Kategoriarkiv: Invandringspolitik

Asyl, Integrering, Assimilation

Skillnader i anställningsbarhet, vill mångkulturella politiker inte se

Invandringspolitik

Denna vecka åker en stolt statsminister till New York, till prestigeprojektet ”Global Deal” där Sverige är medarrangör till president Obama.
Projektets syfte är att exportera den svenska modellen till en internationell publik. Av 25 st inbjudna svenska storföretagsledare anmälde sig bara en (Svd 2016-09-18).
Återbuden från andra inbjudna storheter strömmar in, den svenska modellen verkar inte stå högst på deras agenda.

”Vad är den svenska modellen? (www.seko.se)
Den svenska arbetsmarknaden bygger på att parterna samarbetar och kommer överens. Det man kommer överens om bekräftas i kollektivavtal mellan de anställdas och arbetsgivarens organisationer. Det är grunden för det man brukar kalla den svenska modellen.
Villkoren på arbetsmarknaden blir bäst om fack och arbetsgivare själva tar ansvaret för dem. Det gör vi genom kollektivavtal. Politikerna ska ordna grundläggande regler men låta parterna forma villkoren för olika sektorer, branscher och grupper.
Parterna ska genom förhandlingar se till att löneutvecklingen blir bra för anställda, företag och för samhällsekonomin. Politikerna ska stå för bra trygghetssystem i samhället och ha aktiv politik för arbetsmarknaden och näringslivets utveckling.”

den-svenska-modellen

 

Enligt finansminister Magdalena Andersson är förutsättningen för den svenska modellen hög sysselsättning och låg arbetslöshet (Agenda 2016-09-18).

Om inte pengar strömmar in, så finns det inget att dela ut och välfärdskontraktet spricker. I dag råder stor obalans mellan de som betalar in och de som får ut. Medborgare som arbetat och har betalt skatt under hela sitt liv, hamnar nu sist i kön, när en nyanländ glider förbi och får riklig tilldelning, utan minsta prestation.

Att den svenska modellen, numera är skral i praktiken är nog inget som Stefan Löfven nämner om i sitt tal på Global Deal, för han lever kvar i fackföreningarnas storhetstid.

Orsaken till att modellen börjat krackelera är Sveriges oansvariga invandringspolitik, som har orsakat att trygghetssystemen fallerar, därför att allt för många av invandrarna inte är anställningsbara och kommer aldrig att bidra till välfärden.

En politik som mer har styrts av våra politikers humanitära hybris, än av landets möjlighet till god utveckling.
Att landet och dess medborgare inte klarar mer, är inte lika roligt att exportera.

Länge har vi fått höra hur väl Sverige behöver dessa invandrare som skall hjälpa oss på gamla dar och också om hur välutbildade de syriska flyktingarna och migranterna var.
Det sista är inte sant och även om utbildning finns från hemlandet så är den inte anpassad för västs högteknologiska krav på arbetskraft. Brister och skillnader finns i skolgång och i både teoretiska som praktiska utbildningar.
Köpta utbildningsbevis är också en fara.
Åsa Wennberg som arbetar på socialstyrelsen skrev i GTP 2015-10-07 en artikel med rubrik ”Läkarexamen vanlig bluffmerit” eftersom hundratals dokument/år är falska. Uppdrag Granskning uppmärksammade några fall under våren.

Trainejobb, extra tjänster, instegsjobb och snabbspår, inget fungerar trots politikers lovsång till att dessa möjligheter skulle halvera arbetslösheten.

Jag tror att en förklaring till dessa beslut är att dagens karriärpolitiker har ringa erfarenhet från arbetsgolvet. Där ställs det betydligt tuffare krav än i riksdagsbänken, som kan vara tom utan att någon märker det.

Kanske erfarenhet från skolbänken också kan vara skral, för i alla tal har det svamlats om värdegrund som de själva har hittat på, alltid framfört med självgod och moralisk retorik.
Fakta undviks till varje pris, det viktigaste är att bli känd och få medial uppmärksamhet, samma förhoppning som unga har, när de rusar till Idol. Skillnaden är dock att där finns en skoningslös jury som direkt sorterar bort oförmågor. Journalisten ställer oftast bara snälla frågor, som besvaras med hur mycket bra partiet gjort.

En annan orsak till svårigheterna att få invandrare och alla nyanlända i arbete är stora kulturskillnader.
Att vilja be fem gånger om dagen kan vara svårt för produktionen.
Att vissa arbeten inte kan utföras av religiösa skäl och att kvinnors huvudduk och ibland önskan om heltäckande klädsel kan medföra risker för arbetsskada, men även risker för både vård- och omsorgstagare, var inget som politikerna brydde sin hjärna med. De var helt koncentrerade på att föra ut Sveriges humanitet i hela världen.

Tyvärr är hänsynen större till främmande kultur och religion, än till egen försörjning.

Detta får vi ännu inte tala om, för då kan rasiststämpeln snabbt komma fram och medföra att vi blir mindre önskvärda på jobbet.

Trakasserier är ett vanligt knep hos makten, som därmed signalerar till andra hur det går för de som inte håller truten om den misslyckade ”flykting” politiken.

En intressant artikel stod i Svd, också den 18 sept. Rubriken var; ”Lyckad bosnisk integration gåta för forskare?”

I Småland, små företagares Meka, rådde ingen större skillnad i arbetslöshet mellan svenskar och bosnier, däremot fanns skillnader i Göteborg och Malmö, där bosnier bosatt sig hos sina landsmän.
Forskarna pekade på att bosniernas hemland låg närmare Europa och att deras skolgång var mer lik vår, men längre ville man inte gå.
Jag tror att i storstädernas enklaver så är det bäst att hålla sig till de gamla idealen. Påverkan utifrån stöter på patrull och nyanlända kan kastas omkull om de inte lyder hemlandets seder och bruk.
Familjer som flyttat till Småland, vars invånare är kända för strävsamhet och god arbetsmoral, kan få nya ideal att se upp till.

Att synliggöra skillnad i kultur och religion är ännu tabu, för risken är då stor att forskningsmedel torkar ut.

Här kommer citat från en artikel, som förmodligen varken vår statsminister eller förbundskansler Angela Merkel har läst.

Efter förluster i två delstatsval och med illojala på partiets hemmaplan så kanske förbundskanslern förstår att fortsatt generositet mot världens flyktingar inte längre applåderas, utan kan resultera i slut på Merkeleran.

Vår statsminister flyr sitt ledarskap och trivs bättre i internationella sällskap, där han vill sola sig i glansen från den svenska modellen och inser inte att intresset nu är skralt för alla skyltfönsterkonferenser.

”Tysk baksmälla: Migranter botar inte brist på arbetskraft.”
Författare Tomas Lundin. Artikeln publicerad i Svd 2016-07-07.

”I det tyska näringslivet korkades champagneflaskorna upp förra året när över en miljon flyktingar sökte sig till Tyskland där företagen skriker efter arbetskraft. I dag är baksmällan påtaglig – migranterna är sämre utbildade och passar sämre in i det tyska arbetslivet än förväntat. Det är politisk dynamit.

