Språk, tradition och historia
Gemensamt för en hållbar nation är språket, traditioner och dess historia.

Ett etniskt mer homogent land har ofta bjudit angripare på större motstånd vid införlivning eller ockupation, medan etnisk mångfald har gjort det tvärtom, enligt maktens favoritmetod; söndra och splittra.

Etniskt gemensamma nämnare har alltid stått i skottgluggen hos makthavare, som sett separatister, som ett hot. Majoriteten av befolkningen i Kurdistan och Katalonien, straffas med våld från makthavarna i Irak och Spanien, där stormakterna oftast positionerar sig mot separatistförsöken med FN och EU i släptåg.

Maktuppror
Vi minns Ungerns uppror mot Sovjet 1956 och revolten i Prag 1968, då jag med andra vänsterstudenter började tveka om vad som var rätt.

Nu är det Spanska regeringens hårdhet under Kataloniens valförsök.

Något som ökat med åldern är vägledning av stormakternas fiender, som ofta överensstämmer med landsdelens naturtillgångar.

MSM ensidighet
Att till exempel kristna hade större trygghet under al Assads styre innan den arabiska våren öppnade dörren för destabiliserande fraktioner är inget som MSM skriver om.

När både president Trump och al Assad  beskrivs som den ledes representant, trots deras fiendskap, får jag svårt att hänga med.

Frisk debatt
När jag läser ”Därför måste vi stödja Kataloniens frihetskamp” av John Gustavsson, krönikör i Samhällsnytt och debatten efter artikeln, där motsatta ståndpunkter framförs med bravur, blir jag glad. Man får tänka och tänka om, behålla eller revidera sin ståndpunkt.
https://samnytt.se/darfor-maste-vi-stodja-kataloniens-frihetskamp/

Vilken skillnad i debatt från kulturelitens gråt och klagan efter bokmässan, som enligt deras mening blev sorglig, gles och kidnappad!

Kultureliten gråter
Det var gråt, tandagnisslan och klagan i vartenda SVT program efteråt med krav på politiker att sparka ut ”Nya Tider” från bokmässan.

Att delar av demokratin då ryker är inget som bekymrar eliten.

Att diskutera med argument är inget som går hem hos kulturfolket, där tycker alla lika. De är vana att oemotsagda få klämma stämpelfärg på oliktänkande, personangrepp skall det vara, i stället för debatt i sak.

Mats Dagerlind, krönikör, ger en bra sammanfattning i sitt inlägg i Samhällsnytt.
https://samnytt.se/det-verkligt-skrammande-med-nazistdemonstrationer/

Viken makt en handfull nazister och en monter med ”Nya Tider,” har haft!

Jag förstår mer och mer bokbålens bakgrund och separatisters uppror genom historien.