månadsarkiv: december 2016
Sammanfattning av gamla tankar med lästips i slutet av året!
I fall julklappsböckerna var få eller uteblev så kommer här några lästips.
Jag kommer åter att tänka på klassikern ”Grevinnan och betjänten” med det klassiska uttalandet ”The same routine as last year James.”
Samma gäller för tillståndet i landet, fast skillnaden är att det blir värre.
Tidigare såg nästan bara vi som mötte invandrare och engagerade oss i rehabiliterings- och integrationsarbete vilka stora kulturkrockar och enorma kostnader som massmigrationen innebar.
Nu när aviseringslagen piskats fram så märker allt fler medborgare hur det är fatt och förstår att politiker spelat oss ett spratt under årtionden, när den egna välfärden alltmer påverkas.
De som tidigare stått längst ner på den socio/ekonomiska samhällstrappan har knuffats ut, när samhällskontraktets skyddsnät gått sönder.
Rödgrönrosa politiker vägrar fortfarande att se migrationens svåra konsekvenser.
Nyanlända lider knappast nöd med alla förturer och god bidragsekonomi. En familj, två vuxna med 2-3 barn hämtar glatt ut över 30.000 tusen varje månad i bidrag, helt skattefritt!
Ljuspunkter finns dock att allt fler debattörer, oftast med annan etnicitet skildrar det vi andra såg för minst 20 år sedan.
Traditionell media hoppar nu från den ena stolen till den andra i försök till låtsasärlighet och bemödar sig om konsekvensneutralitet, med tveksam framgång.
Men snubbelrisken är stor för dess journalister efter decennier av röd hjärntvätt och med vikten av identitet, kulturrelativism och mångfaldseufori med vidöppna gränser.
Kyrkan har nog svårast att nyktra till, trots att allt fler med tro lämnar den, då hjälper inte ens oblat och nattvardsvin.
- Här kommer en replik till juluppropet från Helena Rivière i Svd.
- Paula Neuding, avslöjar den hyllade, men hycklande journalisten Niklas Orrenius dubbla måttstockar, när det gäller extremism och yttrandefrihet. ”Reportage med dubbla måttstockar”
- I Linköping arbetar polisen Mustafa Panshiri, som ofta föreläser om integration och dess svårigheter ofta från egen erfarenhet. Här skriver han om ”Normkritik mot vilka normer?”
Att islams fundamentalister med IS i spetsen försöker slå in kilar i det svenska samhället, finns god kännedom om. Murbräcka har varit och är partierna till vänster med miljöpartiet i spetsen.
Förmodligen tappade de kompassriktningen när Berlin muren kollapsade och deras drömsamhälle Sovjet föll ihop som ett korthus.
Då riktade dessa idealister blicken långt utanför landets gränser och blev den globala finanselitens nickedockor.
Ett annat skäl till att landets arbetare övergavs, var deras behov av nya röster. Förklädet för denna helomvändning var humanitet och rekord i godhet, som främst kvinnor har fallenhet för. Det är trevligare att ”sjunga med änglarna” än att studera godhetens konsekvenser. 
Ahmed från Afghanistan fick mer uppmärksamhet (dock med stor motvillighet på festivaler) än fattigpensionären Anna. Hon får numera nöja sig med gröt och möjligen festa på en banan till helgen, för att alla som vill ska få stanna i vårt humana land.
- När t.o.m. MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) har kommit fram till att IS försöker slå in kilar och försöker splittra det svenska samhället, så borde väl fler vakna?
- Att affärsidkare i Husby protesterar mot våld och skadegörelse är bra, men aldrig ett pip om att det är deras eller invånarnas egen avkomma som främst står för våldet i förorten. Offerkoftan åker lika snabbt på som polisen ställs i skamvrån.
Otillräckliga resurser finns numera i hela landet och kanske grunnas det i Rosenbad; Hur kunde det gå så här, när vi mena så väl och fått beröm av både EU och FN…men så länge som limousine service finns kvar och champagne 
ligger i kylen, så ska vi nog klara av det…
Kompetens- vilket skämt!
Tänk om jag skulle ha bytt jobb med min bror, långtradarchauffören under mina yrkesår som sjukgymnast.
Jag skulle ha varit livsfarlig bakom ratten, om jag nu ens skulle ha fått igång alla 20 ton bakom ryggen.
