I valtider prisar politikerna småföretagarna, som tydligen skall rädda jobben, som försvinner på löpande band i globaliseringens namn. Storföretagen i Wallenbergsfären har alltid fått sitta i socialdemokraternas knä, nej jag menar tvärtom.

Statsministern var överlycklig när han fick sitta i Wallenbergs plan till ett Bilderbergmöte, vars innehåll vi inte får veta ett dyft om. Han kanske reste med som privatperson?

Majoriteten av dagens småföretagare sliter ofta dygnet om, med medioker lön för att få sin rörelse att gå runt. Att underlätta byråkratin, regelbördan och skatteuttaget går i praktiken stick i stäv jämfört med ordflödet från talstinna politiker i valtider.

Förtryckta offer?
I utanförskapsområden, som UD anser inte finns, råder djungelns lag. Flera handlare tvingas slå igen, när de trilskas och inte tackar ja till ligornas beskydd. Både Expressen och SVT verkar nu ha vaknat till och rapporterar om problemen, där två av tre handlare utsatts för brott. Utanförskapsförklaringen verkar falna en aning, när samma kriminella aktiviteter av unga invandrargäng nu visar sig även i bättre områden, där tvångsutplacering sker av nyanlända.
Nu skyller alla på polisen, men om det egna ansvaret för sin avkomma är det tyst. Här glömmer visst vänstern sina  omhuldade patriarkaliska strukturer och låter invandrare bekvämt inta offerrollen, för det stämmer så bra med gamle Marx teorier om förtryckare och förtryckta.

Det finns en medlemsorganisation för småföretagare, företagande.se, där medlemmar kan få råd hur man startar, driver och marknadsför ett företag och där de kan berätta om sin vardag.

Här återger jag en berättelse från ett hårt luttrat handelspar, som driver en lanthandel med fyra anställda. Trots att paret vardera sliter mellan 70 -100 timmar i veckan, så är det svårt att få rörelsen att gå runt. När de vände sig till AF för att erbjuda en plats till en nyanländ så blev det stopp.

Huvuduppgiften glöms bort
Det verkar numera som Arbetsförmedlingen fastnat i byråkratin, så huvuduppgiften att matcha arbetstagare med arbetsgivare får allt mindre tid.

Samma utveckling finns på allt fler områden, att trendiga projekt, sidouppgifter med de rätta värdegrundsorden konkurrerar ut huvuduppgiften.

Yrkesminnen
Minns från en av mina sista sjukgymnastkonferenser  en frejdig norska med chefsbefattning i talarstolen,  hon var mycket orolig för yrkets framtid.
Hon presenterade en intervjustudie, vars konklusion var att sjukgymnastelever helst ville jobba med friska, dess lärare ville forska och de lata blev fackliga förtroendemän, det sista lade hon till utanför studien, förmodligen av erfarenhet.

För säkerhets skull har vår yrkestitel sedan dess byts ut till fysioterapeut av vårt förbund. De patienter som behöver oss mest får i dag minst. Det är förstås mycket trevligare att jobba med fotbollsspelare än med en förlamad, gammal och tung patient utan tal och med ben som inte bär. Förr fick man beröm om man var en hejare på att få upp tunga patienter från golvet, men nu har berömmet ändrat riktning till forskaren, som får en artikel publicerad i Scandinavium of Rehabilitation, för tunga patienter får helst sitta kvar i rullstolen.

Läs berättelsen om det luttrade handelsparet, som kan tvingas få slå igen.

https://www.foretagande.se/insandare/vad-fan-far-jag-for-pengarna/

Kliar Du min rygg så kliar jag Din
Bäste bror mentaliteten sprider sig som en löpeld med förödande resultat av kunskap och erfarenhet på viktiga befattningar. När kaka söker maka så blir duktiga arbetstagare ett hot mot hela bygget. Antingen mobbas de eller löses ut, så chefen kan fortsätta att visa sitt fina skyltfönster, medan det på verkstaden ekar tomt.  När medborgare börjar klaga, så finns en hel hop med lojala försvarare, som tävlar i bortförklaringar. Om ansvariga ställs mot väggen av någon driven journalist, så skall de se över sina rutiner, de lovar att fortsätta kvalitetssäkringsarbetet och när det hela blåst över, så fortsätter allt som förut. För samma personer får sitta kvar, som orsakat sönderfallet, med sina doa flickor.

Signaturen ”Martins” kommentar till paret i artikeln, anser jag sätter huvudet på spiken i dagens offentligt finansierade organ.

”Fattar du inte att politikerna medvetet missköter skola, sjukvård, polis och äldrevård! På det viset så har de en anledning att ständigt höja skatterna, pengarna går sedan till en hel massa andra onödiga saker, för att inte säga ren korruption som att anställa sina kompisar i helt onödiga ”projekt”.
Sanningen är att den offentliga sektorn är gravt överfinansierad, det leder till att man lägger sig i precis allting, och i struntar i det som är kärnan som polis, försvar och rättsväsende.”

Min fråga till statsministern, som säkert skulle åka i papperskorgen av hans lokala ja-sägare på hans folkliga turné är:

• Varför beviljar Sverige tre gånger så många uppehållstillstånd, som de övriga Nordiska länderna tillsammans, när vi är bundna av exakt samma internationella konventioner?

Troligt svar: Som enkel svetsare vill jag vara bäst i EU klassen och visa att jag styr över en stormakt i humanitet….

• Varför vägrar Du se sambandet mellan hög invandring och hög kriminalitet?

Troligt svar: Men då skulle ju hela värdegrunden rasa. Fattar Du inte om alla är utbytbara och lika mycket värda, då blir  Wallenberg mycket glad, för det har han sagt när jag fick åka med i hans privata plan.

Det som nu ökar lavinartat är bäste bror mentaliteten inom den havererade politiken och som fortplantat sig i hela samhällslivet. Ja-sägarna skall belönas, elefantkyrkogården på regeringskansliet är överfylld och avdankade politiker väntar på en landshövdingspost, som tack för sitt ”rövslickeri”.

Undrar om Tomas Bodström har slickat sina sår efter att boendet i Tessinska palatset gick upp i rök?