Nej , deprimerande är inte författarna Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn som har gjort en enastående bedrift att kartlägga, hur tanken på universitet och högskolor blev ofri i jämställdhetens namn. Det var regeringens hybris för feministisk jämställdhet som skulle implementeras i vartenda skrymsle inom akademin. Drivande var rabiata genusforskare, arga kvinnor, vars hat och förakt mot den vite mannens överhöghet var och är gränslöst. Dessa omfamnades av regeringen, som Gud bevars blev feministisk med besked.
Om Ni läser något uttalande från Nationella sekretariatet för genusforskning, så kom ihåg att då är det något djävulskap på gång, samma gäller för dess chef Fredrik Bondestam, en ulv i fårakläder.
Anna-Karin Wyndhamn är doktor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet och har jobbat i nästan tjugo år med jämställdhetsfrågor, men när tom hon fick nog och lämnade detta falsarium, då förstår vi att bakom jämställdhetsintegreringen doldes en annan agenda.
Nationella sekretariatet är den feministiska regeringens förlängda arm eller om det är tvärtom?
Dåtidens äkta kvinnokämpar skulle vända sig i sina gravar om de hörde dagens feminister pladdra om förtryckande attityder, normer och strukturer, när allt de kämpade för är uppnått.
Suffragetterna i England kämpade för lika rättigheter, lika behandling och kvinnlig rösträtt i en tid då kvinnan verkligen var underordnad mannen. Dagens feminister kämpar med offerkoftor som vapen för kvinnors kvotering, särbehandling och diskriminering av män.
Historien upprepar sig bara. De förtryckta blir de nya förtryckarna. Skillnaden är att dagens rabiata feminister har politiska makthavare med sig, för arbetet med ökad jämställdhet är bara täckmantel för en postmarxistisk agenda. Där lärare nu måste väga sina ord på guldvåg för att inte såra någon lättkränkt student, som blivit woke så det förslår.
Kunskap konkurreras ut av vördnad för förtryckta minoriteter, som HBTQ offer, unga som anser sig födda i fel kön och klagande kvinnor med offerkoftan på.
I genusvetarnas världsbild är kritik bannlyst, forskningen består mycket av känslor och befinner sig på gungfly eftersom ingen objektiv sanning finns, så guppar de vidare mot avgrunden med doktorshatten på.
Inga biologiska skillnader finns mellan könen, bara uppfostran i förtryckande strukturer, att säga pojke, flicka, man och kvinna är tabu och använder du fel ord, då kan Du åka ut som föreläsare.
Ideologi ersätter vetenskap, då åsiktskorridoren inom akademin blivit mycket smal. Vänsterns tentakler når överallt, de har slingrat sig in i styrelserummen på universitet/högskolor.
Tentakler har ryggradslösa djur och ryggradslösa är alltför många politiker.
Tack och lov har feministernas agenda inte fått samma gehör hos vanligt folk, men desto mer lyhördhet råder inom akademin och dessvärre inom offentliga organ, där jag hyser stor oro för konsekvenserna av kvinnligt känslostyrt ledarskap. Samma oro finns för riksdagen, där nollor sopas in tack vare identitetspolitiken från sumpmarken.
Akademin har ledartröjan på för den är beroende av statliga forskningsanslag och då måste ansökningarna ”…inkludera ett genusperspektiv – om det så är glaciärer, mumintroll eller brofästen man forskar om. Det som nu sker på universiteten påverkar snart hela samhället …”
https://fritanke.se/bocker/genusdoktrinen/
Intresserade kan ta del av Dan Ahlmarks krönika om akademins genus förfall. Genusforskarnas ambition om ökad jämlikhet har blivit dess motsats, ojämlikhet och diskriminering av män.
Ja, signum för statsideologi, styra och genomsyra allt.
Genus är lätt, men den som är osäker kan stilla sitt sinne, böja sig ner och se vad som sitter mellan stolparna.
Kvinnors situation och säkerhet är sämre i dag med våldtäkter och övergrepp som en direkt konsekvens av förd politik, med rådande statsreligion och uttalad feministisk regering.
Politiker och feminister har alla blod på sina hen-der och menar inte menskonst. Ideologin är kvinnofientlig så det skriker om det!
De sorgsna skatorna saknar kontakt med verkligheten, men sanning är sekundärt.
Genus och jämställdhets humbug är en lukrativ propagandamaskin med ekonomiska och globalistiska motiv, som förvanskar språket och förstör ungdomen.
Det är dags att dra ur sladden.
Att förstöra/upplösa familjen, liksom fosterlandet, språket, vår kultur, våra traditioner är bara globalistmaffians strategi för NWO. Rotlösa och rädda medborgare är lättare att manipulera, att denna fårskock går mot sin egen undergång märker de inte förrän det är försent.
Feminazismen är livsfientlig på det hela taget. Som alla revolutionära rörelser bär det på fröet till sin egen undergång.
Ja, visst är det så, men för att vara en kvinnorörelse saknar hyckleriet gränser.
Ljudet från kvinnor som kastas från balkonger i förorten dränks av skriket från feta flodhästar som kräver styrelseposter och blottar sina håriga armhålor i protest så att män tvingas tvätta ögonen med sprit.
Är det girighet och avundsjuka som driver kvinnor och mä-hen att skriva under på feminazistiska premisser?
Mörka drifter är det, som gjorts till dygd. Däri ligger det perversa, med förtappelsen upphöjd till ideologi. Socialismens mutationer och iterationer är alla sataniska.
En text från 2017 men lika aktuell i dag om Genustramset på SVT eller snarare värre, av David Eberhard
”…….Det är en aggressiv pöbel som gärna går till personangrepp när man företräder åsikter som inte faller genusmaffian i smaken…..”
https://eberhard.se/genustramset-och-svt/
Jag spyr på genus, anus, karius och baktus. (Bengt Ohlsson)