Men, när det gäller politiker, myndighetschefer, generaldirektörer och andra höga utnämningar inom offentligheten, då är det partibok och rätta åsikter som gäller.
Kompetens med erfarenhet och faktaunderlag ses som en fara för hela Rosenbad.
Verkligheten är grå och trist och får inte fläcka ner den fina och ljusa ideologin.
Nyktrar till gör politiker först sedan de lämnat makten, då står de ångerfulla och levererar ursäkter från sin nya plattform, där lönen tio dubblas, medan välfärden eroderar. Tidigare finansminister Anders Borg är den senaste i raden av dagens bekännelseförkunnare.
Vi är många som undrar hur länge olyckan till polischef, Dan Eliasson skall få sitta kvar?
Att den nya omorganisationen blev en katastrof, beror på att utredarna till underlaget inte hade en aning om hur den lokala polisnärvaron fungerar. Centraliseringen var bara ett beställningsjobb från makthavarna, med tro om besparing.
Nu gör de samma misstag igen med tillsättningen av Anna Carlstedt, den nya extremism samordnaren, efter Mona Sahlins sorti.
Den nytillsatta har den rätta värdegrunden i sitt CV, men kan inget om extremism. Så ur regeringens synvinkel var det ett mycket lyckat kap, det kan vi se av kulturminister Alice Bah Kuhnkes nöjda leende.
Läs gärna artikeln av Annika Borg, präst i svenska kyrkan ”Sparka samordnaren och kalla in experterna” från juldagen i expressens debattforum.
Förmodligen utan samtycke av vår ärkebiskop.
Dåligt utbildade ministrar kan hoppa mellan ansvarsområden utan en dags erfarenhet, men så går det som det går också, med ständiga dikeskörningar.
Fastnar de rejält i diket, så lyfts de varsamt upp och får vända papper på regeringskansliets ”elefantkyrkogård” till bibehållen månadslön, som ofta passerat 100.000 kr
För oss andra tar det många år innan arbetet flyter på oavsett hur vägen går.
Lärdom från böcker är viktigt, men den ”tysta kunskapen” som inte står i någon bok är navet i vår förmåga på arbetsgolvet.
Numera är politikernas personlighet viktigare än budskapet. Att visa upp en mänsklig profil är konsulternas råd, gärna tramsa, skratta och svamla i TV:s underhållningsprogram och synliggöra sig på sociala medier, har högre prioritet än själva uppdraget.
Kanske kan Anna Kinberg Batras robotliknande tal utan verklig inlevelseförmåga och alldeles för perfekta uppenbarelse, vara en förklaring till moderaternas sjunkande opinionssiffror, förutom förräderiet av sin egen politik?
När moderaterna inte ens ids rösta på sin egen budget, då tror man inte på sin egen politik och det straffar sig i opinionsundersökningarna. Den odemokratiska DÖ (decemberöverenskommelsen 2014) lever i högsta välmåga i praktiken, att hävda något annat är bara lurendrejeri.
Eller är den politiska eliten bara dumma i huvudet på riktigt?
Så himla behagligt livet är för både regeringen och oppositionen. Statsminister Stefan Löfven slipper att regera och alliansen slipper att opponera.
Självklart är det mer bekvämt att twittra, fika och i debattartiklar deklarera tomma löften, än att ta strid för sin politik.
Batra räknar nog kallt med att den ouppfostrade byrackan Åkesson skall bli hennes snälla knähund efter valet 2018, men att bli illa behandlad under lång tid brukar sätta spår både hos människor och djur.
Reflexmässigt vill man ge igen för både sparkar och utestängning. Risk finns då att tidigare löften inte längre gäller.
God Jul alla läsare!
”Nu tändas tusen juleljus, på jordens mörka rund,
och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.
Och över stad och land i kväll
går julens glada bud,
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.
Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus!
I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid!”
Skäms Socialförvaltningmligen i Trelleborg!
Kommunen vill spara – dementa får äta filmjölk och gröt till middag. Billigt och bra.
Nu måste socialförvaltningen spara 3 miljoner och då kom politikerna på en bra ide.
Vi låter de gamla och dementa på Östergården ta det. Vi ersätter middagen med billigare livsmedel, de är vana att äta gröt och tacksamma för lite, kanske lite fil ibland, ta lite blandsaft till, den är billig i stora dunkar, det blir ju ändå så mycket spill. Och många är ensamma och orkar inte klaga, så jobbiga anhöriga kanske vi slipper.
