikerna på att rasera
välfärds- och trygghetssamhället. Våga visa att den rasering av tryggheten i
det svenska samhället är orsakad av importerade individer från kulturer med
helt annan värdegrund än vår. Våga stå för och hävda att alla de som lönat oss med
våld och otrygghet skall utvisas för alltid.
Ett land där sanningen om samhällets utveckling och politikernas svek mot folket – utan censur – får framföras av enskilda medborgare i medierna är en förutsättning om vi skall kunna tala om ett friskt och demokratiskt sådant. Med Bonniers köp av mittmedia har Sverige tagit ett stort steg mot den auktoritära staten där ett av dess redskap är just Medierna!
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle ”
……………………………………………………………………………………………..
Boken ”Priset – tolv författare om svensk repression” rekommenderas, där Anna Hagwall (SD) blev ”Petad ur laget” av räddhågsen partiledning.
Anledningen var att hon i en motion krävt det Olle Ljungbeck här skrivit om, nämligen större ägarspridning.
Citat: ”Hösten 2016 lämnade jag in en motion där jag föreslog större ägarspridning av media, att presstödet skulle tas bort och att SVT skulle vara en tevekanal som alla andra och kunna väljas bort….” s.201.
Reaktionen blev hårresande aggressiv. SvD gick till storms med en bild av Anna som representant för antisemitismens ansikte och de andra dagstidningarna följde efter. Partiledningen fick panik och sparkade ut en skicklig och orädd medarbetare. Att slänga ut barnet med badvattnet kan få stora framtida risker.