månadsarkiv: januari 2017

Ny rånstrategi, apatiska barn ökar, inbrott minskar och extremistsamordnaren svamlar

Media

Några nedslag i nyhetsflödet.

  • DN berättar mer om ambulansrånet i Örebro, som jag nämnde i går. 

En man och en kvinna var i maskopi. Kvinnan spelade sjuk, föll ihop i låtsaskramper, medan mannen passade på att sno akutväskan, när sjukvårdarna försökte hjälpa kvinnan.

Vart är vi på väg?

Etnicitet är förbjudet att nämna, om paret kom utifrån så göms deras påhittighet under Eliassons kod 291, så är den saken ur världen

  • Hör och häpna äntligen en positiv nyhet!

Efter att ID kontroller infördes, så har bostadsinbrotten sjunkit i södra Sverige. 

Ca 20.000 bostadsinbrott sker varje år och hälften av dessa utförs av utländska ligor!

Att Anders Ygeman med regeringen som sufflör inte skäms med att säga att etnicitet saknar betydelse vid kriminalitet.

Det är som om jag skulle börja behandling av en patient med besvär i rörelseapparaten utan att undersöka varifrån värken kommer???

Varför finns det ingen kvacksalverilag för ministrar?

  • Och så en negativ nyhet igen

Apatiska barn ökar igen, en epidemi som främst drabbar Sverige, när PUT beviljas ersätts apatin med eufori för hela familjen.

Förståelse kan diskuteras, men rättvisan elimineras för andra, som inte får PUT, när uppgivenhetsbarn saknas.

  • Och tyvärr en till

Den nytillsatta extremistsamordnaren Anna Carlstedt svamlar på twitter om att hennes hållning till muslimska brödraskapet är samma som regeringens och att frågan är komplex.

Kruxet är att regeringen saknar hållning i vanlig ordning, för ingen dokumentation finns beträffande denna komplexitet.

Alla känner vi till kulturministerns bidrags fjäskande för dessa fundamentalistiska organisationer inom hela Ibn Rushid sfären. Det är hennes Tack för att de hjälpte henne med karriären.

Att producera mindre än Mona Sahlin gjorde tidigare är en omöjlighet för Ann Carlstedt.

Att få en telefon på plats tog nästan ett år. Några sidors pappersdokument kostade miljoner, som Sahlinskan satte sprätt på, innan hon fick sparken för nya oegentligheter, denna gång med falska intyg till en stilig livvakt.

(Att Mona Sahlin fick detta uppdrag av alliansregeringen, från Carl Bildt via en stolt Birgitta Ohlsson, tror jag var ett Tack för hennes bidrag till mörkläggningen av Estonia katastrofen under hennes tid som minister av inblandade makthavare, som måste dölja sanningen om Estonias förlisning. Återkommer till denna tradegi i ett inlägg framöver)

Varför extremistsamordnarens verksamhet ligger under kulturrådet och inte under MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap) övergår mitt förstånd.

Johan Westerholm upprörs med all rätt över samordnarens hyckleri på Ledarsidorna.se.

Tvivel finns om Löfvens, Götblads och BRÅ:s räkneförmåga.

fakta, Polis

Räknelektion i småskolan

Hur många är några ?

Frågade Stig-Arne i 50-talets småskola. 

På den tiden var det inget svammel om vad tror Du själv, utan fakta direkt på svarta tavlan.

Fröken Elander i mörkblå klänning med knut i nacken tog kritan och skrev att

  • Ett par = lika med 2 st
  • Några = mellan 3 och 5 st
  • Fler = mellan 5-10 st
  • Många = > 10 st

Därefter fick vi ha räknelek med varandra i en låtsas affär.

-”Kan jag få några äpplen”

-”Javisst frun, blir 5 st lagom?”

Vi fick också veta att sammanhanget var viktigt att förstå för bedömning av antal.

Finns IG i makthavares betyg?

Tyvärr tror jag inte att varken statsministern, polischef Carin Götblad eller experterna på BRÅ har fått denna elementära lektion i mängdlära eller också ligger skolk bakom dagens brister.

När det gäller otrevliga siffror och statistik så visar de otrolig fabuleringsförmåga, så fort mångkulturell kritik kan anas.

Då kan några vara lika med 50.000 tusen!!

Förmodligen var det fler än jag som hajade till efter Stefan Löfvens uttalande i Aktuellt den 25 januari, när han påstod att bland fjolårets nyanlända från Syrien,  ”fanns det några med låg utbildning”! 

Samtidigt prisade han att Sverige fick ett rikligt inflöde av sjukvårdapersonal, läkare, sjuksköterskor, som vi så väl behöver.

Tänk om intervjuvande reporter hade kontrat med;

”Vilka fakta grundar statsministern detta uttalande på, när utbildad sjukvårdspersonal endast utgör 1 % av alla som är inskrivna i AF:s etableringsuppdrag?”

Men självklart ställdes inte någon sådan fråga av vänsterlojala SVT:s medarbetare, för då kanske han eller hon försvunnit från rutan. I stället nickar de bekräftande mot favorit- floskeln att ”på sikt blir invandringen lönsam.”

Anna Dahlberg skrev en faktaspäckad artikel efter denna lögn, som borde ha fått stasministern att be om ursäkt. Men skulle han börja med sådan ärlighet, skulle hans dyrbara tid inte räcka till för något annat.

Polischef Carin Götblad  har nöjt deklarerat att Region Mitt ligger i framkant beträffande uppklarande brottsfall, men författaren, fd kriminalpolis, spansingsledare Börje Carlsson kallar detta för ”En desperat polischefs PR trick.”

