Sara Skyttedal (KD) är oppositionsråd i Linköping. Här är hennes budgetförslag för 2019. Nu har hon ställt till det för mig, kanske KD i kommunalvalet borde få min röst?

Eller är det Johannes döparen som inspirerat mig mot kristdemokraterna?

Tove Livendahls ledare i SvD den 18 juni, slår fast att ”Osexiga budgetar blir det nya svarta” och citerar Skyttedals budgetförslag:

”Vi väljer att avstå från alla prestigefyllda projekt, minskar utrymmet för mingel, representation och konferensresor samt sätter stopp för alla skrytbyggen som påstår sätta Linköping på kartan”

Om Ni åker E4:n in mot Linköping kan ni se skyltar där det står ”Linköping, här blir ideér verklighet.”

Visst är det fint med framåtanda, men politikers ideér är inte gratis. Deras viktigaste mål borde vara att se till att invånare som redan finns på kartan får bevarad och förbättrad välfärd och inte plundras ytterligare på sina surt förvärvade slantar.

Storslagna mål
Att sätta sin ort på kartan är politikernas främsta mål, ny simhall, som dragits i en långbänk och kan bli den dyraste genom historien, snabbtåg med högsta hastighet, elcykelpool, ny sporthall, nytt kongresscenter och så vill  kommunen ge sig ut i filmbranschen för att förverkliga Ljungsbrosonen Mons Kallentofts deckare om Malin, en polis som frestas av ”Hamlets” tequila drinkar på vartannat blad.

Skyltfönsterpolitiker

Att synas och höras verkar vara det viktigaste politikermålet, medborgarnas välfärd är inte lika glamouröst. Att få något skrytbygge uppkallat efter sig kan nog jämföras med nobelpriset för dessa skyltfönsterpolitiker, som sällan besöker sin verkstad.  Att driften av nya anläggningar kostar pengar, glöms alltid bort. Den skall skötas av befintlig personal, här råder inget resurstillskott. För konsulter finns pengar i överflöd, men när bandet är klippt så är de slut.

Självklart protesterade övriga partier i kör i stadshuset över Skyttedals hemska förslag, förstår inte människan att  hög skatt ger mera makt med ökade förmåner för oss själva?

I en tysk undersökning om folkets förtroende för sina regeringar i 50 länder hamnade Sverige i botten tillsammans med Kenya, Österrike och Portugal.
”Just nu är det största hotet mot demokratier att allmänheten inte längre betraktar dem som demokratiska”, skriver Dalias vd Nico Jaspers i ett pressmeddelande.

Johannes döparens huvud hamnade på ett fat, det borde många visionära politiker tänka på, när avståndet blivit för långt till väljares vardag. Väljarna betraktas som nått som katten släpat in och borde sopas ut, om det inte vore för den där förbaskade demokratin med rätt att rösta som de vill….