BONN. Tysklands 30 största börsnoterade bolag omsätter sammanlagt mer än 1 100 miljarder euro och har över 3,5 miljoner anställda – men sysselsätter inte mer än 54 flyktingar med tillsvidareanställning.
Siffrorna som redovisas av Frankfurter Allgemeine Zeitung efter en rundringning till DAX-bolagen sätter fingret på de många olösta integrationsproblemen. På bristande kunskaper i tyska, kvalifikationer som inte efterfrågas och segdragna asylprocesser som förstör motivation.
Inte minst vittnar de om överdrivna förhoppningar.”

Applåder ersätts av kritik mot politiskt korrekta länder

EU, Invandringspolitik

Nu är Slovakien ordförandeland för EU.
Vi får tacksamt notera att länderna i öst inte har samma mångkulturella vurm som Tyskland och Sverige.

Jag citerar ingressen till en artikel på Avpixlat 2016-09-16.

”Europeiska rådets ordförande kritiserar politiskt korrekta länder som dragit till sig migranter

EU På fredagen möts EU-ländernas ledare i Slovakiens huvudstad Bratislava för att diskutera unionens framtid. Inför mötet har Europeiska rådets ordförande Donald Tusk skickat ut ett brev till deltagarna i vilket han bland annat kritiserar de länder som stått för så kallad “öppenhet” och agerat stora pullfaktorer för migranter från Mellanöstern och Nordafrika och därmed bidragit till krisens omfattning i fjol.”

Är detta uttalande en omvändning under galgen, undrar jag?

Eller ligger någon annan agenda bakom uttalandet?

Vår statsminister Stefan Löfven fortsätter att rabbla sitt mantra om att ”alla EU länder måste ta sitt ansvar,” underförstått precis som hans stormakt i humanitet gjort.

Numera är det nog ingen annan än Angela Merkel som lyssnar, som tydligen vaknat till efter Alternativ för Tysklands framfart.

angela-merkel
Hon ville nog bara ha billig arbetskraft till tyska fabriker, men förstod inte integrationssvårigheterna, som vi andra på fältet tidigt gjorde.

Stefan Löfven var i desperat behov av röster och med sina verklighetsfrånvända vänner i miljöpartiet så öppnades dörrarna på vid gavel, för alla som ville in, men det var Fredrik Reinfeldt som lade grunden till denna destruktiva politik.

 

Han såg massinvandringen som ett gyllene tillfälle till att förstöra välfärdsstaten, få spakare fackföreningar och bredda vägen för den globala storfinansens framfart.
Murbräckan var humanitet, vi måste dela med oss till alla i nöd och det gick majoriteten av det offentliga Sverige på, inklusive medelålders kvinnor med empati som här fick en stor möjlighet till praktik.

I tidningarna finns ständigt bilder på gråtande barn, fast det var unga, friska män som främst tog sig hit. Vilket nu skapat farlig obalans beträffande könsfördelning i befolkningen.

Problemet var att majoriteten som kom hit inte tillhörde de mest nödställda, utan främst ville skapa ett bättre liv för sig och de sina. I sina hemländer tillhörde de medel- och överklass, som hade pengar till resan hit.
Stora krav på hjälp, hot om anmälningar om medel inte beviljats har fått många socionomer att sluta sin anställning, för tacksamhet är inte någon framträdande egenskap, hos de som är vana att befalla i sitt hemland.

Danmark har nu sagt nej till kvotflyktingar, medan Sverige snällt lovar ta emot 5.000 till, för vi måste ju hjälpa till…

Varför det, undrar jag?

Räcker det inte med att Sverige som endast utgör 2 % av EU:s befolkning tagit emot ca 40 % av alla ensamkommande flyktingbarn, där alltför många varit vuxna män?

Nu far statsministern världen runt och försöker desperat att få fler länder att anamma en migrationspolitik som gjort att landet faller isär och att den svenska modellen rämnar.

Publiken är dock gles och FN:s ryggdunkningar värmer inte mer. För Sverige är internationellt ett avskräckande exempel på naivitet.

Så den nyttan har i alla fall våra mångkulturella ambassadörer gjort.

Giftiga ingiften, orsakar handikappade barn

Invandringspolitik, Kusingiften

Denna bifogade artikel kommer från tidningen VI Online och publicerades redan 1999-06-24.

Artikeln handlar om den tabubelagda frågan om hur invandrares alla kusingiften orsakar handikappade barn. Kusingiften är tillåtna i vårt humana Sverige.
Hur det ser ut i dag 2016 är inget som politiker vill veta, detta kan nog också tystas ner, precis som brottsliga gärningar av förövare med utländsk etnicitet.
Sjukvård och samhälle lever i symbios och jag anser att tystnaden från vården är oroväckande stor om invandringens tunga konsekvenser, som till exempel TBC och andra smittsamma sjukdomar, resistenta bakteriestammar och funktionshindrade barn, men om detta ska vi inte berätta.
Förklaringen, om den över huvud taget kommer, blir nog att dessa giftiga ingiften är en del av invandrarnas kultur, som vi får acceptera, att kostnaderna för dess följder inom vård/omsorg skenar är något som vi skattebetalare bara får godta för att invandrare skall må bra.
Deras avkommas stympade liv, struntar politikerna i, precis som de gör med landets egen befolkning. Det viktigaste för dem är att till hela världen få skicka ut sina humanitära signaler.

Assistentersättningen kostar numera över 30 miljarder/år! Utredning pågår om hur de skenade kostnaderna skall elimineras.
Svaret är enkelt asylstopp och förbud mot kusingifte för de som fått medborgarskap, men med denna verklighetsfrånvända regering kommer det aldrig att ske. Det blir förmodligen som vanligt att resurssvaga gamla får betala kalaset.

När skall våra politiker vakna?
Varför vill inte allmänheten se att vår naiva invandrings- och asylpolitik är den största orsaken till att makthavarna ej längre klarar av sina samhällsåtaganden?

”NÄR GIFTEMÅL BLIR HANDIKAPP”
Invandrarbarnen är klart överrepresenterade bland de svårt handikappade barnen. Det visar undersökningar från specialskolor i flera europeiska länder. En huvudorsak tros vara att det inom flera invandrargrupper är vanligt med giftermål mellan nära släktingar. Det som av tradition binder samman familjerna kan också bli ett allvarligt problem.
– Frågan är oerhört känslig, men den får inte tystas ner, säger Denho Özmen, som arbetar med handikappfrågor i svenska skolor.

”I mitt hemland bör man inte umgås med handikappade. Då riskerar man att själv få ett handikappat barn!”

Det säger Farah, som kom till Sverige för femton år sedan. Hon föddes i en liten by i Turkiet för 36 år sedan. Som traditionen bjuder gifte hon sig med sin kusin. Hon födde en son och en dotter. Sonen, som är femton år, är gravt utvecklingsstörd och dottern, som är tolv år gammal, är döv.

Sonen går i en särskola, medan dottern går i en skola för döva barn.