I Brå:s brottsstatistik för 2016 framkom att det under året hade skett 105 mord, medan journalisten Elisabeth Höglund berättade om betydligt fler på sin blogg, som signaturen Peter i kommentatorsfältet, skickade en länk till.

Inrikesminister Anders Ygeman håller alltmer krampaktigt rikspolischef Eliasson om ryggen och tror ännu på polisens omorganisation, som måste få tid för att sätta sig.

För ett par år sedan framstod han som kraftfull, men hans straka ord är i dag ett enda snömos, inte ett smack har hänt och hans uttalanden blir mer ett skämt.

Poliskommissarie Andrew Tomkinson kallar däremot den nya polisorganisationen för luftslott och fuskbygge, men vad hjälper det, när dessa företrädare lever i symbios med varandra och är livrädda för en dominoeffekt.

Kanske har han inte samma partibok, som dessa maktlojala medaktörer?

Rån mot ambulanspersonal 

Skam går på torra land, tänkte jag i dag, när jag läste ett reportage från Örebro. Nu slog tjuvar till mot ambulanspersonal, snodde akutväskan och satte fart, men en av förövarna kunde hittas och hållas fast.

Det skulle inte förvåna mig om en vänster aktivist skulle förklara denna livsfarliga gärning med att så fattiga är dessa gossar, därför tillgrep de en akutväska för att få plåster…

Olika värdegrund

Tyvärr går det inte en dag utan att jag smäller av, när företeelser i samhället och makthavares kommentarer redovisas.

På Elanders tid, då delade arbetarpartiet väljarnas värdegrund, efter hans tid börjad raset utför.

I dag tvingas folket dela partikansliets värdegrund, som sprids med lögner, floskler och hot mot tvivlare. 

Offentliga personer som protesterar blir lätt blir utsatta för drev, förlorar karriärmöjligheter och förklaras för persona non grata.

Partiets slogan borde hellre vara; Svensk demokrati är tig eller tyck som vi!

 

 

Omsorg om patienten, strategi mot minskad makt

Vård

Hierarki

Efter en rond på Sahlgrenska sjukhuset 1967.

”Du måste passa in på rätt plats i ronden, efter sjuksköterskan har jag ju sagt, nu har du blivit sist igen” sa min instruktionsgymnast argt, när jag åter kom sist i rondens ”Luciatåg”.

Då fanns fortfarende mycket av hierarkin kvar när storronden skred fram på fredagar.

Patienterna låg i eller satt på finbäddade sängar och försökte förstå vad det var som deras kropp inte rådde på. 

Några år senare kom jag, som sjukgymnast, in till Arvid på en neurokirurgsavdelning. Han var 72 år och mycket dålig efter en stor hjärnblödning och skulle mycket försiktigt mobiliseras i sängen.

”Jag förstår att dä ä dåligt mä mäj, för doktorn han satte sej på sängkanten…” var Arvids insikt av doktorns placering.

Makt lämnas inte frivilligt

I dag har mycket hänt för att stärka patientens makt, men sanningen är att ingen släpper ifrån sig makt frivilligt.

Det är läkarförbundets och läkemedelsbolagens strategi, när det gäller alternativ medicin och patientens rätt att få läsa sin journal hemma på nätet och få medverka i val av alternativ vid behandling.

In på 2000-talet kunde man ofta få höra ett nedvärderande ”det här är en typisk nätpatient” av ifrågasatta läkare, när kunskapsmonopolet fick sig en törn.

Naturen har under århundraden varit kloka gummors skafferi, när det gäller att få fram medel som kan lindra och bota olika krämpor.

Bland folket fanns stor respekt för deras kunnande, som makthavarna, inte minst inom kyrkan, upplevde som ett hot. Speciellt utsatta var dessa kloka kvinnor under häxbränningarnas mörka tid.

I dag är det inte kyrkan utan läkemedelsbolagen som känner sig hotade av naturmedicin och antroposofi, de får ofta hjälp med bevakning av sitt revir av politiker, som eldats på av läkarförbundet. 
Politiker kan genom ogenomtänkta beslut stärka den medicinskt korrekta åsiktskorridoren och därigenom stjälpa människors valfrihet och andra möjligheter till friskhet.

Svartrocken ersattes av vitrocken

Man kan säga att prästernas svartrock senare ersattes av doktorns vitrock, som har makt att bestämma över liv och död.

Förföljelsen mot naturläkemedel och alternativ medicinen tog åter fart efter den så kallade ”Flexner rapporten 1910.”

Abraham Flexner (1866-1959) var en känd pedagog och fick uppdrag av myndigheter i USA att skapa en gemensam modell för läkarutbildningarna. Syftet var från början gott, att få undermåliga skolor att stänga, men som ofta sker i en syntes-antitesutveckling är att mycket som är värt att bevara renas ut, för att det nya skall få mer ljus.

Kroppen med alla organsystem höjdes upp, medan själen glömdes bort.

Bara det som då var vetenskaligt bevisat inom medicinen förespråkades och den omtyckta alternativa medicinen betraktades som kvacksalveri.

Vilket tyvärr 100 år efter fortfarande dominerar inom en majoritet av läkarkåren, som inte ids ta del av vetenskapliga arbeten från alternativen.

På kontinenten upplevs alternativ medicin inte som ett hot mot sjukvården, utan mer som ett komplemment  till traditionell medicin.

Lättledda och fega politiker bara jamsar med och slår dövörat till hjälpta patienters protester, när nu Vidarkliniken riskerar att stängas.

Orsakerna är lite diffusa, brister i journalföring på en filial anges som ett skäl för att landstingen skall bryta avtal och chockhöja registreringsavgiften för nya naturläkemedel.