Tack och lov gjorde de inte det. Siris dotter Alvina skall ha all heder som gick ut med denna nyhet både i skrift på nätet SVT/Nyheter och i Rapport den 22 dec.
Det är skamligt att ge sig på de sämst ställda. Gamla, dementa måste få näringsrik mat, vackert upplagd för att få aptit, deras generation äter vad som bjuds, klagar sällan och är nöjda med lite. Dessa egenskaper skall inte cyniskt utnyttjas av politiker.
Professor Rolf Gustavsson i Umeå, som under åren ofta kämpat i motvind för att våra gamla skall få ett värdig liv med näring både till kropp och själ, måste ofta misströsta över politikernas dumheter.
Politikerna omtjatade värdegrund och allas lika värde gäller inte i praktiken, där råder bara cyniskt spel för gallerierna och omsorg om budgeten och helheten.
Oavsett om det ligger grönpepparbiff på tallriken eller en klick gröt med en liten brödbit till, så betalar alla lika mycket 43 kr/portion. Trots att gröten på sin höjd går på 5-6 kr. Jämlikt och fint!
Varför skall den grupp som allra mest behöver riktig mat få avstå?
Varför är en del mer värda än andra?
Undrar vad maten kostar på närbeläget flyktingboende?
En plats på ett HVB hem kan kosta oss skattebetalare mellan 2.000-4.000/dygn med personal som alltid finns runt omkring. Majoriteten av de unga männen har ljugit om sin ålder för att få stanna och få ett bättre liv (74 % var uppskattningen i en Dansk undersökning nyligen).
Köttet är självklart halalslaktat och ibland duger inte ens det, utan dessa lyxflyktingar sitter och slår med sina bestick i bordet i protest och personalen, som är rädd om sina jobb kommer med bortförklaringar, som vår vänsterliberala media glatt publicerar.
Jag upprepar från tidigare inlägg, att för många år sedan skrev DN om ett hem i Övertårneå för ensamkommande friska män. Där arbetade 27 personer i skift kring ett antal gossar, dagen efter skrev Corren om hur en nattvikarie på ett sjukhem i Östergötland fick ta hand om avdelningens alla gamla, svårt sjuka och dementa patienter, ensam!
Det är väl denna matreducering som blir dagens ättestupa. Redan nu riskerar 75.000 gamla svält och har därigenom mindre motstångskraft när sjukdom och fallolyckor inträffar.
Det ligger väl som ett dolt mål i socialförvaltningens agenda. 
Nyanlända skall prioriteras, våra gamla skall negligeras, det är dagens politik och värre kommer det att bli.
Denna kommentar från Jan Ivarsson vill jag lyfta fram, för den säger allt om dagens haveri med ”Öppna Hjärtans politik.”
”Kommentar:
Åtgärden att ge fil som middag till dementa som inte kan föra sin talan, är vad vi kan förvänta oss för att Öppna Andras Hjärtan. Det är skamligt och ovärdigt. Varför olika anslag för mat till olika grupper?
För svaga och dementa svenskar finns inga ansträngningar för politiker att leva upp till en humanitär stormakt. De kan inte vara okunniga om skillnader i mat som serveras
– på privata lunchrestauranger där makthavarna äter
– i fängelser
– i skolor
– i äldreboenden
Då jag var politiker i kommunen ställde jag frågan om vad invandrare kostade. Jag tog upp frågan vid olika möten under ett halvår men det visade sig omöjligt att få fram uppgifterna trots att det sociala ständigt överskred sin budget.
Jag slutade som politiker för (M) för jag ville inte vara delaktig i partiets flyktingpolitik som jag ansåg oförsvarlig.
Sammantaget blev svaret att det var omöjligt få fram kostnader för invandrare som fått uppehållstillstånd, eftersom de försvann in i mängden kommuninvånare. Det enda som skiljde dem åt var deras namn. Dessa kunde man inte gå på. Det fanns många med utländska namn som inte var flyktingar. På ett sätt är det rätt att betrakta alla lika, men principen omöjliggör uppföljning av invandringens kostnader.