I det längsta försökte Farah dölja sina barns handikapp. Hon skämdes. Hon hade dragit skam över familjen. Ett handikappat barn sänker familjens status och ekonomiska värde.

– Vem vill gifta in sig i en familj som föder handikappade barn, detta är Allahs straff, säger hon.

Denho Özmen är assyrier och arbetar som konsulent vid Statens Institut för handikappfrågor i skolan. Han vet vad Farah talar om. I Sverige har under senare år antalet invandrarbarn med svåra handikapp ökat oroväckande snabbt. Förklaringarna till den här snabba ökningstakten kan vara flera. Flyktingar från krigförande länder kan ha påverkats genetiskt som en följd av bombningar. I många utvecklingsländer vaccineras heller inte alltid barn mot typiska barnsjukomar som till exempel röda hund.

– Men vi tror att förekomsten av äktenskap inom familjen i vissa invandrargrupper är en huvudorsak, säger han.

Camilla Stoltenberg är en norsk genetiker. Hon har i en doktorsavhandling från 1998 visat att risken att få missbildade och handikappade barn är dubbelt så stor om föräldrarna är nära släkt med varandra.

– Pakistanier som inte är nära släktingar föder heller inte fler handikappade barn än andra grupper. Det har vi kunnat konstatera i vår undersökning, säger Camilla Stoltenberg.

Hennes studie omfattade just pakistanska invandrare i Norge och hon fann att över 40 procent av tradition gifter sig med en nära släkting.

– Det är särskilt turkar, pakistanier, assyrier och kurder som gifter sig inom den egna släkten. Genom att låta en son eller dotter gifta sig med en kusin eller en annan nära släkting kan föräldrarna hålla samman familjen och säkra sin egen ålderdom, berättar Denho Özmen.

Explosiv ökning i Danmark

Journalisten Line Vaaben Juhl vid Berlingske Tidende i Köpenhamn konstaterar i en artikel att det i Danmark har skett en explosiv tillväxt av invandrarbarn med svåra funktionshinder. Hon har ringt runt till landets specialskolor och fått till svar att 40 procent av barnen vid dessa skolor har invandrarbakgrund. Antalet invandrare i relation till den danska befolkningen är bara 7-8 procent.

I Köpenhamn har antalet specialskolebarn ökat med 4 procent medan antalet invandrarbarn i samma skolor sedan 1992 ökat med 21 procent. Det finns skolor för utvecklingsstörda i Danmark där utvecklingsstörda invandrarbarn ökat med över 50 procent under senare år. Barn med svåra eller flera handikapp ökar dessutom mest.

Experter som Berlingske talat med pekar på just ingiften som den kanske främsta orsaken till den kraftiga överrepresentationen av handikappade barn.

1996 ledde chefspsykologen Erik Magius en EU-finansierad undersökning i tre EU-länder. Undersökningen slår fast att invandrare i Spanien, Storbritannien och Tyskland föder betydligt fler handikappade barn än genomsnittet i respektive land. Även här misstänkte man att äktenskap inom familjen troligen var en huvudförklaring.

I Sverige, liksom i Danmark, känner man dåligt till de här problemen. Det finns ingen säker statistik, men en rundringning till särskolor och olika kommuner visar att handikappade invandrarbarn i Sverige är minst lika överrepresenterade som i Danmark.

Ungefär 10 procent av den svenska befolkningen lider av någon form av funktionshinder. Handikapputredningen har visat att gruppen som drabbas av mer omfattande funktionshinder utgör drygt 1 procent av totalbefolkningen.

En undersökning våren 1997 i Malmö särskolor (för utvecklingsstörda barn) konstaterade att 46 procent av eleverna hade invandrar- och flyktingbak- grund. I hela Sverige går drygt 6 000 barn i särskola. Färsk statistik slår fast att mellan 30 och 40 procent av dessa barn har utländska föräldrar.

På landets dövskolor är det likadant. Närmare 40 procent av eleverna vid Manilla, en skola för hörselskadade i Stockholm, är invandrare.

Vid Östervångsskolan i Lund har 30 procent invandrarbakgrund.

– 1992 hade vi 70 elever, varav 3-4 elever hade utländskt ursprung. Idag har vi 103 elever och 30 elever har utländska föräldrar. Det betyder att invandrarbarnen svarat för hela ökningen under 90-talet och det är mycket oroande, säger skolans rektor Christer Fleur.

I Botkyrka utanför Stockholm bor många assyrier och turkar. Av gammal tradition är äktenskap inom släkten vanligt förekommande i dessa grupper. En undersökning, gjord av läkaren Elisabeth Fernell, visar att det i Botkyrka finns relativt sett 50 procent fler handikappade barn än i landet i övrigt.

– Jag hittade påfallande många syskon med svåra handikapp i Botkyrka och det visar att det är frågan om en genetisk disposition, där båda föräldrarna varit anlagsbärare till funktionshindret, säger Elisabeth Fernell.

Etniska turkar i Sverige kommer i stor utsträckning från en liten landsortsstad som heter Kulu. Många i den gruppen har släktband med varandra.

– En undersökning skulle visa att antalet handikappade barn i den här gruppen som härstammar från Kulu är ovanligt högt, berättar en turkisk man, som själv kommer från byn.

Han vill vara anonym eftersom han förstås är medveten om att frågan är känslig.

Den norska genetikern Camilla Stoltenbergs undersökning ledde till en våldsam debatt i Norge. Hon anklagades mer eller mindre för rasism. Och när Line Vaaben Juhl från Berlingske tar kontakt med företrädare för kommuner och specialskolor möts hon av stor oro.

– Det här är alldeles för känsligt att diskutera offentligt, är ett vanligt svar.

Denho Özmen däremot tycker att frågan är alldeles för viktig för att gömmas undan.

– Att inte lyfta fram och diskutera känsliga frågor som kusinäktenskap är en form av omvänd rasism, säger han.

Den svenska synen på funktionshinder skiljer sig avsevärt från många andra kulturers. I Sverige behöver vi inte skämmas för barn med funktionshinder, istället gör vi allt för att underlätta handikappade barns uppväxtvillkor. Bland turkar, assyrier, pakistanier och syrier ser man däremot ofta ett barns funktionshinder som ett Guds straff, vilket i sin tur leder till synsättet att det är familjen och inte samhället som bör vårda och hjälpa barnet.

– Dessutom höjer ett välskapt barn familjens status, medan ett barn med funktionshinder sänker familjens status, säger Denho Özmen.

Konsekvensen blir att många invandrarfamiljer i det längsta försöker dölja att de har ett handikappat barn. Asad Ahmad, som arbetar som pedagogisk konsult i Köpenhamn, berättar om en mycket nära vän i Pakistan, vars bror har ett svårt ryggmärgsskadat barn. Först efter tolv år kunde den goda vännen berätta för Asad att det finns ett handikappat barn i familjen.