Tänk om samma nitiska granskningsaktivitet hade visats inom skolmedicinen, då hade många kliniker på landets sjukhus fått slå igen.

Medicinska upptäckter

Att forskningsframsteg genom medicinens historia har räddat otaliga människoliv liv är odiskutabelt och värd all beundran.

Jag tänker främst på upptäckterna av pencillin av herrarna Fleming och Flory, röntgen av herr Röntgen, vaccination av Jenner, blodgruppsbestämning av Landsteiner och hygien där läkaren Semmelveis och sköterskan Florence Nightengale var banbrytare.

I dag är forskningen intensiv på mer patientspecifika läkemedel inte minst inom cancerforskningen, för att eliminera att till exempel cellgift och strålning slår ut kringliggande vävnad.

Tro kan försätta berg

Spännande forskning pågår inom ett område, som tidigare endast betraktats som placebo. Forskningen går under namnet förväntansteori, som nu fått en neurofysiologisk, vetenskaplig förklaring.

(Petrovic Predrags doktors avhandling från 2002 på KI är något av föregångare inom detta nya forskningsområde. En annan forskare inom området är Pert Candance och sjukgymnast Anna Enblom lade fram sin avhandling om placebo effekt vid akupunkturbehandling, för några år sedan vid Linköpings Hälsouniversitet).

Det finns ett litet område bakom ögonen i frontalloben (det orbifrontala området) vars funktion har stor betydelse för interaktionen mellan patient och terapeut. Forskare har visat att förväntan, bemötandet, beröring och samspelet kan påverka kroppens organ både i positiv och negativ riktning, när dessa neuron aktiveras.

En rättighet, journalläsning via nätet

Att få ta del av sin egen journal kan i dag betraktas som självklart, men alltför många läkare sätter sig på tvären och vill låtsas skydda patienten. Vi kan bli ledsna, vi missuppfattar, vi behöver vägledning, allt för att förhindra att makten minskas.

 Därför var det befriande skönt att läsa ett debattinlägg i SVD den 8 januari 2017 av professor Jörgen Nordenström, docent Magna Andresachs och Nina Rehnqvist som tidigare varit ordförande för socialstyrelsen.

Rubriken löd ”Obegriplig kritik mot förnyad vård.”

”Svensk sjukvård har påbörjat en spännande resa, där många av vårdens traditionella arbetssätt förändras – sjukvårdens DNA byggs om. Utvecklingen inom IT och patientens aktiva medverkan bidrar med data, som driver vården mot förbättrat patientvärde. Att läkarnas organisation gör motstånd mot detta är obegripligt.” Lyder ingressen.

Läkares argument är att HSL kan åsidosättas av värdebaserad vård, frågan är ännu vem ska bestämma värdet för vem? Patienten, läkaren, anhöriga, klinikchefen….

Men HSL har stora luckor i dag, resursstarka med kontaktnät kan glida förbi långa köer och privata alternativ finns för de som kan betala. Landstingens ekonomi gör att mer kostsamma behandlingsalternativ kan saknas.

Skandalerna över tid med neurosedyn, asbest och sterilisering av undermåliga individer borde mana läkarförbundet till mer eftertänksamhet. När makt hotas vill ingen titta i sin backspegel och lära sig av historien.

  • Varför kan inte alternativ medicin och antroposofi just får vara ett alternativ till den traditionella medicinen?
  • Varför skall valfriheten just här vingklippas med höjda avgifter?

Beteendet med att först fördöma, förkasta och svartmåla, allt och alla som hotar etablerade sanningar med revir, innan någon kursändring sker är tyvärr signum för makthavare genom historien.

”Landsplågan islam”

islam

”Framtiden:

Allt vad folk av obehag vägrar höra något om, blir avgörande för våra villkor kommande årtionden”  Poul Henningsen (1894-1967)

 Är ett citat som författaren och den prisbelönta journalisten Helge Storhaug inleder sin hyllade bok ”Landsplågan Islam” med. 

Boken trycktes i Riga i Lettland 2016.

Ett annat citat som återges i boken och som alla medborgare borde ta till sig är från Ayaan Hirsin Alis bok ”Infidel”.

”Genom att förklara vår profet för ofelbar och inte tillåta oss att ställa frågor om honom, etablerade vi muslimer ett statiskt tyranni. Profeten försökte lagstifta om varje aspekt i livet. Genom att efterfölja hans regler för vad som är tillåtit och vad som är förbjudet, undertrycker vi muslimer friheten att tänka själva och agera som vi önskar. Vi lät den moraliska framtiden för miljontals människor stelna i tankesätt i den arabiska öknen på 700-talet. Vi blev inte bara Allahs tjänare. Vi blev slavar.”

Ayaan Hirsin Ali kämpar för en reformering av islam, men har pressats att lämna sina politiska uppdrag i Nederländerna och har tvingats fly till USA på grund av förföljelse och politikers eftergivenhet för radikala islamister, som precis som här behöver deras röster, för att få behålla sin livskvalité.

Därför är kampen och terrorn mot västs yttrandefrihet så viktig för islam.

Charlie Hebdo massakern i Paris,  fatwan mot författaren Salman Rushdie  och konstnär Lars Vilks är några exempel.

Här sätter inte makthavarna ner foten i försvar för den mänskliga rättigheten att få yttra sig, utan svamlar om förbud mot kränkning av islam.

Jag skulle önska att ”Landsplågan islam” lästes av alla riksdagsledamöter, gärna två gånger av den rödgrönrosa politikerkåren. Boken skulle vara obligatorisk på alla lärarutbildningar, vars läromedel visar på stor ensidighet.

Författaren HS har diger bakgrund inom området, med 20 års engagemang, samt vistelser i Mellanöstern.