Flyktingpolitikens kostnader skall döljas, annat anses rasistiskt. Det gillas av vänsterfolk som kan säga att alla försök till uppskattning av kostnader är fel (läs överdrivna) och bidrar till att uppgifterna döljs. Vänstern har synsk förmåga som påstår att alla kostnader är fel, trots att rätta uppgifter inte kan redovisas. Om man pressar vänsterfolk på invandringens kostade slutar det med att det är rasistiskt.”
Ps. Att demokrati betyder medborgarmakt kan vi glömma, när våra politiker väl är tillsatta gör de som de vill. Ds.
Kloka ord från luttrade patienter
Den viktigaste kunskapen från mina yrkesår som sjukgymnast, kommer från mina svårt sjuka och skadade patienter.
Många unga, gamla och patienter mitt i livet har med enkla ord delat med sig av sin insikt, efter att livet tagit en annan vändning.
Att lyssna utan filter är nog den svåraste konsten av alla.
Misstaget vi ofta gör är att stoppa orden med något klipskt, som vi hämtat från någon bok eller bara för att bevisa vad jag är klok.
Vi kan aldrig på riktigt förstå en situation, som vi aldrig själva befunnit oss i, men att stilla lyssna med öppna sinnen gör att vi närma oss förståelse.
Här följer några minnen som satt spår:
Doktorn sätter sig på sängkanten
På neurokirurgen ligger Arvid 62 år med stroke efter en kraftig hjärnblödning. Ronden har just gått och Arvid utbrister när jag kommer ”Jag förstår att det är allvarligt för doktorn satte sig på sängkanten.”
Självkänsla med sår i baken?
Dörren till ett samtalsrum slås upp med kraft. Ut kommer Kalle 18 år i sin rullstol, han är mycket arg och hojtar…”Helvete, snacka om självkänsla med pisspåse i brallan, trycksår i baken och spattiga ben….”
När Helga Pettersson försvann….
På medicinkliniken ligger Helga 73 år med uttalad förlamning i ena sidan efter stroke. In kommer sjukgymnasten från rehabiliteringskliniken och skall för Helgas sjukgymnast demonstrera en ny träningsmetod.
Helga är till en början med, men blir efter hand nedstämd och allt mer ledsen. Sjukgymnasterna pratar mest med varandra, använder ord som Helga inte förstår, övningarna måste avslutas för nu gråter bara Helga.
Senare efter flera månaders träning, tillsammans med sjukgymnasten från rehabiliteringskliniken, har Helga återfått gångförmågan och flertalet av sina ord.
”Jag blev så ledsen” berättar Helga om vårt första möte…”Du förstår, Helga försvann och bara stroken kom fram.” Jag skämdes.
Sköta magen var bäst
”Vet Du” säjer Lasse med tetraplegi (förlamning i både armar, bål och ben)….”varför jag gilla Dej?”
”Nej” säger jag förstås, men inuti känns redan en stolthet efter alla träningstimmar, som nästan gav full ADL (förmåga att klara basala färdigheter, som att äta, klä på sig, klara förflyttningar till rullstol)
” Jo, Du, Du sa alltid, har du skött magen och tog in mej i ett behandlingsrum, när Ni veva på bena.”
Ryggmärgskadade patienter måste få hjälp med att sköta magen på grund av förlamningen vissa dagar.
”Vevningen” av benen kan hjälpa till med tarmrörelser och frigöra gaser.
”Jag blev så djävla ledsen en gång i dagrummet” fortsatte Lasse.
”När jag hörde ett biträde säga till ett annat, att nu har jag varit inne och mockat på 7:1…..”
Leva eller överleva?
Bertil 68 år är förlamad i benen efter en olycka och har svår värk i ryggen.
Han bjuder oss på en segeltur i sin anpassade lilla segelbåt. Solen skiner matsäckskorgen finns med och Bertil seglar galant, nästan som förr och jag utbrister:
”Nu Bertil är väl livet ändå värt att leva?”
Bertil svarar snabbt ”Man kan väl för sjutton få ha lite roligt, medan man överlever?”
Nåd och benådning
Astrid 72 år efter sin andra stroke.
”Tänk att jag lura döden hela två gånger. Att jag får leva om och om igen, även om det kan vara rätt otrevligt att leva, med en kropp som inte lyder, är det en nåd. Jag vill nog kalla det för en benådning.”