Denho Özmen vill hellre föra en öppen debatt om riskerna och konskevenserna av äktenskap med nära släktingar. Han hänvisar till den omfattande diskussionen kring omskärelse av unga kvinnor. Just den debatten har lett till att unga invandrarkvinnor numera i högre utsträckning säger nej till könsstympning.

– En öppen debatt om äktenskap mellan nära släktingar kan på sikt leda till ökad kunskap hos den yngre generationen invandrare och det i sin tur bör få till följd ett färre antal skadade barn, säger Denho Özmen.

Enligt svensk lag får syskon inte gifta sig med varandra. Äktenskapshinder föreligger också om man är släkt med varandra i rakt upp-och nedstigande led, det vill säga föräldrar, barn och barnbarn.

Halvsyskon får heller inte gifta sig med varandra, men dispens kan ges av regeringen.

Kusiner och sysslingar kan således gifta sig med varandra enligt svensk lag. Giftermål mellan till exempel en brorsdotter och hennes farbror är också möjligt i Sverige.

Av kulturella skäl är emellertid giftermål mellan släktingar ovanliga i Sverige, medan kusinäktenskap och sysslingäktenskap är vanliga i vissa invandrarkulturer.

Alla människor bär på sjukdomsgener och inom en familj är risken därför stor att familjemedlemmarna bär på samma sjukdomsgener. Det är när båda föräldrarna är bärare av samma sjukdomsgen som risken ökar att deras gemensamma barn drabbas av sjukdom.
Text: Stig Edling

Bortförklaringar från politiker utan moral

Invandringspolitik, Politikermoral

Tyvärr verkar måttet aldrig bli rågat när det gäller politikers och medias bortförklaringar av invandringens påfrestningar för landets alla medborgare oavsett etnicitet.

Jag kan bli imponerad över deras talang för vilseledning och bortförklaring av fakta, men deprimerad över dess konsekvenser, som väljare till vänster inte vill se.

I Sydsvenskan 2016-08-18 var rubriken på en artikel ”Utrotad sjukdom tillbaka – det här behöver du veta om tuberkulos.”
Denna fruktade sjukdom, som ansågs utrotad under 70-talet, då vaccinationerna upphörde, har nu kommit tillbaka med full kraft, beräkningar finns på ca 100 nya fall/år, men mörkertalet är stort.

Orsaken är främst massinvandringen från länder där sjukdomen härjar.

Men icke, den officiella och den politiskt korrekta förklaringen är att vi nu reser mer än tidigare och får skadeinsekter med hem i våra resväskor.

Invandrarna får inte pekas ut, de tillhör ännu en grupp i minoritet och måste skyddas från allt som kan stigmatisera denna viktiga väljargrupp.

Jag undrar om svenskfödda i en framtid kommer att bemötas med samma omsorg, som dagens alla nyanlända, om vi då är en grupp i minoritet?

Sanningen skulle även här, som vid bilbränder, stenkastning, sexuella trakasserier, våldtäkter och allsköns kriminalitet, också kunna stimulera till fortsatt flykt till partiet, som alltför många väljare knyckt.

Att den nationella solidariteten vittrat ner, när den internationella har lockat allt fler av Olof Palmes efterföljare, är inget som bekommer dessa karriärpolitiker.

Jag förstår inte hur myndigheter kan ställa krav på vaccination vid resa ut till länder där allvarliga och smittsamma sjukdomar finns, men inte till resa in i landet från dessa länder??

Hälsoundersökning med screening för TBC och andra bakteriella sjukdomar borde självfallet vara obligatoriskt för alla som söker asyl.

Men icke, hälsoundersökning är i detta land frivilligt!

Detta krav anses, som integritetskränkning, eftersom alla nyanlända betraktas som en utsatt grupp.

Att medborgare, inte minst på flyktingförläggningar, dagis/förskolor har smittats har inte samma grad av utsatthet enligt dessa identitetspolitiker eller också tänker de att det är smällar vi får ta, för att vi skall må bra i våra riksdagsbänkar.

Tyvärr har de inte varit på hembesök som jag till överfulla och överbelamrade lägenheter där ofta brister finns i städ/hygienrutiner. Anticimex har fullt upp med att bekämpa skadeinsekter, som sprids med ljusets hastighet.
Ökningen av resistenta bakteriestammar beror inte enbart på penicillin som överanvänds utan också på invandringen från sjukdomsbelastade länder.

Tänk om sjukvården hade haft stigmatisering som utgångspunkt inför forskningsprojekt, då skulle inga bromsmediciner ha tagits fram, ej heller några specifika behandlingsåtgärder. Preventiva insatser som saknar målgrupp är värdelösa.

Att skillnader finns i vårt DNA hade varit tabu, för vi är alla lika, men är man indränkt i identitetspolitik med kulturrelativism då finns ingen klokskap kvar hos politiker som makten har.

Martin Hedén skrev om hur gammalt folk berättade om familjen som fick tuberkulos och hur deras hus brändes upp, som citerades i inlägget ”Om ingenting och allt” 2016-08-20.

I dag brännmärks däremot alla vi som tvivlar och protesterar mot den sanning som makthavarna befallt.

”Främlingsfientlighet är högst rationellt och befogat”

Invandringspolitik, Media, Polis

Det är i dag mycket svårt att få fram statistik beträffande brottslighet kopplat till förövares etnicitet.
Jag kan bara hitta uppgifter från 2005 från BRO (brottsförbyggande rådet) då var förövare med utländsk etnicitet kraftigt överrepresenterade i den grova brottsligheten, våldtäkter var 3-4 ggr vanligare hos förövare med utländsk bakgrund än hos svenskfödda.

Vi har en rödgrön, regeringslojal polischef som gömmer invandrares brottslighet under koden 291 och som förordar snälla dialogpoliser med kaffebricka till förortens ligister, som bränner bilar, kastar sten och hindrar räddningspersonal, i stället för konfrontation och inlåsning (Läs gärna inlägget från den 21 juli 2016 där ”Erik, polisman i Gävle berättar om snälla dialogpoliser”).

Hitintills i år har 300 bilbränder i förorterna anmälts (Rapport 2016-08-16).

Kanske justitie- och migrationsminister Morgan Johansson också fått ett armband med texten ”Var snälla pojkar så får ni fika” eller ”Råna inte banker”, ”Lura inte pensionärer” (fast det har regeringen redan gjort) så det armbandet vill nog inte ministern ha.

Han har ännu förtroende för sin rikspolischef och vägrar följa professor Leif G Perssons uppmaning att ge polischefen sparken, vilket LGP har massivt stöd för, från det svenska folket.

Tänk om politikerna för länge sedan hade statuerat exempel med utvisning för hela familjen när deras unga Ahmed eller Muhammed gjort sig skyldiga till upprepade ligistfasoner.

Jag lovar att Sverige då skulle ha sparat miljardbelopp, det är ett språk som invandrare förstår, vår konsensusdialog är som att hälla vatten på en gås.

Detta är dock helt omöjligt i ett land där vänsterns professionella gråterskor rycker ut så fort Ahmed eller Muhammed gnäller. De låter offret förstå att dessa gossar haft det svårt och inte kan skuldbeläggas för sina aggressioner. Den medborgerliga identiteten kan vi glömma, det är deras kultur och religion som skall upphöjas.