Hon ger historisk översikt av islams blodiga historia fram till dagens terrordåd Europa, med fokus på Norge. Om fokus skulle ligga på Sverige skulle bokens 351 sidor inte på långa vägar räcka till.

Hon skildrar världssamfundens och EU:s blindhet och eftergivenhet inför den framväxande Medina tolkningen av islam, som allt mer tar över i våra samhällen med eskalerande förtryck av kvinnor, unga och oliktänkande. 

Till en början sker detta främst i förortens parallellsamhällen, men ännu farligare är när islamister nästlar sig in i våra politiska församlingar samt rättsväsende och ständigt kräver förtryckande särrättigheter, som duperar olärda politiker.

Dörren har öppnats av naiva, okunniga och blinda vänsterliberaler, vars konsensuskultur krockar med heder och respekt från oreformerad religion med rötter i den arabiska ökensanden på 600-talet.

Europas skuldkultur är ett lätt byte för denna förtryckande hävdelsekultur.

Samma byte utgör Mecka tolkningen, den gamla, mer toleranta grenen av islam, som nu oblygt förtrycks av oförsonliga Medina imamer i moskér, som talar med dubbla tungor. En tolerant förkunnelse utåt och en oförsonlig inåt.

Precis som en bloggläsare skrev i en kommentar efter mitt inlägg ”Islam är fredens och krigets religion” den 8 jan.

Edward Ulfertz den 10 jan 2017

”Ja. De gamla verserna används för att tala om för västerlänningar hur fredlig islam är.
De nya verserna är de som predikas i moskéerna.
Notera också att verserna inte står i kronologisk ordning i koranen.
Man måste veta när versen skrevs.”

Fd. bostadsminister Meret Kaplan (mp) ett utmärkt exempel på denna dubbelmoral. Han ansåg i ett mindre sammanhang att mordet på Fadime var försvarbart i hederns namn.

Att särbehandling står högt på miljöpartiets lista är inget som förvånar mig, respekt för kvinnors rätt att få bada ensamma, könseparerade gymnastiklektioner, rätten att få bära burka och hijab är endast exempel på partiets falska krav, som bara ökar segregationen och legitimerar fortsatt kvinnoförtryck från nöjda imamer, som anser att religion och politik är samma sak.

På bokens baksida står bl.a denna sammanfattning:

”Det pyr i Europa. Är vår tid förbi?

Den svenska och europeiska frihetsorienterade kulturen står under allt svårare press från politisk islam. Denna form av islam är inte som andra religioner. Den är i konstant konflikt med kvinnor, judar, homosexuella, frihetsorienterade muslimer och var och en som inte underkastar sig dess doktriner. Folk är med rätta bekymrade över framtiden, samtidigt som våra politiska ledare tiger och ljuger om islams motstånd mot frihet.”

Vi får bara hoppas att fler skall inse att vår tid står på spel, förrädare är politiker som inte vill inse att deras värdegrund utgör frisedel för en förtryckande religion, vars terrorister hyllas i smyg av imamer tillsammans med muslimska föreningar, som kulturministern välsignar med våra skattemedel.

Lästips!  Från Ledarsidorna.se ”Wahhabismen flyttar fram sina positioner i Sverige”

Inkludering av alla, exkluderar andra

Ensamkommande flyktingbarn

Våldet eskalerar, men politiker förnekar och upprepar samma saker.

Hur ofta har vi inte fått höra av ansvariga politiker att brottsplatser är ”ett offentligt rum, vi vill inte stänga ute någon, alla skall känna sig inkluderade….”

Det kan gälla alla ytor utanför ditt hus eller lägenhet, där våra storstäder är värst drabbade.

Att säga till unga med bedrövligt beteende eller under brottslig handling gör knappast någon mer. Ingen vill bli nedslagen och riskera liv och lem, utan att få hjälp.

Straff undviks skickligt, det är bara att påstå sig vara under 15 år, så når förståelsen och daltandet nya höjder.

Att brottsoffer får fysiska men och några har misshandlats till döds är det inte så noga med. Det är smällar vi får ta för att asylrätten och värdegrunden skall må bra och dessutom står den internationella prestigen på spel.

Därför måste nu även statsministern hytta med näven åt de som säger som det är. Det verkar som media behöver eldunderstöd.

Jag undrar om Sveriges fikastrategi utmynnade i något konkret under Sveriges ordförandeskap i säkerhetsrådet denna månad?

Utrikesminister Margot Wallström kunde väl få prya med utsatta och trakasserade poliser i Nordstan, så kanske ett uns av verklighet kunde tas med till UD.

Inrikesminister Anders Ygeman är inget att räkna med, han har fullt upp att hålla rikspolischefen om ryggen och samtidigt tysta och förhindra BRÅ:s statistik om etnicitet vid brottslighet. Vid en Rapport intevjuv nyligen klämde han ur sig, att härkomst var ovesäntligt, för invandrarnas brott orsakades bara av socioekonomiska faktorer.

Underförstått, mer riktade bidrag, så säkrar vi röster och befäster att endast partibok räcker för toppjobb.

Bibliotek, tågstationer, väntrum, köpcenter, där Nordstan i Göteborg är extremt utsatt av ensamkommande  gäng, som trakasserar kvinnlig butikspersonal, förbipasserande och nu även polisen, är några exempel på offentliga rum. 

När skall dessa politiker vakna till och verkligen se vad de ställt till med?

Samma rabblande av innehållslösa floskler upprepas hela tiden, som en gammal grammofonskiva som hakat upp sig.

Har inte socialtjänst, skola, polis, föreningar, fritidsgårdar och alla goda krafter samverkat ihjäl sig?

Det blir ju bara värre, trots alla insatser och projektmiljoner.