Detta inlägg har tidigare publicerats på morgonbladet.nu (2016-12-13). Namn på patienter är ändrade och dessa kloka ord kommer från 70 och -80 talen, men är lika aktuella i dag
Prestige förlänger plågan
Förbundskansler Angela Merkels uttalanden, efter det senaste terrordådet i Tyskland, när en lastbil körde in på en julmarknad den 19 dec i Berlin/Breitscheidplatz och dödade 12 och skadade 48 personer.
-”Vi får inte låta oss lamslås av rädsla för nya attacker”
– Vi måste stå upp för det öppna och toleranta samhället”
-”Också när det känns tungt ska vi finna kraften att leva livet som vi i Tyskland vill leva: fria, tillsammans och öppna”
Jag undrar tvärtom om det inte vore bra att känna rädsla för nya attacker och vara på sin vakt?
Varför måste vi stå upp för det öppna och toleranta samhället, med sitt höga pris av döda och lemlästade människor?
Varför måste vi bara acceptera att ”en förhöjd hotbild är det nya normala?”
Europas öppenhet och tolerans missbrukas och hånas av de slutna och intoleranta från islams radikala anhängare, som kämpar för sharialag med ett medeltida kalifat.
Hur länge skall västs ledare med vackra ord dölja denna fara, som de genom sin gränslösa politik orsakat sina medborgare?
Asylrätten måste förändras efter dagens karta, den gamla stämmer inte längre.
Förlorat medborgarskap är ett måste liksom utvisning efter terrordåd oavsett landets regim.
Gör man sig skyldig till besinningslösa mord på oskyldiga medborgare har man förbrukat sina medborgerliga rättigheter.
Jag undrar hur familjer vars liv slagits i spillror, när de förlorat en kär anhörig känner?
Vill de fortsätta att leva tillsammans och öppet med potentiella terrorister?
Medborgarna sörjer tillsammans och med blommor, ljus hedras de döda, vilket blivit vår tids ritual mot det meningslösa våldet.
-”När skall den tyska rättsstaten komma tillbaka?”
-”När skall detta förbannade hyckleri upphöra?”
-”Det här är Merkels dödsoffer” är uttalanden från Marcus Pietzell, EU parlamentariker för Alternativ för Tyskland.
Med tanke på 220 döda i 22 terrorattacker i Europa bara i år, är dessa uttalanden mycket mer relevanta än Merkels och etablissemangets alla vackra, men tomma ord.
Civila måltavlor är nu av högsta prioritet när IS planerar nya attacker i Europa, som straff för förluster i Syrien, otrogna som otrogna är för dessa terrorister samma skrot och korn.
Svensk media oroar sig mer för att dessa bestialiska dåd skall gynna Europas nationalistiska partier än för att nya människoliv skall offras, allt inlindat i falska trösteord.
Svensk polis vill se bättre lastbilsskydd, vore inte ett bättre gränsskydd med asylstopp mer effektivt?
Jag undrar hur vår ärkebiskop känner när hennes valspråk ”Allah akbar/Gud är större” ständigt ekar innan människors liv släcks? 
Tror hon att det stärker det kristna budskapet, som kyrkan tycks ha glömt i sin mångkulturella iver att andra religioner förstå?
Här hemma skall nu akademiker och vänsterliberala Anna Carlstedt utan erfarenhet av extremism bli den nya samordnaren för regeringens uppdrag mot våldsbejakande extremism.
Risken är stor att hon forsätter i samma misslyckade fotspår med fördelaktiga omskolningsprogram för både potentiella och hemvändande IS krigare, medan SD anhängare får sparken från uppdrag och jobb ute i landet.
Prestige står i vägen för att radikalt lägga om kurs bland EU:s politiska elit.
För dessa är fortsatt globalisering med federalism den enda rätta vägen oavsett förluster i människoliv.
Framgång för nationalistiska partier är det enda som kan lägga krokben för världens finansiella elits strävanden.
Inga krafter kommer att sparas för att stoppa denna utveckling med avgörande val för Europa under 2017.
När eliten går i otakt med sin befolkning och folket efter hand protesterar, då lever vi farligt, för makt är inget som de frivilligt avstår från.
Juleljus släcks av mångkulturell rektor
”Södra skolan ändrade i jultexterna
Psalmer: Vi ska värna om traditionerna
Nu närmar vi oss julen med våra gamla svenska jultraditioner där våra julsånger bidrar till att föra våra jultraditioner vidare och förhöja julstämningen. Detta är en tradition vi skall värna om. 
