Statsministern, hans rikspolischef och hans minister kanske inte har tid att läsa alla larmrapporter från vårt spännande och mångkulturella samhälle?

Eller är det ja-sägarna i Rosenbad och hos rikspolischef Dan Eliasson som sorterar lektyren?

”Löfven lämnar inte makten frivilligt” var rubriken på en SVD intervju 2016-09-17 och hans hopp är att splittra och söndra alliansen och skrämmas med SD:s nazistförflutna. Målet är att vara kvar i Rosenbad, även efter bakslag i valet 2018.

För beroende av SD är mycket fult, men inte av kommunister och ett miljöparti som luften har gått ur, efter deras flirt med islamska fundamentalister.

Alliansen verkar dock inte så lättskrämda för på debattsidan kontrar de med att ”Målet är en ny alliansregering.”

SD verkar de än så länge lämna därhän, men kanske partiet får komma fram ur garderoben efter valet.
Alliansen skriver att Sverige behöver tillväxt, behöver bryta utanförskapet, behöver god kvalité inom skola, vård och omsorg och till sist behöver vi trygghet och säkerhet i en orolig omvärld.

Men som vanligt är det tunt med förslagen hur vi ska fixa till behoven.
Skapa enkla jobb, fler poliser och riktade satsningar är som en piss i Mississippi om inte asylstopp blir verklighet och förståelse för att konsensussträvan inte biter på medeltida kultur.
För mellan svenskars och invandrares värde på arbetsmarknaden råder enorma olikheter.

Att sluta med den mångkulturella vurmen tar tid och är inget som står särskilt högt på dagordningen, när flyktingindustrin har bäste bror anhängare i maktens högsta boning, trots fusk, fiffel och båg. Eller kanske just därför?

Inom de rödgröna partierna vankas det nog spöstraff, att antyda att kulturkrockar gör att landet faller isär. Enklare och mer ideologiskt rätt är att nita fast ansvaret för sprickbildningen på oppositionens 8 år vid makten.

Här följer ett lästips om ytterligare en tradition, denna gång från maffiakulturen, som tystar offrens familjer med blodspengar.

Detta verkar inte rikspolischefen heller uppmärksamma, han var mer engagerad i att tala om för sin poliskår hur fin hans sommar hade varit.

Kanske han hittar på nya armband med slogan ”Ge inga blodspengar, anmäl dig hos polisen” och att justitieministern skulle föreslå en lagändring är långsökt, som håller sin rikspolischef om ryggen, trots hans dövhet för polisers protester och blindhet för vad vår mångkulturella verklighet innebär.

Lästips från det nya spännande Sverige.

http://www.expressen.se/kvallsposten/mordarna-koper-sin-frihet-for-blodspengar/

Publicerad 17 sep 2016 kl 06.14

Ett citat från artikeln:

”Mördarna köper sin frihet för blodspengar”

”MALMÖ. De mördar, de pekas ut – och de köper sin frihet.

Mördare går i dag fria på gatorna medan polisen står handfallna. Med stora summor erbjuder mördarna sina offers familjer ”blodspengar” i utbyte mot deras tystnad.

– Det här har förekommit i flera år och det är på tiden att det sker en lagändring för att förhindra den här typen av privata uppgörelser, säger Stefan Sintéus, polisområdeschef i Malmö.”

Regeringsförklaringen i går (2016-09-13) gav inga förklaringar till hur samhällets stora problem skall lösas.
Eftersom man inte vill se grundorsaken, till samhällets problem så finns det heller ingen lösning.
Massinvandringens dystra konsekvenser på hela samhällslivet förvandlas endast till utmaningar, trots att kommuner, landsting och samhällssektorer krisar.

Pompösa ord om samverkan i blockpolitiken ner till minsta förening på landet var statsminister Stefan Löfvens favoritord.
Vi skall arbeta tillsammans för att bevara den svenska modellen, men om redskapen därtill fick vi inget veta.

Jag är född 1947, men jag har inget minne av att jag som väljare fick tycka till, innan det avgörande beslutet 1975 togs. Då beslutade riksdagen i stor enighet att Sverige skulle bli ett mångkulturellt samhälle, efter Olof Palmes intentioner enligt preposition 1975:26. Tillsammans gällde inte då, det är bara aktuellt när problem uppstår.

Beslutet präglades av ett demokratiunderskott utan motstycke i hela västvärlden, men Palme var väl inspirerad av Castro och andra diktaturer som han hyllade.

Målet var ökad internationalisering och valfrihet till assimilering, att anpassa sig till värdlandets seder och bruk var inte längre påbjudet. Invandrarna, deras barn och barnbarn skulle behålla sin egen kultur, religion och identitet.

Riksdagen beslutade i stor enighet om tre övergripande mål, jämlikhet, valfrihet och samverkan.

I praktiken betydde jämlikhet att alla invandrare skulle ha samma rättigheter som svenskar, även om de aldrig kommer att jobba en dag i värdlandet.

Eftersom religion och kultur var valfri, så resulterade valfriheten efter hand i att även omfatta svensk lag och regelverk. I dag har förortens enklaver egna lagar som bokstavstrogna koranläsande imamer förordar.

Samverkan betydde kort och gott att svenskfödda skall hålla käft och finna sig i att riksdagsbesluten skett över deras huvuden.