Med partibok i bakfickan får asylstopp inte nämnas, det gäller det att hålla tungan rätt i mun, för att inte från riksdagslistan trilla ut.

För att dessa ensamkommande gossar skall känna sig inkluderade, så exkluderas vi andra från det offentliga rummet. Bortförklara och tona ner  kriminella gärningar är gängse mönster hos de som begravts i identitet.

Många kvinnor undviker att gå ut på kvällar, gamla är mest inne, men de blir i gengäld uppsökta av tjuven, företrädesvis ligor från öst, där romer är mycket fantasifulla, men det får ingen nämna.

Men förbjuda tiggeri, oh nej, det skulle nagga EU:s  friheter i kanten.

Kanske en sorts legitimation för tiggeri var det ett ljushuvé till politiker som föreslog, man kan bli svettig för mindre.

Hur länge kommer förnekelsen från politiker att fortgå?

Polis, brandkår, rättsväsende, vård, skola, omsorg och försvar knakar betänkligt.

När isen oroväckande knakar för skrinnaren, så kan han ta sig in mot tryggare ställen, men vad gör vi när offentliga rum har förvandlats till brottslingars vardagsrum, då hjälper inte ens vassa isdubbar?

Medborgargarden är usch och fy, när polis inte kommer, men miljarder finns det gott om till ensamkommande barn, som ofta rymmer från dyra HVB hem, för ett mer spännande liv på gatan. Bomber de säger sig ha flytt ifrån verkar inte finnas i minnesbanken.

I PK media krävs bara fler poliser, ingen analys över vad orsaken är, så vi får fortsätta att trösta oss med sociala medier, som skildrar verkligheten som den är.

 

Utan personligt ansvar

Inrikespolitik

Inget ansvar

När jag läser Anna Dahlbergs text om uteblivet ansvar i Rosenbad, så kommer jag osökt att tänka på den gamla ramsan om pojken som inte ville gå till skolan.

Hans mor försökte förgäves få hjälp av riset, elden, vattnet, oxen, slaktaren, repet och råttan utan resultat. Men när hon bad katten om hjälp så hände det saker. Katten rusade på råttan, som gnagde på repet …. och när riset gjorde sitt, så sprang pojken till skolan!

Denna sedelärande ramsa finns i många länder, i lite olika versioner.

Maktmänniskor sviker sitt ansvar och skyller på varandra i den offentliga ansvarskedjan, därför anser de sig vara helt oskyldiga när de kört ner i diket.

Till slut är tiden mogen, saker händer då fort och staten som inte hängt med förfäras och förstår inte hur medborgare kan trilskas och rösta så fel.

Reviderat ansvar

Kanske var det Olof Palme som låg bakom revideringen om tjänstemannaansvaret 1974, vars uppdatering började gälla 1975?

Kanske anade han redan då vad riksdagens mångkulturella beslut skulle leda till, för politiker fick fritt spelrum för sina ambitioner, utan personligt ansvar.

Faktum är till skillnad vad många tror, så finns tjänstelagstiftningen kvar för myndighetsutövare med maxstraff för grovt tjänstefel på 6 år i fängelse, men ytterst få hamnar inom lås och bom. 

Men hör och häpna våra folkvalda politiker ingår inte i denna lag, de är inte juridiskt ansvariga för sina gärningar!!!

Inga följder sker av oansvarig politik, när beslut som grundas mer på ideologi än verklighet, klubbas igenom.

Vi skattebetalare blir betalningsansvariga för alla dikeskörningar efter politikers felaktiga manövrar.

Tjocka krockkuddar

Skyddet för höga tjänstemän och ministrar som fått sparken är mycket tjockt till skillnad från vanligt folk som gjort bort sig.

Mehret Kaplan, fd bostadsminister belönas rikligt med generösa avgångsverdelag för sina middagar med islamska fundamentalister och toppjobb väntar säkert om hörnet och Åsa Romson blev heller inte lottlös.

Kruxet är att brottsbalkens kapitel 20 om straff för grova tjänstefel, sällan efterföljs i praktiken.

Maktens höga tjänstemän inom stat, kommun, landsting har JK och JO som effektiva grindvakter.

Åklagare tar alldeles för lätt på brott, som utförs av deras bäste bröder och låter fru Justitcia ta av sig ögonbindeln.

Fel får passera utan att någon ställs till svars, det är vardagsmat i makthavarnas centrum.

I privata näringslivet skall det mycket till för att någon skall hamna bakom galler, de lever i en annan verklighet än vi andra.

Däremot kan en VD snabbt få sparken om inte leveransen faller väl ut, dock med stor fallskärm så nedslaget blir mjukt.

Att lura staten på skatt ses snarare som en merit i kreativ bokföring.

Stjärnadvokater omtolkar lagen till lönsam nyttomaximering för de åtalade. Insiderbrott har aldrig skett, utan är bara elakt förtal, förklarar de förtrytsamt.

Uppdrag granskning

I Uppdrag Granskning sitter makthavare ständigt och ljuger.

Trots att de tappat byxorna av gediget journalistarbete så sitter de och bortförklarar sina synder och sedan händer som regel ingenting. 

Svammel om översyn av regler och rutiner väger lätt och så fortsätter man glatt som förut, när stormen blåst över.

Inom samhällets andra områden finns betydligt kraftfullare åtgärder.

Inom sjukvården är vi påpassade av HSL, patientlag, säkerhetslag, sekretesslag och arbetsgivarens skyldighet till en Lex Maria anmälan.

En KU anmälan av regeringens ministrar blir mer uppvisning i skendemokrati, än straff och förändring av förkastliga beteenden.

