Min syster och jag skall ut och resa. Vi skall hälsa på min äldsta dotter som under ett år tjänstgör som lektor på Krakows universitet och undervisar i ”praktisk svenska” för polska studenter, som gärna vill arbeta i Sverige.

Att vi pensionärer kan rabbla tyska prepositioner och Josefs alla bröder, som ett rinnande vatten, hjälper oss inte i denna nya värld. Vi blir överlyckliga om det svarar en levande människa efter alla knapptryckningar med 1-2-3- vänta kvar och när vi ser en informationsdisk med en människa utrustad med armar och ben, då blir vi lätt euforiska. Men nu har nya tider kommit med alla förturer och extratjänster, som kan resultera i desinformation och Fake News. Men för Löfven med sin Jökar så är det bingo! Arbetslöshetsstatistiken för invandrare sjunker, medan informationstörstiga medborgare får God Dag Yxskafts svar, men det viktigaste är ju att Ylva Johansson blir glad och kan ljuga vidare om Sverigebilden, nästa gång hon blir intervjuad internationellt. ”Våldtäkterna sjunker och nu också arbetslösheten…”

Negativ produktivitet är inget begrepp som någon Jök hört talas om, trots att hela anställningen skattesubventioneras, så kostar det mer än smakar, att anställa en person som inte behärskar språket eller har förmåga att förstå anställninges krav.

Detta meddelande kom från min upprörda syster:

”Nu ska du få höra om mitt äventyr på Cityterminalen vid Skavsta flygbussar. Vid informationen sitter en ung, färgad kvinna, troligen med annan hemvist. Jag frågar om hon har aktuell tidtabell som jag kan få, nej det fanns bara en på disken som jag kunde få fota av. 
Så här löd vår konveration:
”-Om du vill kan du få en gammal tabell? Inte det”
Jag frågar, när flygbussarna går från Skavsta till Stockholm, blir det upplysande svaret:
– ”Kanske de gå samma tid som Stockholm, dom väl köra efter flygen?” När jag visar ankomsttiden till Skavsta får jag följande uppmuntrande information:
-”Va, de väl inte gå bussar efter denna tid …nej, nej,,,, och den svajiga informationen bara fortsätter, men  informatörskan gör ett nytt försök att vara behjälplig och plötsligt har rollerna blivit de ombytta.
 – ”Ja, men det gäller den här tiden den 17 maj”, fortsätter jag ”flyget från Krakow kommer till Skavsta kl. 23.15… menar Du verkligen att sista bussen redan går kl.18.05 som står på ditt papper…hur ska jag då komma tillbaka till Stockholm?
– Taxi går bra!
-Med taxi? Det kostar ju otroligt mycket..
-Ja, det gör det…konstaterar hon nöjt (Kanske hennes bror kör taxi???).

Väl hemma efter denna katastrof till information, sätter jag mig vid datorn och visst går det bussar, sista kl. 23.50, biljett jag kan ta ut själv, men nu klurar jag på vad en öppen biljett innebär, det får jag lista ut själv, för till flygbussarnas informationsdisk vill jag inte återvända”.

Här minns jag en gammal patient från yrkestiden. Hjalmar med afasi och en högersidig svaghet efter stroke som skulle komma på ett polikliniskt träningsbesök efter lunch. Ingen Hjalmar dök upp, konstigt för han var så träningsvillig. Precis, när jag skulle gå hem kom Hjalmar i sin rullstol, arg och svettig, in på kliniken. Färdtjänstbeställnigen hade lagts ut på entreprenad till Indien, för att klara nya besparingar, där snabbutbildade studenter satt i växeln. Linköpings universitetssjukhus var beställningen, men det förvandlades till Lidköping. Att Lidköping inte har något universitetssjukhus, ingick inte i snabbutbildningen.
När Hjalmar, gammal yrkeschaufför som han var, såg hur chauffören med hemvist Mellanöstern körde förbi skyltarna till sjukhuset och bara fortsatte mot Jönköping, hojtade Hjalmar, så gott han kunde, men orden hade fastnat i ”stroken.” Han bankade förtvivlat med friska benet i golvet och fäktade med armen, men vad hjälpte det, när nervösa trösteord endast kom från den unge föraren inför Hjalmars öde i stället för att vända om.
(Hjalmar fick vila en timma, sedan tränade vi i nästan två och han fick nöjd åka hem med en ur personalen, för färdtjänst vägrade han sen dess att åka med…) Men efter protester från rehabiliteringskliniken i samverkan med handikappförbunden, kunde färdtjänstens beställningscentral återföras till Sverige, där man kunde skilja på Lidköping och Linköping.

 I Krakow skall min syster och jag föreläsa om våra yrkeserfarenheter, för studenterna. Vi har arbetat långt över 40 år som förskollärare och sjukgymnast. Jag skall be studenterna att hälsa till Jaroslaw Kaczynski, att han för en god och trygg ”flyktingpolitik” för sitt folk och strunta i EU:s gnäll.
Jag skall berätta att nu för tiden är det vanligare med kniv och skott som traumaorsak till många ryggmärgskador, till skillnad från min yrkestid, då handlade det mest om fall-, dyk- och trafikolyckor.

Skillnaden för min syster är också stor. Under sin yrkestid lärde hon ut språkets förståelse genom att låta ungarna lyssna, sjunga, ljuda, berätta, reflektera mm. Men nu skall värdegrund, mänskliga rättigheter, genus, sexuell läggning mm bankas in i huvudet på de små, språket kommer långt ner på förskollärarens uppdrag.
Tvivlare var god läs läroplanen för förskollärare, Lpfö18 från skolverket!
Kanske Polens utbildningsminister Anna Zalewska också borde få en varm hälsning från oss. Nu riskerar vi att Jökarnas Sverigebild får sig en törn och att välutbildade studenter kanske tvekar om Sverige som resmål, efter besöket av två pensionärer som inte längre känner igen sitt fosterland.

Ps. Denna vecka får Ni nöja er med redan schemalagda inlägg. Min förkunnelse om den globala finanselitens framfart tillsammans med sina lakejer (politiker, statsmedia) anförda av EU och FN lär knappast förändras under denna vecka. Ds.