Ljungbeck skriver att dagens kvinnokamp är en låtsaskamp, eftersom tongivande feminister blundar för förtrycket av ungdomar, flickor och kvinnor, som importerats med radikal islam. Förortens kvinnor förföljs av skäggiga skuggar och svenska kvinnor kallas ”hora”, de förnedras och våldtas utan att den feministiska regeringen lyfter ett finger. Valboskapen får ej störas.
……………………………………………………………………………………………
Apropå internationella kvinnodagen!
Tidningarnas insändar- och debattsidor har med anledning av rubrikerna den 8 mars varit fyllda framförallt med kvinnliga politikers åsikter och synpunkter.
Med all rätt skall en sådan dag ihågkommas och kvinnosaken debatteras. Men självklart inte endast debatteras utan åtgärder måste vidtas för kvinnors rättigheter vilket inte sker.
I stället slår sig dagens kvinnliga politiker för bröstet och skryter om en kamp de INTE för, för dagens kvinnor!
Svenska såväl som invandrare. I stället stöder kvinnorna i fem partier en statsminister som själv skryter om att han är feminist men med hänsyn till hans gärningar eller inte gärningar för kvinnor, måste anses vara antifeminist.
Hur dagens politiker såväl män som kvinnor kan slå sig för bröstet och påstå sig föra en kamp för kvinnor är absurt.
I dag kan inte någon kvinna vara trygg som vistas utanför hemmet utan sällskap. Aldrig har så många kvinnor mördats våldtagits, rånats, slagits terroriserats som i Sverige tiden efter 2010. Detta gäller såväl svenska som invandrarkvinnor.
I Sverige är könsstympningen av flickor den högsta i Europa.
Hedersvåldet är utbrett i våra städers förorter där såväl vuxna kvinnor som flickor tvingas till ett liv som liknar slavens. Flickor på väg till skolan kan aldrig gå säkra med risk att utsättas för våld och våldtäkt.
När dessa kvinnliga politiker talar om kvinnor gör de det oftast om dem som finns utanför vårt eget land. De gör det inte om det egna landets kvinnor, trots att dessa är på väg vad jämställdhet och trygghet beträffartillbaka till tiden långt före 1900.
Skulle de svenska kvinnor som förde kampen för kvinnors rättigheter i Sverige i slutet av 1800-talet och till drygt mitten av 1900-talet se hur de som påstår sig föra en kvinnokamp i dag skulle de inte endast häpna, utan bli förbittrade över dagens låtsaskamp.
Bild på Fogelstadgruppen
Wikipedia: ”Fogelstadgruppen bildades 1921 av Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Kerstin Hesselgren och Elin Wägner, och var politiskt engagerad, men partipolitiskt oberoende. Gruppens främsta praktiska insats var Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad och veckotidskriften Tidevarvet”.
Denna låtsaskamp är ett hån mot kvinnor därför är på väg tillbaka till den tid jag nämnde ovan.
När jag själv stått på torget utanför Nian i Gävle med mitt plakat, där jag demonstrerat för alla kvinnors rätt till trygghet och jämlikhet har jag tom blivit anmäld av en socialdemokratisk kvinnlig politiker.
Detta trots att åklagaren friat mig. Denna politiker skryter nu på insändarsidorna om sin kvinnokamp! Som i själva verket inte är någon kamp utan ett låt gå system, där där inget kommer att förändra dagens kvinnors otrygghet och ojämlikhet visa vis mannen.
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110 80591 Gävle