”Agenda 2030 är namnet på FN:s plan för en förbättrad värld. Enligt förespråkarna för Agenda 2030 så är målen bl.a. att utrota saker såsom fattigdom, hunger, att uppnå jämställdhet och att skydda naturen.

Kritiker till Agenda 2030 menar att Agenda 2030 är en socialistisk globaliseringskampanj som har som mål öppna gränser, fri invandring och en toppstyrd världsregering.”

http://jmm.nu/vad-ar-agenda-2030/

Agenda 2030 antogs på ett toppmöte i FN under 2015, men dess förarbete började redan under 2012. Agendan ersatte de tidigare millenniemålen. 

Sverige var som vanligast hetast på gröten och vill exportera sin politik, med välfärd, samförstånd och humanitet till övriga länder, trots att landet bågnar av invandringsrelaterade problem, som har skuldsatt framtida generationer, sugit ut medborgarna  och resulterat en välfärd i kris.

Men regeringen låtsas som det regnar och tar bara längre steg från sin befolkning, som lever i en annan verklighet än dessa skattefinansierade lyxpolitiker.

Känslofraser duggar tätt

Samma mönster går igen, som i flyktingpolitiken, oantastbara känslofraser utan vett, duggar tätt.

Ett smart drag av Europas och världens hotade globalister att bädda in målet i lidelsefullt känsloregister.

I Agenda 2030 trängs fagra ord om minskad fattigdom, naturskövling och kvinnors rätt, men denna deklaration är en ulv i fårakläder, som smyger sig tätt runt knuten.

Förverkligandet av dessa mål, kräver mer av federalism och överstatlighet med världsregering som slutmål.

Borde inte alla varningsklockor ringa, när den smarte Soros, som spekulerade ner Sveriges valuta och som nu tillsammans med sina bröder applåderar och stödjer denna FN:s dagordning mot en toppstyrd världsregering.

Kritik finns dock, lite lågmäld från näringslivet att deras entreprenörskap glöms bort, som skapar jobb och därmed underlag för välfärd.

Regeringens sparbössa

Denna kunskap har för länge sedan av socialistiska regeringar glömts bort i de 17 målen.

Socialister tror att det är de som fixar jobben, genom att höja skatten, greja låtsasjobb och kalla det för dynamiska åtgärder och omfördelning.

Småföretagares främsta uppgift, precis som den arbetande befolkningens, är att vara regeringens sparbössa, vars innehåll generöst delas ut, även till lata och smarta oavsett etnicitet. En mindre del går till de som verkligen behöver stöd efter livets törnar. Att subventionerade jobb, tränger ut riktiga är inget som regeringen noterar.

Storslagna vyer

Citat från artikeln:

Ministern Kristina Persson säger:

”Sverige anses ha bäst förutsättningar för att nå de globala målen enligt OECD. För denna globala deal så handlar det om att Sverige ska ta en ledarroll i världen”.

Kanske hennes osynlighet på hemmaplan, inspirerar till ledarskap för världen?

Biståndsminister Isabella Lövin (mp) säger till TT:

”Vi kommer att skapa en nationell mobilisering. Hela agendan ska integreras i svensk politik och vi planerar att arbeta tätt med andra länder som partners. Om vi ska lyfta världen ur fattigdom och uppnå verklig hållbarhet måste alla goda krafter till”.

Vilka krafter som skall till för att värna om landets befolkning framgår inte, bara karriären bland mediokra kollegor, som insett det lukrativa i verksamheten.

Måtte vår Herre vara med oss, att Sifo:s siffror står sig och att hennes parti ramlar ur riksdagen nästa år.

Biståndsministern fortsätter storslaget:

”Om utvecklingsmålen ska uppnås och världen ställas om till hållbarhet måste politik inom områden som handel, skatter och miljöpolitik sträva åt samma håll. Med den nya agendan som utgångspunkt ska ett nytt biståndspolitiskt ramverk tas fram, i vilket alla insatser ska konfliktsäkras”.

http://www.regeringen.se/regeringens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/

Nej, nu är det åter starkt morgonkaffe som behövs för att orka möta dagen.