Men vad händer? När jag tillsammans med mitt barnbarn, ( som går på Södra Skolan ) lyssnade på några julsånger och kom till sången ”Nu tändas tusen juleljus” så berättade mitt barnbarn att man inte fick sjunga vers 2 med texten ”född av Herren Jesu Krist vår frälsare och gud”, samt vers 4 med texten ”en stråle av Guds kärleks ljus, samt att texten i vers 3 ”en stjärna över Betlehem” ändrades till ”en stjärna över alla oss ”.
Men vad håller ni på med på Södra Skolan?
Jag ställer därför frågan till skolans rektor: Vem har tagit beslutet att ändra i julsången? Och har man enligt upphovsmannarätten rätt att ändra texten?
Nu får det vara slut med särbehandlingen av de nyanlända eleverna, tanken var väl att dom skulle integreras i det svenska samhället och inte tvärt om. Vi skall vara rädda om de svenska traditionerna. Snart har vi inga kvar.”
Skriver en, med all rätt upprörd, farmor eller mormor i en insändare som publicerades i PD, en provins del till Nya Värmlandstidningen den 16 dec 2016.
Den mångfaldsförstörda rektorn Marie Fredriksson på Södra skolan i Åmål ville sedan inte ge tidningen några kommentarer efter flera protester och det kanske var lika bra.
Med risk för att vara en upprepande papegoja, så hävdar jag med en dåres envishet att förutsättningen för att öppna sig för andra med deras traditioner är att först ge fri lejd åt sig själv, landets egen kultur och dess traditioner.
Inför våra högtider är det som de mångkulturella fanbärarna laddar om lite extra.
Vi få veta att våra traditioner minsann kommer utifrån, jag tror det bara är julmusten som dessa självgoda inte hittar i sina utlandsgömmor. Lutfisk, lucia skinka, jultomte, julgran osv är seder utifrån, så vi skall bara hålla tyst och ödmjukt beundra andras traditioner.
Hur länge skall dessa fanatiker få hålla på?
Varför kan de inte använda sitt utrensningsengagemang till strykningar i den svavelosande Koranen?
Islam är en hierarkisk, dominant religion som inte erkänner några andra, enligt verser i Koranen är det fritt fram att ljuga, tortera och mörda otrogna och dessa råd tillämpas sannerligen med besked. Både i landet de flytt till och ifrån. 
Kristendom är en mer undfallande religion som uppmanar till att tycka om andra lika mycket som en själv. Kärlek till sin nästa är budskapet och då förstår vi direkt vem som förloraren är.
Att en troende sunnimuslim skulle vända andra kinden till är lika otroligt som om jag skulle fira jul på månen.
Lika upprörd blir jag av ett porträtt av deras skyddshelgon, kulturminister Alice Bah Kuhnke i Östgöta Correspondenten den 19 dec med anledning av hennes 43 års dag.
Hon säger bl.a….”Världen brinner så jag har inte tid med tjafs som står i vägen för det jag vill åstadkomma…” sedan säger hon ”att jag är snabb med att inse mina misstag och be om förlåtelse…”
Det är så jag smäller av, men som förut står hon väl med fingrarna i kors bakom ryggen.
Nu måste jag lugna ner mig med Blossa starkvinsglögg oavsett var den kommer ifrån och lyssna extra noga på vers 2, 3 och 4 i ”Nu tändas tusen juleljus….”
Gammelmedia försöker förstå världens förändring, men faller mellan stolarna ändå
Några nedslag i söndagens DN (2016-12-18).
Peter Wolodarski ber om ursäkt för att han måste störa den svenska julfriden i sin söndagskrönika, för nu har han äntligen förstått att ..”regeringens karta inte stämmer överens med terrängen” något som vi andra insett för flera årtionden sedan.
Nu, var hans oro inte riktat mot massinvandringens enorma kostnader och destruktiva följder, utan hans oro var framkallad av brister i försvarspolitiken och handelsavtalen, som nu gungar efter Trumps seger.
På debatt sidan ställer Joakim Palme och Kristof Tamas vid Delmi (Delegationen för migrantstudier) 8 frågor i den migrationspolitiska debatten. Främst hur vi skall ta till vara invandrarnas kompetens, förbättra integrationen, deras ekonomiska mervärde etc.
Jag har bara ett svar på alla dessa frågor: Asylstopp och utvisning av alla som saknar asylskäl!
