Det känns nästan skönt att min 50 kr prenumeration på SvD tagit slut. Här kommer min sista upprördhet för denna gång, när jag läser vad gruppledaren för region Stockholm, Tomas Eriksson (MP) totat ihop.
”Vardagsresandet är viktigare än fler direktflyg. Att lägga miljarder på Arlanda är inte svaret på de krav som klimatet ställer (dvs Rockefeller, egen anmärkning) och inte heller lösningen på de problem som boende (dvs miljöpartister, egen anmärkning) i vår region upplever…”
Nu skall det satsas på både snabbtåg, pålitlig kollektivtrafik, men flyget skall stoppas upp. Symbolpolitik så det stänker om det. Steget Efters illustration passar åter in på politiker som aldrig lämnat tunnelbanan, bortsett från taxi förstås.
I vanlig ordning utgår denne egocentrerade man enbart från sin egen livssfär, där norrlänningen inte finns på kartan. God infrastruktur är ett skämt för många i inlandet, där en bil är ett måste, liksom flyg söderöver. Bonus malus, den omvända Robin Hood skatten innebär att norrlänningen, som inte har råd med någon el bil får subventionera välbeställda 08: ottor och köra vidare med sin gamla Ford. MP:s symbolpolitik är förödande för landet. När min bror, långtradarchaufför sedan 40 år, ringer så försöker jag undvika samtal om dessa verklighetsfrånvända politiker, så han i sin upprördhet inte ska köra av vägen.
Ett annat område där främst miljöpartister med sin symbolpolitik är i farten är i kommunerna, där politiker kräver nya avlopp för fastighetsägare, vare sig det behövs eller inte. En nätt liten summa på > 100 000 som även sommarstugeägare ska punga ut med. Överklaganden står som spön i backen till miljödomstolen, men drabbade förnekas att föra dialog. Men dialog är inget som politiker i miljönämnden eller politiker i allmänhet är intresserade av. Monolog med pekpinnar och straff med avgifter och skattehöjningar är deras enda språk.
Källor
Läser många av dina guldkorn från bloggar, vilket jag även rekommenderar till läsare ”Utanför åsiktskorridoren”.