Har vi redan passerat ”1984” och ”Fahrenheit 451”?
Är frågan som gästkrönikör Olle Ljungbeck ställer, efter omläsning av en bok, som förskräcker. Boken har kuslig aktualitet med dagens samhälle, där medborgares mentala muskler förtvinar av allt skräp, som produceras i böcker, radio, filmer och SVT. Allt lättillgängligt via ett knapptryck bort.
………………………………………………………………………………………..
Omläsning förskräcker
I tidig ungdom läste jag bl a ”Fahrenheit 451″av Ray Bradby. Det är nu ca 60 år sedan. Av en tillfällighet såg jag en notis om boken i en av våra dagstidningar för någon vecka sedan.
Jag blev nyfiken och funderade på om jag såg på boken i dag på samma sätt som då jag var ung. Jag besökte därför biblioteket och lånade den. 
Boken blev en överraskning för den påverkade mig i mycket högre grad än när jag läste den som ung. Jag antar att jag då såg den som en science fiction.
Dåtidens science fiction är nutidens verklighet
När jag nu läste den för någon vecka sedan slog det mig att den ju i mycket skildrar dagens verklighet.
I boken rycker brandkåren ut för att bränna böcker. Vad som skiljer framtidens brandmän från dagens, är att de inte släcker bränder. De startar dem. Deras främsta uppgift är att bränna böcker, som i framtiden blivit olagliga. Detta sker visserligen inte i dag. Däremot undanhåller politiker och medier sanningar som kan väcka eller störa folket.
Medborgare förtvinas
De sidor som berörde mig mest var sidorna 80-81 i mitt utgivningsexemplar av boken. Ja dessa sidor inte bara berörde mig. De chockade mig. Därför att de kunde varit skrivna i dag.
Författarens skildring är i dag ett mycket mer tankeväckande framtidsscenario där teknologi och massproducerad ”kultur” har fördummat och förslöat människorna. Boken visar på ett samhälle där människornas tankeverksamhet avstannat för allt som rör det verkliga livet. Men också där staten och medierna medvetet söver människorna och aldrig ger dem sanningen om nuet och dess verkliga problem. Människorna är inte längre intresserade av naturen, meningsfulla diskussioner, samhällsdebatter, litteratur, teater etc. I den mån de förstnämnda förekommer liknar de mest shower.
Boken är mycket aktuell.
Det är bara att se på TV, lyssna på radio, läsa tidningarna, följa nöjes- och ”kulturlivet” men också politikernas och mediernas förljugenhet. Allvar är ett okänt begrepp. Det har ersatts av flabbande, raljerande och ”skämt” under midjan. Almedalen är ett lysande exempel. I stället för att presentera medborgarna genomtänkta och goda, realistiska förslag för framtiden munhöggs och raljerade man. Efterdebatterna var mer show än seriösa diskussioner.
Lättsmält trams ersätter ansträngning
Citat ur boken ”….. Om regeringen är ineffektiv, tyrannisk etc så är det bättre att den är allt det där, än att folk funderar över det.
Frid, Montag. Ge folket tävlingar som de vinner om de kommer ihåg texten till en välkänd sång eller namnen på huvudstäder eller hur mycket majs man odlade i Iowa förra året. Proppa dem fulla med likgiltiga data, stoppa så mycket ´fakta´i dem att de storknar, men samtidigt tycker att de är fyllda av kunskaper.
Då tycker de att de tänker, de får en förnimmelse av rörelse utan att röra sig. Och de blir lyckliga, därför att fakta av det slaget är oföränderliga.
Ge dem inte opålitliga, hala ämnen som filosofi, sociologi, en verklighetsbeskrivning av samhälle och samhällsproblem att grubbla över och förbinda saker med. Varje man som kan plocka sönder en TV-vägg och sätta ihop den igen, och det kan de flesta män nu för tiden, är lyckligare än den som försöker beräkna, mäta och få jämvikt i världen, vilken inte kan bli vare sig mätt eller bringad i jämvikt, utan att komma människan att känna sig bestialisk eller ensam.
Jag vet, jag har prövat på det; åt fanders med det. Så hit med era klubbar och parties, era akrobater och trollkarlar, era våghalsar, reabilar, motorcykelhelikoptrar, ert sex och era narkotika, mer av vad som helst som har med automatiska reaktioner att göra. Om pjäsen är dålig, om filmen är intetsägande, om leken är tråkig så ge mig ett terminstick bara. Och då tror jag att det är pjäsen jag tycker om fastän jag bara reagerar för en mekanisk retning. Men det gör detsamma. Jag tycker om rejäl underhållning.”
Fördumningsplan?