Statsminister Stefan Löfven höll sitt jultal i Enköping, som handlade om vikten av att få ihop båda delarna av Sverige och syftade på sprickan mellan stad och land. Det är betydligt säkrare än massinvandringens sprickbildning. Landsortsbor blev nu mutade med bredband.
Till DN säger han efter talet ” att han alltid velat ha en reglerad invandring, på så sätt att man får komma hit och söka asyl. Får man ja ska man stanna och få de bästa möjligheter, får man nej skall man tillbaka,” man kan bli schizofren för mindre.
Det enda som stämmer är ”bästa möjligheter” vilket innebär sämre för andra, men det är inget som statsministern nämner.
Utrikesminister Margot Wallström är på turnè med sin feministiska utrikespolitik. Hon har hälsat på sina vänner i den palestinska regeringen och krävt att fler kvinnor måste in i beslutande organ. Vi får väl se om Abbas med sitt Fatah parti tar henne på orden eller bara ler och håller med, så kanske mer bistånd trillar in.
Israels premiärminister låter sig inte duperas utan har bestämt att inga officiella representanter skall träffa Wallström under hennes vistelse i Israel, ”en markering som saknar motstycke i Israels diplomatiska historia.”
Till skillnad från utrikesministern och hennes feministers agerande, så blir jag alltid upplyft när jag läser Arnstberg och Sandelins blogginlägg på ”Invandring och mörkläggning.” De ger alltid djupare kunskap om bakgrund till världens vänsterliberala tokigheter.
I inlägget från den 17 dec fastnade jag för ett citat av den dansk-kanadensiska feministen Tania Groth från ett föredrag på youtube där hon säger ”Feminism i dag är kvinnofientlig och bedriver bondfångeri åt islam.” Tveksamt om utrikesministern har tagit del av detta uttalande?
I kulturdelen avslutar kulturchef Björn Wiman sin söndagskrönika med orden ….”att slå upp ögonen på morgonen i Trumps värld är inte längre att vakna upp ur en mardröm. Det är att vakna upp mitt i den.”
Vi andra som inte tror på globalisering, ökade orättvisor, maktkoncentration och hans mångkulturella övertygelse, har tvingats leva i den och dessutom betala för mardrömmen sedan länge.
Nina Björk skriver om en splittrad värld efter Brexit, Trump och flyktingströmmar, som vi borde sträva efter att hela.
Tyvärr saknas konkreta råd, om hur nu det skall gå till? Hon frågar sig på vilka områden ska demokratin, folkviljan råda och på vilka ska den inte råda? Svaret är enkelt, alla frågor som gynnat den politiska eliten, etablissemanget och globaliseringens värstingar har fått stå utanför folkviljan.
Att folket reser sig och protesterar mot detta genom Brexit och Trumps segrar betraktas ännu som nationalism och populism.
Nina Björk oroar sig för att ”goda värderingar” nu ersätts av ”onda” och utgår från gammal vana att gränsen mellan ont och gott bestäms av henne själv och hennes vänster liberala vänner.
När värderingar förändras är det lätt att man faller ner, eftersom den moraliska piedestalen är hög, så kan man slå sig illa.
Fortsatt mörker eller sker en ljusning?
Eller sker detta samtidigt?
Fler skribenter inom MSM börjar komma ut ur den korrekta garderoben, trots att Peter Wolodarski på DN ännu håller för dörren. Han ser till att jobbet tar slut för medlöpare på hans vänsterliberala tidning, om de skriver något som avviker från den mångkulturella läran.
Fredagens händelser får det att mörkna.
I helgen äger en demonstration rum mot våldet i Rinkeby (Rapport den 16 dec).
Initiativtagare är Ilyas Hassan, som säger:
”Folk mördas, våra mammor gråter och unga tappar hoppet. Nu är det dags att politikerna lyssnar”
På uppropet till demonstrationen står:
”Förorten mot våld. Rätten till allas lika värde, till trygghet och ett socialt skyddsnät.”
Precis som i Göteborg och Malmö viner skotten runt knuten, sist var det två bröder som mördades på ett café i Rinkeby och innan dess hade 16 andra bröder blivit skjutna i gänguppgörelser under 1,5 år.
I Malmö har hitintills 12 mord skett och totalt 27 mord i hela Skåne och Göteborg ligger inte långt efter.
