En olycka kommer sällan ensam, tänker nog många av EU:s toppar.
Efter den förfärliga Brexit utgången, så måste presidentvalet i Österrike nu göras om.

Österrikes författningsdomstol godkände inte presidentvalet i maj, eftersom räkningen av poströsterna inte följde reglementet.
Bara 31.000 tusen röster skiljde vinnaren miljöpartisten Alexander Van der Bellen från frihetspartiets ledare Norbert Hofer. Den andra valomgången äger troligen rum i september och EU federalisterna får åter hålla andan.

Dessutom tar Slovakien nu över EU:s ordförande klubba, vars premiärminister Robert Fico klart har deklarerat att han vill minska EU:s makt.
Allt fler medlemsländer är på krigsstigen och protesterar mot att bara Frankrike, Tyskland och Italien skall hålla i taktpinnen.

Den som däremot har glada dagar, trots EU:s handelsrestriktioner, är Rysslands president Putin, som trots sitt pokeransikte säkert ler i mjugg åt EU:s utförsbacke.
Till råga på allt blev han nyligen inbjuden av Finlands president för att diskutera gemensamma frågor grannar emellan.
Sverige suckade och sa att så skulle aldrig vi göra och glömmer lätt att Finlands historia inte är vår.

Trots EU:s ilska och upprördhet lär federalisterna säkert få vänta på Storbritanniens ansökan om utträde enligt artikel 50. Stor turbulens råder om vem som ska få premiärministerposten efter Cameron, när den tippade efterträdaren Boris Johnson insåg att stödet inom det konservativa partiet var otillräckligt.

Det blir spännande att se hur EU kommission och parlamentet skall lösa denna kris, utan att deras ministrar helt tappar ansiktet.

Första steget är att inse att valutgången i Storbritannien var protest från en marginaliserad folkvilja. Inser man inte det utan bara fortsätter att skylla på främlingsfientliga, populistiska partier då är det kört.

Alla händelser har en bakgrundshistoria och precis som inom biomekaniken sker rörelser när krafter kommer i obalans.
EU borde långt tidigare ha förstått att de går i otakt med medborgarna, men sitter man på en tjock plånbok och ständigt omges av fjäskande ja-säjare, då är vägen till insikt mycket lång.

Förmodligen arbetar redan konsulter med frågan hur demokratin i nationalstaterna skall kunna urholkas, utan att väljarna märker det och bara blir mer förbannade.
Tidigare metoder med skrämsel, idiotförklaring och pådyvlad flyktinghumanitet gav inte avsedd verkan. Bakdörren med omval verkar också stängd.

Tänk om EU-topparna med Merkel och Hollande i spetsen kunde förstå att demokrati är rätten att få tycka och skall respekteras, även om makthavarna tycker att majoriteten röstat fel.