”Där kom det” tänkte undertecknad när Mats Svegfors, nuvarande landshövding i Västmanland och tidigare chefsredaktör för SVD, på slutet i intervjuvn om utrikesminister Margot Wallströms lägenhetsaffär med kommunal, påstod att klappjakten också orsakades av att hon var kvinna! (Aktuellt 2016-01-22). Inga-Britt Ahlenius, revisor med mycket gott internationellt rykte, tyckte däremot att affären handlade om ren korruption och att utrikesministerns omdöme hade sviket henne.

Samma reaktion kom när Mona Sahlin, klädd i vitt, oskuldens färg, förklarade sin ”Toblerone” affär för journalistkåren många år tidigare och därefter tog time out. Hennes feministiska systrar ropade i kör att förföljelsen berodde på att hon var kvinna. De fortsatte med att citera bibeln, som inte brukar vara deras hemmaplan precis, med orden ”den som är oskyldig, får kasta första stenen”. Nu var det  inte bara en Toblerone som hade inhandlats för tjänstekortet, utan utlägg för privat konsumtion uppgick till över 50.000 kr.

Kollegor till min syster, som är förskollärare i Nacka, var vid den tiden ledsna över att Mona Sahlin aldrig betalade avgiften för en leklada, som hyrdes ut till föräldrar när barnen firade födelsedagskalas. Kanske glömde Mona Sahlin helt bort sådana små petitesser, trots flera påstötningar, för då var hon på turné med slagorden ”att det är häftigt att betala skatt”.

År du omgiven av karriärsugna ja-säjare som alltid håller med dig oavsett handling så är det lätt att hamna i medialt blåsväder.  Det skall givetvis råda samma skyldigheter som rättigheter för kvinnor som för män.

Att gömma sig bakom sitt kön är ingen bra framtidsstrategi och kan förlänga vägen till deras efterlängtade bolagsstyrelser, men vad som är värre, är att förtroende minskar från oss vanliga kvinnor.

Jag tycker att sociologen Max Webers bevingade ord om att ”makt har tendens att korrumpera och att absolut makt alltid gör det” skulle stå ovanför varje makthavares skrivbord.