Nu går invånarna till storms mot politiker som inte sköter sitt uppdrag och jag häpnar över deras hyckleri och dubbelmoral.
Inte ett pip om att det är deras egna bröder, barn, barnbarn som mördar, bränner bilar, kastar tegelsten mot polis och räddningspersonal!
Innan denna massinvasion av migranter med uppväxt av parallellsamhällen ägde rum, så var det lugnt att gå över torget i fattiga stadsdelar.
Visst fanns kriminalitet, men tjuven och rånaren sköt inte ner sin antagonist bara för en liten kränkning eller för utebliven respekt.
Nej, väl insvept i offerkoftan stickad av identitetsgarn från deras vänsterliberala vänner, så skall vi andra skämmas igen för att ha knuffat ut invandrarna i utanförskap.
Varför skjuts det inte lika friskt i andra områden dit svenskfödda flytt och invandrare som också tagit sig ut från områden där bokstavstrogna Korantolkare håller uppsikt på moralen och negligerar svensk lag?
Varför hände inga våldtäkter och sexuella trakasserier av de förhatliga medelålders vita männen under Almedalsveckan, är det heller ingen som reflekterar över. Bara på festivaler av deras unga bröder, varav majoriteten ljugit om sin ålder, från närbelägna flyktinghem.
Respekt är utmärkande i dessa skyttars hävdelsekultur och dessa invandrare är sedan barnsben lärda att hålla käft när polisen kommer.
Polisen suckar uppgivet och ger skarp kritik mot kommunens politiker, som gödslar terror, maffiagäng med bidrag och sedan blundar hårt, när det handlar om agerandets konsekvenser.
Dan Eliasson, rikspolischefen planerar nu en polishögskola i Malmö, vi får bara hoppas på att förturer till intagning inte serveras direkt till maffiagänget. Risken är då stor att det räcker med att säga att ” vi ångrar oss och är snälla nu” så får de en AK-47:a under armen.
Inte ett uns av tacksamhet finns mot landet som gett dem uppehållstillstånd, försörjning, bostad, skola, vård och bidrag långt över vad de som betalar får i stöd.
Att, vi landets pensionärer, som lagt grunden till landets välfärd, nu blir allt fattigare och varav många av oss svälter rör dessa kravmaskiner inte i ryggen.
Vänstern har stått för deras inskolning i gränslösa rättigheter och att alltid skylla tillkortakommanden på andra, precis som i riksdagen.
Vpk:s riksdagsmän, lilla Rossana Dinamarcas nu i sällskap med Daniel Riazat, som har ett förflutet inom extremvänstern, vägrar skaka hand med ”rasister” efter debatter, det vill säga de som representerar oss, som ser hur hela landet fallit ihop.
Deras partiledare sitter väl hemma på Östermalm och klurar på försvar för dessa hans vänner inom etablissemangspolitiken, de beskrivs som ”Limousinevänstern” utan kontakt med verkligheten av Charles Krauthammer, en berömd kolumnist i Washington Post.
I Göteborgsposten den 16 dec var rubriken ”Moskébesökare : Imamen hotar oss”
Imamen Abdikadir Noor anklagas för förskingring och förfalskning av medel, som den röda kommunen ständigt strör över utövarna av denna fredens religion.
Imamen försvarade sig under en svavelosande predikan med mord, mordbrand som Guds straff åt besökare som hyste dessa misstankar.
Imamen, precis som alltför många andra muslimer, visar upp ett passande ansikte utåt, ett annat inåt.
Trots Uppdrag Gransknings avslöjanden i reportage, så händer ingenting, när det handlar om trista sanningar då består ansvariga makthavare av teflon.
Nu har medlemmar i moskéns församling anmält denna skurk, men när tidningen söker upp de som anmält så vill de inte säga ett dugg.
Det är det vanliga mönstret i en medeltida religion, när släkten, klanen står för tryggheten, så tiger du om oegentligheter. Man sågar inte i grenen som man sitter på.
Nu har invandrarna dubbelt skydd, dels av klanen, imamen och av våra mångkulturella politiker. De vänsterliberala är fanbärare om det lika värdet, som inte längre inkluderar oss som protesterar.
Vi har länge önskat att politikerna skulle lyssna på våra varningsrop. Kanske lyhördheten återkommer när det är muslimer och nyanlända som ropar?