Gästskribent Håkan Karlberg

Han analyserar i detta inlägg över det vanliga påståendet, ”att utan invandring stannar Sverige.” Fokus ligger på vårdens bemanning. Utgångspunkten för hans granskning är tillgängliga fakta, befriad från känslor och korrekt ideologi. Hans slutsats är statsfinansiell vinst utan invandring!

Politiskt korrekta påståenden

”Utan invandrare stannar vården” kunde man för några år sedan läsa i Dagens Nyheter.

”Vi behöver fler i arbete, utan invandring stannar Sverige” påstod Johan Schück i samma tidning. Att Sverige skulle stanna utan invandrare är en uppfattning som hävdats då och då. Denna uppfattning är säkert mycket utbredd bland politiker, journalister och allmänhet. Professorn i journalistik Jesper Strömbäck har skrivit en uppmärksammad bok med titeln ”Utan invandring stannar Sverige”. Denna har fått en rad positiva recensioner i ett antal tidningar. Tino Sanandaji har skrivit en kort men kritisk recension.

Strömbäck skriver i presentation av boken: ”Utan invandring skulle inte bara stora delar av den svenska arbetsmarknaden braka samman – också andra delar av samhället och välfärden skulle drabbas”.

Argumenten möter verkligheten

Alla de fördelar av invandring som Strömbäck radar upp i boken såsom ökad kreativitet, kulturutbyte, inflöde av nya idéer, ökad konkurrensförmåga och företagsamhet stämmer dåligt med erfarenheter från Sveriges stora asylinvandring. Vilket Lars Åberg bekräftar i den nyutgivna boken ”Framtidstaden. Om Sverige i morgon blir som Malmö, hur blir Sverige då?”.

Strömbäck anger att utan invandring hade antalet invånare i Sverige sedan 1990 varit 17 procent mindre och alla kommuner hade haft färre invånare, vilket han uppenbarligen anser vara en nackdel. Mot detta kan hävdas att den svenska invandringen innehåller ett betydande antal lågutbildade, som det inte finns jobb till.

Vad är i så fall nyttan av befolkningsökningen?

Känsloargument

Clara Block Hane, författare och journalist, skrev nyligen en debattartikel i Expressen under rubriken ”Utan invandrare skulle sjukvården braka samman”.

Hon berättade om sin åldrade och sjuka pappa som inte kunde ta sig upp ur sängen och sökte assistanshjälp. Han valde en ung bilmekaniker från Iran, som kom hem till pappan flera gånger om dagen. ”Inte en enda dag var han sjukskriven. Vår pappa blev fint vårdad och mina systrar och jag kände oss trygga och avlastade. Jag kan inte tro att det hade blivit lika fantastiskt med en svensk hemtjänst.”

Claras kommentar riktad till Katerina Janouch mot bakgrund av uppståndelsen kring den omdiskuterade TV-intervjun i Tjeckien och som enda argument intrycken av den säkert utmärkte iraniern: ”Och jag vet också, alldeles säkert, precis som du, att utan invandrare skulle svensk sjukvård och svensk äldrevård falla samman som ett korthus. Utan dem skulle pensionärer på riktigt svälta ihjäl, sjukvården skulle på riktigt braka samman”.

Så som Clara beskriver det såg det inte ut i Sverige före den stora invandringsvågen.

Finland hjälper

Finland klarar sjukvården, liksom övrig välfärd, med en i förhållande till Sverige mycket liten invandring. Vi har nyligen avlastat våra överbelagda BB-avdelningar med att sända barnaföderskor till Finland!

Är verkligen invandringen, och då främst den stora asylinvandringen, nödvändig för att vårt samhälle inte skall ”falla samman som ett korthus”?

Öppen debatt saknas

Tyvärr har vi i Sverige, i motsats till exempelvis Danmark, inte haft en öppen och allsidig debatt om invandringen och dess konsekvenser. Den allmänna medvetenheten om rådande förhållanden är därför mycket ofullständig. Att överhuvudtaget på faktagrund offentligt ifrågasätta påståendet om invandringens nödvändighet har hittills varit förenat med personliga risker.