Det är tur att Norge inte följer i Sveriges fotspår, med dalt, fjäsk och överdriven förståelse för brottslingen, så vi andra får skämmas, när även våra domstolar är dumsnälla.

Sverige betraktas i allt fler internationella tidningar/tidskrifter som ett avskräckande exempel beträffande invandring, asylpolitik och integration, men med en statsminister som håller förbundskansler Angela Merkel i byxbenen, är det svårt att få någon förändring.

Statsministern vill vara en statsman i arvet från Olof Palmes internationella solidaritet, han ser inte att den nationella solidariteten därigenom har vittrat ner.

”Polis: Främlingsfientlighet högst rationellt och befogat”

Publicerad 15 augusti 2016 kl 16.42 Fria Tider.se

”UTRIKES. Med tanke på hur extremt överrepresenterade invandrare från tredje världen är i brottslighet är det helt befogat att vara främlingsfientlig, enligt den norske polisinspektören Thomas Utne Pettersen.

”En av de enskilt viktigaste åtgärderna Norge kan vidta för att minska brottsligheten är att begränsa invandringen”, skriver han i en debattartikel i Haugesunds Avis.

Pettersens text är ett svar på en tidigare debattartikel i vilken en filosof bekymrar sig över att en ökad rädsla för invandrare skapar ett kallare och mer cyniskt samhälle.

Polisinspektören avfärdar det resonemanget rakt av.

”Folks främlingsfientlighet i förhållande till denna grupp är högst rationell och befogad”, konstaterar han.

För att stärka sin tes tar Thomas Utne Pettersen både upp brottsstatistik och hänvisar till sin egen erfarenhet. Han beskriver hur han dagligen har att göra med invandrare som begår mer eller mindre grova brott.

”År 2015 hade undertecknad ansvar för en rad häktade, med omkring 2.600 häktesdagar. 2.200 av dessa dagar gällde utländska män.”
I Norge, som har haft en betydligt mindre asylinvandring än Sverige, har nio av tio dömda för våld mot barn invandrarbakgrund. De senaste tre åren har det avkunnats 89 domar i Oslo tingsrätt rörande våld i hemmet och 82 av de tilltalade hade invandrarbakgrund, skriver Petersen.

”Samhället och polisen spenderar enorma resurser för att utreda den här typen av brott som begås av utlänningar.”

Thomas Utne Pettersen skriver vidare att ”en av de enskilt viktigaste åtgärderna Norge kan vidta för att minska brottsligheten är att begränsa invandringen”.
Samtidigt är den probleminsikten märkligt frånvarande bland journalister och politiker, konstaterar han, och nämner Sverige som skräckexempel.

”I Sverige har hälsomyndigheterna offentligt gått ut med att hälso- och sjukvården för svenska medborgare försämrats som en följd av migrationen. Svensk polis har enligt media förbjudits att yttra sig i frågan. Det senare verkar vara en dålig idé.”

Mörkläggningen av invandrares sexualbrott mot kvinnor är ett särskilt svek, enligt Pettersen.

”Allmänheten har rätt att få veta vilka utmaningar som polisen inför – för att inte tala om vilka som begår de flesta brotten.”
Polisinspektören sammanfattar sitt resonemang på följande vis:
”Rättssäkerheten, välfärden, tryggheten och vårt jämlika samhälle är under tryck – utan en viktig faktor diskuteras tillräckligt; brott som begås av utlänningar, inklusive asylsökare. Det som gör mig mest orolig är att inte fler är oroliga.”

Förmodligen har jag redan lämnat jordelivet innan någon svensk politiker skulle säja att den viktigaste åtgärden för att minska brottsligheten är att begränsa invandringen.

Många av oss medborgare är djupt oroade, men med en självgod politisk adel och en lojal journalistkår, så är det svårt att få komma till tals.
Journalister uppmanas av sina redaktörer att inta rätt attityd beträffande invandring, annars kan jobbet gå förlorat.

Politikerna oroas över internets alla sajter, som snabbt stämplas som främlingsfientliga när de tar upp artiklar, fakta, rapporter som traditionell media bara vill gömma.
Medias välavlönade redaktörer hoppas därigenom att läsare kan hållas kvar på den rätta vägen med internationell solidaritet, öppna hjärtan, arbete tillsammans och gärna med dåligt samvete över vår egen historia.

Studie av mediernas mörkläggning – exemplet Metro

fakta, Invandringspolitik, Media

På nätet finns mycket att läsa, tips på länkar till ökad kunskap, arga, besvikna, glada uppmuntrande kommentarer i en salig blandning, precis som det skall vara om demokratin skall hållas frisk.

På Avpixlat.se 2016-08-15 fanns tips om en gedigen rapport som handlade om mediers mörkläggning med fokus på gratistidningen Metros beskrivning av invandring.

Författare är Torbjörn Holmgren. fd. gymnasielärare med akademisk bakgrund.

Jag återger studiens inledning och slutsatser, hela studien finns på hans hemsida www.pilum.nu/metro.

Studie av mediernas mörkläggning – exemplet Metro.

”MÖRKLÄGGNINGSMEDIA Många anklagar media för att mörka sanningen om invandringen och dess konsekvenser. Enligt dem framställer etablerad media invandring som odelat positivt och döljer negativa fakta. Stämmer detta? Det undrade jag själv tills jag beslöt mig för att ta reda på sanningen. Som fd gymnasielärare med en gedigen akademisk utbildning och väl på det klara med allt som krävs för vetenskaplig metodik beslöt jag mig att undersöka media för att se vad som stod på.
Jag valde tidningen Metro, vilken presenterar sig som en oberoende nyhetstidning. Med början i november 2015 fram till sommaruppehållet 2016 läste jag varenda nummer noga och markerade samtliga artiklar som handlade om invandring. Allt sammanställde jag i en vetenskaplig rapport kallad ”Metro och migrationen” som jag lagt upp fritt och gratis på min hemsida, www.pilum.nu/metro

Slutsatser
Denna redogörelses slutsatser om tidningen Metro:

• Metro är en invandringspositiv tidning, inte en opolitisk nyhetstidning

• Metro förnekar allt svenskt och all svenskhet

• Metro har en socioekonomisk förklaring till allt

• Metro låter inga avvikande åsikter komma till tals, utan arbetar aktivt för att stoppa dem

• Anklagelsen från alternativ media att Metro mörkar, alltså systematiskt och av politiska skäl väljer att
inte rapportera vissa fakta, är korrekta.

• Metro väljer att medvetet och avsiktligt undvika att nämna etnicitet vid brott

• Alla anklagelser mot Metro från den sk alternativa median om mörkande, manipulation och propaganda-verksamhet stämmer.”

Om slutsatserna i studien hade varit annorlunda till Metros fördel, hade denna uppsats med all sannolikhet återgivits i traditionell media.
När media sviker i opartiskhet beträffande invandrings-/asylpolitik måste vi hjälpas åt att sprida medborgares faktagranskning till fler, främst till de som ännu tror på medias saklighet.

