Är en fråga som en journalist aldrig ställer, när han kommit fram till sosse eliten.
Att lyssna på Magdalena Anderssons första majtal var en uppvisning i nya bidrag som främst skall tillfalla den importerade valmanskåren, de som bara tar från de som jobbar och sliter. Höjda barnbidrag, bostadsbidrag och lågavlönade skall få bättre pensionsvillkor, där fokus enbart låg på undersköterskor i hemtjänsten. Vilka andra yrken som skall få den förmånen preciserade Andersson inte.
Pengarna skall alltid tas från de rika, där allt fler kvalar in enligt rörelsen. Rika betraktas nu alla tjänar 46.200 som då passerat gränsen för statlig inkomstskatt. Ofta med många års studier med studielån som skall återbetalas. Bankskatt är också mycket populärt, men ingen skall inbilla mig att detta hål inte snabbt täpps igen med högre avgifter från Sparas konton.
Belastningen på skattebetalarna närmar sig en tipping point. Det är ohållbart att en idogt jobbande medborgare också skall betala välfärd för åtskilliga andra. Men numera kretsar det tärande begreppet enbart runt oss 40-talister som jobbat i 40-50 år fram till pensionen. Att kalla väljarimporten för tärande är tabu, med det röda mantrat att de räddar vården, omsorgen och våra pensioner.
”…Socialdemokraternas ekonomiska politik är ett luftslott. Lova lyx-bidrag till de lata och beskatta de som jobbar, plus att konsekvent ignorera att den kalkylen aldrig går ihop – vilken historien också visar. Socialistisk politik leder alltid till ekonomisk stagnation…” är en utmärkt sammanfattning från Samtiden. https://samtiden.nu/2025/05/den-som-rostar-s-ar-antingen-lat-eller-korkad/
Jag är beredd att svara Ja på rubrikens fråga om partiet för lata och smarta, som vill framstå som de goda i alla sammanhang. Och då måste ju några andra vara de onda, som ännu är SD:s roll.
Deras tidigare partipampar har visat vägen till egen vinning med partiet som språngbräda. Göran Persson, Stefan Löfven, Margot Wallström, Ylva Johansson, Carin Jämtin, Jan Eliasson...osv alla har blivit förmögna både under och/eller efter den politiska karriären, som bara är en språngbräda till de riktigt lönsamma uppdragen i FN, internationella organisationer, i näringslivet, inom banksektorn och för de med inte samma blick för stora pengar återstår att bli landshövding, där max lönen idag är 165 000 i månaden.
Men svenska politikers löner är mycket mediokra jämfört med hur SIDA sponsrat diktatorer i utvecklingsländer, men det som jag är upprörd över är hur snabbt duktiga medborgare som förkovrat sig och levt snålt under flera studieår, klassas som rika med lön under 50.000. Medan en barnrik familj i förorten kan passera denna månadslön med skattefria bidrag utan ett uns av ansträngning för att bli självförsörjande. Tyvärr klassas allt även motiverat skäll som främlingsfientlighet.
”…Magdalena Andersson målar upp måla upp en lysande framtid – bara hon och S kommer till makten. En sagovärld där pengar regnar från himlen direkt ner i bidragstagarnas fickor. Och de som röstar på henne är antingen de som vill fånga dessa pengar utan att arbeta för dem, eller de som är för dumma för att förstå att någon måste betala. I båda fallen är det Sverige som förlorar.” avslutas artikeln i Samtiden.
Bild från istocksphoto.com
Under partiledardebatten igår på SVT 2 var Magdalena Andersson i sitt esse med både bidrag och sitt kroppsspråk, där hennes mimik visade på hela känslogalleriet i negativ bemärkelse när Ebba Busch och Jimmie Åkesson öppnade munnen. Inte ett endaste knyst om etnicitet och genetik kom från partiledarna, när kriminalitet diskuterades. Leif GW Perssons sanningar i programmet ”Veckan” fick inte upprepas, eftersom professorn i kriminalteknik åkte ut från det ”opolitiska” SVT. Mera bidrag, sommarjobb och prevention till förortens skjutglada gossar kom unisont, då stängde jag av och lugnade ner mig med med skön musik från Mezzo kanalen.
