Om blodspengar och om en statsminister som inte lämnar makten frivilligt

Statsministern, hans rikspolischef och hans minister kanske inte har tid att läsa alla larmrapporter från vårt spännande och mångkulturella samhälle?

Eller är det ja-sägarna i Rosenbad och hos rikspolischef Dan Eliasson som sorterar lektyren?

“Löfven lämnar inte makten frivilligt” var rubriken på en SVD intervju 2016-09-17 och hans hopp är att splittra och söndra alliansen och skrämmas med SD:s nazistförflutna. Målet är att vara kvar i Rosenbad, även efter bakslag i valet 2018.

För beroende av SD är mycket fult, men inte av kommunister och ett miljöparti som luften har gått ur, efter deras flirt med islamska fundamentalister.

Alliansen verkar dock inte så lättskrämda för på debattsidan kontrar de med att “Målet är en ny alliansregering.”

SD verkar de än så länge lämna därhän, men kanske partiet får komma fram ur garderoben efter valet.
Alliansen skriver att Sverige behöver tillväxt, behöver bryta utanförskapet, behöver god kvalité inom skola, vård och omsorg och till sist behöver vi trygghet och säkerhet i en orolig omvärld.

Men som vanligt är det tunt med förslagen hur vi ska fixa till behoven.
Skapa enkla jobb, fler poliser och riktade satsningar är som en piss i Mississippi om inte asylstopp blir verklighet och förståelse för att konsensussträvan inte biter på medeltida kultur.
För mellan svenskars och invandrares värde på arbetsmarknaden råder enorma olikheter.

Att sluta med den mångkulturella vurmen tar tid och är inget som står särskilt högt på dagordningen, när flyktingindustrin har bäste bror anhängare i maktens högsta boning, trots fusk, fiffel och båg. Eller kanske just därför?

Inom de rödgröna partierna vankas det nog spöstraff, att antyda att kulturkrockar gör att landet faller isär. Enklare och mer ideologiskt rätt är att nita fast ansvaret för sprickbildningen på oppositionens 8 år vid makten.

Här följer ett lästips om ytterligare en tradition, denna gång från maffiakulturen, som tystar offrens familjer med blodspengar.

Detta verkar inte rikspolischefen heller uppmärksamma, han var mer engagerad i att tala om för sin poliskår hur fin hans sommar hade varit.

dan-eliasson
Kanske han hittar på nya armband med slogan “Ge inga blodspengar, anmäl dig hos polisen” och att justitieministern skulle föreslå en lagändring är långsökt, som håller sin rikspolischef om ryggen, trots hans dövhet för polisers protester och blindhet för vad vår mångkulturella verklighet innebär.

Lästips från det nya spännande Sverige.

http://www.expressen.se/kvallsposten/mordarna-koper-sin-frihet-for-blodspengar/

Publicerad 17 sep 2016 kl 06.14

Ett citat från artikeln:

“Mördarna köper sin frihet för blodspengar”

“MALMÖ. De mördar, de pekas ut – och de köper sin frihet.

Mördare går i dag fria på gatorna medan polisen står handfallna. Med stora summor erbjuder mördarna sina offers familjer ”blodspengar” i utbyte mot deras tystnad.

– Det här har förekommit i flera år och det är på tiden att det sker en lagändring för att förhindra den här typen av privata uppgörelser, säger Stefan Sintéus, polisområdeschef i Malmö.”

4 tankar kring ”Om blodspengar och om en statsminister som inte lämnar makten frivilligt

  1. Tondövheten hos etablissemanget verkar svårbotad. Jag undrar hur länge storebror kan skrämmas med SD:s förflutna.

    1. I synnerhet som de i stort sett kopierat SD:s politik, men Löfven föredrar att svinga sig upp på sina skraltiga moraliska hästar som uppenbarligen drabbats av kvarka

  2. Sammantaget beter sig de “etablerade partierna” på ett sätt som borde avskräcka varje normalbegåvad väljare. Lögnerna blir alltmer groteska för varje dag som går. Mörkandet av vilka det är som utgör problemen i vårt samhälle tar aldrig slut. Att notan för kalaset till slut blir så hög att alla tvingas dra åt svångremmen under tiotals år framöver, pratar man bara bort. Myten om att “kulturblandningar” bara för gott med sig är genomskådad för länge sedan. Det faktum att “nyanlända” inte inser att deras religionsutövning måste ha sekulära begränsningar, vill man inte ens diskutera. Och när då väljarna vänder sig till det enda parti som kan hjälpa dem, då är grova förolämpningar och extrema lögner det enda som överheten kan kontra med! Adding insult to injury! Det ultimata är SIFO’s helt uppdiktade “mätningar”. Man tänker osökt på ” Du sköna, nya värld” av Aldous Huxley.

Kommentarer inaktiverade.