Jag tänker åter på boken ”The wisdom of crowds” av författaren, forskaren James Surowiecki från 2005, där han bevisar att folks privata erfarenheter är bättre evidensbaserade, än officiella, politiska och moraliska påståenden om migrationens fördelar.

Om vetenskapliga studier och folks privata erfarenheter inte överensstämmer med den positiva officiella bilden om invandring, då blir det svårt för politiker att fortsätta att hävda dess lönsamhet och berikande effekter.

Samma folkförakt idag som i går

Inrikespolitik, Invandringspolitik, Media

Förr var det överklassen som såg ner och visade sitt förakt mot arbetarklassen.

Ett minne från min mor (1917- 2007).

Hon arbetade i sin ungdom på Torsåkers slott som 2:a husfru (det var på den tiden mycket viktigt med rangordningen).
På midsommaraftonen bjöds gårdens arbetare, statare med familjer in på kaffe med dopp i den vackra parken.
De kom uppklädda, med renskrubbade ungar och med fruar som hade bästa förklädet på.
Denna gång hade fru Oscarsson besök av en väninna från huvudstaden, de gick runt och hälsade nådigt på arbetarna vars hustrur neg mycket djupt.

Elna, 32 år hade alla sina 9 barn i släptåg, liten, böjd och sliten efter hårt arbete både inom- och utomhus.
Mjölkning, grovstädning, slakt, bryggtvätt, händer i blöt, kall jord när potatis, rovor skulle upp, det fanns inget arbete som var för tungt eller för smutsigt för dessa rödfnasiga händer.

Fru Oscarsson stannade till framför Elna, tog tag i hennes hand, ”nej min titta” utbrast hon, ”vilken skillnad i händer, min väninna och Elna är ju lika gamla, Elna får nog tänka på och vårda sina händer lite bättre….”

Kaffet i koppen skvimpade över efter hälsningen, det var som om Elnas händer också skämdes.

I dag är det media med den självgoda, vänsterliberala journalistkåren, som övertagit föraktet mot folket.

Dessa toleranta är de mest intoleranta mot oliktänkande och alla vi som har andra erfarenheter än de som frodas på söderns innecafér i huvudstaden.

En del dagstidningar har tagit bort kommentatorsfälten, för ”Nisse i Hökarängens” åsikter vill man inte ha och är man på riktigt frejdigt humör, så kan publiceringsfälten för våra insändare kallas för ”pissrännan.”

Varför detta folkförakt?

Förklaringarna är många.

Främsta skälet är rädsla över att förlora jobbet. Därutöver är etablissemangets grupptryck mycket stort och en del av journalisterna kanske aldrig nyktrade till från 68-års studentrörelse?

Redaktörerna och tidningarnas ägare är till största delen globaliseringsvurmare och EU federalister och hyllar det mångkulturella samhället, trots att krutröken vilar tungt över förortens enklaver och trots att döttrar som bryter mot deras medeltida lagar, bara faller ner från deras balkonger.

Detta i ett land med en feministisk politik, som verkar göra halt framför invandrartäta förorter, till skillnad från FN:s korridorer.

Ett annat minne är från mina första år som sjukgymnast på Umeå lasarett.

En äldre man var mycket ledsen efter sin halvsidiga förlamning, vilket var en mänsklig reaktion efter förlust av rörelseförmåga.
Nej, det var inte den svåra funktionsnedsättningen, som orsakade tårarna.

”Di trodd int på mä” berättade han för mig efter en tids träning tillsammans.

Han hade i sin ungdoms övertygelse om den kommunistiska frälsningen, tillsammans med andra unga kommunister emigrerat till Karelen i Sovjet, ivrigt påhejade av det kommunistiska partiet på hemmaplan.

Under 1920 -till 30 -talen lämnade flera hundra så kallade Kirunasvenskar Sverige, där fattigdomen och arbetslösheten var stor. De var övertygade om, att ett bättre och mer rättvist samhälle kunde skapas i Stalins Sovjet.

Det blev tvärtom.

I stället för ett mönstersamhälle fann de ett monstersamhälle med förföljelser, svält, arbetsläger, mord och den politiska övertygelsen ersattes av ånger och skam.

Min patient klarade sig med livet i behåll, lyckades återvända hem, men hans svåra upplevelser betraktades som lögner av de hemmafrälsta kommunisterna och han blev utesluten ur partiet.

Det dröjde många år innan partiet bad om ursäkt för sin bristande tro på dessa berättelser från de som lyckades återvända.

Budbäraren, i detta fall återvändande Kirunasvenskar, besmittas själva av de dåliga nyheterna, som de kom med, detta visste redan Shakespeare när han skrev orden ”The nature of bad news infects the teller”

I dag har partiet, tillsammans med sina rödgröna vänner, satsat all sin tro på det mångkulturella samhället, enbart för att få invandrarnas röster.

Att folket är politikernas uppdragsgivare tycks regeringen ständigt glömma bort, precis som vänsterpartiets mörka historia.
Deras unga karriärpolitiker kastar sten i glashus i sin iver att smutskasta sverigedemokraterna, som hotar deras trygga riksdagsplatser.

De behandlar dagens budbärare precis likadant som i går.

Vi är många som kan säja att de inte trodde på oss, när vi tidigt varnade för konsekvenserna av politikernas egofixerade och destruktiva flyktingpolitik.

”Man kan lura folket en liten stund och man kan lura en del av folket hela tiden, men man kan aldrig lura alla hela tiden.”
Abraham Lincoln.

Islamisk massinvandring har högre prioritet än europeiska människoliv

Invandringspolitik, Kyrkan

I en artikel på ”expressen.se” 2016-07-27 varnar kriminalprofessorn Leif G Persson och professor Robert Egnell på försvarshögskolan för IS attack även i Sverige.
Ca 300 IS krigare kommer från Sverige, varav 150 har återvänt, förmodligen för att få omvårdnad och rehabilitering inför nya Jihad utflykter av vårt humana land.

Dessa kriminella gärningsmän har Koranen som förkläde för att få utöva besinningslöst våld mot otrogna själar utan efterräkningar.

Sverige måste ligga i topp beträffande naivitet och falsk humanitet mot dessa krigare.

Faran finns dock att de blir förbannade även på Sverige, när landet skall försöka avvisa alla som inte har rätt att stanna. Minst 40.000 skall ut ur landet under de närmaste åren (Rapport 2016-07-27).
Enligt migrationsverket var det 80.000 tusen av de 162.000 som anlände i fjol, som inte hade asylskäl.
Kanske resterande 40.000 tusen får stanna på grund av ömmande skäl?

Jag vet inte vilka som är mest beklämmande kyrkans vänsterliberala representanter eller våra rödgröna politiker.