Poliser som anmält arbetsmiljöfara med stenkastande invandragäng, fick av tingsrätten i Solna nyligen veta att det ingår i deras tjänsteutövning, att utsättas för fara av dessa ”utsatta” invandrarkillar, vars skyddshelgon, vänsterns professionella gråterskor alltid försvarar.

Faktaresistent statsminister

Statsministern får susa runt och desinformera om den svenska modellen och samtidigt skälla på Katarina Janouch för hennes ärlighet i tjeckisk TV, utan att det händer ett dugg, media och SVT bara jamsar med.

Han bär själv ett stort ansvar precis som stridshingsten Reinfeldt för att landet krackelerat efter deras öppna hjärtans politik, där alla släpptes in som önskade bättre liv, oavsett asylskäl.

Den egna karriären låg bakom den humanitära stormakten, inte medborgarnas väl och ve.

Nu står statsministern med Svarte Petter i handen, men inga problem, för invandringens enorma kostnader vältras enkelt över på kommunen.

Kommunen höjer skatten och drar ner på välfärd, för att nyanlända på bästa sätt skall integreras, vilket allt för många inte vill, bara bidrag och förturer är undantagna.

Sverige ett avskräckande exempel

I utländsk media är Sverige ett avskräckande exempel. Ingen journalist tror längre på den svenska modellen, till skillnad från kåren här hemma och alla som blivit förmögna på flyktingindustrin. De som insett moraset har sållats bort för länge sen.

Löfvens skyddande täcke över den svenska modellen, spricker redan i Skåne, där Malmö pungslår andra kommuner  på 5 miljarder varje år, för berikning är inte gratis.

Vi väljare måste göra som katten, jaga råttan, som kan gnaga av repet…. som till slut får riset, vår valsedel, att köra bort politiker till en skola där landets medborgare främjas i stället för att anklagas för fientlighet.

Hjälp och skydd till de som lider nöd skall ske snabbt och generöst till närområdet. Majoriteten skall hjälpas och inte en stark minoritet som tar sig in, varav allt för många vägrar att anpassa sig till lagar, regelverk, seder och bruk.

Grupptryck, demonisering och repressalier för att delta i en Sverigevänlig demonstration är ännu för stort, för att samla några större skaror.

Vänstern med AFA som frontsoldater har med framgång hindrat det fria ordet när medborgare försöker protestera mot en felaktig politik som förstör moder Svea.

Ligger katten och lurar för att slå till när rätt tillfälle ges eller kan den bli lurad av maktens avledande manövrar?

Vad tror Ni andra??

 

 

DN finalist i anti Trump reportage

Media

Att DN skulle ha en riktig anti Trump orgie i dag var förväntat. 

Denna orgie i Trumpförakt fick breda ut sig på 8 sidor i dagens tidning (DN 22 jan)

Förhoppningen hos vänsterliberaler är nu att demonstrationerna mot Trump världen över kan bli en bred demokratisk folkrörelse, medan världens finansiella elit skrockar förnöjt och ler åt sina duktiga gräsrötter. 

Att det är den orättvisa fördelningen av globaliseringens vinster, som ligger bakom den nya presidenten i USA är redan glömt.

Rättvisa och solidaritet för landets arbetare har ersattas av kulturrelativism och identitetspolitik för de med annan etnicitet, när vänstern förlorat sin kompassriktning.

Många demonstranter vill bara visa sig goda, stärka sitt varumärke med rätta värderingar, medan andra mer slipade vet att mångfaldspolitiken har fyllt deras plånböcker och gjort dem rika.

Peter Wolodarski och Björn Wiman var riktigt i sitt esse i dag.

Chefsredaktören verkar ha övernaturliga krafter för han hade förmodligen åkallat regn, blev bönhörd och kunde stolt skriva ”Upp med paraplyet, det regnar i Trumps  Washington”.

Vi som inte tror på allt Wolodarski har skrivet har fällt upp paraplyet för länge sedan för att inte ständigt få desinformation i skallen.

Björn Wiman jämrar sig över att Trumps enkla språk och att hans direkta Twitter konversation med medborgarna går hem, med undantag av journalistkåren, som är vana att själva få välja ut vad som skall sättas på pränt. Han skriver;

… Men så handlar dagens allvarliga situation heller inte bara om en kris för de amerikanska medieföretagen eller för enskilda journalister, utan om en potentiell kris för hela det demokratiska samhällets kommunikationsmodell – den som grundar sig på allmänhetens tillgång till sann och saklig information och på respekten för faktabaserad argumentation och på vetenskaplig auktoritet……

Avslutningsvis är kulturchefen riktigt i gasen han hyllar mediernas historiska roll, som sanningssägare i det demokratiska samhället och som påverkar både medborgarna och makthavarna.

Påverkansfaktorn verkar nu tunnas ut, när sanningen ständigt hindras från att komma ut.

Han nonchalerar helt att sanning finns bakom flera dörrar. Erfarenhet, kunskap, grupptillhörighet och moral avgör vilken som öppnas och bestämmer därefter vems/vilkas sanning som får skildras.

Varken han eller chefredaktören vill inse att tidningens förtroendetapp orsakas av deras ovilja att lämna sin egen entré och skildra verkligheten bakom andra dörrar.

 

Soros i Davos; ”Trump är en skojare, bedragare och bondfångare”

Globalisering, Inrikespolitik

Soros är upprörd i Davos

På lyxhotellet Seehof i Davos skräder inte Soros orden om USA:s president. 

Inför sina bröder och ett gäng journalister eldade Soros upp sig till bristningsgränsen.

Ingen har väl glömt hur denne miljardär, filantrop och aggressiv valutaspekulant gjorde så att miljoner medborgare fick gå från sina hem under och efter finanskrisen 2008 i USA och Europa.

