”Vi fördömer kraftigt nattens attack i Istanbul, riktad mot människor som firade in det nya året” skrev utrikesminister Margot Wallström i en kommentar till TT, efter det senaste terrordådet i Turkiet, bara en timma in på det nya året med 39 döda och 69 skadade.

Margot Wallström är väl fullt upptagen med att implementera Sveriges feministiska utrikespolitik i säkerhetsrådet och då räcker det med några ord om fördömanden.

Omedelbar utvisning, förlorat medborgarskap för både planering av terrordåd och för återvändande IS krigare, förutom att uppdatera asylrätten till 2000-talet finns ännu inte på kartan.

Snällheten har även tagit domstolarna i anspråk. Förmildrande omständigheter och förståelse för brottslingens påstådda ålder och för IS krigarens bakgrund är i ropet, offren väcker inte samma medkänsla.

Anledningen enligt IS, som nu tagit på sig dådet  på nattklubben i Istanbul, var västs oförskämdhet att fira hednisk helg , vilket förargar Allah.  Turkiets engagemang i Syrien är också orsak till att landet står i skottgluggen för islamiska statens krigare.

Allt fler medborgare i Europa  ifrågasätter och fördömer EU:s mångfaldspolitik, när konsekvenserna också leder till terror och död, förutom åderlåtning av medborgarnas betalda välfärd, vars skyddsnät nu har stora revor.

Detta faktum verkar tyvärr inte oroa makthavarna lika mycket, som framväxten av nationalistiska partier. För resultatet  av denna tillväxt kan få maktmonopolet att rubbas, vilket innebär försämrade förmåner för den politiska eliten.

Samma mönster upprepas hela tiden.

Ljus, blommor och vackra tal om fortsatt öppenhet, som får hemvändande IS krigare att gnugga händerna av förtjusning och gömma sin AK-47:a i väntan på kallelse till martyr av sina bästa bröder.

Vänsterns vurm för identitetspolitik har breddad vägen för dessa Allahs krigare som kämpar för ett förtryckande Kalifat.

Lika energiskt som Allahs krigare, kämpar vänsterliberala globalister med bortförklaringar till våld, mord och terror. Arbetslöshet med utanförskap är de mest populära förklaringsmodellerna, aldrig det egna ansvaret för sina handlingar.

Att ta upp en tegelsten, bränna bilar och nu kasta smällare mot polis, barn och gamla är mer attraktivt än att ”ta upp en bok.”  Att ägna sig åt djävulskap ger respekt åt invandrarkillar i parallellsamhällen, vars föräldrar tycks vara utan ansvar för sin avkomma.

Frisedel för djävulskap  med inbyggd hederskultur i generationer, är att deras aktiviteter gärna klassas som religion. Religionsfrihet, där islam försvaras med näbbar och klor av de mångkulturella,  får mig att tänka på hästen i Troja. De mångkulturella förespråkarna glömmer ständigt att islam är mer politik än religion.

Jag tycker inte att Sveriges feministiska politik, som blundar för förtrycket av förortens kvinnor och våldtäktsvågen  från ensamkommande barn, dvs. unga män, är något som skall gå på export. När säkerheten för kvinnor är bortblåst, till skillnad från FN:s skyddade zoner. Nya deklarationer i säkerhetsrådet ger strålkastarsken, medan högen av gamla ligger i byrålådor, utan att det hänt ett dugg.

Hatet mot väst inom islam och EU:s dvs. kapitalets friheter med öppna gränser finns inte på vänsterns karta, som orsak till att Europas medborgare utsätts för våld och terror. Aggressionen riktas i stället mot medborgare som protesterar mot politikens gränslöshet.

Vänstern har för länge sedan vänt arbetarna ryggen i sin humanitet för andra. När röster behövs så glöms partiprogrammen.

Förbundskansler Angela Merkel verkar ha förstått att kanske öppenheten också har en baksida med ökat våld och terror mot sin befolkning.

Kanske öppenheten blir något mindre öppen ju närmare valet hon kommer?

Varningar har inte saknats.

Svd:s skribent Ivar Arpi skrev redan 2015-07-10 en ledare, som nu åter sprids på nätet, rubriken var ”Europa är IS nästa stora slagfält.”

Han har blivit sannspådd med råge, 22 terrorattacker i Europa under 2016 talar sitt tydliga språk.

Efter Brexit och Trumps seger så återfinns samma budskap hos etablerade, vänsterliberala debattörer.

Man jämför dagens utveckling med framgången för Europas nationalistiska partier med framväxten av nazismen under 30-talet.

Jag håller med om jämförelsen med 30-talet, men vi har olika målgrupper.

Undfallenheten mot islam påminner exakt om 30-talets undfallenhet mot nazismen.

Vänsterliberaler är lika naiva, de blundar och tiger nu, som då.

Vilket får mig att undra om inte Europas så kallade mörka krafter, populister och nationalister kan vara de ljusa?

Ps. Ett tänkvärt förslag från Fredrik Schulte (m) ”M-toppens förslag: Inför obligatorisk utvisning till säkra platser i tredje världen” Ds.