Tidigare ärkebiskop K-G Hammar tycker att ”IS skall bekämpas med fredliga medel.” Under hans tid som ärkebiskop 1997-2006 eskalerade kyrkans förfall.
Jag undrar om prästen i kyrkan i Normandie tänkte detsamma för ett par dagar sedan, innan han fick halsen avskuren av en IS- krigare.
Denna Jihad kämpe var välkänd av polis för tidigare kriminella aktiviteter, utrustad med fotboja och anmälningsplikt, men dessa åtgärder ger inget skydd mot oss medborgare, när hans mentala väska är packad för färd mot Allahs paradis med alla jungfrur.

Nuvarande ärkebiskop Antje Jackeléns har samma valspråk ”Allahu akbar” som Is krigare ropar innan de torterar, mördar kristna och andra otrogna enligt Koranens råd i denna ”fredliga” religion.

I Sverige gömmer kyrkan terroristsympatisörer och det byggs moskéer på löpande band, medan kristna kyrkor bränns ner i deras hemländer. Dessa gärningar verkar inte ge någon ambivalens hos dagens själasörjare.

”Förr tappade kyrkan medlemmar för att de saknade tro, nu lämnar många kyrkan för att de har tro” löd den träffande rubriken nyligen på en debattsida.

Det var bara något år sedan som det rödgröna styret i Stockholm föreslog jobb, bostad och allehanda bidrag till dessa återvändande krigshjältar.

Vi får se om nya extremistsamordnaren Hillevi Engström, som tog över efter nya oegentligheter från den gamla, fortsätter i samma fotspår med telefonlinje, kunskapshus och samverkan med alla goda krafter.

Varför vill inte dessa mångkulturella vurmare förstå att konsensusdialog inte fungerar på en medeltida religions utövare?

Endast tillfälliga uppehållstillstånd borde beviljas utan undantag, återvändande skall vara lag när krigen är över.
Kompetensen hos flertalet som flytt behövs för återuppbyggnad i deras hemländer.
Direkta avvisningar och bötfäll eller hellre bura in de som utgör hinder för verkställande.

Byte av både generaldirektör på migrationsverket, rikspolischef och regering är andra måsten.

En föråldrad asylrätt måste reformeras, riktiga flyktingar från lägren och politiska flyktingar skall prioriteras.
I dag är det tvärtom, unga, friska män som önskar ett bättre liv, med eller utan lust att få bedriva Jihad slinker in, ofta på falska skäl, för dem skall Europas gränser vara stängda.

Uppstramning av migrationsströmmarna kom alldeles för sent och undantag går alltid att klämma fram med en skicklig advokat.

Sveriges två största och mest katastrofala beslut var när riksdagen klubbade igenom
– det mångkulturella samhället
– EU anslutningen.

Därutöver är det politikernas hybris över landets roll som världens största humanitära stormakt och demonisering av oliktänkande, som orsakat dagens situation.

Jag undrar hur länge islamisk massinvandring skall ha högre prioritet än europeiska människoliv?

http://www.expressen.se/nyheter/professorn-tidsfraga-for-is-attack- i -sverige/

Versionen som media glömde. Den uthängde busschauffören berättar om vad som hände.

Invandringspolitik, Media

Vi var säkert många som såg på både Rapport och Aktuellt i slutet på veckan som gick, hur en busschaufför på Öland slår en invandrare besinningslöst. Vid 69 års ålder har livet lärt mig att alla händelser har en bakgrund, en historia.
Här kommer busschaufförens som jag tog del av via www.ostrasmaland.se/kalmar/chauffören-om-vad-som-hande, publicerat 2016-07-24.

”Chauffören om vad som hände
KALMAR Fredag 05.00, uppdaterad Fredag 05.12
Såväl Nobina som KLT har fått flera påstötningar från chaufförerna om de besvärliga förhållandena på bussarna som används av asylsökande på norra Öland, berättar busschauffören som i en video ses rita flera slag mot en passagerare på bussen.

På videon ser man bara en till synes galen busschaufför som pucklar på en stackars försvarslös man i ett säte. Men ingen har visat vad som hände innan eller förklarat bakgrunden.
ULF CARLSSON
A A
Det berättar den busschaufför som under ett par dygn valsat runt i media i Sverige, sedan han fångats på video vid ett bråk med en asylsökande på bussen från Grankullavik på Öland.

Chauffören mår mycket dåligt av det hela. Han är sjukskriven till den 31 augusti efter att ha fått en fraktur på högerarmen av ett slag som den asylsökande mannen gav honom strax innan händelserna i den video som nu visas landet runt.

– Det märkliga är att inte en enda media i hela landet har talat med mig för att få min version, säger mannen när Östra Småland/Nyheterna ringer upp.

Han är borttagen ur tjänst efter händelsen av arbetsgivaren Nobina och det har startats en polisutredning. Såväl chauffören som den asylsökande har gjort polisanmälningar. I vår tidning ger chauffören nu sin version av vad som hänt.

– Det är klart att man inte ska agera som det ser ut att jag gjorde på videon, säger han. Men det finns en historia innan detta som inte alls kommit fram.

LÄS MER
Busschauffören misshandlade asylsökande
Chauffören är i 35-årsåldern och flyttade till Öland sedan han fått arbete som chaufför. Det har hela tiden funnits en förbittrad stämning mellan en grupp av de asylsökande på norra Öland och de chaufförer som kör länstrafikens bussar. Den person som nu hamnat i fokus i bråket är en av dem man irriterat sig på. Chaufförer har bett att få slippa köra vissa tjänster.

– De flesta asylsökande på Öland är väldigt trevliga människor. Men det finns en del som det varit problem med. De står aldrig vid hållplatser utan kräver att man ska stanna varhelst de befinner sig. De kan gå av och röka eller springa in till affären när man stannar för att plocka upp andra passagerare och kräver att man ska vänta. En del har struntat i att betala.

– Vi har påtalat det här för både Nobina och KLT. Men inget har hänt. Det har funnits en underliggande frustration.

Vid det aktuella tillfället på tisdagsmorgonen startade busschauffören turen från den ordinarie hållplatsen i Grankullavik. Han berättar att det stod en asylsökande där och han släpptes förstås ombord på bussen. En bit bort stod en annan person och gjorde ingen antydan att han skulle med. Därför stängdes dörrarna och bussen körde iväg.

– Jag stängde inte dörrarna framför näsan på någon, det gör man förstås inte. Men vi kan inte stanna vid varenda människa som står i vägkanten.

I höjd med Bödabaden blev bussen omkörd av en bil i mycket hög fart och i Böda stod den asylsökande mannen vid hållplatsen och klev på bussen.

– Jag kände igen honom och försöker mycket lugnt tala med honom om att vi inte kan stanna varsomhelst vid vägen utan att man måste stå vid hållplatserna.

Passageraren vill inte prata om det utan tar upp sin mobiltelefon och tar ett foto på chauffören, som blir irriterad och säger att man kan inte uppföra sig hur som helst.

När bussen går vidare till Löttorp är det 5 minuters stopp och då tänker chauffören att han ska ta en bild av passageraren. Han går fram till mannen med sin mobiltelefon i höger hand för att ta fotot. Men han får ett hårt slag över armen och tappar telefonen. När han senare uppsöker läkare visar det sig att det finns en fraktur på högerarmen och chauffören sjukskrivs till den sista augusti.

