”Sverige, Sverigevänner, svenskhet, svenska värderingar och nationalism” dessa vackra ord flödade nu fritt från partiledarnas tal i Almedalen.
Nationalismen var återuppväckt i nästan alla partier, utan att någon längre blev anklagad för att fiska i grumligt vatten.

Jan Björklund inledde med att berätta hur fint det kändes när han och sonen hissade flaggan på midsommaraftonen. Sedan förklarade han med dödsförakt efter Brexit, att ett starkare EU var ett måste, men satte inte riktigt ner foten om flyktingpolitiken.

Ebba Bush Thor stod framför en gigantisk svensk flagga och förkunnade hur hon älskade Sverige med djupdykning i dess natur.
Det var nog tur att hon valde vackra naturbilder och inte Fittja, Rinkeby, Gårdsten och Angereds utarmade centrum, för där kanske den lyriska stämningen inte varit lika hög.

Stefan Löfven nämnde ordet Sverige inte mindre än 40 ggr under sitt tal och kanske har han börjat förstå att klasskillnader nu har ersatts av kulturskillnader. Tyvärr har insikten om att det är dessa skillnader som gör att Sverige faller isär, ännu inte infunnit sig.
Jag blir fortfarande lätt schizofren över alla dubbla budskap, vi får inte tumma på asylrätten och samtidigt gör han helomvändning med åtstramning av flyktingpolitiken. Att Europa måste ta mer av flyktingströmmarna är det ingen som längre tror på.

Jimmie Åkesson, fick mest applåder när han visade upp ett par handbojor som ersättning för polisens ”tafsa inte armband.”
Han skrämde rikspolischef Dan Eliasson med, att hans löfte om att avgå, om Jimmie Åkesson blir statsminister 2018, kan förverkligas tidigare än han tror.

Tänk om Morgan Johansson skulle följa Leif G Perssons uppmaning till rikspolischefen i Expressen i går.

”Håll käften och avgå!”

Annie Lööfs tal gjorde varken intryck eller avtryck, mer än att en spricka kan skönjas inom alliansen främst inom flyktingpolitiken.
Kovändningen blir väl för stor, när hon under deras kongress 2013 med hög stämma ropade till världens flyktingar; ”Kom till oss!”
Problemet var att alltför många tog henne på orden, om denna generösa inbjudan och då var det inte lika roligt längre att vara värd. För 65 miljoner flyktingar får inte plats runt bordet, det inser hon mycket väl.
Nystartsjobb, instegsjobb och lägre lägsta löner har vi till leda hört förut.
Om man inte kan försörja sig på sitt jobb, då måste försörjningsstöd in och då reduceras den kommunala budgeten ytterligare, men det är väl det hon vill.

Isabella Lövins tal kan man inte lita på, när de redan sviket sina viktigaste vallöften för att få vara med att regera. Vad ska de då regera om, kan man undra?

Anna Kindberg Batra presenterade ökade krav på nyanlända och invandrare inom en rad områden, vilket var välgörande att höra.

Men jag tycker att hårdare krav är missvisande, eftersom det inte tidigare funnits några krav alls.

Sist ut var Jonas Sjöstedt som slåss för bibehållandet av en föråldrad asylrätt. En känsla av besvikelse fanns hos hans trupper som smärtsamt börjat förstå, att verkligheten nu börjat tränga på och urholkat ideologin.

På torget varje dag stod FI:s representanter.
Gudrun Schyman hade nog letat fram sitt talibantal från 2002 i brist på verklighetsförankring.

Hon upprepade sitt gamla mantra, att våldet mot kvinnor och sexuella trakasserier enbart beror på patriarkaliska värderingar och strukturer som gör kvinnor underordnade både i Sverige och Afghanistan.
Ingen medkänsla uttrycktes för den 12-åriga flickan, som fick sina bröst och rumpa klämd av pojkgäng från en närbelägen flyktingförläggning, under ”Putte i Parken” festivalen i Karlstad. Summan blev >35 anmälningar från unga flickor och kvinnor för sexuella trakasserier. Majoriteten utförda av unga asylsökare som genom sin medeltida kultur, ser på kvinnan som mannens ägodel. Repris av nyårsnatten i Köln, som vänstern tycks ha glömt!

Nästa gång får väl festivalen kallas för ”Muhammed i Parken!”

Tyvärr gjorde hon ingen reflektion över varför inga sexuella trakasserier och våldtäkter anmäldes under Almedalsveckan, där vimlade det ju av vita medelålders män?

Utöver partiledarnas tal var det inflation i floskler och innehållslösa ord utan förpliktelser från Sveriges offentliga elit under alla seminarier, föreläsningar och diskussioner.
Ett imponerande sprinterlopp i godhetstävlan!

Floskelregnet slog nytt rekord med processer, dialog, förnyelseresor, vårdkedjor i framkant, bred syn, samlade lösningar i samverkan och stora utmaningar, som betyder katastrofala, näst intill olösliga problem, om inte insikt om totalt asylstopp når in.

Jag undrar om det finns fler eller färre Sverigevänner i Almedalen nästa år?

Tänk att samhällsföreteelser som avviker från åsiktskorridorens uppfattning alltid blir bemötta på samma vis av den politiska makteliten.
Enligt den tyska filosofen Arthur Schopenhauer genomgår alla sanningar tre stadier:

Först förlöjligande med förakt, därefter motarbetande och till sist accepterande.

När sanningen blir uppenbar för alla andra, sker en kovändning under galgen.

Vänstern motarbetar ännu, även om förlöjligandet fastnar i halsen, högern börjar så smått att acceptera att åtstramning är nödvändig i flyktingpolitiken, medan SD nu bara bidar sin tid.

Det hade inte varit för mycket begärt med en ursäkt från dessa multikulturella politiker till oss som tvingats betala för det humanitära kalaset, som berikat den internationella karriären för den politiska adeln, men gjort ladorna tomma, så att lån måste vältras över på kommande generationer.

Förlåt oss, ty vi förstod inte vad vi gjorde, hade varit på sin plats.