Här kommer en novell av gästkrönikör Jan Ivarson. Den har tidigare publicerats i Lysekilsposten, vilket hedrar denna lokaltidning. Här får vi både insikt och förståelse för hur Sveriges jordbrukskollektiv har utvecklats. Om avveckling sker av detta jordbruskollektiv återstår att se. Du kan säga Ditt  på nästa årsmöte den 9 september!
…………………………………………………………………………………………………

”I ett stort kollektivt jordbruk organiserade man arbetet så, att en grupp svarade för plöjning och harvning av jorden, en annan för sådden och en tredje grupp arbetade med rensning.

Efter sådden visade det sig att de som rensade inte klarade av sitt jobb. Skördar på hela åkrar trängdes undan av aggressivt ogräs med tendens att sprida sig. Man hörde nu dagliga klagomål på förekomst av tistlar, jättelokor, kvickrot och oönskade arter man tidigare inte skådat, eller som varit utrotade sedan hennaminne.

Det fanns olika meningar om var felet låg och förmannen som ledde rensarna kritiserades. Denne menade att arbetsbördan var för stor och att nya typer av ogräs hade slagit rot som man inte tidigare sett. Rensarna insåg klokt att inte lägga skulden på kollegor som importerat sådden. Att skylla på utsädet skulle vara brott mot den gemensamma värdegrunden som rådde på kollektivet och som årligen framhållits som rättesnöre för goda kollektivanställda.

– Det är osolidariskt att skylla på utsädet. Det gynnar bara jordbruksfientliga krafter, hade ledningen förklarat.

Bland utomstående hördes allt fler röster om att utsädet man importerat innehöll för mycket ogräs. Det ville kollektivets högsta råd inte kännas vid. De som kritiserade utsädet fick inte arbeta i kollektivet, inte hyra redskap eller närvara vid den årliga logdansen. Kollektivets ledning lovade pengar till fler rensare och för inköp av nya renshackor.

I debatten om ogräset fanns röster som menade att det som orättvist kallades ogräs, egentligen var viktiga arter och del av den biologiska mångfalden. Ett sunt jordbruk måste anpassa grödorna så att de kan integreras med främmande livskraftiga växter med god reproduktionsförmåga, framhölls det. För att säkra framtida grödor måste man se positivt på arter som man nu kallade ogräs. Främmande arter påstods bli både nyttiga och lönsamma på sikt. För att nå lönsamhet rekommenderades rensarna att arbeta tills de blev minst 75 år. Få var intresserade av det sedan deras tilläggspension plötsligt blivit mindre trots högkonjunktur. Löfte om att pensionen skulle återställas mottogs med tvivel om hur det skulle bli efter årsmötet.

I väntan på framtida lönsamhet ökade klagomålen på tilltagande ogräs. Kollektivledningen kände sig hotad inför kommande årsmöte och insåg att den måste visa handlingskraft. Därför beslöt man erbjuda rensarnas förman nytt jobb som förman för Utskottet för Genmodifierade Grödor. Till ny förman för rensarna valdes en person för att tillföra ny kompetens. Han hade tidigare lett arbetet med kemikaliegödning. Den hade ökat kraftigt sedan boskapsdriften och naturgödseln avvecklats, för att boskapen hade fisigt och rapat för mycket.

Kollektivet berömde nu sig självt och kände att de tryggare kunde invänta kommande årsmöte.”
…………………………………………………………………………………………….

Danmarks asylförslag hyllas och hånas
”Kollektivledningen” kanske kunde bli inspirerade av kollegor över sundet, av deras förslag till förbättrat och ett mer rättvist ”jordbruk”
I Kanada och Australien fungerar denna politik utmärkt.
Även om besvikelsen hos valutaspekulanten Soros och människosmugglarna är stor.  Statsministern såg ut som ett åskmoln i Rapport i går kväll, att förändra den heliga asylrätten vid landets gräns, skulle ju reta upp  hans väljarbas i förorten och hans godhetsgloria skulle  slockna.
Att DN var full av förakt var väntat, men Jenny Sonesson i GP resonerar mycket klokt. När skall det gå in i skallen på vår regeringen, att majoriteten migranter endast flyr till ett bättre liv och att riktiga flyktingar aldrig får komma hit.