Men Soros går hem hos globaliseringens vänner, dvs. vänsterliberala vinnare.

Trump en opålitlig demon

”Trump står för ett regerande som är motsatsen till ett öppet samhälle. Det kan bäst beskrivas som en diktatur eller maffiastat. Trump kommer att splittra och dela Amerika” fortsätter han (Svd 21/1). 

Ingen insikt finns att det är just han, Soros själv, med världens finansiella elit som gjort att Trump kom till makten, när de stoppat globaliseringens vinster i egna fickor.

Det är Soros som hejat på massinvandringen till Europa, förmodligen tyckte han att fackföreningarna borde täppas till.

Arbetarpartier och fackföreningar sviker

Ökad arbetslöshet brukar minska kraven, bortsett från att arbetarnas representanter snabbt glömmer hur det är att inte ha mat i magen.

En anledning till den ökade ojämlikheten i plånboken är också att skattebetalarnas pengar användes till att sopa upp efter bankernas kriser, att betala tillbaka fanns inte på kartan hos deras bundsförvanter; våra politiker.

Kanske Annika Falkengrens nya lön i Schweiz blir två miljoner i månaden?

Folk blir rädda, skäms och vågar inte protestera när jobbet försvunnit och soppkön väntar om hörnet. 

Deras gamla arbetarpartier har övergivet dem och fått nya berikande vänner.

Europas länder måste låna för att finansiera mångfaldskalaset, återbetalningen vältras över på nästa generation.

Att opponera, när nyanlända glider förbi i samhället köer, är inget som lockar, när brunfärg tas fram och skällsorden haglar från självgoda vinnare, som har en stor låda med represalier.

Därför knyter arbetare som knuffats ner på den socio/ekonomiska stegen handen i fickan, men röstsedeln finns ännu kvar till elitens förtret.

Samma förvåning och upprördhet återkommer.

Allt fler ser globaliseringens destruktivitet

Tyvärr tror vår stasminister att globalisering är den enda rätta vägen, han umgås med dess representanter och har tappat sin ringa svetsarförmåga för länge sedan.

Det som händer nu är att han blir allt mer pressad från insiktsfulla skribenter,  oroande är när protester kommer från de med annan etnicitet. När svenskfödda inte håller med blir de bara bestrukna med främlingsfientlighet.

Frågan är om han tar del av avikande åsikter,  för i Rosenbad sjunger ja-sägarkören med allt högre röster, trots att Peter Wolodarski har sänkt DN:s trovärdighet i invandringsfrågor till bottennivå.

Han verkar inte vara medveten om att hans eldunderstöd till globaliseringens vinnare, saknar trovärdighet och numera bara får ett löjets skimmer.

Det räcker att bara titta på kroppsspråket hos SVT:s nyhetsuppläsare, så förstår man när Trump är på tapeten, medlidsam blick med sorgsna ögon möter oss i rutan, som vid en begravning eller stor katastrof.

Alice Teodorescu, är alltid på bettet med sina ledare i Göteborgsposten och retar dessutom gallfeber på Wolodarski, skriver i dag om att ”Det är dags att se allvaret Löfven” i sin ledare och redovisar många  källor till konsekvenserna från den generösa flyktingpolitiken.

Muhamed Omar skriver i ”Det goda samhället” att ”Moderaterna Hjärta SD= Sant!” Länken kom från signaturen ”Peter” i kommentatorsfälten.

Vi får hoppas att insikt om allvar statsministern kunde nå och att flirten från Batra till Åkesson kan bestå, trots att både Björklund och Lööf tjurar och vill nu visa sitt ansvar för landet, som deras politik förstört.

Kanske har Annie Lööf glömt sitt lockrop ”Kom till oss” på centerns stämma hösten 2013?

Tyvärr hörsammades ropet med råge.

 

Reklam för trasig modell i Davos

Inrikespolitik

Ideologi predikas utan förankring

Ibland undrar jag om vi befinner oss i samma landskap. 

I Davos gjorde statsministern reklam för den svenska modellen och förkunnade att det finns en grundtillit i det svenska samhället och att vi tar gemensamt ansvar för varandra.

Att det i varenda tidning står om eskalerande kriminalitet, upplopp, skottlossning, mord, hedersförtryck, rekord i våldtäkter och fattigpensionärer i migrationens spår, var inget som talskrivaren ville ta med, när världsmästaren i humanitet skulle tala.

Statsministerns ansvar för andra har gjort att modellen krackelerat för länge sedan och värre lär det bli med all anhöriginvandring.

Han kanske bara har läst DN där landets prövningar endast står med små bokstäver på undanskymd plats, till skillnad från nätet.

Medias huvudingång är endast avsedd för fint folk, i nätets köksingång trängs de mindre vetande.

Smolket i glädjebägaren för eliten är att dessa korkade har en röstsedel.

Statsministern avslutade sitt tal med att …”vi lever i problematiska tider……och att …”vi lever i en global ekonomi där många känner osäkerhet och upplever att de inte är med på tåget. Det ska vi ändra på” (Svd 19/1).

Man kan bli knäsvag för mindre, när han glömde att berätta HUR?

Det är han och andra EU fjäskande politiker, som har vinkat av tåget, trots att stationen är överfull, så har de bara berett plats för den ekonomiska eliten.

Lokets förare heter Soros och banker är hans assistenter.

Politiker arbetar som tågstinsar och skyddar  lokföraren med våra pengar, trots ständiga urspårningar av världsmästaren i valutaspekulation.

Insikt utan vilja till förändring

Men nu börjar eliten skruva på sig både i EU och Davos.

När medelklassen också har insett att den politiska eliten vänt dem ryggen, så ramlar poletten sakta ner. 

