En mailvän skriver:
”Hej Harriet!
Jag tror att Karlsson har skjutit sig i foten, genom att angripa Samhällsnytt i denna sak. Tråkigt när Sverigevänner ligger i luven på varandra. Det kan bara 7-klövern och PK-media glädja sig åt.
Gissningsvis ligger orsaken till osämjan SD kontra SamNytt i de många uteslutningar som SD utfört mot medlemmar som stuckit ut på något sätt. Partiledningen bävar för att PK ska utnyttja händelser för att (lögnaktigt) påskina nazism i SD:s led. Ledningen vill täppa till minsta yttring av det slaget, dvs sådant som fienden skulle kunna omarbeta och använda som bränsle i sin hatmaskin. Även om jag har förståelse för SD:s strategi som sådan, så tror jag att ledningen går för långt i vissa fall. SD kastar ibland ut barnet med badvattnet.
Jag tror exv att Anna Hagwall var ett sådant ”barn” som borde få vara kvar. Att hon lyfte frågan om media-koncentrationen till en familj, hade inget med judehat att göra. Men antagligen trodde SD-ledningen att PK skulle utnyttja det så. Vilket också höll på att ske, tyckte jag mig märka. Jag tror alltså inte att partiledningen ansåg henne vara rasist, utan man ville undanröja varje försök från motståndarnas sida att ta chansen. Den personalpolitiken har tydligen funkat, eftersom PK numera måste anstränga sig för att kunna fortsätta yra om rötter. Nackdelen är dessvärre, att SD gör sig av även med begåvningar. AfS har en annan policy härvidlag, och jag tror att de kan ta upp en del av dem som SD ratat.”
Svar:
”När SD nu har 1,1 miljoner väljare, borde de sluta med fjäskeriet för 7-klövern och i stället sätta ner foten och försvara sina medlemmar.
De borde ta stafettpinnen med manifestationer á la Mynttorget, ordna demonstrationer, plakatmanifestationer som Olle Ljungbeck, då skulle fler ansluta sig, när partiet visar vart skåpet skall stå. Ensam skulle inte jag våga, men i sällskap med fler skulle jag delta. Om fler öppet visar var de står, så skulle svartmålningen blekna fortare och media tappa sitt tolkningsföreträde.
Nu blir många väljare osäkra och kan rösta på Kristersson eller Löfven, för snart är det ingen skillnad förutom tjatet om SD:s mörka rötter. Åkesson har dock fortfarande mitt stöd, med tanke på all mobbing de utsatts för och ändå orkat fortsätta, det förlåter vissa övertramp, men de måste vara snabbare på bollen och tydligt visa var de står, när kontroversiella frågor dyker upp. Nu slinker de hit och dit med risk att hamna i diket, som det gick för prästens lilla kråka.”
Med vänlig hälsning!
Harriet
Källa: Mattias Karlsson saknar fog för sin kritik mot Samhällsnytt
Möjligen skulle SD svara, att det var just för att de inte satte ner foten (för att försvara de som stack ut), som partiet nu fått över en miljon röster. Det är förstås bara en spekulation. Att partiet skulle erkänna misstagen, lär ligga allt för långt bort.
Jag tycker mig se samma utveckling som inom socialdemokratin. Till en början är politiskt valda en del av folket, som har givit dem makten, som man sedan överger. När lönen, pensionen och riksdagsplatsen är säkrad, då försvinner ideologin.
Harriet, jag håller med. Men det var nog ganska länge sedan social-demokraterna övergav sin ideologi. De gamle har berättat att det var runt år 1917. Det blev startskottet till det parti som efter en rad namnbyten nu heter Vänsterpartiet. SAP behöll dock ledningen, och har glidit allt mer åt mitten. Men de får se upp, för nu tycks V komma och nafsa dem i häcken,
I SD-fallet kan det väl, lite grovt, jämföras med startskottet för AfS. Så om några år kanske Alternativet nafsar SD i häcken.
Det finns ännu en jämförelse. Nämligen Kristdemokraternas glidning från den ursprungliga synen på abort. Kristna Värdepartiet (som är en avknoppning från KD) kan med tiden segla upp och nafsa KD i rumpan.