Islamofobi
Nationalencyklopedin: ”Islamofobi är rädsla för islam, överdrivna föreställningar om att islam är en religion som leder till negativa beteenden och att muslimers närvaro i ett samhälle utgör en fara. Islamofobin kombineras ofta med idéer om en stor muslimsk konspiration som avser att störta det västerländska samhället, att jämföra med antisemitism”.
Risken finns om mina nerver skulle svikta, att jag fick detta infört i min journal, vilket hänt på en psykklinik i Malmö.
Att islam leder till negativa beteenden i ett samhälle finns att läsa om varje dag i böcker, forskningsrapporter, dagstidningar, nätet och nyhetssändningar. Denna påstådda fobi är således ingen oförklarlig rädsla utan ett sunt beteende. Undantag finns givetvis hos vänsteraktivister, som saknar förmåga till fakta och sunt förnuft.
Med barnläkarföreningens rödfärgade aktivister (som under flera år avrådde Migrationsverket från ålderstest på ensamkommande) i vita rocken bakom skrivbordet, då kan vad som helst hända med förnyelse av diagnoskoder.
Kanske är de nära vänner till svenskofobien, professor Mattias Gardell, som är idolen för statsministern och hans följe?
Lättåtkomliga journaler
En patientjournal har vi alla mer eller mindre tjock. Förr fick vi hämta dem på vagnar från journalarkivet. I dag finns i varje landsting datajournaler, vars hantering har stora brister när det gäller tillgänglighet för obehöriga.
”Cosmic” kallades vår datajournal när jag lämnade yrkerslivet, men variationen är stor i landet, beträffande utformning.
Sammanhållen datajournal låter tryggt och bra, så den ena handen på olika avdelningar, vet vad den andra har gjort, men få läkare har tid att innan besöket kolla igenom tidigare interventioner.
En blind fläck brukar vara mediciners biverkningar, när patienten berättar om yrsel, illamående, klåda, utslag etc, så brukar ny medicin sättas in eller att doktorn slår dövörat till. Att skylla på ålder, livsstil och psykosomatik kan också vara populärt, även om dessa faktorer ibland kan vara rätt. Men om politisk uppfattning smyger sig in, då är vi ute på ett sluttande plan mot diktaturstater, där dissidenter spärras in under psykiatriska diagnoser.
Läkarprotest mot dålig sekretess
I expressen fann jag till min glädje en debattartikel från tio specialistläkare och professorer som den 7 augusti skrev angående journalsekretessen ”Patienterna vet inte hur illa ställt det är”
”Varför har den avskaffade journalsekretessen i sjukvården inte uppmärksammats mer? Svaret är att allmänheten, det vill säga våra patienter, inte vet hur illa det står till. Vårdgivarna – landsting och regioner – har inte velat diskutera eller informera om detta….
……Journalsekretessen har avskaffats under de senaste tio åren i de datajournalsystem vi försetts med. Vi som arbetar i vården vet att vem som helst av hundratusentals vårdmedarbetare i landet med minimal risk för upptäckt kan läsa alla patientjournaler.”
http://www.expressen.se/debatt/patienterna-vet-inte-hur-illa-stallt-det-ar/
”Islamofobi – en åsikt som förs in i patientjournaler”
Om detta skrev redaktör Johan Westerholm på ledarsidorna.se i går.
”……..Termen islamofobi är ett exempel på en konstruerad term, som mer är en politisk åsikt men som nu börjat föras in i patientjournaler……
…Så långt har nu den politiska retoriken och debatten fört oss. Där metoden att tillskriva människor psykiatriska diagnoser i försöken att misstänkliggöra meningsmotståndare och orimlighetsförklara andra uppfattningar förs påhittade diagnoser in i människors patientjournaler.
Är det rimligt att, med vården som verktyg, låta staten föra in förmodat politiska åsikter, som saknar stöd i patienternas egna dokumenterade berättelser, i patientjournaler?
En registrering som ligger forna Sovjetunionen och DDR nära i sin praktik. Där en åsikt, utan stöd i något annat än läkarens personliga subjektivitet, blir till en sjukdom som måste behandlas på något sätt. Med medicinering eller med tvångsinläggning i den slutna delen av psykiatrin.
En del sjukdomstillstånd inom psykiatrin medger att staten kan tillämpa tvångsmedel i form av tvångsinläggning.
Är det där vi är på väg att hamna?”
https://ledarsidorna.se/2017/08/islamofobi-en-asikt-som-nu-fors-in-i-patientjournaler/
När kort besökstid, hög belastning och kompetensbrist råder är det lätt att förvandlas till en jobbig patient och symptomen på sjukdom kan avfärdas som psykosomatik.
Läs på, skriv ner frågor och ta gärna någon anhörig med Dig, men håll för Guds skulle inne med din politiska åsikt, så inte ”Gökboet” bli verklighet.
Eftersom hela nationer är rädda för attentat från religiösa gruppers sida, kan man väl tala om islamofobi som en folksjukdom.
Är det därför man ödslar så mycket tid och pengar för ”islamofobi” prevention?