Nu slår tom regeringen med supporter, migranters tro att Sverige består av ett ymnighetshorn.
Men det är bara att höja skatten, så fixar det sig nog, är finansministerns tro. Magdalena Andersson är nästan en värre upprepande papegoja än jag själv är på denna blogg, med sitt ”rädda vården, skolan och omsorgen.” Statministern dundrar i med alliansens skattesänkningar på > 100 miljarder, problemet är att han slagit ihop förslagen från centern, liberalerna och moderaterna i en enda klump, fake news så det förslår.
Men hans unga garde, SSU i Skellefteå är mycket kreativa, de stod på valtorget mycket påpassligt med energidryck till skolelever som bussats dit. ”Skriver Ni på medlemsansökan, så är en burk Red Bull Din” löd budskapet. Efter upprörda föräldraprotester tvingas de pudla, så inte denna förslagenhet eskalerar utanför bolaget till törstiga och mindre bemedlade väljare. Röstar Ni rött så är en rejäl slurk av en vinare din.
Steget Efter/twitter har sett hur det går till utanför valstugorna.
Tyvärr har jag detta år varit dålig att följa partiledarutfrågningen. Jag har alltid hittat på något som varit betydligt roligare. När Löfven och Kristersson debatterade i Norrköping, fredagen den 31/8 så bröt Belinda Olsson av så fort debatten lyfte lite grann, kanske var det order från Hanna Stjärne, att Sverigebilden, skatteuttaget och migrationen ej skulle få diskuteras?
När det gäller partiledarutfrågningen, så kan jag av det lilla jag sett, konstatera att kroppspråket varierat stort hos programledarna, från glada miner, nickningar i samförstånd till Camilla Kvartofts strama och nästan föraktfulla anletsdrag när Jimmie Åkesson, som sista man fick inta stolen. Själv saknande jag emellanåt Kasselstrands raka besked, asylstopp, återvandring, tiggeriförbud och lämna EU. Att linda in svaren i snälla förklaringar blir tröttsamt i längden, samtidigt som jag förstår avsikten att inte skrämma känsliga presumtiva väljare.
Jag hade lovat mig själv att inte läsa DN på söndagar, som jag får låna av grannen, men i söndags syndade jag igen, men slog fort igen denna vänsterliberala megafon, där Peter Wolodarski var i högform med sin krönika ”Ludvika betalar priset för vår flathet mot nazister.”
Vilka som betalar priset för politikernas flathet mot radikala islamister fick vi som förväntat inget besked om.
Sedan läste jag med tillfredställelse om det fyra-sidiga reportaget om hur högerpopulisterna övertagit nätet. Under augusti hade det skett 461 969 delningar från högerpopulistiska sidor, att jämföra med MSM:s 196.418! Till detta ”elände” var givetvis SD de skyldiga.
Till sist så har även Rotschilds springpojke Emanulle Macron blandat sig in i den svenska valrörelsen. Han vill vara Wolodarski behjälplig med Åkessonskrämsel, som han påstår inte har svenska värderingar, dessförinnan hade han sagt till det danska folket, att Ni finns inte!
Eldundersöd fick han av Tysklands president, som med Angela Merkels välsignelse klämt ur sig att ”Tyskar är en nation av invandrare.”
Klara besked, utan omslagspapper från den globala finanseliten till nationens försvarare. Rotschilds andra springpojke, Carl Bildt förkunnar i valrörelsens slutskede att en röst på SD är bortkastad, han är väl rädd att miljonerna på hans konton skall sina, om han inte drar sitt står till hatstacken?
Vi befinner oss vid sanningens minut. Nu eller aldrig gäller valet på söndag gäller för oss alla.