Skattefinansierade SVT och SR:s nyhetsförmedling skall präglas av objektivitet och skall uppvisa konsekvensneutralitet, dvs. oavsett vilka konsekvenser en nyhet får så skall den publiceras om den är sann och relevant.
Detta borde också vara utgångspunkt för varje journalist med självaktning.

Men skillnaden vad som är relevant är mycket stor mellan medias redaktioner och läsarna. Enligt redaktionerna är det nästan aldrig relevant att nämna etnicitet när brott har begåtts, men för den lurade pensionären, för rånade och nedslagna offer och för kvinnor som blir utsatta för sexuella trakasserier och våldtäkter, har det stor relevans att gärningsmannen/männens etnicitet avslöjas. I flera fall där bilder från övervakningskameror och mobiler offentliggjorts har förövaren kunnat gripas.
En stor fara för demokratin med yttrandefrihet i fokus, är att de flesta tidningsredaktioner består av vänsterliberaler och att journalistkåren har stor kärlek till de rödgröna partierna. Tyvärr silas de flesta nyheter genom denna rödgröna tratt och bara en begränsad del av samhället belyses.
För är man röd då är man snäll till skillnad från att vara blå och när man har uppnått kraftig rödfärg utåt, då får man göra vad man vill, för påklistrad snällhet ger alibi till flertalet oegentligheter.
Tidigare extremistsamordnaren Mona Sahlin utgör ett paradexempel.
Fria Tider avslöjade i dag via Expressen hur hon tillsammans med andra socialdemokraters tidigare aktiviteter, har lyckats tömma Anna Linds stipendiefond på hela kapitalet på 21 miljoner i administration, representation, lokaler, seminarier, arvoden och resor. Till stipendier blev det bara 3 miljoner kvar. Understiger kapitalet 100.000 kr så skall fonden läggas ner enligt regelverket, vilket nu är ett faktum.
Det kanske inte dåvarande minister Birgitta Olsson (l) och alliansen hade räknat med vid hennes tillsättning.
Men struntar man i att betala en symbolisk summa för hyra av förskolans leklada till sin dotters födelsedag, då förstår man vart det kan barka i väg i större sammanhang.
Hennes kära vänner i styrelsen, Richard Wolf och Lisa Marklund kanske har hjälpt till med utsvävningarna?
Mona Sahlins tjusiga väska som hon fick i gåva av deckardrottningen för några år sedan, gjorde ingen succé på partistämman och den fick nog därefter åka in i garderoben. Synd bara att inte extremistsamordnaren själv följde med.

I dagstidningarna finns dagligen snälla reportage om hur invandrare och nyanlända snabbt lär sig svenska, assimileras, integreras, rehabiliteras och kämpar för att komma i arbete.
Trist bara att jag under min yrkestid inte träffade särskilt många från den gruppen.

Vi får ständigt läsa om heroisk flykt från bomber och krut hela vägen upp till Norden, trots att flertalet länder som passerats på vägen inte är i krig. De har ratats för att nå fram till bordet, där bidragen är mest generösa och där möjligheten att få stanna är som störst.

Om politikerna inte fattat detta, då är man rent ut sagt dum i huvudet.

Sveriges och Tysklands attraktionskraft har nått ut till flyktingar, men också till fattiga, kriminella, terrorister med IS krigare i täten. Politikerna tycker synd om alla som kommer, för alla är ju lika mycket värda.

När oskyldiga medborgare utsätts för attentat och mördas, ja det är smällar vi får ta verkar de tycka. Det viktigaste är att våra friheter inte ryker och att vi inte ger efter för våldets krafter. Insikten om att det är de själva med sin destruktiva flyktingpolitik har bidragit till att våldets krafter släppts lösa, finns inte. Då vill politikerna plötsligt ha med oss, när det gäller att sopa upp efter våldets framfart, men när man 1975 röstade om att Sverige skulle bli ett etniskt samhälle, då var dörren stängd för oss. Kanske var det Olof Palme som låste och stoppade nyckeln i fickan?

På tal om att vara dum i huvudet, lärde jag mig nyss ett grekiskt ord för detta, när makthavarna ständigt är dumma i huvudet, det kallas för:

Kakistokrati vilket innebär att de sämsta, värsta och de minst kvalificerade människorna sitter vid makten.

Andra ord och benämningar på företeelser i debatten om svensk flyktingpolitik, som jag har fått lära mig, är följande exempel vars definitioner främst kommer från Wikipedia.

Identitetspolitik
Är politiska ställningstaganden som grundar sig på egenintresse och individens egna sociala intressegrupper. Identitetspolitiker vill ge röst åt alla som upplever sig förtryckta. Ex. feminister, gay rörelsen handikapprörelsen, invandrare, muslimer med flera grupper. Förtrycket skall synliggöras, medborgaren skall medvetandegöras.

