Det är många medlemmar som förstått innebörden av raderna …är Du snäller kan Du få, men är Du stygger så får Du gå” i barnvisan ”En sockerbagare här bor i staden.”

Nu slår partipiskan hårt mot alla stygga som inte följer partiledningens order och antalet slag bestäms av partiledaren själv. Straffen varierar från mobbing, utfrysning till inställda resor och att förlora uppdrag. Detta sker i alla partier.

Under året har Carl Schlyter (mp), Staffan Danielsson (c ), Anna Hagwall (sd), Hanif Bali (m) och Finn Bengtsson (m) erfarenhet av att knuffas ut i kylan.

Inom socialdemokraterna kan det ibland vara tvärtom att mångfaldsimpregnerade kommunalråd viftar med veka småpiskor mot partiledningen för återställande av den generösa invandringspolitiken. Ledningen har dock förstått att följer de det rådet så hamnar de ner i diket, med stora svårigheter att ta sig upp.

Kanske polletten långsamt faller ner, om att en regerings främsta skyldighet är att skydda landets gränser och sin befolkning, men risk finns att den fastnar på vägen ner.

Att svika sitt uppdrag från medborgarna är helt legitimt i dagens karriärpolitik.

I Östgöta Correspondenten skriver Finn Bengtsson ”Snål yttrandefrihet för folkvalda” den 12 dec 2016.

…….”paradoxalt nog har partiernas eller snarare partiledningarnas, makt ökat, samtidigt som antalet medlemmar rasat. Den svenska demokratins högborg, vår riksdag, har urholkats på den makt som borde vara självklar. Riksdagsgrupperna är toppstyrda av partiledningarna med partiledaren i spetsen.”

Han skriver vidare att alla debattartiklar fin granskas, liksom motioner, interpellationer och skriftliga frågor, för att få stämpeln OK i baken, som dockan av tomtefar i jultomtarnas verkstad.

FB avslutar artikeln med att kräva en demokratireform även för riksdagsledamöter och partierna. Han och andra utknuffade förstår säkert att yttrandefrihet bara finns i högtidstalen.

Enda undantaget var höstens bokmässa i Göteborg, som först ville stänga Nya Tider ute från sitt bord. Men att fira yttrandefrihetens 250 års jubileum med utestängning av redan lovad plats, blev väl magstarkt och föranledde ett hattande som lockade till skratt.

Förr var partiernas medlemsantal en viktig finansieringskälla, men när antalet sjönk, så kom man på en fiffig lösning för att förvandla folkets ombud till partiledningens knähund.

– ”Vi skattefinansierar partiverksamheten efter valresultatet, så slipper vi ta hänsyn till trilskande medlemmar, partiprogrammet är ju bara ett litet reklamblad, som vi kastar i papperskorgen, när folket har röstat.

– Det vet väl alla att handelns utlovade lockvaror aldrig finns på lagret” och så var det klart.

Tänk om det kunde vara tvärtom, att de stygga partiledningarna kunde få gå och folkets  ombud kunde få från sockerbagarens bord?