Därefter börjar den videofilm som visats i många medier. Där ser man bland annat hur chauffören misshandlar passageraren med sin vänsterhand och sedan böjer sig ner och tar upp telefonen som hamnat på golvet.

Han skriker också:

”Jag hatar era jävla svin”.

– Det är självklart dumt. Jag är definitivt ingen rasist, flera av mina vänner kommer från andra länder. Det jag menar i det där upprörda ropet är den grupp som inte kan sköta sig.

Chauffören är mycket tagen av vad som hänt. Han väntar på vad såväl polisutredning som Nobinas utredning kommer att leda till. Den fackliga organisationen är inblandad.

– Jag borde inte agerat som jag gjorde. Det var dumt, säger han. Jag får ta konsekvenserna av det. Men att säga att det som hände var helt oprovocerat är helt enkelt inte sant.”

Tänk att media alltid skall glömma vikten av att både förövare och offer får komma till tals efter en händelse, där det är möjligt att genomföra.
Efter Almedalens alla vi älskar ”Sverige” tal, så verkar PK filtret ha fått stora hål, som kanske skrämmer den rödgröna journalistkåren?
Känslor går den snabbaste vägen in till hjärnan, så de vänsterliberala redaktörerna gnuggade nog händerna av förtjusning över videobeviset över en snäll, misshandlad invandrare och en elak, främlingsfientlig busschaufför.

Tack till reporter Ulf Carling, som efter denna händelse återgav även busschaufförens version!

Ett öppet Europa, en omöjlighet i dag

EU, Invandringspolitik

Attackerna från terrornätverken mot Europa är som ett långt pärlband, där pärlorna består av mördarmaskiner med bomber och Kalasjnikovs.

Alla dåden utförda av unga, våldsbejakande fundamentalister, som snabbt vill upp till Allah.

I Nice, under torsdagskvällen den 14 juli, var mördarmaskinen en lastbil fylld med vapen och som mejade ner och körde över försvarslösa nationaldagsfirare. Många är svårt skadade och den initiala dödssiffran var 84 unga, gamla och barn, men den siffran förväntas att stiga.
Chauffören var Mohamed Lahouaiel Bouhlel från Tunisien som erhållit franskt uppehållstillstånd, som SVT och flera andra kanaler först betecknade som en ensam galning, kanske för att minska misstankarna mot islamiska staten och utpekande av islam.
Dagen efter tog IS på sig ansvaret för dådet.

IS och dess närstående terrororganisationer har tidigare använt bilar som vapen, både i Israel och i Irak. De är mycket duktiga på att gömma och bygga in vapen i sina mördarmaskiner oavsett om förflyttning sker med ben eller hjul.

Terrorforskare har länge varnat för ökad terror aktivitetet i Europa, när IS tappar mark i Mena-länderna av dess regeringsstyrkor. Enorma resurser läggs på polisbevakning och har förmodligen hindrart flera terrorattacker i Europa.

Tack vare EU:s fria rörligheter med helt öppna gränser, så är det mycket lätt för terrorister att smälta in i flyktingströmmarna.

EU eliten är nu mycket konfunderad och frågar sig hur kunde det bli så fel!

Trilskande medborgare och ett Brexit ger kronisk spänningshuvudvärk hos allt fler gynnade federalister, vars mål ett överstatligt Europa, nu fått sig en kraftig törn.

Baktanken med massinvandringen var ökad konkurrens, med sänkta löner och spakare fackföreningar allt enligt önskemål från den globala finanseliten, framförda på dolda Bilderbergsmöten.

Om några får sänkta löner betyder det att andra får mer, krångligare än så är det inte!

Europas vänsterliberala partier blev Bilderberggruppens favoriter.

Tänk så fiffigt att dupera medborgarna med skyldighet att visa medmänsklighet och humanitet för världens alla flyktingar, för ett krigselände som den globala storfinansen själv var skyldig till, genom att blanda sig andra länders angelägenheter.

In till Europa skulle de alla, för baktanken hos EU:s federalister var också att dessa invandrare från medeltida kulturer med klansamhällen, inte skulle känna sig så solidariska med nationalstaten som dess enfaldiga medborgare.

Därför upphöjdes främmande kulturell identitet på bekostnad av den medborgerliga och svensk kultur av dessa mångkulturella vänster vurmare.
Majoriteten av invandrarna röstade rätt, som tack för den generositeten och tvivlade någon muslim var det bara att följa immanens påbud om att rösta rött eller grönt.

Egentligen borde väl våra vänsterliberala federalister nu vara mer än nöjda, med enklaver i förorterna med sharialag och ”skäggiga skuggor” som förföljer kvinnor, unga, barn och oliktänkande, dit varken svensk lag eller räddningspersonal når in, trots vår feministiska politik.

Eftersom de själva bor och arbetar långt från verkligheten, så upptäckte dessa mångkulturella språkrör inte i tid eskaleringen av medeltida sedvänjor i förorterna.
De var mer engagerade att demonisera sverigedemokraterna och beskylla befolkningen för främlingsfientlighet och rasism.
De insåg inte heller i tid att deras humanitära förkläde hade fått stora sprickor och att vi andra sett att kejsaren var naken.

Därför blev det mycket fagert tal om Sverige, svenskhet och svenska värderingar i årets Almedalstal.
Kanske partiledarena i smyg hade letat upp något tal från sin föraktade kollegas gömmor?

Sverige med sin naiva givmildhet är ett eldorado för terrorister, rekryteringscentraler finns i många moskéer och IS verksamhet finansieras till stor del av skattemedel via generösa välfärdsbidrag.

Uppmaningen från IS lyder ”meja ner Allahs fiender” och ”död åt de otrogna!”

Den uppmaningen tror politikerna skall försvinna med samverkan, dialog och korvgrillning med polisen, förutom jobb och bostad.

Aningslösheten hos huvudstadens rödgröna politiker har nått nya rekord i tron på omvändelse till laglydighet och snällhet hos dessa Allahs krigare

Efter terrordådet i Nice väntar jag bara på fördömanden från landets alla moskéer, men fördömmanden sitter långt inne, när deras sedvänjor välsignats av våra politiker.

Uppmaningarna från västs ledare har inte samma raka besked som IS krigarnas, utan består mest av vackra deklarationer, som vi alla redan hört och vet.

Efter attacken på Charlie Hedbo sade statsminister Stefan Löfven att
”detta är ett angrepp på yttrandefriheten,
efter Parisattacken att
”detta är ett angrepp på ett öppet Europa”
efter attacken i Nice att
”detta är ett angrepp på demokratin.”

Yttrandefrihet, öppenhet och demokrati avskyr dessa terrorister som pesten, deras mål är ett Kalifat med sharialag över alla gränser.

När skall västs ledare begripa att ett öppet Europa med sina gränslösa friheter och en föråldrad asylrätt, enbart leder till upprepade attacker mot deras egna medborgare?