Christine Lagarde, IMF chefen varnade för populism i Davos, men trots denna varning så insåg hon att bränslet var ojämn ekonomisk fördelning i globaliseringens spår.

Inte heller här fick vi reda på hur det skall gå till att rätta till?

I EU bråkar man om minilöner, som kan krocka med nordens praxis om självständiga förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter (Svd 20/1).

Trots Brexit och Trump så eldar federalisterna på och hoppas ännu på fler gemensamheter, som löner, skatteuttag, försvar och inte minst gemensamt ansvar vid nästa finansiella tågurspårning, då bankernas förluster kan smetas ut på alla EU medborgare.

Orosmolnet för dessa förhoppningar är Marine Le Pen, som kan bli Frankrikes nästa president. Hon till Putin får gå, när EU:s banker vägrar lån till hennes kampanj i år.

Kinberg Batra vill visa handlingskraft

När statsministern kom hem från Davos hade  Kinberg Batra gått till attack mot regeringen för att visa handlingskraft, när väljarna inte återkommer. Kristdemokraterna applåderade, medan centern och liberalerna protesterade.

Landet för hellre köras i botten, hellre än att sverigedemokraterna får ge sitt stöd till ny regering under hösten.

Batra har äntligen förstått att det under fyra år inte räcker med att bara upprepa önskan om att bli nästa statsminister och få flytta in i Shagerska palatset.

Med hot om att lägga fram en alliansbudget i höst och sedan, hör och häpna, också rösta på den med stöd av SD, fick statsministern att gå i spinn.

Ett sådant tilltag betecknade Löfven som tappad kompass, säger han som själv aldrig använt någon i sin regering. 

Utan gemensamt mål, kan ingen kompass i världen ange färdvägen. Sprickan inom alliansen registreras glatt,  medan landets spricka camoufleras snabbt av regeringens ministrar.

När det gäller bortförklaringar når kreativiteten nya höjder, men i förslagen för att laga landets spricka finns bara skattehöjningar.

Kulturelitens värdegrund orsakar faktablindhet

Kultureliten

…Uppdraget att skildra makten har reducerats och ersatts av skamvrå för protesterande kollegor som upptäckt att reportage, artiklar har stora luckor som inte stämmer med verkligheten…skrev jag i gårdagens inlägg (18/1 2017). 

Här kommer underbyggda länkar till påståendet.

Den första kommer från signaturen Peter, som skickar en länk där offentliga källor presenteras kring de flesta områden som det röda gardet nonchalerar.

Utgångspunkten är att den kände och omhuldade filmregissören och filmkritikern Hynek Pallas går till storm efter Katerina Janoucks uttalanden i tjeckisk TV. 

Hynek Pallas är kulturelitens mest hyllade guldgosse och bor självklart på Södermalm i Stockholm. Han är född i Prag 1975, kom till Sverige två år senare. Han ser bra ut och med rätt värdegrund så är vägen spikrak till parnassens topp. Kulturskribent både på SVD och DN  finns självklart i hans CV.

Titeln på hans avhandling ”Vithet i svensk spelfilm 1989-2010” ger anledning till oro.

Förmodligen har den eldat på förturer till undermåliga kulturarbetare, där identitet och rätt värdegrund slagit ut begåvning och kompetens.

Avhandlingen har säkert varit ett av kulturministerns verktyg för att förstöra kulturarv och ge nya chefer på statens muséer alibi för att rensa ut medarbetare med kunskap och erfarenhet.

Tyvärr har denna ”identitets”- farsot drabbat hela Sverige, vilket också är anledning till det offentliga haveriet.

Vilken relation Pallas haft med Katarina Janouch vet jag inte, men jag misstänker att gammalt groll också kan ligga bakom hans utbrott, förutom att han får bekräftelse av de sina för ståndaktigheten i  värdegrunden.

Han är tidigare dömd för misshandel av en kvinna och på Flashback har diskussioner gått höga, från skitstövel till charmig kulturman. En ung kvinna tyckte på Flashback att Pallas var mycket trevlig på en fest, där hon skymtade idolen själv…

Små petitesser, som kvinnomisshandel är inget som stör söderns röda kollegor.

De är vana att bortförklara ensamkommande pojkars seder med våldtäktslekar, från Afghanistan, så en enstaka misshandel väger lätt.

Deras strategi tillsammans med Gudrun Schyman och hennes unga feminister är att alltid smeta ut allt kvinnoförtryck på alla vita män, men de blundar gärna för Pelas och Fadimes banemän. 

Mörka män utifrån har inget ansvar för sina handlingar, de är oftast oskyldiga som små lamm. Berikningsteorin får inte smutsas ner, även om våldtagna kvinnor inte längre ler.

Fler och fler journalister börjar nu inse att något är fel på medias redaktioner. Tidigare medarbetare har sparkats ut i kylan om de inte solidariserat sig med den proklamerade mångfalsdoktrinen.

Marika Formgren är en av dessa, hon skrev tidigare mycket bra ledare i Östgöta Correspondenten, men jag förstod redan då, att så skulle hon inte få hålla på och hon åkte mycket riktigt ut i kylan. 

I denna länk  publiceras en interjuv av frilansjournalisten Jens Ganman med en kollega som bl.a säger;

…..”Vi måste få igång en debatt kring den svenska journalistiken. Den här branschen håller fullständigt på att förgöra sig själv, och på ett personligt plan kommer jag inte kunna se mig själv i ögonen i framtiden om jag inte på nåt sätt bidrar till att försöka vända skutan rätt. Om det nu går, säger den anonyme journalisten…”

Så frågan är vilka som mest sitter fast i sina bubblor, populister eller kultureliten?