Mona Sahlin var en av mångkulturens fanbärare, hon sade att ”Svenskar måste integreras i det nya Sverige, för det gamla Sverige kommer inte tillbaka.”

Fyra årtionden senare vet vi att den berikande mångkulturen utifrån även innehöll kvinnoförtryck, hederskultur, upplopp, kriminalitet, maffia metoder med skottlossning och mord, förutom alla undanträngningseffekter för den inhemska befolkningen.

Under 2010 blev det helt kört, för då klubbade riksdagen igenom att Sverige var ett mångkulturellt samhälle, under största möjliga tystnad.

Förmodligen hade media med hela sin journalistkår fått order av sina ägare och den politiska eliten att sova under dessa odemokratiska beslut, ingen debatt föregick dessa katastrofala framtidsbeslut, för frågan fördes aldrig ut till folket.

Högertrafik, kärnkraft och EMU anslutning fick däremot debatteras innan vi gick in i valbåset, men att förändra landets population med alla dess särskiljande olikheter fick inte ens diskuteras. För det var vi som nu skulle integreras i den främmande kulturen.

När protester började komma, då vaknade gammelmedia resolut.

Vi har ständigt fått höra hur främlingsfientliga och rasistiska vi är, trots att forskare i flera undersökningar inte håller med.

Enda nyheten i regeringsförklaringen var utnämningen av Anna Ekström, som redan under Reinfelds tid blev inbjuden till regeringen. Hon blev ny gymnasie- och kunskapslyftsminister.

Hon sa att nyanlända elever är en stor utmaning och att vi med rätt åtgärder kan få framtida utdelning, men inte ett ord om nyanlända elevers egna skyldigheter till vett och hyfs.
Vi får väl se om hon har en plan som kan lyfta skolan från förfallet. I dag lutar skolans resultat som tornet i Pisa, om det helt faller får framtiden utvisa.

Utbildningsminister Gustav Fridolin såg lite blek ut, när han i sällskap med den nya ministern tågade in i riksdagen. Han förstår nog att denna kompetenta dam inte är att leka med, som Åsa Romson hans förra kollega.

Anna Ekströms medlemskap i Trilaterala kommissionen, ett ljusskyggt sällskap i Bilderberggruppens anda, kan nog imponera på den mediokre utbildningsministern.
(Dino Knudsen är forskare, historiker och verkar på Köpenhamns universitet. Han har forskat om rörelsen, enligt uppgift från Fria Tider).

Hur detta nya riksdagsår kommer att gestalta sig är höjt i dunkel, men med en opposition som sover och inte tar sitt uppdrag på allvar, så lär nog enformigheten och den destruktiva flyktingpolitiken stå bi.

Kanske fler i riksdagen tvingas att glänta på dörren till det demoniserade partiet?

Valet väntar om ett par år och med partiets framgång i opinionen, så kanske det i september 2018 inte längre passar att peststämpla partiet.

Nu tycker Jan Björklund (L) att regeringen skall bjuda in SD till samtal som förs över blockgränsen, medan hans polare förskräcks och undrar om han glömt deras förflutna? Deras eget förflutna är däremot glömt.

Statsministern avvisar bestämt förslaget i dag, men frågan är hur han och övriga partier gör i morgon?
För det som var fult i går är OK i dag, när regeringen tvingades att svänga 180 grader i migrationspolitiken, inte ens Åsa Romsons tårar kunde då hindra besluten.

Hur Björklund och andra partiledare agerar i morgon vet vi inte. Fortsätter SD:s framgångar i opinionsundersökningarna, så kan de tvingas att öppna dörren.

Denna kloka kommentar fick jag angående Jan Björklunds förslag att släppa in SD i samtal om övergripande frågor av signaturen ”Nisse”.

”Nu har Jan Björklund (L) upptäckt att det går att kamma hem poäng genom att apa efter SD.

L tycks tävla med M om att locka till sig SD-väljare. Först genom att kräva SD:s deltagande i blocköverskridande överläggningar.
Sedan genom att vilja stoppa muslimska friskolor. Vad bli nästa bete?

De gamla partierna har gradvis förstått att de håller på att måla in sig i ett hörn.

Jag tror att JB är så pass slipad att han nu tar ett långt skutt över målningen för att landa på säkra sidan, där färgen torkat, så att säga.

Men detta är bara ett steg.

Det kommer nog fler, men med stora mellanrum. Att vända skutan får ta sin tid, om hon inte ska kapsejsa.

Jodå, FP var med om att peststämpla SD, och för att slippa tappa ansiktet backar de nu ur långsamt så ingen ska märka att de går emot sin egen forna policy.

Det står väl i första kapitlet, första paragraf i partiledarens manual, att stoppa varje nytt parti med alla medel.
Först ska man kolla vilka länkar i partiets kedja som är svagast. Så angrips de. Sen hittar man på falska beskyllningar, gör en karikatyr av nykomlingen, varpå man angriper vrångbilden.

Så gjorde man även med MP i början, ljög. Numera sitter MP i högsätet och ljuger med de andra mot nästa nykomling, och med tiden är kanske SD i samma roll, dvs att ljuga om nästa nationella parti”.

Historien upprepar sig bara. De som förtrycker andra ser aldrig förtrycket själva. Om de förtryckta får makten, så blir de dom nya förtryckarna.