I invandringsfrågan råder åsiktsförtryckande enighet inom vänsterliberal media med stöd av regeringspartierna.
Nu verkar det som vänstern inte längre orkar vifta med rasism flaggan. Missbruket med
att sätta etiketten främlingsfientlig direkt på alla, som inte instämmer i deras mantra om rasistiska strukturer, får bara bumerang effekt.
Då återstår det att sparka ut alla vita, svenskfödda medborgare på evenemang där rasism står på dagordningen.

Håller man inte med om landets rasistiska strukturer, ja då är man rasist!

Den 19 september är det dags igen, då arrangerar SSU en diskussionskväll i storebror, socialdemokraternas högkvarter, temat är rasism.
Ledaren för diskussionskvällen är Rashid Mura, ordf. för Sveriges unga muslimer, som är känd för att ha bjudit in hatpredikanter till organisationen, som fått orera fritt ur Koranen, om rätten att släcka otrognas liv.

Pengar saknar inte organisationen, för vår mångkulturella kulturminister ser till att skattemedel ständigt flödar in.

I SSU:s ursprungliga inbjudan stod ”Evenemanget är separatistiskt för rasifierade” som sedan ändrades till att bara medlemmar var välkomna, skolade i den rätta läran var liksom underförstått.

Riksdagsman Hanif Bali (m) och flera andra debattörer har protesterat mot detta hudfärgsseparerade möte, men här verkar DO (diskrimineringsombudsmannen) inte bli upprörd.

Om vi vänder på ”kuttingen” så hade det orsakat ett ramaskri bland vänsterliberaler med brandkårsutryckning. DO hade kört brandbilen i högsta hastighet, för att släcka denna brand från rasistiska själar, som utestänger invandrare till offentliga evenemang.

DN:s kulturchef Björn Wiman förnekar sig aldrig i sin grandiosa självbild.
I söndagens DN (2016-09-11) skrev han om hur ”Donald Trump fick rasismens verktyg av sin pappa.”
Wiman berättade mycket upprört om hur Trumps far, fastighetsägaren och sonen under lång tid vägrade att hyra ut lägenheter till svarta.
Inte ett ord om detta besluts bakomliggande orsaker.
Wiman sparar inte på krutet, han skriver bland annat i söndagskrönikan att ”rasismen sitter djupt i det amerikanska samhället i allmänhet – och i Donald Trup i synnerhet”.

Det hade varit på sin plats om denna mångkulturella skribent samtidigt hade tagit upp SSU:s förkastliga handlande, som verkligen handlar om rasism. Men inte ett ord.

Rasism är rasism oavsett avsändare, men här verkar nu vår mångkulturella elit att skilja mellan god och ond rasism.

När tidningsdöden bara fortsätter så får vi förvänta oss fler ensidiga känsloreportage, där subjektiva fördömanden kommer att nå nya höjder i takt med att upplagan sjunker.