Storbritanniens premiärminister Theresa May har det inte lätt.

Angela Merkel har kaxat upp sig rejält och lutar sig mot sin vän Hollande.

Efter det franska valet i maj kanske det inte längre finns någon att luta sig mot?

Dessa tongivande EU-federalister befinner sig i en reaktionsfas efter Brexit chocken i fjol. Rädslan är nu mycket stor att fler EU länder kan följa efter, när medborgarna förstått att unionens alla friheter innebär ofrihet för flertalet och med en migrationsvåg som pungslår nationalstaten.

I samma reaktionsfas befinner sig Clinton anhängarna i USA, nu är det visst Putin själv som via hackare har lagt sig i valet och bidragit till demokraternas nederlag.

Nu, finns ingen mjuk Brexit bara en hård konstaterar Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande, för det gäller att skrämmas så mycket det bara går.

EU- ambassadören Rogers har avgått och det var nog lika bra med hans skrämseltaktik mot utträdet.

Nigel Farage, fd. ledare för UKIP, föreslår utrensning av dessa EU villiga tjänstemän i brittiska utrikesministeriet.

Förmodligen skulle det då bli ganska tomt.

Ingen riktig plan fanns om utträdesförhandlingar, för etablissemanget var tvärsäkra på ett nej till Brexit och Cameron ångar nog djupt löftet om folkomröstningen.

Just nu ligger bollen hos domstolen som skall godkänna folkomröstningen och att artikel 50, om utträde från unionen, får aktiveras, vilket måste ske senast i mars 2017.

Många krafter har nu frisläppts, som kan både förhindra och försena Brexit.

Här hemma skriver Mats Karlsson, direktör för UL (Utrikespolitiska institute) i Svd den 5/1 2017 att vi inte ska ta brittiskt utträde för givet.

Han eldar på ordentligt om alla nackdelar och talar om för oss att ett utträde bara kan vara dåligt, sämre och katastrofalt. Eftersom han är en som gynnats av politiken.

Att köra över folkviljan i ett demokratiskt val, skulle få långtgående konsekvenser, men det glömmer MK att nämna. För honom och hans gelikar är väl folkets vilja bara en petitess, när profiten för den finansiella eliten står på spel.

Dessutom får jag reda på orsaken till att engelsmännen röstade så fel.

Det är ”de populistiska pyromanernas fel.” En ny benämning på folkviljan i en demokrati.

Vi får bara hålla tummarna att landet lotsas ut från Bryssels tvångsboja och att den franska regeringen byts ut i vår. 

Gerd Wilders och Marine Le Pens framgångar förskräcker Europas elit, så skrämseltaktiken från Bryssel kommer att öka och här hemma vet nog inte statsministern vilket ben han ska stå på.