Följer man i dag medierna som TV, Radio, tidningarna och en stor del av litteraturen och det som betitlas som kultur kan man tro att det finns en plan för att söva och fördumma människorna så att de glömmer verkligheten och dess problem.
Radio och TV placerar ”små”-flickor/pojkar som programledare där deras okunskap om ämnet många gånger är total. De saknar såväl akademisk som allmänbildning. Humorn är död. När Sveriges roligaste man skall vara rolig kör han en låtsaskuk i magen på Lill Lindfors!
Med Hasse och Tage dog humorn.
Den ”litteratur” som tagit över och massproduceras består i huvudsak av detektivromaner. Vi har slutat att lära våra barn att läsa. Inte minst orsakas detta av bristerna i skolan.
Vill man vara riktigt drastisk kan man med fog påstå att kulturen är död. Den har ersatts av jippon, trams, okunskap och en brutal kommersialism och reklam.”
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle
……………………………………………………………………………………………………
Detta inlägg tror jag uppskattas av signaturen ”Sören” som i kommentarer till tidigare inlägg varit inne på samma tankar. När de mentala musklerna inte möter motstånd, finns ingen utveckling.
I dag pågår utrensningar av de renläriga på vissa bibliotek, Pippis pappa negerkung, Lilla Hjärtat och Tintin är bara några exempel på ”rasism” och Tino Sanandajis bok ”Massutmaning” blev bojkottad på en vissa bibliotek.
Det som skrämmer mig är att det är en vänsterliberal minoritet i samhället som förtrycker majoriteten med skrämsel, utfrysning, svartmålning, indoktrinering och hot om anmälningar.
Appropå ”fördumning” så kan det ju ske på flera sätt! T ex så kommer man inte ifrån, trots att så få reagerar på det, att det spelas musik överallt! Och det är monoton, repetitiv och suggestiv musik som jag själv inte ens kallar för musik! Detta för att det inte finns någon kulturell tanke bakom framställningen av musiken. Bara en destruktiv och passiviserande tanke.
Musiken är framställd av en ”dator” eller mkotsvarande. Det finns alltså inga musiker med traditionella instrument bakom inspelningen. Musiken har oftast ingen skönjbar melodi och således inte heller nån refräng. Den har dock en kortare text som upprepas ett tiotal gånger i följd i tre till fem sekvenser och sångaren/erskan skriker i regel i falsett, snarare än sjunger. I många fall består sången bara av ett enda ord som upprepas repetitivt. Det är sällan eller aldrig en etablerad artist utan snarare någon som deltar gratis för att få möjligeten att slå igenom och bli kändis! Allt detta på en nivå så att man säkert ska höra det över alla andra störande ljud i det civila samhället.
Denna s k musik brukar ibland kallas techno eller rave eller nåt liknande. Musiken förekommer i stort sett överallt där människor samlas såsom i varuhus, kaféer, restauranger träningsgym, gallerior med mera! Många butiker har numera dessutom högtalare monterade utanför dörrarna så att förbipasserande inte ska kunna undgå oväsendet. Har man otur så kan man då få höra ”musik” som byts ut var tjugonde meter på en affärsgata! Människor går som robotar mitt i oväsendet och klagar inte. I varje fall om man frågar dem som tillhandahåller den! ”Nä, det är ingen som har klagat” är den mest vanliga kommentaren oavsett hur många klagomål som kommit in. Ägarna till dessa affärsdrivande palats är de som tillhandahåller dessa oljud men det är i regel en ungdom i dom övre tonåren med lönebidrag som bestämmer ljudnivån! Och då kan man ändå se dom själva stå i butiken och surfa på Internet med telefonmusik i hörlurar!
Denna ”musik” eller oväsen som jag vill kalla det, är om något en plåga för oss vuxna även om svenska folket inte är mycket för att klaga! Och det borde göras nåt i lagstiftningen för att stävja denna mentala passivisering som det ju ändå är fråga om. Till affärsmännen säger jag bara att det är en himmelsvid skillnad på Mantovanis och Edmundo Ros´hissmusik förr i tiden och det oväsen man idag tror ska dra kunder och sälja mer!
Varför går det inte att kommentera?
Tack för din kommentar. Beklagar att svårigheter uppstått efter spamrengöring, samt nytt spamfilter. Innan spamangreppet publicerades tidigare godkända kommentarer direkt, nu ”lyder” inte bloggen trots min order därom. Jag kollar av kommentarer flera ggr/dag (har tid som pensionär) för manuellt godkännande. Hoppas Du kommer tillbaka med Dina vederkvikande kommentarer.
Å, tack Harriet! Visste inte att det var på det viset! Nu vet jag och jag ser att mitt alster har kommit in! Jodå jag återkommer och läser dig varje dag och tid till annan har jag också en kommentar!
Vilket glädjer mig!