När det gäller Clara Block Hanes uppfattning, så är hon kanske inte medveten om att andelen invandrare i arbete totalt sett ungefär motsvarar andelen invandrare i befolkningen. Inom Stockholmsområdet är andelen sysselsatta med invandrarbakgrund inom servicesektorn enligt Svenskt Näringsliv ungefär 35 procent. Motsvarande andelen invandrare inom Storstockholm, är cirka 31 procent. Inom sjukvården har ca 25 procent invandrarbakgrund.

Ett tankeexperiment

Det stora befolkningstillskottet med invandrarbakgrund, drygt 1,5 miljoner, har ökat efterfrågan på samhällstjänster i motsvarande grad. Om vi haft invandring ungefär som i Finland, skulle sjukvårdens resursbehov vara betydligt mindre.

Vi gör tankeexperimentet (ref. ThomasGür) att vi inte hade haft någon invandring samt funderar över hur detta skulle påverka resurssituationen för sjukvården i Stockholm.

Andelen personer med invandrarbakgrund är i Stockholmsområdet 31 %, 25 % av sjukvårdpersonalen har invandrarbakgrund. Allt annat lika innebär detta att sjukvårdens patientbeläggning utan invandrare blir ca 69 % av nuvarande.

Patienterna minskar alltså med 31 % samtidigt som 25 % av personalen försvinner. Alltså en bemanningsvinst med 6 %. Det är rimligt att övriga resursbehov också reduceras till ca 69 % av dagens behov.

Exemplet ovan gäller Stockholm med förorter. Liknande förhållanden gäller säkert även i Malmö, som har en större invandrarandel än Stockholm, och i Göteborg. Sjukvården i landet i övrigt närmar sig storstädernas, särskilt genom den stora akuta tillströmningen av s.k. nyanlända.

Som Lars Åberg frågar: ”Om Sverige i morgon blir som Malmö, hur blir Sverige då?”

Sjukvårdens erfarenheter

Läkartidningen; Personer i Sverige med utländsk bakgrund har sämre fysisk och psykisk hälsa än övriga befolkningen. Invandrare är dessutom mer tidskrävande av kulturella skäl, ”tar mer plats”. Och är därför möjligen överrepresenterade bland vårdtagarna. Detta innebär att sjukvårdens resursbehov i så fall minskar ytterligare om invandrargruppen tänks bort.

Norsk studie

Ett annat förhållande är att enligt norska SSB kostar varje utomeuropeiske invandrare 4,1 miljoner Nkr under sin livstid. ”Tallet inneholder alle skatteinntekter, fratrukket alle offentlige utgifter, sier seniorforsker i SSB, Erlend Holmøy, til Finansavisen”.

Eftersom förhållandena i Sverige och Norge kan antas vara likartade, innebär detta att invandrares sjukvårdskostnader till stor del betalas av den övriga befolkningen.

Slutsats

 Detta inlägg söker inte visa att invandring inte behövs, inte heller flyktinghjälp. Utan att ”massutmaningen”, som Tino Sanandaji kallar vår invandring i sin nya bok, inte kan motiveras av arbetskraftsskäl.

 Påståendet att sjukvården, och även annan verksamhet, skulle ”klappa ihop” ihop utan invandrare är lindrigt talat tanklöst. Vårt experiment att tänka bort invandrare visar på en betydande resursbesparing och statsfinansiell vinst.

 Håkan Karlberg

Ps. Varför det är svårt att få svenskar att välja vissa serviceyrken, som busschaufför eller städare, är en annan debatt. Men något argument för invandring är inte detta. Man kan exempelvis studera hur våra grannländer, särskilt Finland, gör. Ds.

TBC och MRSA orsakas av massinvandringen

Att aldrig journalistkåren kan hålla sig till fakta.

När det gäller nyanländas förtjänster så blir det stora versaler, oegentligheter glöms bort eller publiceras med små rubriker, så vi helst inte skall se.

Den gamla, tidigare utrotade, sjukdomen TBC har nu fått egen mottagning i Angered. 

