Det är alltid för tidigt att ge upp!
Brukar jag tänka på när livet tar vägar som jag inte begriper. I dag som pensionär blir jag mest sorgsen över samhällets förfall och över politiker med alla ja-sägare som ständigt sviker. Men det är alltid för tidigt att ge upp.

I gymnastiksalen på rehabiliteringsmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset, där jag arbetade som sjukgymnast under en stor del av mina yrkesår, fanns en vacker liten tavla där det stod ”Det är alltid för tidigt att ge upp.”

Vi hade fått den av en nära anhörig till en svårt skadad äldre patient, som kämpade med en makalös energi, när chock- och reaktionsfasen hade gett vika. Trots sina förlamade ben, svår neurogen värk i skadeområdet och med sin rullstol, blev han ett föredöme för många ryggmärgskadade tack vare storartade insatser inom handikappidrotten.

Under några år blev jag av familjeskäl tvungen att arbeta nära hemmet och fick skola om till distriktssjukgymnast, för kompetenserna är mycket olika för att hjälpa en spänd eller avbruten rygg. Det är bara ministrar och politiker, som ingen kompetens behöver, bara lojalitet till den som sitter på högsta pinnen eller som min far uttryckte de som har fallenhet för lathet, smarthet och rövslickeri. En grupp som bara slår nya rekord i alla samhällets skrymslen och vrår.

Jag tänker ofta på mina hårt arbetande föräldrar, som kämpade, sparade och gnetade till ett eget hus under 50-talet och dessutom lät oss ungar fortsätta att ”skola” oss, trots att böcker då inte var gratis. Mor lappade och lagade, städade i baracker och ställde upp ideellt under många år, inom kyrkan och Rödas Korset. Hon broderade vackra alster till julauktioner och skänkte en stor del av sin skrala pension till ett fadderbarn och till olika hjälporganisationer.

Men när stjärnadvokaten Leif Silbersky sa att mannen som förskingrade > 8 miljoner ur Röda Korsets kassa för många år sedan ”hade stora levnadskostnader” gör att jag vänder ryggen åt dessa insamlingsbössor än i dag. Denne förskingrare med stor dragningskraft levde lyxliv och förbrukade mors slantar på krogen, gav sin familj livets guldkant och fattigdom åt pensionärer med uppfostran i Luther och Jantelag. Med duperande charm och floskelord kan man komma långt i ett samhälle där ingen heder finns kvar. Där kaka söker maka inte minst inom politiken och höga offentliga befattningar.

Känner inte Ni som jag en stor sorgsenhet inför samhällets förändring?  

Nu förföljer den forna arbetarrörelsen arbetare som vågar yppa sanningen, ofta värre än samhällets överhet i går, när fattiga och hunsade statare stod med mössan i handen, när godsägaren åkte förbi.

Fin- och fulfolket?
Jag förstod aldrig som liten, när jag hörde granntanten säga lite spefullt, jo, jo minsann det ser man hur det gick, trots att de tillhörde fin folket, när oegentligheter avslöjades kring en familj. Minns att jag då funderade på om jag med min familj tillhörde fulfolket?

I dag finns samma förakt och hånfulla överlägsenhet inom den postmoderna och korrekta eliten mot oss därnere, som ser, förstår och protesterar mot orättvisor och orimligheter.
Jag tror att de däruppe har ett dolt förakt för oss, som arbetar, betalar skatt, kan skilja på mitt och ditt och gör rätt för oss med råge.

Min mor som vände på plastpåsar, tog till vara, slängde inget i onödan och ställde upp för andra betraktades nog bara som ett gott lurobjekt av dessa samhällsparasiter. Precis som hennes gamla medsystrar i dag.

Men många har vaknat, ytterligare ett exempel är tantpatrullen, som varje torsdag demonsterar utanför riksdagen mot skrala pensioner

Tveksamt om de får samma genomslagskraft som brunögda afghaner tillsammans vänsterns värstingar? Varken SVT, media eller politiker tycks se dessa arga tanter, här är det inget snyft som vi översköljts med, när det handlat om en ledsen afghan. Ofta sitter det en medelålders kärvänlig kvinna bredvid och lägger armen om den unge mannen och intygar hur duktig han är.

All medmänsklighet har förbrukats av Annie Lööf och hennes hejarklack, som borde förses med varningsflagg inför valet.

Skillnaden i dag är att det finns klarsynta medborgare i alla samhällsklasser, som för länge sedan sett igenom den mångkulturella beriknings-lögnen och då måste motattacken bli mer kraftfull. Nya gummiparagrafer klubbas igenom, böter, hot om fängelse, en falsk Sverigebild, censurlag, avsked, indragna forskningsanslag, förtal mm. Därför måste våra röster tystas, för fortsatt maktinnehav av en socialdemokrati som svikit både folket och sina gamla ideal.

Ibland undrar jag om skillnaden i straff är så stor jämfört med i går, när farfar, statare, fick lasta pinalerna på flyttlasset, där farmor satt med amerikaklockan och minstingen i knät med övriga ungar längs bak, utan skor, som bara fick slitas på när marken hade fruset. Dagens ”godsägare” vill nu förflytta sig med skattesubventionerat höghastighetståg.

Visst skulle det gå, det är bara att inse att det är vad den totala migrationskostnaden är på endast ett år.

Men som sagt det är alltid för tidigt att ge upp, trots detta mörker.