Fara: Skuldbeläggning, splittring (egen reflektion)

Konsekvensneutralitet
Om en nyhet är sann och relevant så skall den publiceras oavsett vilka konsekvenser detta innebär (Erik Fichtelius ”Vad är en nyhet”)

Kulturrelativism
Osynliggöra eller bagatellisera förtryck som sker av tradition eller religion.
En grupp i minoritet och underläge behöver således aldrig ta ansvar för sina handlingar

Fara: Dåligt beteende och brottslighet utan tillrättavisning och straff, bara stimulerar den kriminella karriären och gör den permanent (egen reflektion)

Compartmentalization
Företeelser/ämnen frikopplas från varandra, man ser inga samband.
T.ex. Ökad arbetslöshet, kriminalitet, undanträngningseffekter, bostadsbrist och höjd skatt har inget med invandringen att göra

Kognitiv dissonans
Motstridiga åsikter. Dissonansen/motsättningarna minskas genom att förneka och klandra andra.
Ex. ”Invandringen är för hög,” ”Det tycker jag inte alls, du är främlingsfientlig och har rasistiska åsikter”

Falska preferenser
Människor uttrycker endast åsikter som de vet är socialt accepterade, döljer vad de verkligen tycker (Timor Kuran, statsvetare)

Fara: Yttrandefriheten inskränks, exempel är dålig överensstämmelse mellan valresultat och opinionsinstitutens resultat (egen reflektion)

Medborgarnas nej till Brexit nyligen, vårt nej till euron 2003 och nationalstaters överraskande valresultat om olika EU frågor är tydliga exempel på falska preferenser.

När etablissemanget utsätts för ”chockvågor” då vet vi att valresultatet är helt rätt!

Orsaken är långt avstånd mellan valda och väljare och deras olika livsbetingelser.
Reaktionen efteråt brukar vara domedagsprofetior och att väljarna är korkade som låter landet hamna på stenåldersnivå.
Vilket nästan aldrig sker, tvärtom brukar överraskande valresultat föra landet framåt.
Om Brexits valresultat inte myglas bort av eliten, så är jag övertygad om att Storbritannien inom några år passerat kvarvarande EU länder i utveckling med flera hästlängder, genom att återta kontrollen från Bryssel.
Det är detta som finanseliten är livrädda för, att deras EU vaktbolag inte levererar vad de lovat med alla friheter.

Occidentofobi
Vägran att acceptera och anpassa sig till västs grundläggande värderingar

Fara: Splittring av samhället, omöjliggör assimilering och försvårar integrering.
Enklaver i invandrartäta förorter är den stora faran, de har egna lagar, rättsystem byggt på medeltida sedvänjor och vars ”vaktbolag” består av klanen, släkten och kriminella ledare med koranen i famnen.
(egen reflektion)

Okifobi
Sjukligt behov att nedvärdera sin egen kultur och nationalitet i jämförelse med andra, en falsk värdegrundsindoktrinering
Ex. Mona Sahlin utsagor om töntigt, svenskt midsommarfirande och tidigare allianspolitikers påståenden om att all utveckling har kommit utifrån och att utan invandringen hade vi stått och stampat på ett jordgolv.
Roger Scruton brittisk filosof har skrivet om att hata nationalstaten, han besökte SD:s kongress i Västerås nyligen.
Från Samuel Huntington, amerikansk professor, forskare och författare finns skrifter/böcker som stöder samma teori. I början av sin karriär blev han hånad, nedvärderad av etablissemanget, men efter sin död anses han vara en av världens främsta tänkare och statsvetare.

Åsiktskorridor
I korridoren får endast etablerade opinionsbildares uppfattningar finnas.
En självutnämnd elit har tolkningsföreträde och vill företräda alla andra.
Vänsterliberala ledarskribenter, vänsterintellektuella och kultureliten är rikligt representerade i åsiktskorridoren.

Fara: Många medborgares åsikter/erfarenheter förblir osynliga. Demokratiunderskott när bara en begränsad del av samhället synliggörs (egen reflektion)

Både tillämpningen och följsamheten av dessa ord/begrepp varierar stort beroende på vilken målgrupp som gäller när invånarna i åsiktskorridoren beskriver företeelser och fenomen i samhället.

Ett vanligt mönster genom historien är att sanningen först blir hånad, sedan motsagd och till sist uppenbar.

När nu Sverige äntligen fick sin efterlängtade plats i FN:s säkerhetsråd under 2017-2018 tack vare mutor, feg, ensidig utrikespolitik och brösttoner om Sveriges humanitet mot flyktingar, så tror jag att tiden innan sanningen kan bli uppenbar i flyktingpolitiken blir mycket lång för våra politiker.
Man sågar inte gärna av grenen man sitter på.
Om media, SVT och SR mer utgick från objektivitet och fakta i sina nyheter och reportage om rådande flyktingpolitik, i stället för egen ideologi och känslor, då skulle flertalet medborgare själva kunna ta ställning och kanske se till att grenen politikerna nu trängs på går av.