Multiresistenta bakterier sprids snabbt, orsakar stort lidande och död för sköra patienter. Löss och annan ohyra är stora problem, främst i tättbefolkade områden.

Många invandrar familjer är stora, med högt slitage på lägenheter och har inte samma villighet att följa bostadsbolagets krav som hyresgäst. Det vågar jag säga efter många hembesök.

När TBC och MRSA bakterier först uppmärksammades så var förklaringen att vi svenskar reser mer än förut, inte ett ord om nyanländas farliga bagage.

Nu håller inte den förklaringen längre, migrationen erkänns mycket motvilligt som orsak, men det läkare i stället gör är att tona ner riskerna.

Jag tror inte att personal, patienter och övriga som drabbats håller med om denna riskeliminering.

Flertalet utomeuropeiska läkare klarar inte kunskapskraven

Utomeuropeiska läkares svårigheter att nå upp till yrkesspecifika krav, för svensk legitimation, står nu i skottgluggen. 

När flertalet av dessa läkare ständigt får underkänt på kunskapsprovet, så öppnas snabbt tycka synd om kranen.

Socialstyrelsen beskrivs av journalister mer som en grym ”Caligula,”  än som  en garant för att vi skall få                                                                                säker vård.

Saklig information brister

Expressen led med barnläkaren Walaa från Syrien som inte fick jobba som läkare i Sverige, vilket är helt riktigt eftersom hon ej klarat kraven för svensk legitimation.

Det var glädjande att se hur läsare tyckte i kommentatorsfälten, de avfärdade snyftet med sunt förnuft. Här är ett exempel.

”Nu när det är så inne att diskutera fejknyheter och demagogi kanske denna SVT-story kan vara intressant?
Till att börja med har vi ingen generell läkarbrist i Sverige. Vi hör tvärtom till de länder som har allra högst läkartäthet. Däremot sitter våra läkare ofta fast i tröstlös byråkrati, och hinner därför inte med med så många patientbesök. Men det beror inte på *antalet* läkare, utan på hur vården är organiserad.
För det andra: när det gäller läkare från illa fungerande länder så är det både svårt och tidskrävande att granska deras utbildningar. Även före kriget var Syrien en diktatur utan fri och öppen informationshantering. Korruptionen var utbredd.

Vi kan alltså inte veta om en viss läkare erhållit sin legitimation via skicklighet eller via exempelvis kontakter.

Det går att lösa detta ändå, men det tar sin tid.
Och var så säker på att samma journalist som nu kritiserar Socialstyrelsen (som absolut gör sina misstag, men som faktiskt inte har startat några krig i Syrien) kommer kräva dess huvud på ett fat den dag någon kvacksalvare släpps igenom systemet och sedan orsakar patientskador eller i värsta fall någons död.
Ty så är det med journalister. De kan kosta på sig att lyfta en snyfthistoria på tisdagen och sedan glömma alltihop senast onsdag eftermiddag. Myndigheter och vårdgivare har inte den lyxen.

De måste få allt rätt från början.
Så vilka är de ogina krav som ställs på läkare, och som kvinnan i det här fallet inte uppnått? Ett handlar om att man måste behärska språket på mer än gymnasienivå. Hyfsat rimligt, kan tyckas. Läkare och patienter som inte förstår varandra innebär en direkt hälsorisk.
Vi kan dock inte veta vad problemet är, för SVT redovisar inte en enda faktauppgift. Inslaget bygger uteslutande på intervjupersonens åsikter.
Det är kanske inte fake news, men det är banne mig inte saklig information heller.”

 SVT och media fortsätter att förvrida fakta, eller snarare komma med lögner. Det har sedan lång tid funnits ett kunskapsprov för att få svensk läkar legitimation, däremot har de nyligen gjort om provet.

Varför tar aldrig dessa informatörer upp och belyser varför det finns ett kunskapsprov?

Omtanken om läkaren går före patientsäkerheten, när landstingen skriker efter personal. Då är det lätt att landstingen själva ordnar snabbspår och önskar lätta på kraven.

Främsta orsaken är att massinvandringen kräver stora vårdresurser, men det döljer politiker med ett Hip, Hip Hurra för utländsk personal!