Minns Ni att gästkrönikör Olle Ljungbeck  för några år sedan hade blivit anmäld av riksdagsledamot Elin Lundgren (s) när han stod på torget i Gävle med ett plakat till stöd för utsatta kvinnor.
Detta tolkade EL som hets mot folkgrupp och anmälde, men åklagaren gav efter ett par veckor besked att ingen olaglighet hade ägt rum.
Men hon gav sig inte, för några veckor sedan anmälde hon åter, att texten på skylten var hets mot folkgrupp, men då ignorerade polisen henne. Däremot fick hon uttala sig oemotsagd i lokaltidningen.
Kanske kände hon rädsla för att torgbesökare skulle associera till invandrare och det räckte för att hon åter skulle gå till aktion?
Eller väntade hon beröm från högre ort?
Gefle Dagblad lät endast hennes stämma komma till tals, utan att kontrollera sanningshalten i hennes uttalanden.
Tidningen glömde helt bort konsekvensneutralitet. På många redaktioner är det viktigare att hålla sig väl med makten och ”då offras den lilla människan lätt.”
Det händer att journalistens/redaktionens egen ideologi med filtrering och vinkling tar överhanden.

Wikipedia ”Ordet "konsekvensneutralitet" myntades av Erik Fichtelius när han var Ekochef i mitten av 1980-talet. I boken ”Vad är en nyhet?” skrev han "Är nyheten sann och relevant, alltså viktig för publiken, så ska den publiceras oavsett om det är bra eller dåligt för en viss stat, politiker eller affärsverksamhet. Reportern ska inte ha som avsikt att uppnå en viss effekt eller politisk åtgärd med sin rapportering."

Med många ???

…………………………………………………………………………………………………

Läs brevet från Olle Ljunbeck till tidningen:

”Anna Gullberg, m fl Gefle Dagblad

Kan Ni själva se Er i spegeln utan att rodna?
För några år sedan blev jag handfast avhyst från Stortorget efter att någon till polisen anmält att det stod en man och hetsade mot folkgrupp och hädade.
Efter ca 14 dagar fick jag tillbaka beskedet från åklagaren att jag inte gjort mig skyldig till någon som helst olaglighet.
Trots detta skrev GD dagen efter att en man som hetsat mot folkgrupp etc blivit avförd från torget.
När beskedet från åklagaren kom gjordes ingen rättelse.
För några veckor sedan anmälde riksdagsledamoten Elin Lundgren till polisen att jag med min skylt hetsade mot folkgrupp.
Dagen efter fick hon berätta om detta för GD och fick det infört i tidningen. Det sades inget om att hon rusat till polisen utan att först ta reda på om jag gjort mig skyldig till något straffbart.
Hon beskyllde mig också falskeligen för att tidigare vara dömd för hets mot folkgrupp, trots att jag under mitt snart 86-åriga liv aldrig vare sig dömts eller straffats för någon slags oegentlighet. Några dagar efter att Lundgren fått framföra sina lögner i GD blev jag uppringd av en medarbetare på tidningen för en intervju. Jag gick med på detta i tron att jag skulle få förklara verkliga förhållanden.
Men icke!
Någon intervju sändes inte, som för allmänheten hade kunnat klargöra att jag höll mig inom grundlagens ram. Jag kan inte se det på annat sätt än att GD vill hålla sig väl med makten och då hänsynslöst offrar den enskilda människan.
När en tidning har nått ett sådant förfall måste man ställa frågan.
Har Sovjetunionens och DDR.s ” mediapolitik” nu också blivit Sveriges?
Någon så grov avvikelse från vad som kan anses vara hederlig journalistik har jag aldrig tidigare råkat utför.

Utan högaktning !
Olle Ljungbeck, Gävle”
…………………………………………………………………………………………………

Är det ett angivarsamhälle med DDR media som är i antågande?